Månad: maj 2007

15 minutes of fame

Bra scouting, dålig scouting… who cares? Det är ändå slutresultatet som mäts och där finns det idag ingen allsvensk klubb som utmärker sig.

Det skrevs under torsdagen två (1 och 2) artiklar om scouting på en av nätmedierna som förvisso har en poäng. Det behövs surprise surprise, bättre scoutingorganisationer hos de allsvenska klubbarna, ingen revolutionerande slutsats då Äpplet både konstaterat och kommunicerat det för länge sedan. Det handlar om resurser i form av arvodering och det handlar om prioriteringar.

Lika säkert som att exemplarisk scouting är en bristvara, lika klart är det att det finns andra områden det brister än mer på. Det finns klubbar som enligt artikeln prioriterar scoutingen men vi kan ganska snabbt konstatera att man samtidigt underpresterar big time i andra delar i organisationen där värdet och nyttan man fått genom scoutingen försvinner ut i tomma intet.

Jag fascineras av den ständiga gloryfiering av vissa fenomen i allsvenskan. Det dyker titt som tätt upp nya exempel på klubbar och personligheter som får sina 15 minutes of fame för att efter ett tag glömmas bort och försvinna tillbaks till den felmarginal som så oftast skapat deras korta framgångsvåg.

Nu hyllas de mindre klubbarna vad gäller scouting och de enorma summor pengar dessa klubbar ska ha tjänat, pengar jag inte riktigt kan identifiera bottom line i något av nyckeltalen de presterat.

Jag håller delvis med och har även tidigare skrivit att Kalmar är ett föredöme vad gäller och hushålla med knappa resurser. Klubben har trots liten omsättning klarat av och etablera sig som ett lag med återkommande placeringar på den övre halvan. Det beror dock inte enbart på scouting utan på en genomtänkt organisation som känner sig trygg i sig själv och med en tydlig och konsekvent defensiv spelidé (som uppenbarligen passar utmärkt i allsvenskan) spetsat med välscoutade offensiva importer.

En fluga gör dock ingen sommar och jag förstår inte riktigt hyllningen av Örgryte, klubben har trots sina scoutade supertalanger och superaffärer konsekvent gått back ekonomiskt och de sportsliga framgångarna har varit lika frekventa som plustecknen framför dess egna kapital. För varje lyckad värvning går det säkert och hitta två misslyckade och i min bok är det helheten som mäts genom sportsliga resultat, inte enstaka spelaraffärer där avkastningen för dessa i slutändan försvinner i ett svart hål skapat av samma organisation.

Även Helsingborg lyfts fram i artikeln, klubben har förvisso lyckats med sina värvningar vid enstaka tillfällen men trots det haltar man sportsligt samtidigt som man hade brist på likvida medel och enligt uppgift så sent som denna vecka var tvunget att ta till externt kapital för att ro hem värvningen av Kristoffer Andersson.

Helsingborg är annars den klubb som skriker mest över regleringarna och säger sig vilja värva fler importer från långtbortistan med motiveringen att spelarmarknaden inte finns här hemma. Elfsborg har helt förkastat den tesen med i stort sett enbart nordiska spelare i sin nuvarande startelva.

Ironiskt nog dissas storstadsklubbarna trots att man fram till 2006 är de som dominerat allsvenskan. Samtidigt har historien visat att scoutingen som fenomen inte varit den avgörande faktorn för dessa klubbars sportsliga framgångar.

Djurgårdens framgångrika period under första delen av 2000 talet kan snarare förklaras av en fet plånbok och man hade knappast behövt ha en större scoutingorganisation i världsklass för att hitta Källstöm, Isaksson, Stenman och Sören Larsen för att nämna några exempel.

Inte heller Malmös guld -04 är ett resultat av scouting på högsta nivå. Nu borde ju klubben kanske se över just den biten då man är extremt duktiga på försäljning men mindre skickliga på inköp och att få loss sitt kapital ut på gräsmattan.

