Månad: oktober 2008

Tottenham minskar sin profit och vill bygga ny arena

Tottenham har idag släppt sin årsrapport för det brutna räkenskapsåret juli-07 — juni-08. Klubban mår bra ekonomiskt men med prestationen på fotbollsplanen har det varit si så där.

Omsättningen ökade med 11% från £103.1 till £114.8 miljoner, främst drivet av högre TV premier där ersättningen ökade från £33m till £40m.

Rörelseresultatet före avskrivningar samt före ”spelar-trading” ökade från £32m till £35m. Rörelsemarginalen var med andra ord något lägre än föregående period, 30.7% vs 31.1%. Högre löner uppges ökat kostnadssidan.

Tottenhams nettovinst från spelarförsäljningar landade på £16.4 miljoner (£18.7m 06/07) .

Vinsten bottom line, sjönk dock från £19.2m till £0.9m. Minskningen beror på stora investeringar i spelartuppen där klubbens avskrivningar på spelakontrakt ökade från £18m till £37m.

Angående kreditexponering, Tottenham bär en räntebärande skuld på £57 miljoner som delfinansierar balansräkningen. Men med tanke på att cash-flow från operations är fortsatt stark (+£35 miljoner redovisad period), är det ju ingen fara på taket såvida inte Premier League drastiskt tappar intäkter.

Det bokförda värdet (på balansräkningen) på det egna kapitalet är £42.6m. Aktiemarknaden värderar det dubbellt så högt, £85.6m. (börsvärde)

Tottenhams styrelse föreslår att årets utdelning till aktieägarna ska vara oförändrad, 4p per aktie vilket innebär en total utbetalning på £3.7m ut från bolaget tillbaka till ägarna.

Klubbledningen låter samtidigt meddela att man vill bygga en ny arena och säger sig ha en väntelista för säsongskort som rymmer hela 22 000 supportrar. Klubben vill nu bygga nytt med plats för 60 000 åskådare. Frågan är givetvis hur man ska klara av att finansiera ett nybygge. När kredithärdsmältan så småningom lagt sig lär kartan på de finansiella marknaderna målas om och frågan är hur det påverkar det framtida priset på risk och pengar. Men skissa lite kan man ju alltid göra. Fråga Djurgården.

Tottenham-aktien var ett tag upp 6% idag men stängde med en uppgång på 1.1%

edit: uppdaterat ang finansiering.

—————————

£1 ~ SEK 12.40

Att göra efter allsvenskans slut

Mycket snart går den allsvenska fotbollen i vinteride. Denna vinter budgeterar jag lägre konsumtion av känslomässigt meningslösa internationella tv-matcher för att istället använda tiden till annat. Har därför precis inhandlat nedastående boksamling.

Winners & Losers är föregångaren inom fotbollsekonomi skriven av Stefan Szymanski & Tim Kuypers år 2000. Har varit på jakt efter denna sedan bloggens begynnelse och äntligen blev den tillgänglig.


Economics, Uncertainty and European Football: Trends in Competitive Balance (New Horizons in the Economics of Sport Series) by Loek Groot. En nyligen publicerad bok som behandlar fenomenet ”competive balance” i den europeiska fotbollen.


”Fans of the World, Unite!: A (Capitalist) Manifesto for Sports Consumers” Stephen F. Ross and Stefan Szymanski som angriper den stängda ”amerikanska” monopol-lige-modellen.

Och så sist men inte minst och icke fotbollsrelaterat. The multi-talented mr Hans-Olov ”Hooo” Öberg är aktuell med det han kallar, en svart satirbok om finansmarknaden, Situation Stureplan. I mitten av november blir den min.

Silly kommer tidigt i höst

Silly-ryktena kommer tidigt denna höst. Patrik Gerrbrand ser, med ett år kvar på kontraktet vilja flytta bort från den klubben i Norge som gud glömde. Och vem kan klandra honom för det?

En etablerad spelare där man vet vad man får och därmed relativt liten risk. Sedan är det som allt annat, en kostnadsfråga.

