Månad: februari 2009

Röda siffror för Elfsborg

Det blev röda siffror 2008 för Elfsborg. Enligt Borås Tidning gick klubben 1.5 miljoner back.

Tyvärr har klubben inte publicerat sin årsredovisning men efter de två senaste årens spelarförsäljningar och nettovinst på 14 msek från Champions League kval tar jag för givet att Boråsarnas likviditet är fortsatt stabil.

Och en stark balansräkning är något som Elfsborg har utnyttjat under 2008 bland annat genom ett korttidskontrakt med Lasse Nillson i syfte att maximera nyttan.

Vi ser dock att Elfsborg nu sannolikt toppat sin allsvenska marknadsandel den nya arenan uppgraderade klubben till.

Sedan är det bara att återigen konstatera, sportslig framgång i allsvenskan kostar mer än de löpande intäkterna. Ingen kan längre ifrågasätta det faktumet.

Sparpaketet i Helsingborg

Brukar regelbundet följa de utmärkta sportsidorna på webbupplagan av Helsingborgs Dagblad. Tidningen levererar en mycket bra bevakning av seriekonkurrenten Helsingborg. Så även idag.

För en vecka sedan släppte klubben sin årsredovisning. I kväll höll man årsmöte och konsekvensen för att nå nollresultat förväntas man behöva spara 10 miljoner under 2009. (läs mer här) Klubben kommunicerar även att man hittills har sparat in 2.5 miljoner. Såldes 7.5 säckar kvar att försöka lyfta bort från personal- och administrationskostnader.

Ifall uppgifterna stämmer (här), är klubbens kontraktssituation inte heller till dess fördel. Jag misstänker att det i denna lista finns ett par spelare vars kontrakt löper ut efter 2009 som Helsingborg helst av allt vill förlänga med. Det arbetet underlättas inte av en mindre lönebudget.

Problemet är nämligen att de spelare klubben önskar skriva nya kontrakt med, fixerade sina nuvarande löner vid kontraktskrivningen förra gången det begav sig. Sedan den dagen har spelaren rimligtvis utvecklat sina färdigheter vilket ökat spelarens reala värde.

För sportchefen Jesper Jansson blir detta ett oerhört svårt pussel att lägga. Det blir viktiga beslut som måste tas och avgörande prioriteringar som behöver göras. Handlingsutrymmet och framförallt förhandlingsutrymmet är inte heller det allra bästa. Något spelarnas agenter givetvis känner till.

Talang är en av resurserna i fotbollen som är en trång sektor och konkurrensen om kvalitet är stenhård.

The good news is…
Frågan är hur konkurrenskraftiga de andra allsvenska klubbarna är efter vad som verkar ha varit ett riktigt prekärt ekonomiskt 2008.

The bad news are…
Vi har även Norge att ta hänsyn till, och vi har Danmark med sin expertskatt.

De spelare Helsingborg helst av allt vill förlänga är sannolikt även intressanta för andra klubbar. Det som i slutändan bestämmer priset på kontrakten är hur intressanta spelarna är och vad de intresserade klubbarna klarar av att finansiera.

Det vi hittills vet om är att Malmö FF gick om Helsingborg vad gäller löpande intäkter (exkl transfers) och har en god likviditet.

Om tre till fyra månader kan, om uppgifterna på bloggen HIF1907 stämmer, 10 spelare börja förhandla med andra klubbar.

Kanske något att lägga på minnet när ni skickar in era allsvenska tips inför seriestarten och här skulle faktiskt lite riskkapital kunna göra nytta. För situationen som den ser ut idag, är inte den allra bästa.

Samtidigt innebär riskkapital att klubben måste ge upp en hel del av framtida kassaflöden från spelarförsäljningar. Kassaflöden som allsvenska klubbar generellt under hela 2000 talet behövt för att finansiera sina driftunderskott. Kassaflöden som behövs för att betala tillbaka det kommunala lån som åter igen blivit större.

*************

Hammarby Fotboll var i en liknande kontraktsituation säsongerna 2006-07. Utfallet visade sig bli dyrt.

*************
Jag var inne på detta tidigare (längs ned i inlägget),
Sten Inge-Fredin underströk det så fint på årsmötet.