För Hammarbys del räckte det för Sören Cratz att lyfta luren och ringa sin vän och scout Reine Almqvist för att hitta Peter Markstedt, högst delaktig i guldet 2001.

Elfsborgs prestation förra säsongen tillskrivs även den andra krafter inom klubben än de som med ljus och lykta söker igenom världens alla hörn.

Kanske är ovanstående exempel anledningar till att tillsättandet av scoutingchefer och mer komplexa scoutingoganisationer dröjer då andra delar av organisationen prioriteras före när kapital är en trång sektor.

Scouting i all ära men håller övriga delar av organisationen en nivå under allsvenskans norm blir resultaten därefter så varför slänga pengarna i sjön? Än så länge har ingen allsvensk klubb visa sig hålla den höga nivå över hela linjen som krävs för att skaffa sig en ställning där nästa steg är att ta sikte mot den europeiska scenen.

Scouting är grymt viktig men som allt annat får det inte bli ett självändamål och hur mycket jag än vrider på resomemangen så blir det helt och hållet en resursfråga. Den dagen klubbarna ökar sina driftintäkter så dessa räcker till och erbjuda spelare, med nordiska mått sett konkurrenskraftiga löner och samtidigt kunna arvodera en högkvalitativ organisation inom samtliga områden kommer man kunna ta nästa steg. Fram till dess har varje klubb sina egna metoder där de stora styrkorna ligger inom ett fåtal områden beroende på var det finns spetskompetens tillgänglig och framför allt överkomlig.

Därför är det lite glädjande och se att just scouting finns i Hellas arbetsbeskrivning, förvisso baby steps men det kan om inte annat vara en början på något nytt.

Uppsnappat på stan

UEFA basen Platini ska ha kallat till möte med G-14 där han kommer kräva att organisationen upplöses och samtliga till domstol drivna fall, bland annat om ersättning för skadade spelare under landslagsuppdrag, dras tillbaka. Han kallar organisationen för elitisk och vill att de istället tillsammans med UEFA ska utveckla fotbollen i Europa. Jag fasar bara över en potentiell maktkamp där det inte finns några vinnare bland oss supportrar.

******

Det sägs att Roman Abramovitj vill strypa det enorma kapitalutflödet och lär i framtiden vara betydligt mer sparsam med värvningsbudgeten. 3 miljarder är vad Chelsea har spenderat på nyförvärv under åren med Roman. Är detta början till slutet?

******

Kommer ni ihåg Piotr Skrobowski, profilvärvningen med ett VM brons i bagaget med syfte att rädda Hammarby kvar i allsvenskan? Även om pengarna inte alls var stora på den tiden misstänker jag att Piotr med nöje väntade ut kontraktet när han lunkade runt i B-laget de dagar han inte var skadad.

Hur som helst, den polska ligan avslutades i helgen. Överaskande vann skrällaget Zagłębie Lubin (35 MSEK i budget) före ett annat sensationslag GKS Bełchatów (20 MSEK). De senaste årens dominanter Legia Warszawa (70 MSEK samt 2 guld 1 silver under 2000-talet) och Wisła Kraków (60 MSEK samt 4 guld 2 silver) slutade på för dem mer blygsamma placeringar, 3:e respektive 8:e plats.
Publikmässigt befinner sig ligan där allsvenskan befann sig under första delen av 90-talet, dvs låga publiksiffror och mycket stök på läktarna. Polackerna vill dock bygga publik och har en hel del arenaprojekt i pipen och där det delade värdskapet för EM 2016 filsammans med Ukraina innebär planer på några skrybyggen.

Ligan som rankas som den 23:e i Europa är intäktsmässigt mycket segmenterad där tre lag har en budget på 60-70 MSEK, sedan följer åtta lag 20-35 miljoner och slutligen fem lag i kategorin 7-15 miljoner.

