Månad: februari 2008

Spåkulan

Så här i bokslutstider frågar man sig givetvis hur Hammarbys resultat kommer att bli. Det vi vet är att klubben flaggat för röda siffror på nedersta raden. Men vart tar pengarna vägen?

Vi börjar med intäktssidan.

Det blir här betydligt svårare att prognosera 2007 års intäkter än vad det var inför 2006 års bokslut. Dels har vi UEFA spelet med de intäkter som det för med sig, vi har marknadsintäkterna där ledningen kommunicerat en ”bearish” inställning och det känns som att det kan landa var som helst i intervallet 18-21 miljoner.

Publikintäkterna har ökat, 20 000 fler åskådare i det allsvenska spelet på grund av Råsundaflytten. Lägg därtill europaspelet, förvisso bara ca 2-3 msek, vilket borde innebära en totalintäkt runt 32 miljoner.

Merchandise, svårt att säga, trenden är vikande och Nikes sortiment har enligt mig inte överträffat Kappas. Kan det sjunka ner under 9 miljoner? Marginalen kan dessutom bli lägre då klubben reade ut en hel del Kappaprylar.

Övrig nettoomsättning, det vill säga TV-pengar, UEFA premier, spelarförsäljningar plus någon skvättpost. Typ, 12 + 3.6 + 12 + 0.9?

Övriga rörelseintäkter, brukar landa runt miljonen.

Detta borde innebära att de totala intäkterna kan nå upp i 2006 års dito, uppvägt av extraordinära intäkter från UEFA. Rensar vi från källor såsom transfers och UEFA spel lär dock siffran bli något sämre än 2006 års jämförbara siffror.

I så fall ett steg tillbaka för varumärket och just det är det mest oroande eftersom konkurrenterna verkar öka här. (utom Malmö då förståss)

Vad gäller de totala intäkterna är Hammrby Fotboll inte ens i närheten av de siffror som flertalet av hittills redovisade klubbar har levererat.

Så var har pengarna tagit vägen? Så många etablerade spelare försvann inför säsongen. Med dem försvann även lönekostnader.

Vi måste dock komma ihåg den allsvenska löneinflationen. Allsvenskan som helhet ökar intäkterna, konkurrenterna ökar sina intäkter. De senaste två-tre åren har de ökat sina intäkter något mer än vad Hammarby ökat sina.

Med de ökade intäkterna följer en upptaxering av spelarlöner och säsongerna 2005 och 2006 ökade de allsvenska spelarlönerna med totalt 28.7%. De klubbar som hitills presenterat sina bokslut har även 2007 haft kraftiga ökningar vad gäller personalkostnader.

Priset för sportslig framgång blir med andra ord högre för varje år och flertalet av de spelare som förvsann efter 2006, hade rimligtvis bundit sina kontrakt till en lönenivå som rådde tre år tidigare.

Nyskrivna kontrakt går rakt in i dagens nivåer.

Under 2007 tecknade Hammarby Fotboll sju nya kontrakt (Petter, Mikkel, Harris, Erkan, Isak, Emil, Trauré). Under slutet av 2006 signade Eguren och Charlie Davies nya avtal och Chanko kom in under senare delen av 2006. Det betyder att man under 2007 haft en ganska så kraftig exponering mot löneinflationen. Löneinflation är dock något av klubbarnas vardag och har man guldambitioner måste intäktsidan väga upp personalkostnadsutvecklingen.

Personalkostnaderna lär med andra ord ha fortsatt öka för Hammrby Fotboll även 2007. 2006 ökade de 16% och ökar en fotbollsklubbs största kostnadspost med motsvarande siffra utan att intäkterna ökat, finns mycket av svaret på frågan vart pengarna tar vägen här.

I övrigt finns det extraordinära kostnader från UEFA spelet samt den men- och intäktslösa Royal League matchen borta mot FCK förra vintern.

Avskrivningarna har ökat något i och med köpet av Christian från FCM samt ”spelaravtalet” på 4.9 msek vars avskrivningar skulle starta 2007 med en löptid på tre år.