”– Vi hade kunnat gör oss kvitt den skulden, men det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan”

Alla dessa villkorade lån och krediter som inte underställs marknadsvillkor höjer priset för sportslig framgång för övriga klubbar i ligan.

————————-
Mer om kontraktstrategier och pay-off här.

Malmö FF väl rustade inför lågkonjunkturen

Malmö står väl rustade inför lågkonjunkturen. Både balansräkningen och balanslikviditeten är fortsatt stark även om soliditeten minskar eftersom balansräkningen svällt. Det är mer kapital i arbete.

Efter att sedan 2005 förlorat marknadsandelar i allsvenskan, överaskar klubben i alla fall mig genom att öka sina rörelseintäkter med mer än 10%. Det är tack vare intäkterna från samarbetspartners där man går från 37 till 48 miljoner. Klubben lär mycket sannolikt avancera till en andraplats i ”rörelseintäktsligan” 2008, förbi både Helsingborg och Elfsborg.

48 miljoner är samtidigt inte helt jämförbart med Stockholmsklubbarnas intäkter från reklam och sponsring. Utan att lägga ner någon större energi vad gäller grävande bland siffror, ser det ut som att MFF och Stockholmsklubbarna paketerar intäkterna olika vad gäller publik, reklam och sponsring. Malmös matchintäkter har under årens lopp konsekvent redovisats mycket lägre än hos de tre klubbarna från Stockholm utan att det ska gå att förklara genom signifikant lägre publiksiffror.

En detalj den snart kommande årliga sammanställningen av sponsorintäkter i Dagens Media sannolikt kommer bortse från.

MFF:s matchintäkter under 2008 landade på 17.8 miljoner.

******************

Klubbens totala intäkter landade på 111 miljoner, 89 miljoner exklusive spelartransfers.

Resultatet före skatt blev +184 000 och det är faktiskt det positiva räntenettot (+2,5m) som räddar 2008 års resultat från att lysa rött. Men avkastning på likvida medel är avkastning det med.

Spelarförsäljningar genererade en nettovinst på 22.7 miljoner och MFF fick 32 miljoner för försäljningarna av Behrang Safari, Junior, Johan Andersson samt Daniel Theorin.

Klubben köpte loss spelare för 17.4 miljoner från andra klubbar. Lite väl mycket kan man tycka för namn som Robert Åhman Persson, Markus Halsti, Dusan Melicjarek, Jiloan Hamand, Dejan Garaca, Jimmy Touma samt Rick Kruys. Men, som jag skrivit om tidigare har vi sett en kraftig inflation i transfersystemet de senaste åren.

******************

I skuggan av spelartransfers kan man tycka att klubbens ”driftresultat” visar ett större underskott. Kassaflödet från rörelsen lämnar också övrigt att önska, minus 11.8 miljoner.

Vi ska dock lägga på minnet att klubben under 2008 började ta höjd i organisationen för driften av den nya arenan. Klubben nämner också att den sportsliga organisationen utökas. Personalkostnaderna ökade med 10%, från 50 till 55 miljoner. Ration Wages/Revenue landar dock ganska exakt som 2007 – 62%.

Övriga externa kostnader ökade med hela 17 miljoner, från 28 till 45 miljoner, dels beroende på de ökade intäkterna från klubbens samarbetspartners. Klubben kvantifierar inte i detalj hur mycket av löne- och kostnadsökningarna som kan kopplas ihop med övergången till den nya kostymen, vilket jag kan tycka att man borde ha gjort.

Ytterligare 10 miljoner i form av aktieägartillskott pumpades in i Swedbank Stadion där MFF fortfarande äger 25% i fastighetsbolaget.

***************

Lite intressant är hur klubben diversifierar och managerar riskerna i sin balansräkning och likviditetsportfölj. Klubben har efter år av framgångsrika spelaraffärer byggt upp en större kapitalbas.

Där hittar vi bland annat.
35 miljoner har man som bekant investerat i en 25 procents andel i fastighetsbolaget bakom Swedbank Stadion.

7 miljoner i materiella anläggningstillgångar avseende klubbhus och inventarier.

24.5 miljoner består av immateriella anläggningstillgångar avseende förvärvade spelarkontrakt.

Klubben har även 20 miljoner i långfristiga värdepappersinnehav, varav 12.5 miljoner är en aktieindexobligation förvärvad under 2008. Det av emittenten garanterade beloppet vid förfall uppges vara 12.5 msek.

