Månad: juli 2008

Sommarfunderingar #3

AIK fortsätter att realisera spelartruppen. Per Verner Rönning, Khari Stephenson, Lucas Valdemarin samt som det ser ut Dulee Johnson. Vad gäller den senare pratas det om rea-priser. Faktum är dock att klubben köpte Dulee med en ”riskrabatt” från BK Häcken och säljer vidare spelaren med en liknande riskrabatt till Israel. Hur som helst har man rensat truppen en hel del sedan maj månad.

Om två veckor släpper klubben sin halvårsrapport och den kommer att bli intressant. Jag tror nämligen att klubben får svårt att leverera svarta siffror 2008. Allt hänger på klubbens sportsliga framgångar under hösten och det krävs nog absolut toppstrid och maximerade publikintäkter för ett positivt resultat för helåret.

*******

2006 året då AIK gjorde come-back i allsvenskan och där de starka sportsliga resultaten genererade en hög vinstmarginal. En jämförelsevis billig trupp som överpresterade levererade ett mycket starkt rörelseresultat.(mer här)

2007 kom marknadskrafterna ikapp klubben. Många spelare som presterat bra ville omförhandla sina kontrakt. En profilvärvning i form av Khari Stephenson gjordes inför säsongen. I ligan gick det dock mycket tyngre än året innan och de sportsliga motgångarna under våren drev fram det klassiska fenomenet, investeringar i spelartruppen. Dessutom den gamla visan, spelarlöneinflation (mer här) samt utökning av administrationen bidrog till att lönekostnaderna ökade med 36%.

Klubben kunde ändock visa en fin profit på nedersta raden. Spelarförsäljningar, ett netto på 22 msek genererade ett positivt resultat, ett åtta-siffrigt sådant. (mer här)

*******

2008 är intressant och halvårsresultatet som presenteras den 13:e augusti kommer ge några intressanta signaler. Det jag främst är nyfiken över är kostnadssidan. Har klubbens kostnadskostym fortsatt att växa?

I Q1 förde bolaget ett något märkligt resonemang när det gäller den ökade kostnadsmassan. Klubben slår sig för bröstet och menar att de ökade kostnaderna på 13% levererat en intäktsökning på 66%. Sanningen är att den absolut största delen av intäktsökningen kom till tack vare kassakon, den välbesökta allsvenska premiären (26.5k) som för första gången landade på Q1.

Följande förutsättningar inför framtiden kan vi identifiera redan idag.

Minskade intäkter
2008 blir året då AIK minskar sina intäkter eftersom klubben inte kunnat och kommer förmodligen inte kunna realisera sin spelartrupp på samma sätt som 2007 där klubbens nettointäkt från spelarförsäljningar nådde 22 msek. Vad gäller sålda spelare är dessutom tre av de fyra som hittills i år realiserats, samägda med Agent03 som ska ha upp till 50% av likviden.

Dessutom finns det i år inga intäkter från internationella cupspel (7.2msek-07). Även om nettot från cupspelet är betydligt mindre så saknas ju denna källa som grädden på moset.

Förvisso lär både marknads- och souvenir-intäkterna öka något under 2008. Frågan är dock vilket täckningsbidrag det är på denna ökning?

Undrar även om The Terrace redan visar svarta siffor? Med en KSV på över 50% är det nog svårt att nå vidare marginaler på nuvarande volymer.

Högre kostnader
Den utökade allsvenskan har hittills inneburit ett lägre publiksnitt, även så för AIK. De totala matchintäkterna borde däremot nå upp till föregående års siffror. AIK har t.ex. ökat intäkterna från säsongskortsförsäljning med ca 2 miljoner tack vare en priskorrigering i samband med det ökade antalet hemmamatcher. Vi får dock inte glömma bort att två extra hemmamatcher betyder högre evenemangskostnader. Två nya bortamatcher ger samtidigt högre resekostnader.

