Månad: februari 2007

Det våras för konkurrenterna – agenterna gnuggar händerna

Rapportsäsongen är som sagt igång och sett till nedersta raden har AIK (+15), Helsingborg (+7.3), Elfsborg (+6.8) och Malmö FF (+ 36.3) samtliga presenterat väldigt starka rapporter. Utan att analysera siffrorna om vilka siffror driften genererat är den spontana känslan att det nya TV avtalets extraintäkter rasslat igenom hyfsat, om man nu väljer och räkna just så och för dessa fyra klubbar. Frågan är om det är ett trendbrott eller om historien uppepar sig och avkastningen korrigeras nedåt pga av högre transferkostnader, spelarlöner samt agentkostnader.
Det har nu även från officiellt håll kommit ett förtydligande om att försäljningen av säsongskort går sämre än tidigare säsonger. Blir detta ett faktum när serien drar igång, kommer publikintäkternas exponering mot de sportsliga resultaten bli än högre och vi kan komma och se en större varians i publiksiffrorna. Risky business.

Inför bokslutet: Rekordintäkter 2006?

2006 ser ut att kunna generera uppemot 90 miljoner i intäkter, detta tack vare det nya TV-avtalet samt försäljningarna av B.Runström och F.Stoor. Med risk att få äta upp min prognos ska jag försöka sammanställa intäktsidan för 2006 med hjälp av historiska data. (siffrorna i msek)

Som synes blir nog publikintäkterna svårast att förutspå, för att underlätta har jag tagit med totala publiksiffrorna år för år till min hjälp, vi måste även ta hänsyn till RL (approx 0.9 milj + 0,2 förra RL) och den publikrika (dock gick säsongarna in gratis) matchen i sv. cupen mot Helsingborg (approx 0.2 milj). Historien säger att publikintäkterna speglar klubbens sportsliga resultat ganska väl. 2003 framstår tydligt (även i mina tidigare nyckeltal) som ett väldigt framgångsrikt år mycket tack vare det offensiva och vägvinnande spel laget presterade (51 poäng). Kanske överaskade klubben positivt efter den resultatmässigt bleka säsongen 2002 och överträffade mångas förväntningar vilket drog publik, framför allt till derbyna vilket gav tydligt genomslag på intäkterna. 2004 års publikintäkter var förvisso större, men det beror på matcherna mot Akranes och Villareal. 2005 års siffror är riktigt dåliga och det beror en del på ett derby mindre men säkerligen även den intetsägande vårsäsongen. Vi kan dra slutsatsen att publikintäkterna är kraftigt exponerade mot de sportsliga resultaten och den intäktspost som mest kan påverkas i ett kortare perspektiv om man bortser från spelarförsäljningar.

Merchandiseförsäljningen kan Hammarby Fotboll AB inte vara nöjda med, varken 2004 eller 2005 kom i närhetn av 2003 års nivåer. Risken är stor att 2006 landar runt 10 miljoner efter Appleqvist uttalande om att souvenirförsäljningen gick sämre än väntat. Frågan är var uppsidan ligger, Hammarby säljer redan nu mest souvenirer i landet.

Intäkterna för marknadsaktiviteter har stigit kraftigt mellan 2003-2005, hur stor blir ökningen 2006? Marknad har länge beklagat sig att den nuvarande arenan är en trång sektor gällande marknadsintäkter. Det finns dock konkurenter som ökar sina reklamintäkter än snabbare och där arenorna inte är myket modernare än Söderstadion. Ingen vild gissning att dessa intäkter landar runt 23 miljoner 2006, knappt 9 procents ökning. Hur ser dessa intäkter de närmast kommande åren?
Posten övriga intäkter inkluderar bla de omtalade TV-intäkterna och vi kan använda AIK:s bokslut som benchmark. Det innebär att Hammarbys intäkter för centrala avtal bör kunna öka från ca 5 miljoner till ca 14 miljoner. I denna post ingår även spelarförsäljningar, Runström och Stoor borde rimligtvis resulterat i 10-15 miljoner i intäkter. Landar RL premierna i denna rad bör posten övriga intäkter generera 26-30 miljoner inkl +1.5 (RL).

Summa sumarium borde de totala intäkterna, om jag inte räknat fel, landa på 86-90 miljoner. I så fall en på papperet mycket fin ökning, men den blir relevant först när vi kan sammanställa samtliga allsvenska klubbars siffror och se hur Hammarbys omsättning utvecklats i relation till konkurrenterna. Relevant är även hur Hammarby Fotboll förvaltat kapitaltillskottet spelar- försäljningarna genererat. Har de finansierat driftunderskott, investerats i truppen enligt förhållandet 1:1 eller landar en del rakt ner i nedersta raden?