Vad gäller finansiering och risk i samband med spelarförvärv har man under 2008 rest 7.5 miljoner i ett externt kapitaltillskott från Pildammarna Invest (PI). (6.4 msek-2007)

Summa samarium, i kassan per den sista december 2008 fanns för en allsvensk klubb respektabla beloppet av 32 miljoner.

Det skulle vara intressant att höra hur man resonerat och räknat på risk vs avkastning i sin likviditetsportfölj.

***************

Kick-back till PI från 2009 års spelarförsäljningar year-to-day (Toivonen och Järldler) är uppe i 5.6 miljoner (0.9msek-2007).

Nettokassaflödet till MFF från Ola Toivonen affären givet den påstådda transfer-fee på 40 miljoner, borde med andra ord efter att Degerfors, Örgryte och PI fått sina andelar, ha landat nära 23 miljoner.

******************

Många förväntar sig spektakulära förvärv. I mina ögon ligger dock det stora problemet i det begränsade utbudet av talang som är tillgängligt för klubbarna på den allsvenska marknaden. Utbudet(kvalitet) av talang är direkt är kopplat till de lönenivåer allsvenska klubbar har utrymme att erbjuda.

Den goda likviditeten ger dock utrymme till fräcka förvärv från MFF:s allsvenska konkurrenter. Vi pratar om finansiellt svaga klubbar som de närmast kommande åren i skuggan av lågkonjunkturen, riskerar att hamna i finansiell distress och i brist på bud från utlandet kan tvingas att realisera delar av sina spelarportföljer.

Men för att ta ett mer märkbart kliv uppåt i talanghierarkin, krävs det ett större steg framåt vad gäller rörelseintäkter och därmed lönebudget. Rosenborg som även de släppte sitt bokslut under v8 spenderade t.ex 58% (motsvarande SEK 87m) mer i personalkostnader än vad MFF gjorde under 2008.

Det ska därför bli intressant att se vilket nettobidrag den nya arenan kommer att generera. Det är det som kan stimulera högre utgifter till spelarlöner.

Vi får samtidigt inte glömma bort kapitalkostnaderna, ytterligare utökning av organisationen samt andra driftkostnader som krävs för rodda runt en arena.

Helsingborg bokslut 2008

Kort om resultatet
Resultatet ser liknande jämfört med 2007. Siffrorna kan ni se i korthet under länken här.
Helsingborg har för andra året i rad fått köpa ut två spelare från kontraktet samt skrivit ned värdet på dessa och därmed kostnadsfört allt till årets periodiserade resultat.

Det blir enligt mitt sätt att se på saken svårt att klassa det för extraordinära och jag skulle säga att det speglar och kapitaliserar den risken klubben har i sin värvningsstrategi. Alternativet hade varit att värva ”säkrare kort” eller ha en mer effektiv scoutingorganisation. Båda innebär högre kostnader löpande under årens gång.

Vinsten bottom mindre än 2007, främst beroende på nettoresultatet från UEFA spel 2007. Det omtalade ”driftresultatet” kommunicerar klubben som negativt. Men det var enligt mig förra årets friserade bokslut också.

********************

Spelarförsäljningar
Under 2008 sålde och lånade klubben ut spelare för lite drygt 28 miljoner. 9.6 miloner gick tillbaka till den riskkapitalmodell klubben har använt sig av under 2000-talet. Nettovinsten på spelartransfers uppges ha blivit 15.8 miljoner.

********************

Likviditeten
På kort sikt ser likviditeten katastrofal ut. Posten kasssa&bank endast SEK 233 000 per 31/12-08. Vi ska lägga på minnet att klubbens personalkostnader uppgick till 42 miljoner och det blir någorluna enkel matematik att få fram de ungefärliga kassaflödena som ska ut varje månad. Helsingborg har en större fordran på transferpengarna från Razak och frågan är hur säker denna fordran är?

För att ro skutan in i hamn har klubben finansierat sin balansräkning genom att sälja anläggningstillgångar. Det är främst omläggningen av gräsmattan som kommunen i samband med klubbens jubileum 2007 skänkte till Helsingborg IF. Klubben valde då att istället skriva ner det villkorade lånet från kommunen. Något man 2008 tar upp igen. 8 miljoner in i kassaflöden som aggregeras de villkorade lån klubben tagit från kommunen sedan krisen i början av millenniet.