Klubben ser ut att ha en relativt stor massa fasta kostnader och där ration wages/turnover är lägre än det allsvenska genomsnittet samtidigt som man inte visar positiva rörelsemarginaler. (mer här) Det betyder att klubbens stora försprång i intäkter inte blir lika stort vad gäller utrymme till spelarlöner – konkurrensnackdel. Framför allt när småstadsklubbarna vägrar göra rätt för sig och slarvar med sina egna evenemang avseende säkerhet och samtidigt vill skicka faktura för klubbens resande supportrar.

Klubben har dessutom under 2008 nya tjänster på avlöningslistan. En informationschef som anställdes i december förra året samt en ny tjänst på marknad sedan mars månad.

Däremot bör den allsvenska löneinflationen stabiliseras eftersom ligans totala tillväxt bör avta något under 2008. (mer här)

Starkare konkurrenter
Den stora skillnaden som gör fotbollsbranschen unik, är att på fotbollsmarknaden är klubbarna beroende av sina konkurrenters existens för att det överhuvudtaget ska finnas en business. Just denna speciella dynamik driver kostnadssidan i form av löner samt spelrförvärv, ofta till ett vansinne. (litet exempel här)

De allsvenska klubbarna har de senaste åren utvecklat sina organisationer och blivit starkare. Vi pratar talangutveckling, scoutingorganisationer, extern finansiering av spelartrupper, nya arenor mm vilket påverkar konkurrenssitutionen.

Den jämna tävlingsbalansen i allsvenskan driver kostnadssidan och tajtar marginalerna. Bättre presterande konkurrenter höjer helt enkelt priset på sportslig framgång. (mer här)

Dessutom är inträdesbarriärerna till de intäktsdrivande matcherna i Euorpa både kost- och mödosamma. Dels pga av den hårda nationella konkurrensen men även pga den dåliga rankningen svenska klubbar har vilket ökar svårighetsgraden i kvalspelet.

*******

Klubben ska dock inte skämmas över dåliga marginaler. De är branshspecifika i och med den nyttomaximering som präglar marknaden. (mer här)

Röda siffor enstaka år behöver inte heller vara någon katastrof, så länge kostnadsmassan inte drar iväg hejdlöst så som den gjorde i början på decenniet. Ännu har inga sådana signaler kunnat ses och jag tror att klubbarna lärt sig läxan efter de enorma svarta hål IFKG, AIK samt Helsingborg skapat efter sina Champions League äventyr.

Dock bör nog klubben förädla något av sina prospects och som kan realiseras rejält för att åter få en kapitalinjektion, både till sig själv men även Agent03 ifall man vill kunna hålla en offensiv värvningspolicy även i framtiden.

Sedan får vi inte glömma bort att klubbarnas fluga och kassako ”köp&sälj av spelare” påverkar de sportsliga prestationerna och därmed även de löpande intäkterna. En hög spelaromsättning kan generera bra cash-flow men i andra ändan kan den, ifall klubbens sportsliga resultat påverkas negativt, minska intäktssidan vad gäller de löpande intäkterna.

Ytterligare sommarfunderingar

När är egentligen rätt tidpunkt att sälja en spelare?

Fortfarande vinterns komplexitet med finansieringen av Rami på näthinnan och de svårigheter att på beställning sälja spelare för att lösgöra kapital. Jag själv minns mitt sälj-inlägg om Petter som om det vore igår (här).

Jag är idag mycket glad att Petter stannade och tog steget i Bajen. Faktum är dock att jag med samma tillgång på information och med samma förutsättningar, dvs inga kända bud på Eguren, en nödvändig finansiering av Rami, skulle skriva exakt samma rader ifall vi spolade tillbaka klockan till den där gråa vinterdagen i januari. De flesta allsvenska klubbar sitter i den sits att man måste acceptera rimliga bud den dagen de behagar att dyka upp.

Annars har sommarens transferfönster återigen satt fart på debatten om allsvenskans status i förhållande till andra ligor. Men vad finns det egentligen att förvåna sig över?

