Månad: maj 2008

Realisation

Intressant frågeställning på Söderst@dion angående spelar- värdering.

”Ponera att vi skulle kunna plocka hem Björn Runström för en sign on på 4 miljoner kronor. Är han värd pengarna?”

Intressant därför att Runa av många ansågs ha reats ut för ganska så exakt två år sedan. Då var prislappan ca 10 miljoner. Idag tycker 32% att 4 miljoner är ett för högt pris.

Allt beror givetvis på vilken kvalitet och nytta man kan scouta för motsvarande belopp. Liknande resonemang bör gälla hos de flesta klubbar.

Bundesliga upp i topp vad gäller lönsamhet!

För första gången sedan Deloitte startade sin årliga review av fotbollsfinanser, är Premier League inte längre den mest lönsamma ligan i Europa. Bundesliga har säsongen 2006/07 gjort en radikal föbättring av rörelseresultatet och levererar som helhet en rörelsemarginal på 18% jmfr med Premier Leagues 6%.

Det är en utveckling heter duga på bara ett par år med tanke på den tabell vi nyligen visade i inlägget här.

Förklaringen kan till största del härledas till lönekostnaderna där tyska klubbar numera förefaller mycket mer restriktiva i sina budgetar. ”Endast” 45% av intäkterna spenderas på lönekostnader jämfört med 63% i Premier League. Detta nyckeltal för big five* (exkl Bundesliga) ligger i intervallet 62% – 64%.

De betydligt lägre lönekostnaderna kan egentligen direkt speglas genom de bleka insatser tyska klubbar levererat i Champions League. Ligan är trots allt den som omsätter näst mest i Europa men de sportsliga framgångarna i Europaspelet har de senaste åren lyst med sin frånvaro.

Intäkterna för big five ökade med 6% säsongen 2006/07. Ökningen genererade en löneökning på 7%

Premier League upplevde en kraftigare tillväxt än så, 11% där lönerna drevs upp med 13%.

PL levererade dock inte den starkaste tillväxten säsongen 06/07. Bundesliga och La Liga nådde vardera en ökning på 15%. De sparsamma tyskarna kunde dock hålla nere löneökningen till en nivå på endast 6.5%!

En mycket intressant utveckling som blir spännande att se om den håller i sig. Bundesliga är dock som närmaste konkurrent fortfarande långt efter vad gäller intäkter. Premier Leagues totala omsättning landade på €2.3 miljard som kan jämföras med Tyskarnas €1.4 miljard.

Hur länge kan tyskarna hålla nere lönekostnaderna innan suget efter sportsliga framgångar blir för stort?

Ni kan läsa highlights från Deloites rapport som släpptes idag under länken här.

————————————————–
* ”big five” benämningen för de fem största ligorna i Europa, Premier League, Bundesliga, La Liga, Serie A samt Ligue 1.

Marknadskrafterna tillslut ikapp även Kalmar?

Kalmar har under många år slagit underifrån som den utmanare man profilerat sig som. En urstark lagmaskin med en optimal spelmodell efter de begränsade ekonomiska förustättningarna.

Klubben har varit ett föredömme vad gäller ekonomiska resultat och har sedan återkomsten till högstaligan 2004 levererat ett stabilt driftöverskott år efter år. Soliditeten är starkast i hela allsvenskan.

Intäkterna är dock fortfarande små i relation till övriga toppkonkurrenter.

För första gången känns det nu som att Kalmar har ett antal profiler i truppen som kan bli objekt till uppköp. Det pratas även om segdragna och sena kontraktsförhandlingar och konstigt vore annars. Kalmars stjärnor är med stor sannolikhet underbetalde i relation till sina kollegor spelandes hos toppkonkurrenterna där fenomenet ”the arms race” genererat högre lönenivåer.

Någongång måste dock även detta taxeras upp, t.o.m. i Småland.

Skulle klubben bli sönderköpt, kommer man förvisso stå med en majestätisk kassa men investeringsutrymmet i nya spelare begränsas av de lägre löpande intäkterna och därmed den begränsade lönebudgeten. Spektakulära köp genererar ofta spektakulära lönekostnader.

