Månad: april 2008

Arenaboomen – Borås Arena

Borås arena var arenaboomens första nybygge. Med mycket stor hjälp från Borås Stad reste man en arena på mycket kort tid.

Arenabolag: Borås Arena AB – investeringskostnad ca MSEK 119

Finansiering:
Eget kapital
Initialt SEK 100 000 till 100% ägt av IF Elfsborg men där man överfört 0.9 MSEK från fritt eget kapital till aktiekapital genom en fondemission 2005. Totalt 1 MSEK.

Skuldfinansiering
Banklån 80 MSEK, upphandling(?) vunnen av Swedbank där Borås Stad gått i borgen.

Övrig finansiering
30 MSEK. genom att stadens fastighetsbolag, Industribyggnader i Borås AB förvärvat en läktardel som innehar affärslokaler från Borås Arena AB som sedan hyr själva stolarna på läktaren.

9 MSEK i form av investeringsbidrag.

4 MSEK i UEFA bidrag.

Övrigt
Driften av Borås Arena ägs av Borås Stad. Staden hyr arenan från Borås Arena AB för en hyra (MSEK 6.2) som täcker kapitalkostnaden samt övriga kostnader minus arenabolagets hyresintäkter för logerna (MSEK 1.2). Staden hyr sedan ut arenan till Elfsborg (MSEK 3) samt konserter och andra föreningar (MSEK 2). Trots ytterligare intäktskällor från reklam, kiosker och restauranger (0.6 MSEK) går staden back. Kostnadssidan ligger på 10.1 msek och det årliga underskottet i driften och därmed subventionen från Borås Stad landar på ca 4.5 miljoner. Arenabolaget beräknas gå +-0.

Borås Stad har i sina avtal med arenabolaget en optionsrätt om att i framtiden förvärva bolagets fastighet till ett pris av dess bokförda värde vid förvärvstidpunkten.

Kommentar
Borås Arena har tack vare sin låga investeringskostnad varit en kanonaffär för Elfsborg. Subventionen visar samtidigt att stadens politiker värderar Elfsborg samt arenan som en tillgång inte enbart för klubben utan även för staden. Utan att ha siffrorna på bordet kan man dessutom diskutera ifall 30 miljoner i likvid för en läktardel skulle kunna räknas hem av en aktör med marknadsmässiga avkastningskrav.

Arenan och den låga hyran har gett Elfsborg en mycket god hävstång som omgående resulterat i sportsliga resultat i kombination med en kraftig intäktstillväxt. En tillväxt som dock förmodligen nått toppen och man lär ha mer moderata tillväxtsiffror i framtiden. Lyckas konkurrenterna få snarlika effekter i sina arenaprojekt borde det på sikt spegla av sig på fotbollsplanen.

Det pratas om nyinvetseringar som t.ex påbyggnad av kortsideläktarna. Frågan är dock om man får ihop kalkylen så att den kan generera ett netto över till fotbollsverksamheten.

Arenaboomen – Swedbank Stadion, Malmö

Eftersom arenafrågan aktualiserades förra veckan tänkte jag, mycket ytligt sammanställa läget hos några av konkurrenterna efter den information som går att finna.

Vi börjar med Swedbank Stadion, Malmö

Totalentreprenör: Peab

Kapacitet: 21.000 sittplatser, alternativt 18.000 sittplatser och 6.000 ståplatser

Invigning: Sommaren 2009

Investeringskostnaden för arenan hamnar på 580 miljoner och finansieringen har kommunicerats enligt följande:
Fastigheten ägs av Fotbollsstadion i Malmö Fastighets AB vars struktur är:

Eget kapital: 100 miljoner där:

Peab äger 50%
Erling Pålsson teknik- och fastighets AB äger 25%

MFF äger 25% (klubben cashade 25 miljoner up front under 2007)

Skuldfinansiering: 310 miljoner

Swedbank vann upphandlingen om lånet till fastghetsbolaget.

Oklart om bankens namnrättsavtal betalas genom årlig utbetalnig om 5 miljoner (se längre ned) eller om man istället rabatterat bankens räntepremie med en del av beloppet.

Övrig finansiering: 145 miljoner

Malmö Stad genom ett amorterings- och räntefritt lån.

Kostnader:

Förutom de sedvanliga kostnaderna vid fastighetsförvaltning skulle jag uppskatta kapitalkostnaden till runt 25 miljoner per år.

Intäkter:

Sålda rättigheter till servering av mat och dryck. Upphandling vunnen av Scandinavian Service Partner (SSP)

Hyra från Malmö FF AB (operatören) för bruk av fastigheten.