Vi borde vid det här laget veta allsvenskans plats i fotbollens värdekedja. Att vara den talangfabrik man är med spelarexport som en direkt konsekvens. Klubbarna verkar ju själva ha accepterat det faktumet då i stort sett samtliga lägger sina kostnadskostymer högre än dess löpande intäkter där man låter spelarförsäljningar finansiera verksamheten (mer här). Vad är det som är nytt?

Vi kommer alla ihåg rubrikerna från förra hösten. AIK sålde guldet hette det då. Sanningen är inte alltid svart eller vit när balansräkningen måste finansieras. (här)

Ändå är det upplyftande att se Kalmar för en gångs skull utnyttja sin välbalanserade ekonomi samt den urstarka balansräkningen (här) och ta bosmansmällen senare i vinter genom att tacka nej till ett mångmiljonbud på Viktor Elm från Herenveen. Det mina vänner är sann nyttomaximeringsanda och ger ett högt betyg i min bok.

Därför var det ganska komiskt att i någon av kvällsdrakarna läsa rubriken ”Så blåstes Kalmar på miljonbelopp”.

Vi har även forskarskatten som de danska fotbollsklubbarna drar stor nytta av. Många skriker sig hesa på en skattereform här hemma. Faktum är dock att ett liknande upplägg i Sverige istället gynnar spelarimporter än förmågan att behålla talanger. Är det en hållbar lösning för svensk fotboll på lång sikt?

Men visst, det finns en rejäl marknadsimperfektion som sneddriver konkurrensen på den nordiska fotbollsmarknaden. Det bästa sättet att lösa det på är att fotbollsklubbarna i Danmark exkluderas rätten tilll ”skattesubventionen”. Det är sådant Platini borde lobba för istället för att slänga ur sig förvirrade kommentarer om Premier League klubbarnas skuldsättning (mer här). Framför allt då detta skattesystem motverkar FIFA:s och UEFA:s mantra om ”home-grown players”. För en gångs skull, gör lite nytta please.

Åter till Hammarby. Paulinho till Sydkorea. Borde egentligen vara en ganska väntad affär. Två forwardförvärv under sommaren var ett för mycket för att man lugnt skulle sitta ner i båten med en något naiv tro på en intakt trupp för resten av säsongen. Brassen är en del av den trestegsraket (här) som Hammarby måste realisera. Han är ännu inte såld men borde rimligtvis kunna skapa sig ett någorlunda namn i Asien under det kommande året för att generera en försäljning.

Timingen: Att vänta en månad, att vänta till i vinter kunde varit ett alternativ. Ett alternativ som dock för med sig ett antal risker.
1.Inga bud när man verkligen måste sälja.
2.Ett oändligt ältande om policies till höger och vänster kommande vinter.

Det senare är inget någon av parterna mår bra utav.

Rimlig ersättning för uthyrningen? Well, att bokföringsmässigt täcka avskrivningarna för 2008 borde nog vara skäligt.

Det som däremot är ett trendbrott är de proaktiva värvningarna under sommaren. Det hade inte varit möjligt utan ”transferkorgen” och alla Söderkisar.

Marknadsintäkter Bajen vs DIF

Spinner vidare på ämnet Djurgården, nu en kort titt på marknadsintäkterna där en jämörelse med Hammaby som lider av liknande trånga sektor i form av begränsade arenafaciliteter är intressant.

Djurgården har länge titulerat sig som marknadsledare. Faktum är dock att klubben varken är störst, bäst eller starkast. Tittar vi på de intäkter som är kopplade till varumärket, dvs reklam-, arrangemang-, samt souvenirintäkter är Djurgården Fotboll sämre på att kapitalisera sitt varumärke än vad Hammarby Fotboll är.

tabellen visar intäkter (msek) från ”marknad” plus souvenirer. Källa: Årsredovisningar Hammarby Fotboll AB (2003 – 2007). Totala intäkter i bolagen Djurgården Fotboll Försäljning AB (2006 & 2007) samt Djurgården Marknad AB (2003-2005)*. De allsvenska siffrorna kommer från svff:s årliga ekonomiska sammanställning under rubriken ”Reklam & sponsring”

Hammarby Fotboll hade en mycket stark utveckling fram till och med 2005. Därefter har trenden vikit av åt fel håll. Förutom arenabegränsningarna har varumärket och goodwill tagit stryk av de avbrutna matcherna, inget snack om den saken. Det blir en mycket stor utmaning för den kommande marknadschefen att återigen nå tillväxt.

