Månad: januari 2007

American style

Medan Hammarbyspelarna springer runt på gräsmattorna i L.A tänkte jag göra en kortare överblick över det amerikanska sättet att driva proffsligor. Skillnaden mot den europeiska modellen är slående och märks tydligast genom att proffsligorna i Amerika är stängda, dvs saknar upp respektive nedflyttning.

Syftet, förutom att nå en monopolliknande ställning för ligans intressenter, är bl.a. att lag som halkat efter i serien inte ska behöva finansiera förvärv för att klara sig kvar i ligan. I huvudsak handlar det om att konkurrensen ska vara så jämn som möjligt och samtliga lag ska över en längre period kunna få möjlighet at vinna ett mästerskap. Sporten ses i första hand som underhållning och det är det som ska stimulera publikströmmarna och TV-bolagens vilja att köpa sändningsrättigheter.

För att nå konkurrensjämvikt har olika regleringar införts både sportsligt och ekonomiskt, i NFL fördelas t.ex. publikintäkterna 60-40 mellan hemma och bortalag. Samtliga reklamavtal förhandlas centralt och det finns lönetak för att kunna hålla kontroll över lönekostnaderna. På det sportsliga planet finns dem haussade draftsystemen som ger de sämsta lagen möjligheten att välja de största talangerna. Den ekonomiska avkastningen är central i verksamheten och hela systemets struktur syftar i att lönsamhet ska uppnås.

Detta fenomen har uppmärksammats av flera forskare och ekonomiprofessor Stefan Szymanski skrev i en artikel 1999 att den europeiska fotbollen bör ta efter om man vill ta steget till profitmaximering på klubbnivå, ”Öppen konkurrens gynnar i stort sett samtliga intressenter utom klubbägarna”. En annan företeelse är det för oss ofattbara sättet som lagen (som drivs som franchise) flyttar mellan olika städer på i syfte att bl.a. sätta press på staden att investera i infrastruktur kring den sportsliga verksamheten. Detta bisarra tillvägagångssätt kan betraktas i denna text där Columbus lyckades med konststycket att förvärva (som de väljer och kalla det) två proffslag, både fotboll och baseball.

Fotbollen har länge varit en nischad sport i USA och försök att skapa proffsligor har tidigare inte varit särskilt framgångsrika, NASL dog ut efter en ganska kort tid under tidiga 80-talet. Nu gör man ett nytt försök med MLS men gudarna ska veta att det är ingen liga som bildades tack vare ett intresse eller efterfrågan av professionell fotboll. Ligans bildande var ett krav från FIFA för att USA skulle få arrangera VM 1994 och man har valt att köra den amerikanska modellen fullt ut med alla regleringar som hör till och som om det inte var nog så har man dessutom toppat med ett värvningssystem där ligan skriver kontrakt med spelarna och allokerar dem sedan till sina respektive lag för att försöka optimera den sportsliga jämvikten.

Även lönetak infördes, men det pressas stadigt uppåt eftersom till skillnad från de övriga amerikanska proffsligorna, konkurrerar MLS med Europas höga löner i kamp om spelare. Trots att en vissa modifieringar gjorts bl.a. har klubbarna för första gången i år fått lov och förhandla fram egna sponsoravtal (en viss % ska dock tillfalla MLS), är konceptet fortfarande mycket främmande från den övriga fotbollsvärlden där tjusningen ligger i spänningen, lidelsen, kärlek och hat då i stort sätt samtliga konflikter i samhället kan speglas på en fotbollsplan, katoliker mot protestanter, olika samhällsklasser mot varandra, politiska värderingar, stad mot stad, land mot land m.m.

Fotbollen har växt sig stark under åren där kapitalet ännu inte bestämde reglerna och blev en integrerad del av samhället och det är tack vare det som näringslivet till slut kunnat kapitalisera på sporten, glöm aldrig bort detta. I USA har man istället utgått från kapitalet och försökt skapa ett intresse, en nöjesprodukt. Man har med andra ord börjat i en helt annan ända och det är inte den bästa förutsättningen för att få detta till en nivå i världsklass. Nej, MLS har istället blivit en stor förlustaffär för ligan som helhet de första 10 åren och endast den AEG ägda klubben L.A Galaxy samt ytterligare ett eller annat lag har genererat vinst, detta bl.a tack vare, surprise surprise, egna arenor.

