Månad: juni 2008

Rättigheter, stupidness & spelarvärdering

Den belgiska ligan har fått ett nytt TV avtal (länk här). Det är Belgacom som köpt rättigheterna under de kommande tre säsongerna för ca €134M. Det ger en årligt värde på ca 415 miljoner kr som kan ställas i relation med de ca 260 miljoner kronor (1300M/5) Kentaro årigen ska betala ut för sina rättigehter till svensk fotboll.

Banco Bilbao Vizcaya Argentaria (BBBV) har köpt namnrättigheterna till Spaniens två första divisioner för uppskattningsvis €32M per år(länk här). Villareal, Barcelona, Real Madrid kommer spela i Liga BBVA och erhåller varje säsong, tillsammans med övriga klubbar i högsta divisionen, €750 000 vardera. Pengar banken istället kunde krediterat spelarnas konton direkt då denna intäktsökning i ett nafs lär slukas upp av löneinflationen.

Logiken på förbundsnivå är fascinerande. Ett exemplel har redan kommenterats här.

UEFAs varumärkesförädling åt sina samarbetspartners konkurrenter är anmärkningsvärd. Vi har nog alla hört talas om MAX vs McDonald´s debatten inför U21 EM nästa sommar. MAX som har en enhet på Borås arena, måste klappa igen då det enligt UEFAs manual inte får exponeras andra varumärken än organisationens sponsorers diton i samband med matcher.

Kontentan av kardemumman är att MAX får en rejäl boost i sin profilering som utmanare på den svenska hamburgerkedje- marknaden. MAX kan idag knappast utgöra något större hot mot McD på internationell nivå. Nationellt och lokalt hör dock McDs franchisetagare och entreprenörer knappast till vinnarna av UEFAs manual och agerande. ”Sympatin” för varumärket MAX har nu stor potential att växa och har man en duktig reklambyrå kan man dra stor nytta av det hela.

Hotet mot UEFAs sanktionerade tävlingsspel kommer inte från de ”farliga riskkapitalisterna”, det kommer inte heller från ”de oönskade ståplatserna”. Hotet kommer inifrån och man skulle må bra av att se över centralorganisationerna. Det gäller givetvis även på nationel nivå.

———————

Lite korta tankar kring inlägget ”realisation”. Resonemanget är givetvis hypotetiskt då affären numera är död.

Men det blir svårt att ta ställning huruvida 4 msek var ett överpris eller inte utan direkt inblick i transfermarknaden vid den aktuella tidpunkten.

Vilken säkerställd kvalitet på anfallare får man egentligen idag för 4 miljoner?

Ur den köpande klubbens perspektiv är det ju den förväntade nyttan som sätter värdet och därmed en prisnivå man kan tänkas betala för transfern.

Vad spelaren presterat innan kan egentligen bara ge en uppfattning om sannolikheten till att den föväntade nyttan verkligen ska uppnås. Förvisso en ganska relevant och viktig benchmark.

I fallet Runström borde ju den sannolikheten även kunna påverkas av hans tidigare insatser i klubben och den allsvenska miljön. Även det relevant och viktigt.

Men egentligen var syftet med inlägget snarare att sätta fingret på den ständiga hetsen om reapriser till vilka Bajenspelare anses säljas.

För precis som 4 miljoner för 38% kändes som ett överpris ur Hammarbys perspektiv, var 10 miljoner kanske maximalt det som en Premier League klubb ansåg Runa var värd för dem 2006.

För som sagt, hans allsvenska prestationer gav bara en uppfattning till vad han sannolikt kan prestera i sin nya miljö. Dvs vilken nytta han kunde generera till Fulham, vilket ju är det enda relevanta ur köparens perspektiv. Sannolikheten att spelare från Hammarby blommar ut till värdeskapare i sina nya miljöer (med de senaste 10 åren som benchmark) är tyvärr ganska låg, vilket troligtvis prisas in i de bud klubben får.

Därför kan Sebas prestationer i Villareal och den spanska förstaligan på sikt vara än mer värda än enbart själva transferlikviden.

Ska man se det från säljarens perspektiv finns ju alltid möjligheten att tacka nej till bud om man anser att spelaren kan generera en högre nytta stannandes kvar i klubben. Med tanke på att majoriteten av de allsvenska klubbarna inkl Hammarby, till stor del finnsierar sin verksamhet genom spelarförsäljngar finns alltid risken att man missar en affär innan slutet på kontraktet. Det finns nämligen en hel flora av jämförbara fotbollspelare där ute.

En bild säger mer än tusen ord


Grafiken är hämtad från och finns i bättre upplösning under länken här.

Ovanstående bild säger egentligen det mesta men låt oss lyfta fram några intressanta detaljer med stöd av tidigare observationer.

1. Bundesliga vars lönekostnadskurva de senaste säsongerna är flackare än ligans tillväxtkurva. Det faktumet ger utslag på profit-kurvan där ligan som helhet sakta men säkert seglat upp som den mest lönsamma i Europa. Hög profit håller dock nere de sportsliga framgångarna på den europeiska scenen. När såg vi en tysk klubb utmärka sig i europaspelet senast? Kanske anser tyskarna att marginalkostnaden för sportslig framgång utanför sin inhemska liga är för hög? Det skulle vara intressant att ta del av nyckeltal på klubbnivå. Fenomenet där Bundesligaklubbarnas lönekostnader/omsättning ratio ligger på 45% är mycket mycket intresssant.

2. Serie A:s ras. Fram till säsongen 00/01 matchade ligan Premier Leagues tillväxt. Efter det tog det stopp där utvecklingen gick vidare sidleds och ligan har tappat duktigt med marknadsandelar. Löneinflationen fortsatte dock spikrakt uppåt ytterligare en till två säsonger med radikala svarta hål som en konsekvens. Efter det har lönekostnaderna justerats ned flera nivåer. Vad hände egentligen i Italien? Ligan framstår som en TV produkt där hela 63% av intäkterna kommer från TV pengar.

3. ManU hör som sagt till de mest lönsamma klubbarna i världen med en rörelsemarginal över 30% och bär nästan hälften av Premier Leagues:s rörelseresultat på sina axlar. Den engelska ligafotbollen ger bra möjligheter till en lönsam business främst för Premierships topp fyra klubbar.

Det finns samtidigt en hel drös engelska klubbar som inte mår bra. Endast 8 av 38 klubbar i de två högsta divisionerna (5 i PL & 3 i C), en halvering från säsongen innan, redovisar ett positivt rörelseresultat. Championsship-klubbarnas ratio lönekostnader/ omsättning ligger på hela 79%. Det finns klubbar som som snittar över 100%. Hur sunt är det? Vilka konsekvenser kan det på sikt få för den engelska ligafotbollen?

4. Chelsea, vilka profitkillers, förmodligen inte enbart för sig själva utan för hela branschen genom sin löneupptaxering.