Djurgården taxerade upp sina varumärkesrelaterade intäkter under 2006 (bl.a ett nytt avtal med Adidas) men med tanke på klubbens sportsliga framgångar under den första delen av decenniet, en tydlig profilering samt en tidig CSR satsning genom Djurgårdsandan måste jag säga att siffrorna är svaga. Framför allt då Djurgården Fotboll Försäljning AB sedan 2005 dessutom äger kringintäkterna för andra evenemang än fotboll på Stockholms Stadion.

Är det varumärket eller organisationen?

I ett allsvenskt perspektiv har Djurgården, trots de skördade sportsliga framgångarna aldrig fått sina löpande intäkter att lyfta. Båda klubbarna har tappat relativ slagstyra vad gäller intäkter från driften. De begränsade arenafaciliteterna är givetvis en trång sektor. Nedanstående tabell visar bl.a. båda klubbars marknadsandelar. Relevant då löneutrymmet minskar relativt dess allsvenska konkurrenter.

tabellen visar ett urval av de allsvenska marknadsandelarna (klubb.intäkt/tot.allsv.intäkt) baserade på klubbarnas driftintäkter, dvs intäkter exklusive spelartransfers. datakälla svff.se

* Fram till 2005 låg rättigheterna för försäljningen av marknadsrelaterade intäkter i Djurgården Marknad AB. Efter en omorganisation överläts dessa från 2006 till Djurgården Fotboll Försäljning AB.

Förlust igen för Djurgården Fotboll AB

För andra året i rad redovisar spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB röda siffror. -8.466 miljoner efter skatt för bokslutsåret 2007 är inga upplyftande siffror. Det är främst nedskrivningarna av vinstandelsbevisen som tynger resultatet.

De tunga investeringarna som bolaget gjort i spelartruppen (se förra inlägget) har inte realiserats fullt ut och frågan är givetvis vilken potentiell ekonomisk uppsida det finns i spelartruppen. Vid årsskiftet var det bokförda värdet av vinstandelsbevisen fortfarande högt, 24.4 miljoner. Kassan per den sista december uppgick till 15 miljoner.

Bolaget har sedan 1998, i olika omgångar raisat ca 60 miljoner i riskkapital. Det egna kapitalet per 31/12-07 uppgick till 34.8 miljoner. So far, inte mycket till värdeskapande.

Tillfällig svacka eller poor management skills?

Det går tungt och segt för Djurgården i årets allsvenska. Frågan är ifall det är en tillfällig svacka eller om vi nu ser ett mer långsiktigt resultat av klubbens strategier samt genomförandet av dessa.

Ingen kan anklaga klubben för att inte ha investerat i sin verksamhet.

Mellan åren 2005 till 2007 har spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB (DF AB) köpt vinstandelsbevis i spelare för nästan 61 miljoner från föreningen, 2005(27.3msek), 2006(24.1msek) och 2007(9.5msek).

Det är mycket pengar, rättare sagt motsvarande cirka 3.5 ”transferkorgar” för att prata Bajentermer. Frågan är givetvis om likviden från de till DF AB sålda vinstandelsbevisen i sin helhet spenderats på nedan förvärv eller om man stärkt föreningens balansräkning där det egna kapitalet ökat från 6 till 26 miljoner motsvarande år.

Klubben har gjort följande förvärv under 2005 & 2006.
Mattias Jonsson, Felix Magro, Lance Davids, Jones Kusi Asare, Christoffer Karlsson, Ibrahim Ba, Robert Stoltz, Thiago Quirino da Silva, Dennis Boskailo, Stefan Batan, Andrej Comac, Enrico.