Planen är nu att samtliga lag ska bygga egna arenor, men jag ställer mig ytterst tveksam till om det verkligen räcker för att placera MLS som en respekterad liga på världskartan. Även om den amerikanska modellen varit framgångsrik på hemmaplan och jänkarna gillar den typ av underhållning finns det i dag flera andra proffsligor som är både större och mer vinstdrivande vilket gör att fotbollen kommer få svårt att etablera sig i USA och bli den profitmaskin som man önskar. Pengarna finns där, men kulturen lyser med sin frånvaro.

Båda finns i Europa och det finns en risk att man tar konceptet över till andra sidan Atlanten och försöker implementera den här. Vi har redan sett hockeyn i Sverige som försökt och ta vissa steg mot en sådan struktur. Snälla, låt oss slippa och se detta och för att åter citera Szymanski, ”Öppen konkurrens gynnar i stort sett samtliga intressenter utom klubbägarna”.

Intressant läsning: European Football: Back to the 1950s, Loek Groot, may 2005

Hidden agenda

I fredags tog Platini över på stolen som UEFAs störste pamp. Ett skifte som förutom nytänkande kan leda till drastiska beslut som på sikt kan få obehagliga konsekvenser. Det är ingen vild gissning att UEFA, efter Sepp Blatters öppna stöd för Platini, kommer närma sig FIFA.

Det är med andra ord troligt att Blatter kommer kunna få möjlighet att få igenom sina regleringar på den kapitalstarka europeiska fotbollsscenen. Blatter tycker själv att fotbollen blivit för kommersiell ”Girighet är på väg att förstöra fotbollen för all framtid”.

Jag instämmer till fullo, men när det kommer från honom är det direkt motsägelsefullt mot hans och organisationen FIFA´s sätt att agera på. Så sent som i augusti 2006 tecknade organisationen ett nytt, ekonomiskt mycket fördelaktigt avtal med EA Sports där bolaget fick förlängda rättigheter till och kunna använda sig av varumärket FIFA, bara för att nämna ett billigt exempel.

Blatters visioner innebär en hel del regleringar som till ytan kan tyckas värna om fotbollens ideologi och leda till en mer antikommersiell inriktning, men vid närmare eftertanke handlar det snarare om ett försök till omallokering av intäkterna från de mäktiga klubbarna tillbaks till förbunden FIFA och UEFA som märker av att deras del av de totala intäkterna börjar minska.

När Premier League nyligen tecknade ett nytt globalt TV avtal för sändningsrätter utanför UK och som var värt £625miljoner, (ger ligan totala Tv-intäkter om £2.7miljarder/3år vilket genererar ca £45miljoner/klubb/år) mörknade det säkert för ögonen på pamparna.

Samtidigt som detta avtal stärker PL´s varumärke ytterligare, kommer det och generera i än fler icke inhemska spelare i ligan. Just avregleringen av spelarmarknaden har lett till att det i de europeiska ligorna kryllar av spelare med olika nationaliteter. Studier pekar på att detta faktum höjt kvalitén på de inhemska ligorna i förhållande till landslagsfotbollen.

Parallellt med detta pratar många betraktare om att VM och EM slutspelen inte riktigt motsvarar förväntningarna avseende spelkvalitén. Fortsätter denna utveckling finns det en risk att UEFA och FIFA på sikt kan börja förlora intäkter från sina största intäktskällor och Blatter har officiellt uttalat att han vill jämna ut balansen (läs ta kommandot) mellan klubb och landslagsfotbollen, frågan är om det handlar om sportsliga eller ekonomiska värderingar.

Blatters förslag om max 16 lag per liga är förutom en åtgärd för att minska slitaget på spelarna även en reglering som begränsar ligaklubbarnas totala intäkter. Ett annat förslag ska reglera antalet utländska spelare genom en regel om minst 6 inhemska per klubb, något som får klubbdirektörerna och EU att gå i taket.

Med bakgrund av detta kan man dra slutsatsen att FIFA/UEFA vill stärka sin position på klubbarnas bekostnad, så kom inte och snacka om en minskad kommersiellisering, det handlar snarare om att förbunden själva vill ha en större del av den finansiella kakan fotbollen bakat.