Det finns säkert de som tycker man ska sikta högre än så. Men kom igen, get realistic. I konkurrens med först och främst danska klubbar, hur mycket mer etablerat finns det där ute som är möjligt att scouta till samt inom den allsvenska marknaden? Det skulle i så fall vara en dansk som på hemmamarknaden blir utkonkurrerad på grund av just ”forskarskatten”.

Rasmus Bengtsson i Trelleborg är en annan mittback som gjort bra ifrån sig iår. Jag misstänker dock att han är ganska välscoutad av klubbarna på andra sidan sundet. Och det tråkiga är att dessa klubbar inte behöver betala särskillt mycket brutto (inkl sociala) för att totalt out-performa den nettopeng allsvenska klubbar klarar av att finansiera.

Men kanske kan en ”release-klausul” som finansieringslösning i det personliga kontraktet väga upp löneunderläget? Utrycket ”cash is king” har dock aldrig varit så aktuellt som i dessa tider så den möjligheten känns lite begränsad just nu.

**********

Utomlands snackas det om Jose Mourinho till ManU. Givetvis som ersättare till Alex Ferguson när denne går i pension 2010. ManU nekar givetis och hävdar att man inte ens scoutar ersättare så här tidigt. Det sista tror jag inte ett smack på. Denna issue kommer vara klubbens största utmaning på sisådär 20 år. Och även en av Glazers största risker.

Att ständigt vara en absolut toppklubb samtidigt som man levererar 30% rörelseresultat är unikt i fotbollsbranschen men inte enbart varumärkets förtjänst. Så visst tittar man på olika aternativ redan idag.

Spenderarbyxorna av

AIK:s lönespiral i (KSEK) klicka på bilden för (något)bättre upplösning

Här har vi en klubb som kommer att få köra motorsågen kommande vinter.

Samtidigt som intjäningen drastiskt minskar under 2008 förväntas personalkostnaderna ligga minst i nivå med 2007. Med ett redan befintligt driftunderskott blir ekvationen mycket svår. Nu återstår det att se vilka konsekvenser det får för klubbens likviditet då stor del av det under 2006 & 07 intjänade och nyemitterade(-06) egna kapitalet är bundet i en spelartrupp som inte presterar (15.2 msek bokfört värde) eller investerats i olönsamma projekt såsom The Terrace samt en web-sida som inte ens klassas som den bästa i sin klass. (här)

AIK Fotboll AB har sedan återkomsten till allsvenskan 2006 ökat sina personalkostnader med hela 81%.

Och visst, klubbens intäkter har ökat mer än genomsnittet, men vi ska komma ihåg att andelen löner/omsättning ökat för Solnaklubben med fyra procenteneter mellan 2006 och 2007.

Mellan 2006 och 2007 ökade ligans personalkostnader 19%. AIK:s enligt nedan:

Spelarlönekostnader upp 35% Fotbollspersonal upp 35%, övriga anställda upp 41%, totala personalkostnader upp 36%. Det är alltså inte bara den administrativa sidan som kostar mer. Klubbens spelarlöner ökade betydligt mer än det allsvenska genomsnittet (även det 19%).

Samtidigt har klubben, märkligt nog, tappat i sportslig konkurrensstyrka efter 2006.

I de kraftigt ökade kostnaderna på spelar- och fotbollspersonalfronten ingår förvisso till viss del utvecklingen av Väsby-satsningen. Något som kan visa sig bli värdefullt framöver när värvningsbudgeten inför nästa säsong förmodligen blir mycket begränsad. Samtidigt behöver det ju inte alls vara till klubbens nackdel att istället lyfta fram mindre spektakulära namn vilket även ligger i linje med den syn jag har på den närmaste framtiden.

**********

Men allt är inte becksvart, the good news are:
1. Många av klubbens spelarkontrakt löper ut efter säsongen 2009 vilket ger en flexibilitet till kostnadskontroll i en tid med negativ tillväxt.