Det kan med andra ord bli så att klubben blir något överkapitaliserad där tillgångarna arbetar ineffektivt.

Jag tror att blir till att försöka scouta inom ramen för lönebudgeten och frågan är hur kännbar en förlust av nyckelspelare blir och hur lång tid det tar innan man återigen lyckas bygga ett slagkraftigt lagbygge.

Nu har Kalmar, som en av väldigt få klubbar i ligan råd att säga nej till anbud. Skulle så bli fallet, lär vissa spelare förmodligen lämna när kontraktet väl löper ut. Man blir likförbannat tvingad att ersätta, även om man köper lite tid. Och frågan är hur högt smålänningarna värderar ett eventuellt guld. Detta året kan vara ett unikt tillfälle att gå hela vägen.

källa: svenskfotboll.se

Kort reflektion

Skummade i helgen igenom en nyligen publicerad artikel som undersökte samband mellan tre olika modeller för elitlicencering och klubbars ekonomiska utfall såsom ekonomiskt resultat samt avvikelse från budget. Undersökningen är baserad på data från Holland och Tyskland.

Mer om den undersökningen samt slutsatserna kan man läsa om under länken längs ner.

Istället vill jag lyfta fram nedastående tabeller där det än en gång bevisas att fotbollsbranschen lever under en mycket stark marginalpress. Dessutom är avvikelserna mellan budget och resultatutfall väldigt stora i båda länderna (negativt) vilket bör bero på nyttomaximering och att klubbarnas sportsliga fokus och kapprustning går före profit.

saxat från: Governing the League, Roland F. Spekle, Teije Smittenaar
Notera
– ”old dutch system” 2001 – 2003. ”new dutch system” 2004 – 2005.
– Stora skillnader mellan klubbar med högst och lägst intäkter i båda ligorna.
– Bundesliga som helhet levererar ett mindre positivt rörelseresultat, Eredivisie negativt.
– Den sora deskripansen mellan budget och resultatutfall!

För er som gillar att jämföra så klicka på länken för Premier Leagues samt Championships omsättning, lönekostnader samt profit från 2004 & 2005 (obs! GBP, fx 1GBP ~ EUR 1.45 [2005]). (länken här)

Governing the League: Opportunism, Credible Threats and Social Ties in Football Competition Licensing Roland F. Spekle, Teije Smittenaar, March 2008

Äpplen och päron

I onsdags vann ManU Champions League och enligt en undersökning gjord av professor Simon Chadwick vid Coventry University’s Centre of the International Business of Sport värderas segern till £85M som ska gå att räkna hem genom högre biljettpriser, större marknadsintäkter, högre värde på spelartruppen osv samt givetvis segerpremierna. (ni kan läsa mer här)

Förhandssnacket handlade en hel del om de engelska klubbars skulder. Denna något förvirrande artikel är värd att rätas ut en del.

Det har som de allra flesta nog märkt hänt en hel del på den europeiska fotbollskartan de senaste 20 åren. Allt började dock längre tillbaks i tiden.

När proffsfotbollen legaliserades i England 1885 var det startskottet på den långa processen mot det vi ser idag. Klubbarna har länge finansierat sin verksamhet genom biljettintäkter. Sponsorer, souvenirer, TV rättigheter, events samt andra intäktskällor har sedan sakta men säkert vuxit fram under årens gång, inte minst transfermarknaden.

De senaste 15 åren har fotbollsmarknaden i allmänhet, och de engelska klubbarna i synnerhet upplevt en oerhört stark ekonomisk tillväxt och det var bara en tidsfråga innan fotbollsmarknaden skulle ta fram ytterligare ett redskap ur näringslivets verktygslåda – skuldfinansieringen.

Låt oss börja med att bena ut begreppen. Det finns nämligen vissa vitala strukturskillnader och jag tänkte lyfta fram ett par typexempel.