Det är väl allt man på förhand kan säga.

Högre lönekostnader även på västfronten

Ytterligare en klubb har släppt sitt bokslut och det står nu klart att även IFK Göteborg triggar de allsvenska lönekostnaderna uppåt. Lönekostnaderna ökade med 25% under 2007, även om guldbonusen förmodligen stod för en del av ökningen.

Av de klubbar med störst omsättning som hittills redovisat har samtliga haft lönekostnader med tvåsiffriga ökningstal. Priset på sportslig framgång blir högre.

Trots detta gjorde IFK Göteborgkoncernen en vinst på 21.4 msek (2.1msek-06)

Klubbens starka resultat beror på speltransfers med intäkter på 46.11 msek varav 11.9 är vinstandelsbevis sålda till det nybildade spelarinvestbolaget IFK Göteborg Fotboll AB.

Den realiserade vinsten vad gäller spelartransfers landade efter nedskrivningar på 45 msek. Rensa bort denna reavinst kontra kostnadsförda investeringar i spelartruppen, så landar resultatet på ett ganska så stort underskott.

Vad gäller erhållna medel för vinsandelsbevis så har klubben förbundit sig att investera dessa i spelare under en fyraårsperiod.

IFK Göteborg köpte nya spelarkontrakt för 14.3 msek under 2007 som aktiverades på balansräkningen och nyförvärven har kostnadsförts på resultatet till ett belopp av 8.1 msek.

De totala intäkterna landade på 118 msek men driftintäkterna kom upp i 71 msek (60msek-06) och SM guldet kom mycket lägligt då klubben var på väg ner i källaren med tappade marknadsandelar under 2006. Nu har klubben ökat både vad gäller marknad 23.6 msek (21msek-06) och TV pengar 15.7 msek (10.7msek-06). För 2008 budgeterar klubben 27 msek i marknadsintäkter.

2008 har man ett CL kval framför sig, det ekonomiska bidraget för europaspelet beror till största delen på lottningen. Jo, ok, till viss del den sportsliga prestation också då givetvis då man måste ta sig igenom de mindra attraktiva klubbarna.

Det som imponerat mest är att man lyckades bärga mästerskapet och därmed bibehålla den sportsliga slagkraften trots att man realiserade kontraktet med Marcus Berg.

Elfsborgs miljoner

Elfsborgkoncernen (IF Elfsborg med de helägda dotterbolagen IF Elfsborg Arena AB samt Borås Arena AB) gjorde en vinst för 2007 på 24.7 msek (6,9 msek-06) före skatt.
Bakom siffrorna finns reavinsten vid spelarförsäljningar på 32.6 msek (403k-06) samt nettot från internationella cuper på 14.5 msek (2.5msek-06).
Totalt omsatte koncernen 131.2 msek (75.9 msek-06).
Klubben har haft den goda smaken att redovisa intäkterna och kostnaderna för internationella cuper separat, 22.5 msek i intäkter (varav 12 msek i publikintäkter) och 7.9 msek i kostnader. Matcherna mot Valencia var givetvis ekonomisk jackpot.
Försäljningarna av Jon Jönsson, Joakim Sjöhage, Samuel Holmén samt Daniel Alexandersson gick på ca 35 msek och resulterade i en reavinst på 32.6 msek. Kassan har stärkts från 10 msek -06 till 19 msek.
Elfsborg betalade under 2007, 17.2 msek i transfersummor för spelarköp. (Mathias Florén, Fredrik Björck, Fredrik Berglund, någon mer?)
Det man givetvis frågar sig är hur mycket de extraordinära intäktskällorna hämmat prestationen i allsvenskan där klubben tappade tre placeringar jämfört med guldåret -06. Det finns inga gratisluncher.
Vad gäller kostnadssidan så ökade spelarlönerna med dryga 60%(!) och de totala personalkostnaderna landade på lite dryga 60 miljoner. Även om det förmodligen gömmer sig en och annan sign-on bonus är jag lite nyfiken hur klubben kommer att parera de ökade kostnaderna under 2008, Intertoto spelet är ingen guldgruva.
Tittar vi på de ordinarie driftintäkterna på hemmamarknaden kan vi konstatera följande,
* Matchintäkter: 25.3 msek (25.8 msek-06)
* Marknadsaktiviteter: 24.0 msek (18.6 msek-06)
* Tv och centrala avtal: 14.3 msek (16.5 msek-06)
* Övrigt smått och gott: 12.5 msek (11.2 msek-06)
Det ger totala driftintäkter på 76 msek (72.1 msek-06) vilket numera tillhör det övre skiktet i allsvenskan.
Någonstans där bör klubben ha sin årsbudget förutsatt att man har en konservativ strategi. Vill man ta risk för att nå sportslig framgång skulle man kunna höja budgeten och ta förluster vissa år för att sedan balansera upp åren då extraordinära intäkterna kommer. Det förutsätter dock sportslig avkastning.
Klubbens stärkta balansräkning tillåter vissa chanstagningar. En sådan strategi har vi ju sett tidigare i allsvenskan med förödande konsekvenser. Fast man behöver ju inte göra som pioniärerna, ta i för kung och fosterland utan öka försiktigt.
Boråsklubbens arenabygge gav klubben en riktigt bra ekonomisk hävstång och en mycket snabb sportslig avkastning. Frågan är var intäktstaket ligger i Borås? Hur kommer klubben klara av konkurrensen när fler klubbar får access till nya arenor?