2. Daniel Öhrlund uppges vara högintressant för en permanent flytt till Fredrikstad för en prislapp av 2 miljoner. En kanonaffär för AIK eftersom klubben blir av med en oönskad spelare och dessutom kan stärka sin likviditet. Dessutom, för oss, alltid lika roligt att läsa den ständigt lika förvirrade tabloid-krönikörens ”rop på hjälp”. (här)

Så som jag ser det finns det bara vinnare vid en eventuell affär.
1. Fredrikstad får en målvakt de uppenbarligen verkar vara nöjda med. Alternativt en målvakt som kanske visat upp så pass mycket att det blir ren arbitrage-trade när han inom kort säljs vidare av norrbaggarna.
2. AIK får bra betalt för en målvakt som så sent som för ett par månader sedan ansågs vara ”värdelös”.
3. Är han så bra som det norska ryktet säger har man dessutom chans på en framtida vidareförsäljningspeng.
4. Öhrund som får spela där han får uppskattning.

Däremot kanske man ska fråga sig varför spelare helt plötsligt presterar när de lämnar Solnaklubben.

tidigare bloggat om AIK
Inför Q2 2008
Q2-2008 del 1
Q2-2008 del 2

HTFF och framtiden

Lasse Eriksson kommunicerar om HTFF och nya tankebanor samt arbetssätt på officiella (här). Målet är division 1 vilket jag tror är lagom nivå för den typen av verksamhet och om man nu inte vill ha ”äldre och rutinerade” spelare i truppen.

Den stora frågan är hur mycket dyrare det är att verka ett steg högre upp i systemet. Låt oss benchmarka lite.

Tittar vi på SvFF:s analys av div1 samt div2 klubbarna från säsongen 2007 kan vi konstatera att snittkostnaden där representationslaget bedriver div 2 verksamhet är 2.8 miljoner kronor nationellt och 3.6 miljoner kronor i den division Hammarby tävlade i 2007. I samma division bar Enskede den största kostnaden på 5.7 miljoner och Akropolis den lägsta på 1.5 miljoner. Ingen uppgift finns vad gäller HTFF utan de är konsoliderade i Hammarby Fotboll AB.

Vad gäller division 1 är snittkostnaden i båda divisionerna 4.9 miljoner kronor där Assyriska hade högst budget på 10.3 miljoner och Valsta Syrianska lägst med 1.5 miljoner. Värt att nämnas är Gröndal som med en hel del gamla Bajenprofiler bar en kostnadsmassa på 1.7 miljoner. För Väsby United som lyckades ta steget upp till Superettan räckte det med knappa 3 miljoner. Frågan är dock om AIK:s del i kakan inkluderas i den summan?

Någon exakt estimering för merkostnaden vid ett HTFF avancemang blir svår att göra, men förutom högre resekostnader borde det även handla om högre kontraktskostnader i syfte att höja kvaliteten och därmed den liga-specifika konkurrenskraften. Jag skulle vilja skatta 0.5 – 1.5 miljoner kronor i merkostnad även om det givetvis inte finns något tak om man nu vill köra med spenderarbyxorna på.

Jag har ingenting emot att se en höjd HTFF:s budget med motsvarande belopp redan nästa år med syfte att höja kvaliteten och nivån. Även om det i så fall sker på A-lagets bekostnad. (mer här)

Div 1 klubbarnas ekonomi
Div 2 klubbarnas ekonomi

Höjden av nyttomaximering

12 000 på ett derby. För bara ett par år sedan kändes det som en dystopi. Idag en verklighet. Tiden har kommit ikapp Stockholmsfotbollen. Kvaliteten har urholkats och rivaliteten har inte varit på topp när samtliga Stockholmsklubbar underpresterat.

Låt oss titta närmare på kvalitetsfrågan ur ett Hammarbyperspektiv.