Girigheten har i så fall bara börjat och en maktkamp kommer att sluta med en förlorare, fotbollen. Problemet ligger i att den ekonomiska hetsen har nått en punkt där det är omöjligt att trycka på stoppknappen utan ett det får ödesdigra konsekvenser.

Det finns en stor maktfaktor i form av G14 lagen, en maktfaktor som Platini säger sig inte vilja erkänna, en maktfaktor som jag är rädd kan få vatten på sin kvarn och få tummen ur arslet och bryta sig loss för att starta en utbrytarliga.

Jag är tämligen övertygad att en sådan ligas utformning kommer likna de ligasystem som finns på andra sidan Atlanten. Hamnar vi där, är det början på slutet, både när det gäller klubbfotboll men framför allt landslagsfotboll.

Inför bokslutet: Räkna inte med att TV avtalet genererar profit

2006, året då svensk fotboll fick ett nytt TV avtal, ett avtal som satt j:ligt långt inne och ett avtal som genererade 6 – 10 miljoner extra till varje enskild allsvensk klubb. Är då aktieägarna respektive kassörerna i de allsvenska klubbarna de stora vinnarna? Knappast, klubbarna i Europa har länge brottats med den bisarra paradoxen att de allt större intäkterna har ränderat i allt lägre vinster. Frågan är snarare ifall spelarna och agenterna är de som får skratta hela vägen till banken.

Att löneinflationen i allsvenskan trappats upp har vi redan fått vissa signaler om, Max erbjöds tydligen ett ”drömkontrakt” och enligt agenten fick PFO ett förslag i en storleksordning som Hammarby inte tidigare varit i närheten av. Lönespiralen verkar därmed ha börjat rulla igen vilket i sig är ganska logiskt eftersom samtliga klubbar fått ungefär lika mycket extra resurser att leka med. Dessa medel kommer nu att användas för att konkurrera om spelare med en liknande kvalitetsnivå som tidigare. Jag skulle dessutom gissa att lönegapet mellan de bästa spelarna och övriga spelare i serien kommer att öka. Kvalitetsöknngen lär med andra ord bli knapp i relation till de miljoner som pumpas in i systemet.

Klart är att Hammarbys lönebudget ökat, men det har även konkurrenternas gjort och det gäller att hitta konkurrensfördelar på annat håll. Räkna inte med några större effekter i resultaträkningen.

Intressant läsning: Overinvestment in European Football Leagues. Helmut Dietl, Egon Franck and Markus Lang, sept 2005.

Säsongskort

”Vi ligger på samma nivå som förra året och kommer nog hamna runt 8000 även i år”. Citatet är Göran Rickmers i samband att antalet sålda säsongskort presenterades. Jag vet inte om 5376 är ett feltryck eller om Göran är felciterad, för jag anser inte att detta ligger i paritet med siffrorna från förra året. För min del ringde varningsklockorna direkt när jag såg siffran och tankarna föll genast tillbaks på höstens sjunkande publiksiffror både i serien men även RL där siffrorna i jämförbara matcher (Söderstadion) var lägre än förra turneringen trots betydligt mer namnkunnigt motstånd. Trenden ser ut och peka åt fel håll och 8000 känns just nu som en väldigt avlägsen siffra. Skulle säsongskortförsäljningen landa 1-2 k lägre än tidigare år är helt plötsligt Hammarbys exponering mot de sportsliga resultaten, den operativa risken betydligt högre än tidigare. Därför lär de sportsliga prestationerna vara direkt avgörande för Hammarbys ekonomi 2007. En mellansäsong med 6 – 7 plats skulle sätta sina spår i resultaträkningen och risken är stor att en stor del av Max-pengarna i så fall kommer att gå åt att täppa igen hål i driftunderskottet. Helt plötsligt satt min spontant positiva känsla som en klump i halsen och ledningen måste tänka till ordentligt om hur man ska förvalta Max – Traoré överskottet, både ur ett sportsligt perspektiv men även ur ett ”skapa intresseperspektiv”.

Såld, vad är nästa steg?