Röda siffror för MFF

En snabb titt i Malmö FFs bokslut, klubben redovisar en förlust för bokslutsåret 2007 på -0.7 msek före skatt (+36.5 msek -06). Klubben meddelar samtidigt att resuktatet från den löpande verksamheten bidragit med ett överskott på 3 msek (+14.2 msek -06) efter att man rensat transfers och engångskostnader.

Det som är oroväckande ur MFFs perspektiv är minskningen av driftintäkterna. 86.9 msek -05, blev 80.3 msek -06 och har nu blivit 79 msek under 2007. Det är en kraftig försämring av konkurrenskraften och klubben lär ha tappat ytterligare marknadsandelar då det förmodligen finns fler konkurrenter än AIK som ökat sina intäkter under 2007.

Den sportsliga kräftgången post 2004 har börjat göra avtryck på intäktsidan.

Den totala omsättningen inkl spelartransfers landade på 90.3 msek. Jag misstänker att Hammarby Fotboll kommer redovisa en liknande siffra i början på mars.

Men allt är inte negativt, det egna kapitalet uppgår till 104 msek och soliditeten på 80% är starkt. Kassan var vid årskiftet 39 msek, det trots att man under 2007 investerat 25 msek i det nya arenabolaget.

Man är fortfarande den klubb som har starkast finansiell styrka i allsvenskan.

På kostnadssidan så ökade personalkostnaderna med 21 procent, det är mycket med tanke på den mediokra tabellplaceringen. Samtidigt misstänker jag att det är effekterna av det senaste TV-avtalet där löneinflationen tagit fart efter att samtliga klubbar i serien får betydligt mer pengar att röra sig med och fler och fler spelarkontrakt rullar i nya avtal samtidigt som nya spelare ansluter och signar.

Det kommer signaler via media att klubben vill banta truppen något, en anpassning till de lägre intäkterna?

Sammanfattningsvis, klubben har muskler att värva, men betydligt mindre resurser till och avlöna än vad man hade för två år sedan. Resurserna mäter jag inte enbart genom absoluta tal (driftintäkter) specifika för MFF, utan relativt till konkurrenterna eftersom priset på sportslig framgång blir högre i och med att allsvenskans totala intäkter ökar.

Det är dock inte långt kvar nu till den nya arenan står färdig med en förmodad uppsida vad gäller intäkter. Frågan är nu vilken värvningsstrategi klubben väljer inför övergången.

Personligen anser jag att man först och främst bör titta över organisationen och ansvarsfördelningen samt befogenheterna inom den. Den har inte varit effektiv och mycket, mycket resurser har runnit ut genom kedjans svaga länkar.