Balanslividiteten förbättrades under 2008 till 0.9 (0.6 2007), främst tack vare dessa 8 miljoner då dessa inte hamnar som en kortsiktig skuld. Men med tanke på att klubben haft intäkter på nästan 30 miljoner från spelartransfers säger det en del om att det läcker en del pengar här och var.

********************

Kostnaden för sportslig framgång
Det är bara att konstatera att kostnaden för sportslig framgång i allsvenskan är högre än de löpande intäkterna. (mer om det här)

Bortsätt 2006 har de allsvenska klubbarna under hela 2000 talet levererat ett ”driftunderskott”. Egentligen är det inga konstigheter. Allsvenskan är en talangfabrik och export av spelare skapar hål i trupperna. Det i sig driver spelarköp med medföljande sign-on kostnader som pressar marginalerna.

De ökade intäkterna driver samtidigt löneinflationen där klubbarna i konkurrens om spelartalang hela tiden triggar kostnaden på spelare. Att allsvenskan är Europas jämnaste liga sett till intäkter mellan topp och botten är en annan faktor som driver ”the arms race” och därmed sabbar allt vad marginaler heter.

Mer om löneinflation här och om transferinflation här.

Det blir i det närmaste omöjligt att leverera positiva rörelseresultat om man inte har överlägset störst intäkter alternativt inte dras med i ”the arms race” vilket man skulle kunna göra genom att ha en bättre sportslig organisation än konkurrenterna och förlita sig helt på egen scouting samt talangutveckling.

Helsingborg betalade 5 miljoner i transfersummor under 2008. Lönekostnaderna steg med 4 miljoner och jag misstänker att det till en viss del av dessa belastas av sign-on. Klubben skriver att man inte hade full kontroll på kostnadssidan under våren. Alternativet hade varit att inte låna Andreas Granqvist under vårsäsongen och här ligger sannolikt en stor del av de skenande kostnaderna.

Hade man inte tagit den kostnaden måste man ställa det i relation till en potentiell sämre prestation och därmed en lägre efterfrågan på biljetter.

********************

Hur mår Helsinborg?
För att bedöma Helsingborgs totala hälsa behövs ytterligare ett nyckeltal, det vill säga hur klubbens intäkter utvecklats i relation till dess allsvenska konkurrenter under 2008. Sportsligt nådde klubben sin bästa placering sedan 2000. Klarar man av att behålla den positionen och fortsätta utveckla talang finns det hopp om framtiden.

Tar man dock ett steg tillbaka 2009 ser det inte sådär jätteljust ut. Den svaga likviditeten är en mycket stor riskfaktor. Man kan bli tvungen att aktivt försöka sälja av spelare under året. Klubben har med andra ord inte helt kontroll över sin framtid och är dessutom starkt beroende av sina konkurrenters sportsliga och ekonomiska prestationer.

Helt klart är att det inte finns utrymme att dras med i ett värvnings-race om ett SM guld. Å andra sidan kan vi efter de hittills presenterade boksluten konstatera att det inte ser ut att finnas särskilt mycket finansiellt utrymme där ute.

Betydelsen av att Henrik Larsson ser ut att ha bestämt sig för ytterligare en säsong kan inte värderas nog. Risken finns dock att klubben bara köper sig tid i ytterligare 12 månader.

*********************

Genomsnittlig kontraktstid
Som jag tidigare varit inne på är kontraktslängden på spelartruppen intressant. Bloggen HIF1907 har en sammanställning av kontraktsituationen i Helsingborg. Det finns en hel del kontrakt som löper ut efter 2009 och det betyder vissa rekryterings- samt kontraktsomfinansieringskostnader.

Hur det påverkar klubben beror givetvis på hur priset på spelartalang utvecklas. Har klubben tur kommer deflationen på talang redan denna säsong. För ett 1-2 år sedan då allsvenskan befann sig i en stor inflationsspiral hade situationen varit i det närmaste hopplös.