Man U – Som jag skrev om i föregånde inlägg (länk här) handlar det om skuldfinansiering i samband med Glazers uppköp, så kallad Levereged Buy Out (LBO). Den typen av finansiering är t.ex vanlig när private equity bolag köper upp företag.

Man U har med andra ord inte skuldfinansierat sin versksamhet utan skulderna har finansierat Glazers uppköp och ligger på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Arsenal – Klubben använde sig av skuldfinansiering för att kunna bygga Emirates Stadium. Man värdepapperiserade tillgångarna och med hjälp av garanten Ambac kunde man anskaffa kapital på kapitalmarknaden till en förhållandevis låg kapitalkostnad (här).

Egentligen inga konstigheter här heller. Industriföretag gör det, Stockholms Stad gör det, dvs skuldfinansierar sina investeringar.

Leeds – Klubben lånade drygt £100M för att finansiera spelartruppen i jakt på Champions League titlar. Facit har vi idag och banklån för att finansiera lönekostnader med humankapital som säkerhet kan inte vara särskillt vanligt, inte heller särskillt sunt för den delen.

Chelsea – Vad säger man, ska vi kalla det ”hobbylån” från Roman som spelar Championsship Manager irl. Nu verkar dessa skulder hamnat på klubbens balansräkning, villkorslöst – so far. Vissa höjer säkert på ögonbrynen men även om Roman tycker projektet är roligt vore han ju korkad genom att inte ta upp skulderna i böckerna.

Artikeln då, det blandas och ges och jag är lite osäker vad huvudpoängen egentligen är. Är det klubbarnas defaultrisk? Eller är det ekonomisk doping som Platini mer än gärna argumenterar med? Med lite andra ord ifrågasätter Uefa-basen tävlingsbalansen och hävdar att skuldsatta klubbar alltid vinner titlar.

”The problem occurs when the clubs who run up huge debts always win – and that we must stop”

Det så vara men jag anser att resonemanget haltar. Till skillnad från ”hjärteinvesterarna” som finns runt om i Europa, spelar de skuldsatta engelska klubbarna (utom Chelsea) på kapitalmarknadernas villkor – villet bl.a. genererar kapitalkostnader.

Medan ”hjärteinvesterna”, ofta utan avkastningskrav pumpar in pengar i sina klubbar, exponeras klubbar som t.ex. ManU, Arsenal mot helt andra risker och måste anpassa sina respektive verksamheter efter det. Leeds är exempel på en klubb som fick betala priset. Så var finns egentligen de största marknadsimperfektionerna?

Så som jag ser det, heter inte skillnaden skulder. Skillnaden heter intäkter och vunnen kamp om marknadsandelar på den globala fotbollsmarknaden. Skillnaden heter management i världsklass och genomtänkta affärsplaner.

I ManUs fall borde Glazers uppköp egentligen gynna tävlingsbalansen då klubben lever under ett betydligt högre avkastningskrav. Profitmaximering som till en viss del begränsar kostnadsutrymmet. Nu drivs klubben på ett utomordentligt sätt och ManU fortsätter att vinna titlar men skulderna i sig har ju inte skjutit in pengar till den sportsliga verksamheten. Skulderna är en hävstång i Glazers portfölj.

Ekonomisk doping?

Platini säger sig sträva efter ”clean, clear competition” där han vill minimera klubbarnas möjlighet till skuldsättning. Frågar ni mig så ser jag dock betydligt större ”dirt” som ruvar i vassen runt om i Europa, t.ex. korruption.

I mina ögon försöker Platini vinna billiga poäng i den maktkamp där de förmögna klubbägarna kraftigt flyttat fram sina positioner de senaste åren. En kamp där Uefas del av kakan sakta men säkert minskar och organisationen lever med en risk där de mäktiga klubbarna faktiskt kan bryta sig loss.

Defaultrisken då. Vad gäller Leeds som ju så gott som strök med, var det enligt mig inte själva möjligheten till skuldfinansiering som var det stora strukturproblemet. Det handlade helt enkelt om riktigt dåligt management och sånt ser vi lite var stans i fotbollseuropa.