Att rekryteringen av en VD kom först 2008 för en klubb med MFFs intäkter var för mig något förvånande men ett steg i rätt riktning. Om det sedan fungerar i praktiken är en annan femma.

Lite intressanta detaljer:
* Klubben köpte spelare från andra klubbar för 14.3 msek 2007 (28.8 msek -06), förvärven: Jimmy Dixon, Babis Stefandidis, Ola Toivonen, Daniel Theorin.

* Matchintäkterna landade på blygsamma 18.9 msek (17.1 -06) och reklam/sponsring på imponerande men vikande 37 msek (39 mesk -06)

* Reavinst spelarförsäljningar 10.8 msek (38.2 msek -06)

* Klubben har under 2007 sålt sin andel i spelarinvestbokaget Pildammarna Invest AB. Dessutom erhöll klubben 6.4 msek från nämnda bolag i vinstandelstillskott från tidigare spelarförsäljningar. Försäljningen misstänker jag beror på att man istället investerar i sin nya arena.

"don Ö" slaktad av marknaden

källa: di.se, benchmark: OMXS CSE

Ovanstående graf visar Parken S&E:s kursutveckling senaste två åren. Bolaget har vuxit något oerhört genom förvärv av icke fotbollsrelaterade verksamheter och gått som tåget på börsen under 2000 talet.

För dem som varit med under hela resan har Parken varit en kanonaffär trots att bolaget, sedan man vann mästerskapet 2007, i det närmaste har slaktats av marknaden. Marknadsvärdet har sjunkit från lite dryga 5 miljarder dkk i maj-07 till nuvarande 2.6 miljarder.

Det första jag tänker på är hur mycket kursen påverkats av de sportsliga resultaten och förväntningarna på dessa som under resans gång verkar ha prisats in i aktiekursen.

  • Aug/sept 2006 – avancemang till Champions league
  • Maj 2007 – Danska mästare vilket ger access till nytt CL kval.
  • Aug/sept 2007 – Misslyckande i Champions League kvalet.
  • Hösten/vintern 2007 – stark konkurrens i den inhemska ligan. ”Endast” serietvåa när man gick in i vinteruppehållet.

Ett bakslag för koncernen var förbud mot landskamper på Parken under en viss tid efter landskampen i Sverige.

I slutet av november meddelade Parken att profit kommer minska med 30% jämfört med året innan (2006) pga uteblivet Champions League spel. Detta verkar stegvis ha prisats in under hösten.

Samtidigt verkar marknadens förväntningar under våren ha prisat in en tro på ett nytt Rosenborg á sent 90 tal med total inhemsk dominans och frekvent spel i Champions League, vilket kanske skulle kunna förklara resan till toppnoteringen i maj 2007.

Men vad är egentligen sannolikheten för ett sådant scenario?

Det andra jag ställer mig frågande till är, med tanke på att fotbollsverksamheten endast står för ca 20% av bolagets totala intäkter, är det rimligt att kursen har en så kraftig exponering mot sportsliga resultat, förväntningarna på dessa och den fotbollsrelaterade affärsrisken?

Samtidigt är jag lite nyfiken hur lönsamt själva fotbollen är, klubben har t.ex haft ett ständigt negativt transfernetto under årens gång….

Bolagets diversifierade portfölj av intäktskällor ger bokföringsmässig ”madrass” mot sportsliga motgångar. Så här sade Flemming Østergaard i en intevju för ett år sedan,

”Vi budgeterar inte med intäkterna från Champions League. De kommer som en bonus i resultaträkningen. Lönsamheten måste helt enkelt garanteras på andra håll i koncernen”

Hur mjuk är den madrassen ur ett aktieägarvärdeperspektiv? Vilken ligaplacering under 2008 är inprisad i dagens marknadsvärde?.

Som aktieägare borde man ju kunna hedgea sig mot de sportsliga nederlagen genom att spela på oddsen mot FCK inför avgörande matcher. Om man nu vill kapa den risken förståss.

Annars skulle det vara kul och räkna på om det kan finnas värden i att avknoppa FCK och särnotera fotbollsklubben.