Kontentan av denna segmentering är att Wisła Kraków ett par-tre gånger under 2000 talet nosat på en CL plats utan att nå hela vägen och där man vid tillfällen stupat i förlängningen i sista kvalomgången.

Tilläggas kan att budgetsiffrorna är hämtade från polsk media och inte verifierade, jag misstänker att ej officiella intäkter kan tillkomma både lite här och där…

På tal om svarta pengar så finns det visst både en och annan Janne Plånbok även på andra sidan Östersjön, Arka Gdynia var inblandat i en långdragen korruptionsutredning. Mitt under pågående säsong blev klubben under en månads tid avstängd från spel i samtliga tävlingsmatcher sanktionerade av det polska fotbollsförbundet.

När avstängningen upphävdes fick klubben reda på att man blivit tvångsdegraderad till andra divisionen. Ironiskt nog fick klubben spela de inställda matcherna vilka klämdes in i spelprogrammet samt de resterande matcherna och ”teoretiskt” klarade man kontraktet med god marginal.

Det blir dock till att starta om i den andra divisionen efter sommaren där man får sällskap av ”brasselaget” Pogon Sczeczin som kom toksist trots dryga 30 MSEK i budget, det finns visst kapitalförstörare i varje liga.

Även de nyblivna polska mästarna är under utredning där röster höjs om att klubben ”köpte” till sig avancemanget till högsta serien, fortsättning lär följa i den polska skorruptionshärvan..

Krossade fönster

Fönstret har ännu inte öppnat men det börjar redan nu hända saker på transfermarknaden. Förra veckan Nils-Eric, idag Ari i Kalmar till Holland, för enligt oberkräftade uppgifter 41 miljoner sek, varav ca 20 tillfaller Kalmar FF. Bra betalt för en spelare som ännu inte nätat denna säsong och utan att vara alltför insatt i smålänningarnas trupp så känns det som att vi kan sätta relationen pris>värde/nytta (Kalmars perspektiv).

Jag har funderat om vilka spelare riskerar att bli sålda ur Hammarbys trupp i sommar, ”spelarförsäljningar är en del av vår affärsidé” och ”alla spelare är till salu till rätt pris” innebär att man varje morgon går upp med en klump i halsen. Till de spelare som ligger i riskzonen ser jag Sebastian Eguren och Paulinho Guará, båda två har förmodligen visat tillräckligt (i Paulinhos fall handlar det om prestationer innan 2007) för att de ska kunna generera en slant som de ledande anser skapa mervärde till bolaget. Frågan är hur klausulerna ser ut, Paulinhos prislapp på 4-5 miljoner från ÖIS ger en liten fingervisning om att det förmodligen finns en i Örgrytes ögon respektabel klausul. Hur avtalen kring Eguren ser ut vågar jag inte ens spekulera i.

Hur som helst, allt har sitt pris…

******

Det har varit mycket snack om daylight robbery senaste veckorna men jag undrar om inte Örebro för 3 minuter sedan är den klubb som på riktigt blivit rånade när Näfver drogs ner i straffområdet.

Elfsborg hemma

Lördagsmatch på G igen och jag hade tänkt göra en kortare analys över Elfsborgs finanser, tyvärr räckte inte tiden till denna vecka och det får vänta till nästa tillfälle. Hur som helst har Henrik Appelqvist vid i alla fall två tillfällen hackat ner på Borås Arena för att den inte är helt genomtänkt och nu har jag inte varit där än, jag vet inte exakt vad Henrik syftar på men jag är övertygad om att det är viktigt att man bygger ”rätt arena på rätt plats” och jag tror att Borås Arena ändå fyller de syften den var byggd för.