Och visst, här ser jag faktiskt något som kan påverka tävingsbalansen negativt. Det kan t.ex. aldrig vara bra att klubbar går i konken under löpande säsong och där ligan och seriespelet direkt påverkas på grund av det. Och för att motverka sådana scenarier finns det elitlicenser som ett hjälpmedel. Men även tungt skuldsatta klubbar borde klara elitlicensens kriterier så länge dess tillgångar arbetar aktivt och levererar starka cash-flows. Återigen management skills.

Vill man däremot sträva mot en jämnare tävlingsbalans, får man helt enkelt införa intäktsutjämning över hela linjen. För även starka fotbollsvarumärken kan rent krasst klassas som ”ekomomisk doping”.

ManU, fortfarande en sjukt lönsam klubb

Manchester United är fortfarande världens mest lönsamma fotbollsklubb. Under senaste räkenskapsåret omsatte klubben £212M och levererade en vinst före skatt på £59M. Fotbollsklubben är den enda i världen som konsekvent leverar profit samtidigt som man är ett absolut topplag. Givetvis handlar det om management i världsklass.

Däremot har Glazers holdingbolag Red Football Shareholder Limited som äger ManU, redovisat en förlust på £62M före skatt.

Eftersom vi tidigare tittat närmare på finansieringen av arenorna i Sverige, låt oss även ta en titt på hur förvärvet av världens rikaste klubb finansierades.

När Malcolm Glazer förvärvade ManU till ett värde av £790M 2005, finansierades affären till största del genom skulder och klubben lades på holdingbolaget Red Football Shareholder Limiteds balansräkning.

Initialt såg skuldsidan ut
£265M – banklån
£275M – en sk PIK skuld (payment in kind) tecknad av hedgefonder. (som ett år senare var £333M inkl upplupen ränta)

PIK skulder kan vara strukturerade på olika sätt. Ofta med en längre löptid där räntan inte betalas ut utan rullas vidare och blir upplupen till slutet av skuldens löptid. Inlösen behöver inte alltid vara i likvida medel utan kan bestå av aktier eller andra tillgångar.

Den typen av skuld har en hög riskpremie och vänder sig oftast mot riskkapitalbolag, hedgefonder mfl och initieras när bankerna inte vill låna ut mer pengar då risken blir för hög.

Sommaren 2006 lyckades Glazer trots allt hitta billigare pengar på marknaden för att kunna strukturera om PIK positionen. Det nominella skulden ökade till ca £660M men kapitalkostnaden (räntan) minskade samtidigt med 30%.

Strukturen vid senaste bokslutet
£510M – banklån
£152M – PIK skuld (varav £14M i upplupen ränta)

Banklånen är uppdelade över olika löptider mellan 7 till 10 år till en riskpremie i intervallen 1.25% till 5% ovanpå LIBOR. Som säkerhet för bankskulden har holdingbolaget ställt sina tillgångar – ManU, bokfört värde £425M.

PIK skulden är dyr och tickar till en årlig ränta på 14.25% som rullas fram till dess förfall 2016 eller fram till att man återigen lyckas hitta en billigare finansiering och därmed kan stänga alternativt minska PIK positionen. I dagens kreditmarknad inte det enklaste. Glazer försökte återigen omfinansiera skulderna sommaren 2007, denna gång utan framgång.

Vilket är det svarta hålet?

Glazers nota för ManU var på £790M, där det bokförda värdet på klubbens tillgångar var ca £400M. Mellanskillnaden aktiverades på Red Football Shareholder Limited balansräkning som ”goodwill”, en immateriel tillgång. Man skulle kunna kalla det för värdet av ManUs varumärke.

Varje år gör man en objektiv omvärdering av goodwill enligt konstens alla regler. Red Football Shareholder Limited har sedan övertagandet skrivit ner £74M av det värdet, varav £34M 2007.

Givetvis tynger räntan resultaräkningen. £82M i räntekostnad förra året varav hälften betalades ut och resten rullas fram i tiden.