Mer om Parken:
Lite om Parken, värden och potential

Ytterligare läsning i ämnet:
Eventstudie – Borussia Dortmunds aktiekurs vs sporsliga resultat/förväntningar och dess påverkan kursen:
Frequent News and Pure Signals – The Case of a Publicly Traded Football Club

3 miljoner skäl att säga Rami

Skillnaden mellan en andra plats och en femte är ungefär tre miljoner kronor. Det baseras på AIKs bokslut där klubbens TV intäkter och andra centrala avtal landade på 13 msek för 2007. Året innan kammade man hem 16 säckar.

Kan Rami på egen hand fixa fyra placeringar har han tjänat in en del av sin egna kostnad bara genom TV intäkterna.

******

Mer AIK, klubbens reklam/sponsorintäkter för 2007 blev 22.6 msek. 100k mindre än vad Hammarby Fotboll redovisade 2006.

Däremot har med största säkerhet Solnaklubben som första klubb gått om Hammarby vad gäller merchandiseförsäljning med en siffra på 13.2 msek. Hammrbys dito har varit vikande senaste åren och lär på sin höjd landa på 10 säckar för 2007.

******

AIKs reklam/sponsorintäkter förefaller lite låga. Av klubbens totala driftintäkter står marknad för 21% -07, 23% under 2006.

Motsvarande ratio för Hammrby Fotboll 2006 var 30%, och 28% för allsvenskan som helhet under 2006.

Om vi jämför med övriga allsvenska klubbar hade AIK lägre reklamintäkter 2006 än Malmö, Helsingborg, Hammarby, IFK Göteborg, Elfsborg samt Djurgården. Med den knappt 9 procentiga ökningen av marknadsintäkterna under 2007 lär klubben inte avancera särskillt mycket i den listan.

Det är intressant, eftersom klubben historiskt varit en mer framgångsrik än många av klubbarna ovan. Man har en större penetration under evenemangen då publiksnittet är betydligt högre än de flesta av klubbarna ovan och generellt uppfattas man som en större klubb än vissa av klubbarna ovan. Exponeringen i media är mycket hög den med och man gjorde sportsligt en kanonsäsong 2006.

Det enkla svaret vore att säga att marknadsavdelningen inte är tillräckligt kompetent och dåliga på att sälja. Det blir dock svårt att dissa organisationen då klubben de facto ökat kraftigt i sina övriga intäktssegment.

Kan det vara så att i klubbens varumärke och priset för att exponeras tillsammans med det, finns en ”riskpremie” inprisad p.g.a. risken för svarta rubriker och ”skandaler” i media?

Redovisningen är inte konsekvent

Så här i bokslutstider brukar man jämföra resultat med tidigare år, jämföra det med andra klubbars dito. Varenda siffra vänds ut och in och nyckeltalen sätts i relation till det sportsliga utfallet. Svff ger varje vår ut en sammanställning av klubbarnas ekonomi där man rangordnar dessa efter olika nyckeltal.

Det finns dock ett problem, enligt mig illa löst broblem i fotbollsklubbarnas redovisning. Frågan om sättet att kostnadsföra förvärvade spelarkontrakt direkt eller aktivera dessa på balansräkningen.

Hela resonemanget härstammar från diskussionen att kunskapsföretag ifall kunna aktivera sina tillgångar, dvs personalen, utbildning m.m. på sina balansräkningar.

För fotbollsklubbar är det självklart att det är spelarna, samt kvaliteten på dess som genererar kassaflöden.

Som jag tidigare skrivit finns det studier som säger att det finns ett samband mellan en klubbs spelarlönekostnader och tabellposition, det finns även ett samband mellan tabellplacering och intäkter vilket innebär att det rimligtvis finns ett samband mellan spelarkostnader och intäkter.