Det finns dock en överhängande risk att Helsingborgs dåliga likviditet hindrar klubben från att skriva längre kontrakt med sina talanger vilket kraftigt reducerar dess framtida transferintäkter. (mer om det här)

**********************

Alvaro Santos
Har ju skrivit lite om det tidigare här. Att värva Alvaro Santos, med tanke på de prisuppgifter som cirkulerade på hans personliga kontrakt vore en ren kamikaze-handling. Det har ju pratats en del om extern finansiering. Extern finansiering innebär dock att klubben ger upp en del av sina framtida transferintäkter. Med tanke på likviditeten samt den stundande lågkonjunkturen finns det mycket stora risker att använda sig av denna hävstång ifall man inte har en ekonomi i balans.

**********************

Licensnämnden
Jag skulle vilja se en genomlysning av vad elitlicensen egentligen ska åstakomma. Finns den till för att säkerställa att klubbar inte ska konka mitt under en säsong och därmed förstöra en stor del av tävlingen och på så sätt produkten, eller är det att förhindra marknadsimperfektioner?

Trelleborgs villkorade lån och Helsingborgs transaktioner av gräsmattan som en kreditlina från kommunen är ju inte direkt finansiering baserad på marknadsvillkor. Alternativet hade varit att finansiera sin balansräkning genom att sälja andelar i befintlig spelartrupp. Den lösningen har Helsinborg tack vare kommunens goda vilja inte behövt göra.

En sådan skyddsväst tillåter klubbarna att ta högre risker med vetskap om att det i slutändan ändå löser sig. Problemet är att detta risktagande driver kostnaden på spelartalang vilket med andra ord höjer kostnadssidan även för andra allsvenska klubbar, klubbar som inte har samma skyddsnät.

Här finns det med andra ord en marknadsimperfektion och något som påverkar både tävlings- och konkurrensbalansen. Givetvis påverkar det även en potentiell distribution av talang mellan de allsvenska klubbarna.

Spelarkontrakt – teori.

*”Our model, which captures this important aspect of employment relations in football,has revealed that a risk-averse player benefits from the shadow of the transfersystem and therefore from a more restrictive transfer system. Under the pre-Bosman transfer system, clubs could partially insure their players against income-uncertainty by transforming a part of the players risky future salary in risk-free current income. A risk-averse player prefers a higher current salary combined witha lower (expected) future salary to a lower current salary combined with a higherbut uncertain future salary. The Bosman transfer system, which is equivalent to thepre-Bosman transfer system in terms of our model, did not change this situation since clubs and players voluntary restored the pre-Bosman world by expanding contract durations. However, by limiting the maximal contract duration to 5 years the insurance deal does not work anymore in the new Monti transfer system. As a consequence, the Monti transfer system can be considered as an impediment to Pareto efficient risk-allocation in the football industry. If risk can be considered as the basic source of productivity variations in football, the failure of the insurance market imposed by the free movement philosophy of the European institutionsmight impose a high price to be paid by the labour force in this industry.”

saxat från: Why Football Players May Benefit from the ‘Shadow of the Transfer System’ http://papers.ssrn.com/sol3/papers.cfm?abstract_id=934547

Från Italien till Tyskland – en potentiell omallokering av talang i Europa

Det finns två skolor vad gäller försäljning av TV rättigheter. Den ena är att klubbarna själva säljer sina respektive varumärken till TV bolagen och den andra är att rättigheterna säljs centralt* för att sedan fördelas ut till ligaklubbarna enligt en viss nyckel.

Den senare skolan har i praktiken visat sig maximera ligors totala intjäning från TV rättigheter samtidigt som det med hjälp av fördelningsnycklarna ger ligaorganisationerna större möjlighet att styra ligans tävlingsbalans. En individuell försäljning maximerar de starkaste klubbarnas TV intäkter men summan av samtliga individuellt sålda avtal har erfarenhetsmässigt visat sig vara lägre än från en central förhandling.

Bland Big-5 ligorna är det idag enbart Italien och Spanien där klubbarna på egen hand säljer sina respektive TV rättigheter. Italien går över till den centrala modellen från och med säsongen 2010-11. En möjlig brytningspunkt eftersom det sannolikt kommer att påverka konkurrensbalansen i Serie A.