Under 2007 anslöt nedastående spelare till klubben:
Kebba Ceesay, Mikael Dahlberg, Jan Tauer, Christoffer Karlsson, Kristian Junegard, Aki Riihilahti, Sebastian Rajalakso samt Martin Andersson

Hur som helst, paradoxalt är att klubben sedan glansåren i början av seklet, bortsett från guldet 2005 tappat i sportslig slagstyrka trots stora finansiella tillskott. Visst, priset på sportslig framgång har ökat de senaste åren i takt med att konkurrenterna utvecklat sina organisationer. Men det är inga småsummor som plöjs in här.

Under 2008 har klubben återigen spenderat åtskilliga miljoner på förvärv. Ekong, Haginge samt Oremo köptes samtliga loss från allsvenska konkurrenter vilket innebär ytterligare mångmiljoninvesteringar.

Det är svårt att undvika frågan: Hur står det egentligen till med den sportsliga organisationen?

Transfers

Sålde Kalmar guldet idag när Cesar Santin signade för FCK? Det kan de mycket väl ha gjort. Är själv lite förvånad (läs här). Kanske fanns det en ”release”klausul i det i vintras förlängda kontraktet med Santin, vad vet jag.

2008 kan vara klubbens chans att vinna det allsvenska guldet på bra mycket länge. Istället sitter man nu med en förmodad kassa på drygt 40 miljoner. Det är i nivå med Kalmars årliga driftintäkter och pengar man inte kommer kunna omsätta (läs mer här). Kalmar får därför betraktas som en överkapitaliserad klubb.

Kanske vill man investera i infrastruktur runt klubben såsom träningsanläggningar alternativt lägga eget kapital i en ny arena (läs mer här). På banken tappar de bara i värde då den allsvenska löneinflationen sakta knaprar på pengarna.

———————–

AIK har i år lyckats göra två exits i spelare de felrekryterat alternativt inte har behov av.
En bokföringsmässig vinst på 2.8 miljoner för Per Verner Rönning måste ses som en mycket bra affär. I Khari Stephenson gör klubben en förmodad förlust på men det viktiga är att få cash-flow samt få bort den löpande lönekostnaden vilket man nu lyckas med.

Spelarinvestbolaget Agent 03 har dock på relativt kort tid tappat två av sina prospects utan vidare avkastning. Nicklas Carlsson förföll värdelös när han gick som bosman i höstas och nu Khari som blev en förmodad förlustaffär. Kvar i portförljen finns Miran Burgic, Dulee Johnson, Nils-Erik Johansson, Lucas Valdemarín(status oklar), Ivan Obolo samt Jorge Anchén.

Lösa sommarfunderingar

Subprime, kreditoro och börsfall. Aktiemarknaderna i Europa har tappat 25% av sitt värde sedan årsskiftet och 31% den senaste 12 månadsperioden. Ironiskt nog har Europas börsnoterade fotbollsklubbar i genomsnitt klarat den turbulenta perioden bättre än marknaden som helhet. Fotbollsindexet DJ STOXX Football Index som består av samtliga noterade klubbar i Europa är upp 6.3% iår och ner 4.5% den senaste 12 månadersperioden. (se länk för indexmedlemmar)

Siffrorna visar dock en snällare bild av verkligheten då det är de turkiska klubbarna som drivit uppgången. Fenerbahce upp 125%, Trabzonspor upp 78%, Galatasaray upp 53% samt Besiktas med en uppgång på 29%. Är det en turkisk fotbollsbubbla vi ser växa?

Annars lever fotbollsklubbar sin egen lilla värld på Europas börser. DJ STOXX Football Index korrelation mot den övriga aktiemarknaden är i det närmaste obefintlig. En R^2 på 0,068 mot DJ STOXX 600 sedan starten för 6.5 år sedan säger egentligen det mesta. Låg likvididitet i handeln är en faktor som gör prissättningen ineffektiv. Free-float, det vill säga de för handel tillgängliga aktier skattas i snitt till endast ca 30% av de från indexklubbarnas totalt antal emitterade aktier. Ägare av fotbollsaktier exponeras därmed även mot en större likviditetsrisk och investeraren kan få svårigheter att bli av med sina aktier vid önskad tidpunkt samt prisnivå. En av flera anledningar till att fotbollsaktier generellt endast förefaller intressanta för fansen vars investeringsbeslut dessutom inte alltid är helt rationella.