Jag har svårt att se Hammarby Fotboll gå med förlust 2006, är man konsekvent i sina redovisningprinciper, balanseras kostnaden för spelarförvärv över kontraktslängden och därmed bör nettot spelarförsöljningar minus förvärv ge ett redovisningsmässigt överskott. Frågan är huruvida driften har klarat av att finansiera sig själv utan bidrag från spelarförsäljningarna.

Kontrakt, duration och risk

Det var match ikväll och den gav väl lite vatten på min kvarn där jag i tidigare inlägg (1, 2, 3) resonerat i att Max-pengarna snarast bör investeras i försvarslinjen.

Detta inlägg kommmer förvisso handla om kontrakt, men ur en annan synvinkel. Isak Dahlin skrev nyligen under ett femårsavtal, och just kontrakt samt kontraktslängd har länge varit en het potatis och de flesta förväntar sig att klubbarna ska binda talangerna med långtidsavtal. Dessa är dock inte riskfria för någon av parterna och verkligheten är därmed mer komplex än vad den från början kan ge sken av.

Lex Bosman 1995 samt lex Monti 2001 har resulterat i att spelarnas förhandlingstyrka gentemot klubbarna ökat markant. Klubbarna är numera den aktören som måste prestera maximalt i förhandlingar och beslut för att kunna skapa försäkringar för framtida ersättningar i form av pay-off för klubbens talangutveckling. Det finns dock flera aktörer som är inblandade och vägen fram till att ett avtal till slut kan signeras är krokig.

Grundtesen är följande:

Man värderar en spelares totala förväntade prestation över kontraktstiden och sätter lönen därefter. Ur klubbens perspektiv är det spelarens värderade nytta för klubben och ur ett spelarperspektiv är det nyttan i plånboken i relation till spelarens prestation.

Långa kontrakt medför därför alltid en risk, vi kan faktiskt jämföra det med ränterisken en låntagare exponerar sig mot när den väljer löptiden på sitt bostadslån.

För spelaren gäller:

1. Risk för spelaren ifall han utvecklas över förväntan och därmed presterar över sin lönenivå under en längre period.

2. Risk för spelaren att om 1 gäller, kan spelarens arbetsgivare stoppa en transfer där spelaren kan öka sin inkomst om transfersumman inte motsvarar klubbens nytta spelaren genererar.

För klubben ligger risken i att spelaren inte levererar den förvätade nyttan över kontraktets längd, däremot förmodas klubben ha en väldiversifierad spelartrupp där vissa spelare presterar över sin respektive lönenivå och andra under.

Detta innebär att klubbens risk, ur ett helhetsperspektiv, därmed även vid en felbedömning av spelarens framtida prestation och nytta borde vara lägre än spelarens risk som ju bara har sin egen produktivitet och lön som referens. Spelaren kräver således en riskpremie för sin signatur på ett längre kontrakt.

Ur klubbens perspektiv måste besluten däremot baseras på flera parametrar, för och nämna ett par:

1. Klubben har lönebudgeten som en trång sektor och den styr egentligen lönenivån helt och hållet, går man över den måste driftintäkterna öka för att balansera underskottet.

2. De övriga spelarnas kontraktslängd och prestation, har klubben skrivit mindre lyckade kontrakt tidigare där spelarna är bundna med en höge lönenivå och längre kontraktslängt i relation till spelarens prestation borde det i teorin påverka klubbens kontrakstförhandling negativt.

För spelarens del är beslutsfattandet förmodligen betydligt enklare, han behöver endast fokusera på den egna nyttan och agera därefter.

Vi ser med andra ord ett antal faktorer som gör kontraktsförhandlingar till komplicerade processer och svårlösta fall, vi kan även hitta förklaringar till dessa otaliga klausuler som figurerar i branschen.

Båda parterna vill säkerligen försäkra sig för olika scenarios och dess konsekvenser. Jag misstänker att klubbarna blir tvingade till klausuler när förhandlingen börjar spräcka lönebudgeten. Paradoxalt då klubben förmodligen måste nyttomaximera och affären så småningom blir mindre lyckad ur ett profit-/businessperspektiv. När spelaren väl säljs döms klubbens ledning enbart efter de senare preferenserna.

Lite scenarios. (i en klausulfri värld)

Klubben vill signa en talangfull spelare på ett långtidskontrakt. Spelaren, som har bra självförtroende vill givetvis ha kortare kontrakt så att han kan få möjlighet att omförhandla avtalet om hans prestation ökar alt. enklare kunna flytta utomlands.