Eftersom av- och nedskrivningar samt upplupna räntor inte är några utbetalningar, var holdingbolagets kassaflöde för perioden trots allt positivt. +£56M och så länge klubben presterar resultat, holdingbolaget har positiva kassaflöden och man lyckas förädla värdet på ManU mer än kapitalkostnaden är allt frid och fröjd och finansiärerna samt Glazer kan nå sina avkastningskrav.

Nyligen värderade Forbes ManU till £905M, en teoretisk värdering då det inte finns något marknadsvärde eftersom klubbben är onoterad.

Vad är haken då?

– Man är beroende av fortsatt tillväxt i en marknad som redan haft en galaktiskt tillväxt de senaste 13 åren.

– En inhemsk och/eller global sänkning av efterfrågan på fotboll skulle vara förödande.

– Likaså eventuellt krashade TV bolag med ett kraftigt prisfall på TV rättigheter.

– Den globala ekonomin däribland ränteriskerna.

– Eventuell hårdare konkurrens i ligan vilket ökar priset på sportslig framgång. T.ex genom klubbuppköp av icke rationella investerare (fler Roman)

– Skyldigheten att betala räntor begränsar den operationella flexibiliteten vid hårdare konkurrens.

– Skulle fotbollsbubblan spricka kommer Red Football Shareholder Limited få finansiella problem och defaulta. Bankerna tar säkerheterna, dvs ManU för att försöka kapitalisera tillgångarna, möjlig likvidering.

Totalt sett finns det rejäla risker för flera intressenter och hur mycket mer tillväxt finns det i den nuvarande ligastrukturen?

ManU säger att man har 333 miljoner fans runt om i världen varav 139 miljoner beskrivs som ”core”. Det ligger i klubbens intresse att ytterligare öka den globala närvaron och den eventuella 39:e ligaomgången (mer här) är ett första steg på vägen när PL klubbarna affärsutvecklar för fortsatt tillväxt. Jag har sagt det förr, vi ser bara början.

United är inte heller den enda klubben med höga kapitalkostnader. Arsenal bär en skuld, om än billigare på knappt £300M som finansierade Emirates Stadium. Liverpools arenaplaner hänger även de på skuldfinansiering, en skuldfinansiering som dock verkar sväva i luften. Pool som f.ö. finansierade köpet av Fernando Torres genom skulder.

Häromåret gick Leeds i stort sätt omkull med ett skuldberg på £100M som tickade räntor. Klubben hade finansierat sin Champions League satsning med lån men man misslyckades totalt på fotbollsplanen med uteblivna intäkter som konsekvens.

Just den risken är mindre för ManU, Arsenal och Liverpool, klubbarna har tillsammans med Chelsea i stort sett ”skaffat” monopol på topp4 placeringarna. Inträdesbarriärerna för övriga klubbar dit upp är mycket kostsamma. Framtiden står dock skriven i stjärnorna.

———————-
1 GBP ~ SEK 11.7

Konkurrensbalans & marknadsandelar

Med hjälp av SvFFs data kan vi nu monitorera konkurrensbalansen och marknadsandelarna avseende driftintäkter t.om. år 2007. Fortfarande inga tecken på någon större marknadskoncentration. För att förstå terminologin läs här och tidigare inlägg om allsvensk tävlings- och konkurrensbalans: Competitive Balance III – Allsvenskan
Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Förvisso ökar Herfindahl Index samt C4 index något jämfört med 2006 men indexökningen ligger i nivå med den allsvenska normen och de årliga fluktationerna kan bero på blandade intäkter i de internationella cuperna från år till år.

DI rapporterade i denna artikel att de ekonomiska klyftorna var stora i allsvenskan. För att relatera nyckeltalen, kan vi t.ex jämföra med polska ligans diton. I Polen har ligan under 200o – talet dominerats av två klubbar, Wisla Krakow (5 guld) och Legia Warszawa (2 guld) (mer här). Räknat på ligaklubbarnas budgetar inför den idag avslutade säsongen, landar H-Index på 134 och C4 index på 178. Marknadskoncentrationen, klyftorna i Polen är med andra ord betydligt större.

