Kvartalsrapporterna är några av de få tillfällen under året AIK Fotboll AB kommunicerar till marknaden. Därför kan det vara av värde att utöver de siffor som klubben rapporterar, titta närmare på vad som skrivs i delårsrapporerna och i de mediala utspel bolagsledningen gör .
Som jag skrev innan rapporten (här) var jag mycket nyfiken över kostnadssidan och hur stor AIK Fotbolls kostym hade vuxit till sig.
Frågan nu är vilken kontroll bolagsledningen egentligen har över de skenande kostnaderna. Det finns nämligen lite deskripens i kommunikationen mellan Q1 & Q2 som öppnar för lite frågor och jag kan inte känna att helheten andas kontroll.
Redan under Q1 hade kostnadssidan ökat 13%, från 17.6 till 19.9 msek. Då kunde man läsa i delårsrapporten kommentaren om att kostnadsökningen var generell beroende på ”högre aktivitet” och där man solade sig i glansen av de ökade intäkterna (+66%). – ”Kostnadsökningen på 13% är att jämföra med ökningen av intäkter på 66%”.
Faktum är dock att intäktsökningen främst bestod av 2.8 msek spelarförsäljningar (0.4msek-07) samt en allsvensk premiär som drog 26k och som för första gången landade på Q1.
Ingenstans i Q1 rapporten kommunicerades de signifikant ökade kostnader (jmf 2007) i samband med webbprojektet eller The Terrace än så länge röda siffror såsom tydligt kommuniceras i Q2. Inte heller i ”Utsikter för 2008” flaggade man för höga kostnader kopplade till dessa projekt. Kanske berodde det på att bolaget visade upp en mindre förlust under Q1 än året innan (tack vare premiären). Kanske för att man kunde gömma sig bakom faktumet att förlusten under Q1 är säsongsbetonad.
Intressant är även hur kommunikationen angående utsikterna för helåret förändrats mellan Q1 och Q2. Från att nå ”lönsam tillväxt” till att nu endast nå tillväxt. Frågetecknet kring lönsamheten förklaras i Q2 genom ”Osäkerhet råder avseende resultatmålet främst beroende på att pågående lanseringsprojekt avseende Terrace AB och webben inte nått förväntade intäkter”
Samtidigt säger VD Charlie Granfelt i en kommentar angående delårsrapporten på aikfotboll.se:
”Vårt relativt nystartade, hösten 2007, projekt The Terrace AB har visat en positiv utveckling avseende omsättning. Terrace går bättre och bättre, dels tack vare sin nya egna kollektion och dels genom att butiken etablerar sig. Det tar några år för en klädbutik i Stockholm att nå breakeven (nollresultat).”
Lite motsägelsefullt och har ledningen inte räknat med och kommunicerat ”det-tar-några-år-för-klädbutik-faktorn” förrän nu? Eller är det så att klubben på förhand övervärderat de spelarförsäljningar man hade tänkt genomföra under 2008. Det är nämligen, baserat på den ekonomiska utvecklingen under 2007, endast på det sättet klubben kan nå lönsamhet under 2008.
Under Q2 fortsatte kostnandsmassan att växa och nu när resultatet blev betydligt sämre än motsvarande period 2007 specas samtliga extrakostnader upp. Rensar vi dock bort The Terrace (2.7 msek intäkter – [ca 53.5% KSV + 1.5 MSEK omkostnader + ca100k avskrivningar] = ca -0.35 MSEK hitills iår) samt webbprojektet (0 intäkter – 1.5 MSEK omkostnader) från resultaträkningen skulle klubben ändock redovisa ett underskott mycket större än motsvarande period förra året. Klubben har helt enkelt blivit mycket dyrare i drift utan att det signifikant speglas på det sportsliga planet.
Till den rosa tabloiden säger Charlie Granfelt att man nu ska se över kostnadssidan. Han medger att det är dyrt att avskeda personal. Det är det ju. Däremot är betydligt billigare och enklare att skära ner på kostnaden för spelarkontrakten. Det förutsätter dock att den sportsliga organisationen levererar en mycket högre verkningsgrad eftersom det hos fotbollsklubbar finns en stark korellation mellan sportslig framgång och intäkter. En verkningsgrad där mindre kända och betalda spelare tillsammans presterar allsvensk topprestation, lex 2006. Klarar klubben av det?
Han menar även att bolaget står med en stark balansräkning. Relativt vissa av sina allsvenska konkurrenter den må se stark ut. Den tillhör dock definitivt inte de starkaste i ligan och inte ens en bråkdel så stark för att framstå målet ”göra AIK till en ledande klubb i Norden 2010” som särskillt realistiskt. Varför mindre realistiskt kan man fråga sig?
Bolagets kassaflöde från rörelsen är fortsatt negativt (-7 msek första halvåret är allt annat än ok). För en klubb med AIKs likviditet och balansräkning blir det ett minimalt utrymme till felrekryteringar och andra investeringar. Man får helt enkelt mindre möjlighet till risktagande. Senaste året har klubben valt att bära en större affärsrisk utanför bolagets kärnverksamhet vilket nu minskar flexibiliteten för investeringar i den sportsliga verksamheten och parera konkurrenternas utveckling.
Det tär dessutom på den sportsliga slagkraften samt kontinuiteten att aktivt behöva söka exits i sin spelartrupp för att finansiera driften av bolaget. Att behöva sälja spelare för att säkra likviditeten gör det svårare att genomföra bra affärer.
Frågan är även vilken uppsida det egentligen finns i projekten The Terrace som har en relativt smal målgrupp samt ”webbsatsningen”.
Angående visionen noterar jag för övrigt följande kommentar från VD:n från aikfotboll.se
”Vi är ett bolag och vår uppgift är att bygga en verksamhet som styrs utifrån att i första hand mäta vår lönsamhet och ekonomi och inte vår plats i tabellen.”
Är det så att bolaget vill profitmaximera? Då undrar jag ifall klubbledningen vill bli ledande i Norden på planen eller ledande i Norden vad gäller klädförsäljning?
Ni som slaviskt följer denna blogg vet förmodligen vid det här laget att i en jämn marknad där konkurrenterna nyttomaximerar, är det oerhört svårt, om inte i det närmste omöjligt att bedriva en lönsam verksamhet i kombination med att kontinuerligt vinna titlar. Konkurrenternas aktiviteter ökar hela tiden priset på sportslig framgång.
Att vara ”runner up” brukar skapa betydligt bättre förutsättningar till profit.