Lika säkert som att en arena á la Borås inte skulle fylla de syften Hammarby Fotboll kommunicerat, lika illa skulle en ”arena i världsklass” så som Henrik kallar den, passa en tätort med ca 65k invånare. I Borås har man helt klart byggt billigare, med vissa begränsningar men med en betydligt lägre risk. Elfsborg har för tillfället skaffat sig vissa konkurensfördelar med hjälp av sin nya arena men jag tror att uppsidan är begränsad och att storstadslagen, om nu deras arenaplaner faller väl ut, kommer att ha betydligt högre framida intäktsmöjligheter.

Däremot har klubben förvånandsvärt snabbt fått utdelning på sina strategier och det kan ingen ta ifrån dem. Samtidigt visar detta på hur ”enkelt” en kapitalinsats kan skapa mästarlag i allsvenskan. Djurgårdens finansiärer gjorde det 2002 och nu senast bidrog Elfsborgs kapitalstarka anhängare med en hävstång vid profilvärvningarna som ledde hela vägen till guld.

Kanske har framgången kommit för snabbt och ställer nu publika krav på nya titlar och europaspel, krav som är svåra att motsvara vilket Djurgården efter totalt 55-60 investerade miljoner nu får erfara. Det är helt klart svårare att bygga något långsiktigt och varaktigt än och bara ta sig till toppen.

Business as usual

För ett bra tag sedan skrev jag detta blogginlägg angående TV-pengarna. Nu blev det ju en kortsiktig effekt där nästan samtliga klubbar visade svarta siffror. Sakta men säkert kommer det dock signaler på att dessa extra intäkter nu börjar ätas upp av ökade lönekostnader. Även om vi idag inte vet storleken på de avtal som klubbarna skriver med sina spelare är det ingen vågad gissning att allsvenska spelare ökat och kommer öka sina löner kraftigt den närmaste tiden. Eftersom samtliga klubbar får signifikant ökade intäkter är det helt naturligt att lönenivån stiger över hela linjen.

Hammarby har i år förlängt med Mikkel, Petter, Erkan och dessutom har man Richard Kingson på ett förmodat kostsamt korttidskontrakt. Nu lämnade ett antal högavlönade spelare klubben i vintras så det är svårt att sia om nettoffekterna.

För AIK:s del har förra årets sportsliga prestation börjat kännas i plånboken, tränarduon förlängde sina respektive kontrakt redan under hösten. Wilton F startade lönekorståget med ett förlängt avtal runt årsskiftet och även Dulee J fick högre lön efter att ha gråtit ut i pressen. Kenny Pavey förhandlar enligt uppgift om ett nytt avtal och det finns ytterligare ett par spelare som lär stå på tur. Klubben har dessutom värvat Khari Stephenson och nu Nils-Eric Johansson, förvisso delfinansierade av Agent 03 men vi kan nog vara överens om att klubbens kostnadskostym ökar rejält denna säsong.

Elfsborg vann ett kostsamt race om James Keene mot bl.a Hammarby och klubben har skrivit ett med Anders Svenssons ögon sett mycket lukrativt kontrakt. Gefle lyckades knyta upp René Makondele ytterligare ett par säsonger efter att enligt uppgifter erbjudit spelaren en årslön på, med tanke på klubbens omsättning skyhöga 900k. Bara för att nämna några exempel.
Det kan även bli en händelserik sommar-silly där många klubbar ser chansen att utmana i toppen om de lyckas värva rätt. Allt verkar därmed återgå till det normala och jag förväntar mig en bokslutssäsong med betydligt kallare vindar när klubbarna stänger böckerna för 2007.

SM-Guld, Appelqvists mardröm?

Serien är jämn, Hammarby är än så länge med där uppe men vägen till det onämnbara är mycket mycket lång. Om en och en halv månad öppnar transferfönstret och det är nog ingen vågad gissning att klubbarna kommer att agera då det ekonomiska överskottet tack vare TV-avtalet -06 bara väntar på att brännas i sommarsolen. Fansen förväntar sig namn och man drömmer om guld. Frågan är hur en VD i ett Fotbolls AB resonerar, ett SM guld är knappast den optimala kassako för allsvenska klubbars finanser.