Max ut, Christian Traoré in och förhoppningsvis ett antal miljoner kvar på kontot efter dessa två avslut. Tajmingen i värvningsarbetet visar med största tydlighet kommunikationens genomslagskraft hos supportrarna, bra där! Är det möjligtvis ett trendbrott vi ser? Själva affären då, ur ett profitmaximerande perspektiv fick vi nog (utan att veta den exakta summan), maximalt ut ur Max. Ur ett nyttomaximerande perspektiv vet vi ännu inte hur pass mycket dessa två (kanske det blir fler) transfers påverkar truppens slagkraft och därför är det kanske lite för tidigt att bedöma säljbeslutet fullt ut ur det perspektiv jag personligen och som medlem väljer och ha, även om den första spontana känslan trots allt var positiv. Positiv för att prislappen kan ha varit nära det åttasiffriga belopp jag trodde var en utopi, positiv för att man samtidigt presenterade ett förvärv och positiv för att det borde finnas medel till fler. Det ska nu bli intressant och se hur ledningen resonerar. Om bolagets uttalade ambition att driften ska finansieras av den löpande verksamheten gäller även för 2007 års budget finns det två alternativ för bolaget att agera på, satsa och investera nettoöverskottet i truppen eller låta pengarna ramla ner på sista raden. Eftersom Hammarby Fotboll befinner sig i en tillväxtfas där man ännu inte fullt ut nått sina mål och visioner är det enligt min åsikt uteslutet att välja alternativ två om nu inte det ekonomiska utfallet för 2006 varit fatalt. Jag vill med andra ord se ytterligare förstärkning av truppen eftersom backlinjen ännu inte känns slagkraftig nog. Jag vill att Hammarby Fotboll fram till den dagen man kan börja profitera med hjälp av en ny arena fattar nyttomaximerande beslut i sin verksamhet. Tack för allt Max! Välkommen Christian!

Inte en lugn stund

Paulinho till Helsingborg är det senaste ryktet som cirkulerar. Oavsett sanningshalten finns några viktiga frågor som bör ställas.
  • Hur stor del av försäljningssumman tillfaller ÖIS?

  • Är de nettopengarna Hammarby Fotboll skulle erhålla vid en eventuell försäljning tillräckligt stora, dels för att klubben ska kunna förstärka truppen och samtidigt täcka en premie som jag anser ledningen bör ta ut då en allsvensk konkurrent blir starkare på Hammarbys bekostnad, och tills sist ge ett överskott på nedersta raden?
  • Är Helsingborg beredda att betala enligt ovanstående resonemang?
  • Behöver man sälja nu med tanke på kontraktsläget?
  • Hur stor spelaromsättning klarar klubben att hantera egentligen?

  • Finns det en röd tråd mellan sportsliga mål, ambitioner och handling?

Försöker man besvara frågorna inser man ganska tidigt att en sådan transfer känns mycket avlägsen.

Deal or no deal

En händelserik vecka, mycket snack men lite verkstad. Vad som däremot verkar vara säkert är att en manager varit i Stockholm och förhandlat med Hammarby om Max. Fortafarande är dock Max kvar i Bajen och frågan är om klubbarna kommer överens. Det som dock förefaller vara klart är att båda klubbarna har olika syn på Max´s värde vilket inte alls är konstigt. Jag har tidigare resonerat lite om hans värde ur ett Hammarbyperspektiv och detta värde lär knappast vara i paritet med vad den köpande klubben anser att Max tillför dem. Grundproblemet är att Hammarby Fotboll har försatt sig i en prekär situation genom att i dag vara korta i förvsarslinjen. Med ett år kvar av Max´s kontrakt och en förmodad ovilja från hans sida att skriva under ett nytt avtal ställs nu leningen inför ett svårt val och hur man än väljer att agera kommer det och kosta, antingen nu eller om ett år. Min åsikt och rekomendation ligger kvar och kan avnjutas från menyn till höger.

En annan intressant detalj som jag fastnat för är att Jan Friedman ska följa med på lägret till USA. Vad jag kan minnas är det första gången han åker dit med truppen och det kan givetvis vara en tillfällighet. Frågan är dock om det inte har och göra med frågor samt beslut rörande ägande, arena eller annat som kräver närvaro av någon med större mandat än VD Henrik A. Är det så, pratar vi nog inte diskussionsnivå längre. Nåja, tiden får utvisa. Trevlig Helg!