I Premier League var motsvarande nyckeltal baserat på omsättningen säsongen 2005/06, H-index= 139 C4 index = 220 Hur segmenterad den ligan är känner vi alla ganska väl till.

På klubbnivå ser vi att AIK stärker sin position. Tabellen är inte helt perfekt då den inte är rensad för intäkter från de europeiska cuperna. Trenderna är dock intressanta om än mindre årliga fluktationer som till viss del kan härledas till det ovannämnda samt storleken på upp- och nedflyttade klubbar.

Elfsborg ökar kraftigt. I stort sett hela ökningen kan dock härldas till intäkterna från de intrenationella cuperna, 22 miljoner.

Hammarby ökar en tiondel i relation till ligan som helhet. De fyra till fem miljonerna i intäkter från intertoto/uefa-cupen drog sitt strå till stacken.

Djurgården inte så starka som de själva försöker ge sken av vad gäller intäkter. Det kan ju speglas i en kostnadsbroms samt en mer primitiv spelmodell de två senaste åren.

allsvenska marknadsandelar, ett urval av klubbar baserat på driftintäkter (exkl spelartransfers)

Tidigare års Bajensiffror och analys:
2005
2006

Fotbollens framtid…

Snubblade över text (här) där författaren är inne och nuddar lite kring vissa tankar som jag tidigare spånat kring.

– Ur ett finansiellt perspektiv behöver det inte vara fördelaktigt att vinna ligan. (här)

Det är en intressant frågeställning ur ett supporterperspektiv när incitamentsprogrammen ska utformas för klubbars VD:ar samt övriga ledande befattningshavare. Vilka parametrar är det som triggar bonusarna? Kan det finnas motsatsförhållanden?

– En eventuell framtida konsolidering av de europeiska ligorna enligt amerikansk franchisemodell. Inga upp och nedflyttningar. (här och här)

Inom femton år är vi där, inte för att jag vare sig vill eller gillar det men för att det så småningom blir den enda vägen till fortsatt ekonomsik tillväxt för ”giganterna” och dess ägare.

——————-

När vi ändå pratar framtid. Det har ju hänt en del som kommer att påverka Hammarby Fotbolls framtid. AEG Facilities (AEGF) tar över driften av globenarenorna. Globenfastigheterna är kvar i stadens ägo som får en hyresintäkt baserad på intjäningen.

Det man frågar sig är givetvis hur det påverkar Hammarby Fotboll.
Det finns några intressanta motsatsförhållanden som man kan älta i evighet, t.ex.

En hög hyra för Bajen innebär en högre intäkt för AEGF vilket enligt avtalet genererar en högre hyra för AEGF:s nyttjande av globenfastigheterna. Pengarna åker såldedes inte rakt ner i AEGFs ficka enligt förhållandet 1:1.

En lägre hyra för Bajen ger större möjlighet till förädling av HF ABs värde. Problemet är att det värdet blir svår att kvantifiera då HF AB inte är noterat. Allt blir en objektiv värdering likt när Forbes häromdagen värderade ManU till £905 miljoner. Frågan är givetvis hur stor uppsidan är för en allsvensk fotbollsklubb?

En högre hyra ger direkta cashflow samtidigt som potentialen i en subventionerad hyra kan ge en stor hävstång men exponerar koncernen mot den fotbollsspecifika affärsrisken och är inte lika säker att räkna hem.

Samtidigt blir det svårt att hitta en uppsida med en hög hyra vad gäller ”produktutveckling” i ungefär 1/3 av evenemangen på en nya arena.

Liknande resonemang gäller ju även Dif Hockey samt till viss del den tredje interna hyresgästen, AEG Live.

Men det finns säkert en jättefin modell som räknar ut en optimal hyresnivå, intäktsallokering mm för värdeskapande i AEG koncernen.