1998 skrev Stefan Szymanski en artikel* baserad på en fallstudie av ManU där en av slutsatserna var att det ur ett ekonomiskt perspektiv var mer fördelaktigt att vara ”runner up” än mästare. Resonemanget bygger på att det, surprise surprise finns en korrelation mellan tabellplacering och intäkter och mellan tabellplacering och kostnader där det senare har en tendens att dominera.

Att bygga ett bestående guldlag innebär en betydligt större kostnadskostym än en satsning som genererar toppstrid och ett eventuellt guld då och då och de år alla pusselbitar faller på plats. Szymanski menar att ManU:s publiksiffror och nationella varumärke växte sig starkast under den period där klubben jagade Liverpool som vann i stort sätt varje titel under 80-talet. Det var där grunden till klubbens storhetstid lades.

Mycket har hänt i fotbollsbranschen sedan -98 men profit i kombination med sportslig framgång lyser än idag med sin frånvaro på en europeiska fotbollskartan. Förvisso visar Parken (FCK) stabil och bestående lönsamhet men de står på ben där 2/3 av intäkterna kommer från verksamheter långt ifrån fotbollen. ManU är idag den enda renodlade fotbollsklubb som klarat av och leverera sportsliga framgångar och över tiden även klarat av och generera profit.

Tittar vi på klubben idag, den i Glazers ägo ser vi dock tydligt att man varken har de högsta lönekostnaderna eller den största värvningsbudgeten i Premier League, detta trots att klubben de facto och till skillnad från Chelsea har de intäkter och marginaler som på papperet skulle tillåta en än större satsning och därmed högre sannolikhet till guld säsong efter säsong.

En 2-4:e plats i Premier League ger dock fortfarande möjlighet till Champions League spel vilket medför galaktiska intäkter. Kanske räcker denna morot för bröderna Glazers även om de av naturliga skäl inte går ut med det. Ett guld är är för dem kul, roligt och bra för egot, men säkerligen inget självändamål. Glazers är rationella och ser ManU som en investering till skillnad från Roman Abramovitj vars syften snarare förefaller vara i form av personlig prestige. Men visst är det viktigt att vinna en titel då och då för trovärdighetens skull och nu lyckades man med det i år.

Om vi omsätter detta i ett tankeexperiment på hemmaplan och tittar på Hammarby Fotboll är jag nyfiken hur den till synes rationelle Henrik Appelqvist resonerar? ”Hade det inte varit för SM-guldet hade vi nått budgetmålet med en vinst på 3,5 Mkr” sade Henrik till DI okt 2001. Att bygga för ett SM guld kostar pengar, att vinna SM guld kostar ytterligare i form av premier till spelare och ledare mm, att vinna guld innebär en massa frågor om varför man inte miljonsatsar på Europacupkvalet. Att vinna guld innebär dessvärre inte några signifikanta intäktsökningar för en allsvensk klubb.

Argumenten som de i media ständigt haussade marknadseffekterna som ett guld ska generera är inte tillräckligt stora för att finansiera det. Vi kan ta Djurgården som ett lysande exempel där klubben trots tre guld och flera cup-titlar under 2000 talet inte haft en tillväxt av marknadsintäkterna bättre än genomsnittet. Den åtrovärda och intäktsdrivande Champions League platsen som ett guld ger möjlighet och kvala till, är dessutom alldeles för långt bort för att sannolikheten för dessa intäkter ska kunna diskonteras hem och motivera en guldsatsning ur ett profitperspektiv.

Jag fascineras av balansen mellan nytto- och profitmaximering inom fotbollen och frågar man en klubbledare kommer det politiskt korrekta svaret om att ekonomi och sportsliga resultat går hand i hand. Balansen är dock inte helt perfekt vilket fotbollssverige, ja hela fotbollseuropa är ett levande bevis på.