Samtidigt visar undersökningar att sportsliga resultat tenderar att ha minst lika stor impact på aktiekursen än andra händelser såsom finansiella statements mm*. Kanske har vi en av förklaringarna till den mycket låga korrelationen just här…

Det är ingen underdrift och säga att fotbollsklubbars roll i värdekedjan är att vara en ekonomisk katalysator åt dess intressenter. Fotbollspelare, agenter (lite mer här), medie- samt spelbolag m.fl. har samtliga mer eller mindre gjort stora pengar på fotbolls-boomen. Allt samtidigt som klubbarnas marginaler varit under kontinuerlig press på grund av kapprustningen i syfte att maximera den sportsliga prestationen. Löneinflatonen regerar och så länge de största toppligorna inte konsolideras förblir lönetak endast en utopi. Vi lär därför se fortsatt generellt låga marginaler runt om i fotbollseuropa även den närmaste framtiden.

Som tidigare konstaterats har de tyska klubbarna på senare år höjt sin rörelsemarginal (se här) och det finns nog flertalet riskkapitalister som vill hitta intressanta uppköpsprospects i en liga där tävlingsbalansen fortfarande är jämn (se här). Den jämnare tävlingsbalansen borde innebärera att entry barriers är mer överkomliga. Ägarstrukturen i tyska klubbar skyddas dock idag av samma 51% reglering som finns i Sverige.

Hammarbys delägare AEG som är en drivande kraft i debatten för en avreglering (se här), ser uppenbarligen affärspotential i den tyska fotbollsmarknaden. Det borde nämligen finnas en hyfsad uppsida med tanke på att värderingen på tyska fotbollsklubbar lär vara mer moderat i relation till de haussade engelska klubbarna samtidigt som risken för legala och politiska faktorer måste betraktas lägre än i övriga fotbollsmarknader såsom Italien m.fl. Kostnaden att köpa en engelsk klubb och göra den till utmanare av de idag etablerade topp 4 klubbarna måste betraktas som galaktisk och vilken rationell investerare vill ge sig in på de mer kaosartade och till viss del korrupta marknaderna i öst- eller sydeuropa?

Det finns de som hävdar att tyska klubbar sportsligt skulle vinna på en utförsäljning till riskkapitalet där man pekar på de engelska klubbars framfart i Europa. Jag håller inte riktigt med utan vidhåller att det snarare är excellent managment skills med långsiktiga och vinnande strategier hos ett fåtal klubbar som skapat en kontinuitet i toppen samt dragit nytta av Champions League utvigningen. På så sätt har man drivit efterfrågan både på nationell men även på en global nivå som fått stort genomslag på tillväxten.

Försäljningen av ManU samt Liverpool till amerikanska intressen har ju inte genererat kapital till den sportsliga verksamheten (lite om det här). Snarare har den höjt det ekonomiska avkastningkravet med mindre utrymme till nyttomaximering som en konsekvens.

Inte heller i Sverige har kapitalet generat kontinuerlig framgång. Djurgården har sedan 1998, genom sitt spelarinvestbolag Djurgården Fotboll AB, raisat hela 60 miljoner i externt kapital. Förutom kortsiktig sportslig framgång i början av årtiondet, har klubben inte lyckats skaffa sig bestående konkurrensfördelar. Så kapital är inte lösningen, möjligen ett hjälpmedel.

Nyckeln till framgång ligger främst i den mänskliga prestationen och ett vasst management. Där har fotbollsklubbarna fortfarande en hel del att utveckla.

* Frequent News and Pure Signals – The Case of a Publicly Traded Football Club – Georg Stadtmann, Oct 2005

Explaining Share Price Performance of Football Clubs Listed on the Euronext Lisbon – João Duque, Nuno Abrantes Ferreira, Jan 2005