Kort om Kentarohärvan

När Kentaro köpte TV rättigheterna för svensk fotboll 2006-2010 förundrades flera över varför man betalade mer än vad de enskilda TV distributörerna som canal plus, MTG, m.fl var beredda att betala. Det är ju samma distributörer rättigheterna sedan skulle paketeras av Kentaro och säljas vidare till. (mer om det här)

Med facit i hand är det inte helt otänkbart att Kentaro tagit höjd för de extra matcherna och försäljningen av dessa i sitt bud. Även om det formella beslutet om att ligan skulle utökas inte fattades förrän december 2006, var sannolikheten hög att så skulle bli fallet redan under tiden för förhandlingarna. Vem såg till att det fanns ett utrymme till sådana tolkningar i avtalet?

Lite drygt två år senare står vi med en rättstvist med oklar utgång (här). Det är även inte helt klart huruvida det påverkar de framtida utbetalningarna av TV premierna ifall Kentaro åker på en rättslig smäll eller defaultar.

Klubbarna, för vilkas räkning SvFF förhandlade och sålde rättigheterna, vägras insyn i avtalet trots att de riskerar att höra till de största förlorarna. (nej, det är inte tv tittarna som är förlorarna)

För dem är det nämligen inget optimalt scenario som kan stå för dörren. Man har redan prisat in sina lönekostnader i de högre intäkterna. Kostnadsmassan har vuxit radikalt. (här)

Förutsättningarna är inte heller särskillt upplyftande.
1.Hälften av ligans klubbar har ett eget kapital mindre än 10 miljoner.
2.Hälften av ligans klubbar går back i driften, resten visar ett mycket marginellt plus.

Likviditeten, rörelsekapitalet hos flertalet av klubbarna är ingen upplyftande läsning.

Skulle framtida utbetalningar av TV premier frysas kommer licensnämnden få en hel del och stå i då det svarta hålet blir större än någonsin. Kön kommer vara lång och längst fram står klubbarna i kategori 1 med ytterst begränsat andrahandsvärde på sin spelartrupp. Sen är det nästa gäng in till rakning.

I vilken bransch som helst skulle konkurrentarna jubla över en sådan utslagning. Fotbollsbranschen är annorlunda. Tävlingsbalansen och dynamiken mellan vissa klubbar är avgörande för efterfrågan på sporten. Framförallt i en liga med taskig kvalitet ur ett internationellt perspektiv.

De mer solida klubbarna kommer därför även de drabbas vid ett sådant scenario, även om det tar lite längre tid. Malmö t.ex. riskerar att stå med Swedbank Stadion, stora kapitalkostander som genererar en mycket hög hyra i relation till den minskade efterfrågan på fotboll. Om de andra evenemangen är konkurrensen hög från Malmö Arena.

Ni förstår den onda spiralen.

Ingen går ostraffad, inte heller TV distributörerna som förlorar en stark produkt.

Inga konstigheter

SvFFs årliga sammanställning har nu publicerades och det finns de som lyfter på ögonbrynen över de ökade spelarlönerna. För de som följer denna blogg kan det omöjligtvis kommit som någon överaksning. Redan innan 2006 års bokslut sedan flaggade jag för effekten (här). Det blev nu en kortsiktig profit som rann igenom det året. Den stora löneökningen såg vi istället komma under våren när 2007 års bokslut släpptes (här) och igår fick vi helheten kvanifierad.
Jag såg någon skriva något om en kartell som höll nere lönekostnaderna under åren 2000-2004. Tänker man lite längre, ser man dock klart och tydligt att ”personalkostnader” under åren 2000-2007 stått för 50-53% av klubbarnas kostnader och löneökningarna har boostat kring de två intäktsökningstopparna 2000&01 samt 2006. Den något utdragna effekten beror nog på spelarkontraktens löptid. Det finns förmodligen även en liten impact beroende på vilka klubbar flyttas upp respektive ned respektive år.
Löneökningarna är en konsekvens av ”the arms race” och klubbarnas nyttomaximering, fotbollsklubbarnas profit-dödare nr1.
2008 lär spelarlönetillväxten återigen avta lite i väntan på nästa tillväxtboom, vilken man dock inte ska ta för givet.