Henrik pratar om att spelarförsäljningar är en del av klubbens affärsidé och jag börjar undra om just målet att tjäna pengar inte börjar bli större än strävan efter sportsliga resultat av den grövsta kalibern, ty de ekonomiska incitamenten är alldeles för små så länge svenska klubbar ligger ljusår efter det europeiska finrummet.

Så var ligger ambitionsnivån, är det på en sannolik topp4 placering som sedan lovar mer kommande säsong och därmed driver intresset? Att ersätta sålda spelare med förvärv billigare än de som lämnat eller egna prospects är en strategi vi verkar få vänja oss vid och hittils har den som bäst genererat en andraplats. Att ständigt vara en underdog och ”runner up” kanske av styrelsen och klubbledningen anses som den strategi som på sikt ger ökade marknadsandelar och bäst ekonomisk avkastning?

Nu haltar detta resonemang eftersom Hammarby Fotboll AB historiskt inte varit något lönsamt bolag. Man har de senaste två åren inte klarat av och självfinansiera sin drift men upprepas förra årets vinst på 5.4 miljoner även i år blir frågeställningen mer aktuell. Allokeras resurserna optimalt för att skapa de bästa förutsättningarna för den högsta sportsliga avkastningen som kan nås inom rikets gränser?

Vi får en delikat fråga, vad ser du helst?
– SM guld och +-0 i ekonomiskt resultet
eller
– Tredje plats och + 5 miljoner

Skulle vara intressant och få funderingar kring detta från samtliga intressenter inom Hammarby Fotboll, inte minst minoritetsägaren AEG.

Det vore naivt och tro att det inte kommer och finnas något avkastningskrav när den nya arenan står färdigbyggd, det kommer det garanterat och göra. Frågan är vilket sportsligt pris vi kommer behöva betala i jakten på marknadsandelar och profit.

* Why is Manchester United so successful?, Stefan Szymanski, Business Strategy Review, 1998, Vol: 9, sid: 47 – 54

När oljan tar slut tar förnuftet vid?

Enligt en tabloid får Hammarby lite dryga miljonen för Jeff, om det nu stämmer en bra likvid för en spelare klubben i dagsläget inte är beroende av.

priset > värdet/nyttan (Hammarbyperspektiv)

Det tackar vi för.

Stämmer uppgifterna om hans lön, bonus och klausul är det bara och lyfta på hatten för en förhandling well done. Den stora frågan är om hur förhållandet pris vs nytta ur Ålesunds perspektiv kommer och bli när säsongen och bokslutet ska summeras, i mina ögon stor varning för kapitalförstöring.

Nåja, faller läkarundersökningen är vi tillbaka på ruta 1.

Den hypotetiska frågan handlar om framförhållning i kontraktsförlängningar. Hade processen mobbningen, utfrysningen, den totala förnerdringen och slutligen försäljningen kunnat genomföras tidigare med en transfer redan under vinterns transferförnster? Hade affären blivit bättre?

******

Kennedy till Ajax för dryga 10 miljoner sek. En klausul inblandad gör att prissättningen inte är helt perfekt då en spelare med Kennedys CV rimligtvis borde genererat ett högre kassaflöde. Sådana klausuler är inte helt optimala ur den säljande klubbens perspektiv eftersom transferlikviden oftast hamnar under spelarens förmodade marknadsvärde. Dessutom kan klubben inte riktigt styra timingen för själva transfern vilket kan kosta om man nu blir tvungen värva till den vakanta positionen.

Samtidigt är klausulerna för de mindre förmögna klubbarna ett sätt att indirekt finansiera kontrakten med spelarna alternativt finansiera spelarköp från en annan klubb (en höge vidareföräljningsklausul). Man maximerar nuvarande nyttan och tar smällen senare, om nu spelaren gör succé vill säga.

Äpplet sade i något studioprogram att Hammarby är allergiska mot den typen av klausuler, frågan är hur konsekvent man är när man känner en spelare glida en ur händerna.