Detta borde innebära att om man ska klara av och signa en talangfull spelare på långtidskontrakt blir klubben med största säkerhet tvungen att betala en lön som i början av avtalet kraftigt överstiger spelarens prestation. Klubben tar med andra ord en lite större risk och hoppas på pay off längre fram.

En äldre spelare som levererar kvalitet och nytta till klubben vill teckna ett nytt längre kontrakt där lönen, lägst speglar hans nuvarande prestation. Anledningen är att spelaren förmodligen vill försäkra sig om en bra inkomst även om hans karriär skulle börja dala om 1-2 år.

Klubben vill förmodligen teckna ett kortare kontrakt av ovanstående anledning, man vill inte betala mer än den erhållna prestationen eftersom sannolikheten till en framtida payoff i form av transfer är lägre.

Sedan har vi helhetsperspektivet där klubben vid enstaka tillfällen blir tvungen att överbetala en spelare för att få ihop den sista pusselbiten i lagbygget och det inte finns någon tillgänglig ersättare på transfermarknaden. Detta förekommer säkert i de fall klubbarna agerar efter reaktiva värvningsstrategier.

En djungel? Javisst… Lägg därtill globala aktörer och agenter som hugger likt kobror och det blir än mer snårigt.

Samtidigt är detta kanske den mest vitala delen i klubbarnas drift och management, det spelar inger roll hur mycket pengar marknad drar in, falierar man här blir de sportsliga resultaten därefter. Ska man bli en ledande klubb i Skandinavien måste man ha en organisation i skandinavisk toppklass som säkerställer scouting, spelarflöden, avtal och förhandling.
Mer läsning:
Transfer Fee Regulations in European Football, Gerd Mühlheusser and Eberhard Feess, Feb 8, 2002
Why Football Players May Benefit from the Shadow of the Transfer System, Helmut M.Dietl, Egon P.Franck and Markus Lang, Oct 2006

"Populära Kappa i Sverige för att stanna" *

Trött seg och lite oinspirerad, mycket Hammarby i media denna vecka igen men dagens nyhet om Nike som ny technical sponsor slog ner som en blixt från klar himmel. Varför bryter man ett femårigt, på förhand hyllat avtal efter redan två säsonger? Det är svårt för oss utomstående och gissa och det ryktas om både skor och sena leveranser, inte kan det dock varit hela sanningen? Uppenbarligen har inte samarbetet motsvarat förväntningarna för någon av parterna. Kappa hade storstilade planer för etablering i Sverige med concept-store mm, nu slutade allt med ett ”show-room” på Hammarbys kansli och några obefintliga kollektioner hos de fd InterSportbutikerna. Hade Kappa verkligen velat behålla Hammarby som partner, skulle företaget förmodligen klarat av att lösa sina eventuella logistiska problem, och skofrågan? Jag har svårt och tro att FCK har lägre krav än Hammarby och dem klär sig än i dag i Kappakläder.
För Hammarbys del blev nog inte de ekonomiska effekterna lika stora som man hoppades på när avtalet skrevs inför säsongen 2005, framför allt kom aldrig det förmodade lyftet för souvenirförsäljningen. 2005 sålde Hammarby Fotboll souvenirer för 10 982k en marginell ökning från 2004 års 10 860k men klart lägre än rekordnoteringen 2003, 12 027k. Patric Ljungström pratade om att volymökningen kanske inte skulle bli överdrivet stor men marginalerna desto bättre. Tittar vi dock på bruttomarginalerna kan vi direkt konstatera att verkligheten inte blev som man hoppades på, 2003 – 43%, 2004 – 46%, 2005 – 44%. Nu är det kanske lite vanskligt att dra slutsatser efter endast ett års Kappa-siffror, men Henrik Appelqvist påtalade under senaste infomötet att souvenirförsäljningen 2006 gick sämre än väntat, illa eftersom Hammarby Fotboll inte har inte råd att tappa marknadsandelar.

Räcker dock verkligen detta för att förklara skilsmässan? Jag har ingen aning, kanske drar sig Kappa ur Sverigesatsningen, kanske ligger det en hund begraven och kanske ökar nu både intäkterna för marknadsaktiviteter och souvenirer tack vare Nike. Det som oroar lite är sättet Nike-avtalet lanserades på. Jag har tidigare skrivit om att förändringar i beteende ofta ger svar på många frågor. Kappa-samarbetet var kvantifierat i en uppskattad värdering och när sponsoravtalet med Siemens presenterades, lanserades det som ”absolut allsvensk toppklass”. Idag kommuniceras Nike som ”ett miljonavtal” och sedan mest mjuka värden, min spontana känsla är ”nja”. Uppsidan med Nike som partner är förmodligen mycket större på sikt, men vi får för guds skull inte glömma bort åren fram till den nya arenan står färdigbyggd, varken marknadsmässigt eller sportsligt. Därför hoppas jag att min oro är obefogad.