2006 används ofta i Bajenkretsar som benchmark för den nivån klubbens trupp förväntas hålla. Jag vill hävda att truppen var starkare än vad klubbens marknadsandel samt finansiella ställning tillåter och att Hammarby Fotboll AB än idag betalar guldsatsningen som till slut slutade med lilla silvret. Det vi pratar om, var nyttomaximering till den absoluta bristningsgränsen.

I samband med bolagiseringen 2001 utarbetade den dåvarande styrelsen en femårsplan. En femårsplan som skulle resultera i ett SM guld 2006. Anders Linderoth anställdes som chefstränare och den som skulle leda klubben sportsligt fram till slutmålet.

Mycket kort sammanfattat:
2002 Resultatmässigt en fiaskosäsong. Vi ska dock komma ihåg den stora omställningen och anpassningen i lagets sätt att spela fotboll.

2003 Spelmässigt kanske den bästa fotboll vi sett Hammarby spela sedan återkomstent i högsta ligan 1998. Det blev till slut en andra plats efter att guldet förlorats i höstderbyt mot Djurgården (3-4). Lagets framgång grundades genom lyckade och billiga förvärv. Endast 1.3 miljoner i transfersummor och en låg ratio ”löner/omsättning” (53%, siffor här) visar att investeringarna inte alls var spektakulära och där ovanligt nog, i stort sett samtliga förvärv levererade. Vi pratar främst Fjörtoft, Mikkel Jensen, Alexander Östlund och DeDe.

2004 Mellansäsong efter en miserabel höst. Tomrummet efter bosmanflyktade Kennedy blev stort. Sommarens profilvärvning Petter Furuseth Olsen slog aldrig igenom som anfallare i den grön-vita tröjan.

2005 En viss återuppbyggnad och utveckling av talang i truppen. Dessutom första året Hammarby börjar ta betalt för spelare som lämnar A-truppen vilket möjliggjorde investeringen i Paulinho och Aubynn.

2006 Året då guldet skulle landa på Söder. Det började lysande och Mikkel-Petter dominerade mittfältet fram till VM-uppehållet. Paulinho spottade in mål med hjälp av Runströms understöd och laget hade skaffat sig ett utmärkt utgångsläge när man gick in i sommarvila. Strax innan VM semestern blev Mikkel och Petter olyckligt båda två långtidsskadade samma vecka som Björn såldes till Fulham. Laget lyckades ändock spurta till sig en tredjeplats efter att ha vänt den sex matcher långa segerfria sviten i höstderbyt mot AIK.

2007 Tung återuppbyggnadssäsong efter att nyckelspelare såsom Ante Covic och Petter Furuseth lämnat som bosman. Dessutom en av allsvenskans bästa backar Max von Schlebrügge sålts för att undvika bosman samt rutinerade parhästen Petur Marteinsson som flyttade hem till Island.

Under ovanstående tidsperiod har Hammarbys marknadsandel pendlat mellan en tredje och en femte plats (mer här). Samtidigt har flertalet av konkurrenterna utarbetat modeller för extern finansiering av spelarkontrakt som drivit upp priset för sportslig framgång. Hammrby Fotboll AB har dock under den tiden ständigt varit ett underkapitaliserat riskkapitalbolag. (mer här)

Vad kan man dra för slutsatser med hjälp av för oss utomstående tillgängliga fakta?
2006 års trupp var ur ett lånsiktigt- och kontinuitetsperspektiv, givet Hammarbys ekonomiska resurser, orealistiskst starkt.

Lönekostnader
Flera av nyckelspelarnas kontrakt blev bundna perioden 2003-2005*, det vill säga på en nivå där de allsvenska lönekostnaderna var 20% -30% lägre än 2006 (mer här). Återfinansieringen av dessa kontrakt alternativt kvalitetsmässigt motsvarande spelarkontrakt var betydligt dyrare 2006 och going forward. Det hade med andra ord inte rymts inom budgetramen eller vad likviditeten tillät.

Det nya TV avtalets kraftigt ökade premie under 2006 klarade av att finansiera en toppad kvalitetsnivå över just denna specifika säsong, säsongen 2006.