Såld rättighet till arenanamnet, Swedbank, 50 msek över tio år.

Kommentar

Tack vare stadens villkorslösa finansiering blir kapitalkostnaden betydligt lägre. Det känns även som att man får ”mycket arena” för pengarna. Förutom de finansiella riskerna (ränterisk), exponeras Malmö FF även mot affärsrisker utanför klubbens kärnverksamhet vilken är fotboll.

Dessutom ökar konkurrensen om evenemang i och med Malmö Arena som slår upp portarna i november 2008 men även Capinordic Arena, den nya hallen som Parken S&E bygger intill sin arena. Den beräknas bli färdigställd 2009. Klubben får dock betydligt bättre förutsättningar att boosta sina fotbollsrelaterade intäkter och det intressanta är hur stort bidraget till fotbollen i slutändan blir.

Vi kan vidare konstatera att Peab och Erling Pålsson kan ha gjort en riktigt bra affär då de får extra billig hävstång på eget kapital tack vare att en betydande del på skuldsidan är räntefri.

Hur mycket kan då evenemangen generera? Mycket svårt att säga men för att få lite perspektiv kan vi benchmarka Globenarenornas evenemangsbolag, AB Stockholm Globe Arena år 2006.

Totalt antal evenemang som arrangerades i globenfastigheterna var 299 st och de genererade totala intäkter på 152.1 miljoner fördelat på:

Evenemang: 116.7 msek:
Sport: 79 evenemang – 49.6 msek
Musik: 79 evenemang – 40.6 msek
Företag: 35 evenemang – 10.6 msek
Familj: 28 evenemang – 15.9 msek

Sponsorer, loger, club: 19.3 msek
Övriga intäkter: 16.1 msek

Vinsten för evenemangsbolaget landade under 2006 på 16 miljoner före skatt. Bolaget betalade för nyttjandet av arenorna en internhyra till Globen Fastigeter på 16 miljoner.

AEG i fokus

I fredags small det till rejält på nyhetsfronten.

AEG Facilities AB köper 12.23% av DIF Hockey för €1 miljon. (länk här)

AEG Facilities är ett av AEGs många dotterbolag vars affärsidé bland annat är att vara arenaoperatör. (lite mer under länken här)

Priset ger en hint om en värdering av DIF Hockey på ca 77 miljoner kronor. Mindre än marknadsvärdet på AIK Fotboll AB. Diskonterar man dessutom dessa 77 med aktiemarknadens avkastningskrav tillbaka till 2001 blir priset lägre än vad AEG Sweden AB köpte sin andel i Hammarby Fotboll AB för.

Å andra sidan borde dessa förvärv snarare klassas som strategiska än finansiella ur AEGs perspektiv och då haltar nog jämförelsen en aning. Vi har nog inte sätt alla kort i Anschutz svenska kortlek än.

Många blänger nog lite extra på jänkarna. Deras motiv är dock rent rationella och i deras affärskultur är den typen av transaktioner inga konstigheter. Däremot kan man ju undra lite om hur lokalkonkurrenten resonerar. Från vårt perspektiv kan ju den moraliska aspekten i affären ifrågasättas.

Det ser också ut som att vi nu har tre strategiska sportinriktade ägarpositioner i länet.
Fabege/arenabolaget i AIK Fotboll AB
AEG i Hammarby Fotboll AB
AEG i DIF Hockey AB

————————–

Helsingborg har problem.
Förlust i torsdags, endast en pinne idag och nu Parma som inte helt säkert vill utnyttja sin köpoption på McDonald Mariga. Priset på spelaren uppges ligga på 18 miljoner. Helsingborg verkar vid en försäljning till Parma få mellan 4-5 miljoner, efter agentkostnader, efter att Enköping fått sina 25% och efter att den utsparkade riskkapitalisten Bengt Adolfsson fått sina 8.5 miljoner. Så långt inga konstigheter.

Men med tanke på klubbens taskiga likviditet i kombination med ett driftunderskott, behöver man nog sälja spelare i år för att klara de löpande utbetalningarna. När andra potentiella säljobjektet Razak dessutom är skadad ber nog Fredin & co till gudarna att Parma utnyttjar optionen.

————————–

Skatterevision i Kalmar.
Inte en dag för tidigt att de allsvenska klubbarna synas och mycket riktigt hittades saker att anmärka på. Hur mycket än Svante oförstående gråter ut, finns det gott om utrymme i klubbens balansräkning att betala sin skatt på dryga miljonen. Det börjar bli dags att göra rätt för sig!

Arenafrågan – ny status

Hoppas hinna återkomma under tisdagskvällen med fler kommentarer angående arenafrågan. Det har ju hänt en del idag. (här).