Tottenham Hotspur var den första klubben att ta upp spelarkontrakt på balansräkningen 1989, då de ansåg att det gav en mer rättvis bild av verksamheten*. Fler klubbar följde efter och det gick så långt att man värderade samtliga spelarkontrakt till ett ”verkligt värde” för att upp dessa som en tillgång. Det hela reglerades till slut genom IFRS där spelarkontrakten nu endast kan tas upp till ett värde lika med anskaffningskostnaden.*

SvFF´s rekommendationer säger att transfersumman inkl agentkostnader där klubben köper loss kontraktet från en annan klubb kan aktiveras på balansräkningen och skrivas av under dess löptid. Exempel på hur detta fungerar i praktiken har jag skrivit lite om här.

Värvar klubben en bosmanspelare, ska man enligt rekommendationerna inte aktivera den eventuella sign-on bonusen som en tillgång utan den ska kostnadsföras direkt och belasta periodens resultat.

Det låter förvisso logiskt då sign-on är en del av lönen, men syftet och resonemanget med ”en rättvisande bild” faller ju helt och hållet.

Och frågar du andra än oss lekmän är syftet med redovisningen hos fotbollsklubbarna att ge en rättvis bild av verksamheten. Så här svarade en allsvensk ekonomischef samt en revisor på frågan ”vad är anledningen till att man vill redovisa sina spelare i balansräkningen istället för att kostnadsföra dessa direkt?”. * (saxat från studien)

”ett köp av ett spelarkontrakt är en investering, att redovisa spelarna som en imateriell tillgång i balansräkningen ger en mer rättvisande och korrekt bild av resultatet än om man skulle kostnadsföra spelaren direkt…” – Hans Christoffer Toll – AIK Fotboll AB

”huvudsakliga anledningen är att man vill fördela utgiften för kontraktet över den period det sträcker sig över. Skulle man redovisa utgiften som en kostnad direkt skulle detta inte leda till en rättvisande bild eftersom man då skulle få en stor kostnad första året…” -en revisor

Tar vi AIK och deras senaste bokslut som ett exempel, har transfersumman för argentinarna aktiverats på balansräkningen och sign-on till Nils Erik kostnadsförts direkt. 2007 års kostnad för argentinarna är m.a.o lägre än kostnaden för Nils Erik J. 2008 är det tvärt om.

Ger det en rättvis bild och en jämförbarhet av verksamheten över tiden? Nej om du frågar mig!

Ger sign-on bonus en hyfsad bild av en spelarens marknadsvärde och borde kunna klassas som ett anskaffningsvärde? Ja om du frågar mig!

AIK Fotboll hänvisar givetvis i sina rapporter till att detta är en engångskostnad. Förvisso är det ju det i detta specifika fall, men underförstått skulle det innebära att klubben säger att man aldrig mer eller ytterst sällan kommer att värva bosmanspelare till vilka sign-on betalas ut. Idag är ju detta en del av vardagen.

Jämförelsen kommer även halta om vi ska jämföra klubbarna med varandra. En klubb som under ett år endast värvat bosmanspelare kommer få en helt annan periodiserad kostnadsbild än en klubb som köpt loss kontrakt från en tredje part. Resonemnaget kring det omtalade driftresultatet blir även det haltande om man nu inte tar hänsyn och isolerar bort sign-on kostnader innevarande period.

Så ska vi snacka om en ”rättvis bild” måste något göras åt redovisningen, annars kan man lika gärna lägga ner ”spelarkontrakt på balansräkningen” helt och hållet.

Degens redovisningsteknik fyller inget sådant syfte. Den ger nu snarare en motsatt effekt och känns mer som ett verktyg för tiden då klubbarna låg på gränsen till att klara elitlicensen men ändå villa kunna konkurrera sportsligt genom att köpa spelare bara utrymmet i kassaflödet fanns.

Skulle man dessutom hårddra det hela borde hela kontraktskostnaden kunna aktiveras, dvs transfer fee, sign-on samt total lönekostnad under löptiden. Det borde ge en än mer rättvis bild av spelarens marknadsvärde, dvs vad det kostar och nyttja dennes kompetens i relation till förväntad sportslig prestation med framtida kassaflöden som konsekvens.

* Varför fotbollsklubbar får redovisa spelare i balansräkningen – Henrik Blom, Johnnie Engström, Peter Jakobsson, 2006