Kontraktslängd & likviditet
Hammarby gick in i januari 2006 med en genomsnittlig kontraktslängd på approx 1.70 år. Ett år senare låg samma nyckeltal på ca 1.90 år efter att ett antal startelvespelare lämnat som bosman.

Detta i en tid med både kraftig allsvensk löneinflation men även inflation i transfersystemet på grund av alla riskkapitalupplägg som pumpat in likviditet i systemet utan att man utvecklat sina organisationer vad gäller scouting och talangutveckling.

Medvetet eller omedvetet hade Hammarby Fotboll till säsongen 2006 maximerat ”talang” inom ramen för de två andra trånga sektorerna och budgetrestriktionerna (lönebudget samt likviditet).

Likviditeten har under årens lopp varit under konstant stress, det vill säga mindre än 100%
Likviditeten är ju en trång sektor när nya kontrakt ska skrivas med alla extra utbetalningar som hör till.

Kassalikviditet* Hammarby Fotboll AB
per 31/12-02 – 51%
per 31/12-03 – 91%
per 31/12-04 – 83%
per 31/12-05 – 72%
per 31/12-06 – 91%
per 31/12-07 – 91%

Finansiellt
Att förlora 4 nyckelspelare efter 2006 där man endast tar betalt för en gör det i det omöjligt att finansiera nya, kvalitetsmässigt jämförbara spelarkontrakt. Under våren 2007 var man dessutom tvungen att skriva nya kontrakt med bland annat Mikkel Jensen, Petter Andersson, Erkan Zengin för att undvika en ny bosmanflykt kommande vinter.

En tro att dessa spelare, bara för att de redan spelar i Bajen, ska ge Hammarby ”löne-rabaatt” är en vacker tanke, dock löjligt naiv sådan. De nya kontrakten måste skrivas på de marknadsnivåer som råder i konkurrens med övriga allsvenska, danska samt andra utländska klubbar. Lönenivåer som stigit kraftigt i allsvenskan på grund av det nya TV avtalet. Finansieringsstrukturerna får man till viss del därför anpassa därefter. (mer här)

Slutsats
Truppen 2006 var oproportionerligt stark i relation till Hammarbys marknadsstyrka. Jag skulle nästan säga att guldsatsningen gjordes ”på krita” och avbetalningarna för 2006 års trupp till en visst del, har sedan betalats de närmast kommande åren.

Liknande mönster kan även ses direkt efter 2003 när Kennedy lämnade som bosnan.

Ur ett kontinuitetsperspektiv skulle spelare såsom PFO och Covic ha avvecklats innan 2006 års säsong startade. Förmodligen hade det inneburit i en missnäjd tränare och en på förhand lägre sannolikhet till guldet. Likviden från dessa skulle dock kunna användas till att återfinansiera utgående kontrakt man velat förlänga samt i eventuellt nya spelarkontrakt. Sedan är det givetvis omöjligt för oss utomstående att säga ifall det fanns något konkret intresse för dessa spelare utifrån då det begav sig.

Just denna typ av brist på perfekt information är en svaghet i samtliga supporteranalyser.

Kontentan av kardemumman är dock Hammarbys relativt låga marknadsandel i kombination med konkurrensnackdelen i form av att andra klubbar mycket tidigare lyckats attrahera externt kapital till nyförvärv motiverar en kontinuerlig tabellposition kring nivån 3-6 plats. Thats it.

Var det då fel att Hammarby Fotboll gick ”all-in” för guld 2006? Jag tycker inte det, ibland måste man försöka casha hem i sportslig framgång. Samtidigt visar det hur vansklig fotbollsbranschen är där investerade pengar är svåra att räkna hem på grund av många ej förväntade faktorer såsom skador i egna truppen, skador hos konkurrenter samt konkurrenters agerande under respektive säsong där försäljningar och förvärv snabbt kan påverka tävlingsbalansen. I en så pass jämn liga som allsvenskan är, pratar vi mycket tillfälligheter. (mer här)

Någonstans på vägen, verkar det dock som man missat lite av åren efter 2006 i sin ursprungliga plan. Tillsammans med tillfälligheter, ”landsortsklubbar” i starka sportsliga momentum har den sportsliga konkurrenskraften minskat betänkligt.