Lars Strandberg flaggade annars [ofrivilligt(?)] med ordet ”kommunägd” under årsmötet. Det var med andra ord ingen riktig kioskvältare det här.

Status idag.
Kostnad: bygge inklusive mark: 2.3 miljarder

Finansiering:
Eget kapital: Stockholms stad dunkar in 1.3 miljarder genom försälning av byggrätter på nuvarande Söderstadions area.
Sedan tidigare öronmärkta pengar till renovering: 250 miljoner.
Skuldfinansiering: 700 miljoner upplåning för Sthlms stad.

Detta är förmodligen den finansieringsmodellen som i dagens kreditmarknad besitter den lägsta kapitalkostnaden (kanske t.om den enda möjliga).

Och i den rådande situationen är det egentligen en befrielse att inte exponeras mot de finansiella riskerna en investering i den storleksordningen för med sig.

Jag misstänker att många skriker sig hesa efter AEG här. Jag vill dock minnas att det varit ganska tydligt att jänkarna inte velat gå in med ”eget kapital” och planen hela tiden varit skuldfinansiering vilket varit vanligt förfarande i de flesta projekt på senare tid.

Och som sagt, det har hänt en hel del senaste året, vilket även drabbat sport & entertainment.

UK pubs, Tube, Arsenal debt hit by rating cut

Stadium finance and the auction-rate market

Jag har mycket svårt att se att man idag skulle kunnat hitta ”ett lägre pris på pengar” med en annan finansiär, inkl AEG.

De viktigaste frågetecknen återstår nu, det vill säga ägandet av driften.

Fuck it!

Det har de senaste åren varit mycket prat om hur svenska klubbar ska ”närma” sig Europa. Vilka åtgärder ska tas, hur ska klubbarna bli mer konkurrenskraftiga? Debatten om 51% regelns vara eller icke vara har varit ett av samtalsämnena. Argumenten för en avreglering har varit att de svenska klubarna måste få samma förutsättningar till kapitalanskaffning. Inga utländska riskkapitalister sägs vara intresserade så länge de inte kan få kontroll över klubben.

SEF ordförande och snart SvFF ledamot Bosse Lunkan tillhör skaran pro-avreglering. Jag håller med, regeln är uråldrig. Inte heller är den helt avgörande eftersom föreningarna, så länge de sköter sina affärer väl, har mandat att bestämma ifall man vill släppa majoriteten i utbyte mot kapital eller ej.

Under rådande marknadssituation kan vi dock direkt lägga ner frågan om 51% regeln som en viktig faktor i jakten på Champions Leagueplatser. Glöm snacket om att den avregleringen är avgörande för att de utländska riskkapitalisterna ska stå i kö för att köpa sig in i allsvenska klubbar.

Marknadsimperfektionerna är för många, de är för stora för att någon som helst riskkapitalist ens ska vilja ta i en allsvensk klubb med tång.

Först och främst, subventionerna. Storstadsklubbarnas öde där deras varumärken devalveras genom den nuvarande fördelningen av ersättning för rörliga bilder, s.k. kentaro-avtalet.

Vi har även den jämnt fördelade ersättningen till klubbarna för att de ska exponera förbundets sponsorer. En upptagen reklamyta som för de största klubbarna innebär att den reats bort till förmån för småklubbarna.

Småklubbarnas varumärken står sig konkurrenskraftiga tack vare den solidariska fördelningen ”fotbollsfamiljen” drivit igenom.

Gudarna ska veta att det har funnits en debatt mot denna marknadsimperfektion, en debatt där i slutändan väldigt få stog upp hela vägen.

Det senaste, regeln om att klubbarna ska stå för säkerhets- kostnaderna för sina supportrar även på bortaplan utan att samtidigt få ta del av biljettintäkterna från dessa. Kan någon ens hitta logiken här? Ju fler supportrar som följer med sitt lag på bortamatch, desto mer kostar det klubben. Arrangören å sin sida cashar hem hela intäkten. I värsta fall blir momsen en utgift.

Summan av kardemumman blir en ännu större subvention till de mindre klubbarna vilket storstadsklubbarna betalar. En subvention som tär på intäkterna samtidigt som den spär på kostnaderna. Marginalen till sportsliga resurser och/eller eventuell avkastning till investerare sjunker till en ännu lägre nivå.

Visst, vi gillar en jämn och spännande allsvenska. Den jämna konkurrensbalansen är en av faktorerna som driver det stora intresset. Kom dock inte och snacka Champions League. Kom inte heller och prata om utländska riskkapitalister. Småklubbarna är inte beredda att betala priset.