Den italienska ligafotbollen har under 2000 talet inte riktigt hängt med vad gäller tillväxten bland Big-5 ligorna (grafik här). De starka klubbvarumärkena har trots allt lyckats med att försvara sina positioner i alla fall någorlunda hyfsat. Främst tack vare sin marknadsposition som skapats under årtionden av framgång och tradition i kombination med en minimal subvention till ligans svagare varumärken.

Grafiken längs ned** visar en jämförelse av marknadskoncentrationen i de europeiska ligorna, det vill säga de fyra största klubbars intäkter i relation till ligans övriga medlemmar. Serie A:s fyra största klubbar omsätter 4.7 ggr mer än resterande ligakonkurrenter. Detta nyckeltal kommer från och med säsongen 2010-11 att korrigeras eftersom intäkter från TV står för en mycket hög andel av italienska klubbars intjäning. Således goda nyheter för Serie A:s mindre klubbar vars konkurrenskraft förväntas öka.

Rimligtvis kommer det hela att påverka allokeringen av talang inom ligan och vi borde därför kunna förvänta oss en korrigerad tävlingsbalans i Italien.

Det som dock är än mer intressant, är huruvida de italienska toppklubbarna påverkas i relation till sina europeiska konkurrenter i ”Football Money League”, dvs de 20 klubbar som omsätter mest i Europa. Förlorar Milan, Inter, Roma och Juventus marknadsandelar i det europeiska perspektivet kommer vi se ett nettoutflöde av extraordinär talang ut från Serie A till andra fotbollsmarknader i världen.

Av ren nyfikenhet simulerade jag Premier Leagues alldeles nyligen tecknade och rekordhöga TV avtal enligt en 50-25-25 nyckel. En sådan fördelning av de centralt sålda TV rättigheterna skulle innebära att de italienska topp 4 klubbars årliga intäkter från TV skulle landa mellan €80m och €100m.

Hur det slår? Börsnoterade Juventus, idag på elfte plats i ”Football Money League”, hade enligt sitt senaste bokslut (säs2007-8) TV intäker på €125m.

För att nå ”status-quo” vad gäller TV intäkter för ”Football Money Leagues” fyra italienska klubbar måste det centrala avtalet i Serie A generera ett pris ca 30% högre än Premier Leagues nytecknade TV avtal. Problemet är att det snarare är tveksamt ifall Serie A:s centrala TV avtal överhuvudtaget kan nå Premier Leagues nivåer.

Kanske får vi istället se en innovativ ”italiensk fördelningsnyckel”? Helt klart är att de italienska klubbarna nu blir illa tvungna att utveckla sin produkt inom det område man tappat mest i förhållande till omvärdlen – match day income.

Vinnaren i denna karusell bör kunna bli Bundesliga som upplever en fin tillväxt och dit en betydande del av talangen borde omallokeras.

————————————————
* Centralt förhandlade TV avtal har ifrågasatts ur ett ”antitrust” perspektiv eftersom det kan tolkas som kartellbildning där en grupp av företag(klubbar) tillsammans agerar prissättare. Fotollens branschorganisationer menar bl.a. att man istället ska se produkten ur ett helhetsperspektiv, dvs ligan som en produkt och inte den enskilda klubben. Detta var en ganska stor issue hos de tyska konkurrensmyndigheterna i samband med Bundesligas senaste omförhandling av TV avtal.

**

(klicka på bilden för högre upplösning)
fig1. Marknadskoncentration i Europafotbollen 2007. Observera gärna att allsvenskan är den liga som har minst skillnad mellan de starka och svaga klubbarna avseende omsättning.

saxat från: ”UEFA Benchmarking 2007” speciellt framtaget för det kroatiska ligaseminariet i Zagreb december 2008.

Stor humor

“There is no doubt that the positive upward trends of turnover and the continued reduction in losses shows that Chelsea is building a strong business base to build on in what will be challenging times”

Sagt av Chelseas VD Peter Kenyon efter att klubben idag meddelat sitt ekonomiska resultat för säsongen 2007-08. Det blev givetvis en brakförkust igen, minus £65 miljoner.

Det kostade £23 miljoner att sparka Jose Mourinho och Avram Grant. Kostnaden för Felipe Scolari & Co landar nästa bokslut.

Det kostar på att spela Football Manager IRL. Den ansamlade förlusten i bolaget borde efter detta bokslut överstiga £450 miljoner.

Från Chelseas hemsida.
Bloomberg rapporterar.