Samtidigt som jag skriver detta, lanseras den första matchtröjan som nog inte får Hammarby Fotboll Merchandise AB´s värde att skjuta i höjden.

* Populära Kappa i Sverige för att stanna

Rapportsäsongen igång

Idag presenterade AIK ett mycket starkt bokslut. 94 miljoner i omsättning och 13,5 miljoner i vinst före skatt är mycket bra siffror av en klubb som så sent som för 1.5 år sedan stod på ruinens brant. Solnaklubben kommer förmodligen hyllas i tabloiderna imorgon där man säkerligen spår en lysande ekonomisk framtid. Sträcka på sig ska AIK göra, man har gjort en mycket bra prestation både sportsligt och organisatoriskt men de som läst mina tidigare inlägg vet att vägen fram förmodligen blir mer krokig än så. Årets siffror kan till stora delar förklaras med att klubbens trupp, både ur ett investerings- och löneperspektiv var undervärderad i relation till de sportsliga resultaten som i sin tur drev publikintäkterna (38 milj). Redan detta år lär klubbens marginaler pressas mot ligans norm i samband med de sportsliga framgångarna och de lönekrav dessa bär med sig då spelarna och ledarna numera vet (eller genom sina agenter försöker hävda) sitt värde.
En intressant detalj i rapporten var de intäkter de centrala avtalen (TV mm) genererade. 16 miljoner jämfört med klubbens förra sejour i allsvenskan 2004 som gav knappa 6,5. Intressant var dessa miljoner landar när Hammarby inom snar framtid kommer med sitt bokslut, som jag tidigare skrivt budgeterades förmodligen en del av dessa pengar till spelarlöner.

Uppsnappat på stan

Chelsea levererar galaktisk förlust för 3:e året irad. – 1,1 miljard är siffor som får mig undra vart allt är på väg och totalt har Londonlklubben bränt ca 4,2 miljarder kr på tre säsonger. Chelseas plan är nu att visa ett nollresultat 2010. Olof Lundh är underrättad och det sägs att han just nu packar väskorna för att bege sig till London och försöka sälja in sitt klausulkoncept, frågan är om britterna är lika affärsmässiga som Olof och ser de dolda värdena i sådana avtal. Vad som är värre för klubben är att ägaren Roman allt mer sällan syns på lagets matcher. Affärer uppges vara orsaken men jag har svårt och tro att han inte gjort business på två år när han ständigt syndes på både hemma och bortamatcherna. Börjar han måntro tröttna, isåfall riskerar klubben att falla ihop som ett korthus och kanske är en ny jänkare på väg in med kapital.

På tal om jänkare, hade en intressant diskussion med en britt idag. Hans teori, och han har haft rätt förr, är att det amerikanska ägandet i ManU och Liverpool kan rendera i att båda klubbarna på sikt flyttas till andra sidan Atlanten i jakt på TV pengar. ”Stora, starka globala varumärken kan vara ett sätt att få fart på fotbollen i USA och blir värvningen av Beckham lyckad ur det perspektivet får Glazer & Co vatten på sin kvarn. De har gjort det förr, kolla alla kanadensiska hockeylag som idag spelar i anslutning till beachen i Californien och Florida”. Hmm, jag vet inte jag, en just nu avlägsen men skrämmande tanke, men kanske är det lika bra att allt brakar åt helvete så man kan starta om på en ny kula här hemma…

International businessman

Alltid roligt och läsa Olof Lundhs alster. Att Olof tidigare gett sig in i fotbollens affärer är känt, både som redaktör och räknenisse. Att sedan räknestickan inte riktigt höll måttet är en annan femma. Nu ska Olof lära klubbarna göra business, big business och kommer med den revolutionerade affärsidén som kommer lösa de allsvenska klubbarnas underskott. Vi pratar givetvis om vidareförsäljningsklausulen, en klausul Olof anser vara bra business, en klausul som för Dif:s räkning skulle inneburit ett försäljningspris för allsvenskans bästa anfallare 2005 till en bråkdel av det MFF fick för deras anfallare som inte färgade lika mycket i den ljusblå tröjan (det är bra business). Att sedan Sören Larsens prislapp landade högre kan Djurgården tacka motpartens klantighet och den egna ledningens förhandlingsstyrka. Men klausulen som fenomen….? Olof får gärna räkna, hmm be någon räkna åt honom på hur ett pris á 10 miljoner för Sören skulle påverka eller vara bra business för klubbens böcker enligt mitt förra inlägg. Det finns idag ett fåtal klubbar jag önskar Olof som klubbdirektör, Hammarby är inte en av dem.