Ironiskt nog har de övriga Stockhlmskonkurrenterna nästan samtidigt även de lyckats tappa i sportslig slagstyrka och nu står vi här med ett sjunkande fotbollsintresse och arbetsplatser där det surras alltmindre allsvensk fotboll. Går trenden att vända eller får vi se ett paradigmskifte där hockeyn åter tar täten i huvudstaden?

Går AIK upp i elitserien är det inte omöjligt att pendeln svänger över i huvudstaden och hockeyn blir het med mångsidiga derbybilagor så som vi såg etableras 1998 när Hammarby Fotboll kom upp. Den lokala rivaliteten är en mycket betydelsefull intressefaktor. Endast en klubb kan inte göra jobbet. Och utan Stockholm stannar fotbollsallsvenskan. Thats it.

Det ska nu bli intressant att ta del av den kommande fyraårsplanen som klubbledningen as we speak arbetar fram. Jag anser dock fortfarande att man ska ta makro-omgivningens utveckling på största allvar. (mer här)

*Signade och utgående 2006
Ante Covic 2002
Pétur Marteinsson 2003
Suleyman Sleyman 2005
Eric Fischbein 2005
Erik Johansson 2004
Petter Furuseth-Olsen 2004
Pablo Piñones-Arce 2003
Sebastian Eguren LÅN
José Monteiro de Macedo 2006 – talangkontrakt

Utgående efter 2006
David Johansson 2006-2008
Fredrik Stoor 2006-2008
Max von Schlebrügge 2005-2007
Erkan Zengin 2005-2007
Mikkel Jensen 2005-2007
Louay Chanko 2006-2010
Jeffrey Aubynn 2004-2007
Paulinho Guára 2005-2009
Petter Andersson 2005-2007
Toni Nhleko 2006-2010

Pengar blir dyrare

Det var ju en hel del liv i supporterled när det uppdagades att Stockholms Stad skulle stå för finansieringen av Nya Söderstadion. Direkt efter stadens första pressträff (länk här).

Så här med facit i hand måste det kännas ganska tryggt med denna finansieringsstruktur. Samtidigt ska man inte ropa hej förrän spaden är i backen.

Saxat från en annan blogg. (här)

”5 year iTraxx som de mindre och lite sämre bolagen måste låna på samt private equity handlas på All Time High idag. Last trade är 688 punkter. Nu går CDS (Credit Default Swap) ner på bankerna, men ökar för vanliga bolag.

Bekymrerna hopar sig för de företag som har en hög skuldsättning. Den bästa kapitalstrukturen är inte längre att vara tok belånad. Det är den sämsta. Det blir intressant att följa private equity bolagen framöver.”

Borås Arena, Nya Nationalarenan, Kalmar Arena och Swedbank Stadion i Malmö är samtliga finansierade eller projekterade med hög skuldsättningsgrad.

D0 the math.

Ekonomisk vinst UEFA cupen

Helsingborg gick till sextondelsfinal i UEFA cupen säsongen 2007/08. Det har nu officeiellt kommunicerats från klubbledningen att den totala nettovinsten för Helsingborg IF efter kval, gruppspel och åttedelsfinal blev 3.7 miljoner. Skön avvikelse mot sportbladets fantastiskt genomarbetade glädjevärdering omgången innan gruppspelet, ”guldgruva”, jo jag tackar jag…

UEFA cupens ringa ekonomiska bidrag ger inte direkt någon större morot till extraordinära investeringar som sedan ska räknas hem genom UEFA cupen.

Däremot är det bara att lyfta på hatten för den sportsliga prestationen. Noterbart är även att Helsingborg iår kommer göra sin bästa säsong sedan 2000. Detta med en trupp där man satsat på flera yngre förmågor istället för sina tidigare många exotiska chans-köp.