Månad: mars 2009

Inför allsvenskan #1 – Bizarro world

Inför årets säsong finns en del frågetecken kring Stockholmsklubbarnas prestationer. Ironiskt nog kan den supersolidariska distributionen av centrala avtal och TV premier nu komma att gynna klubbarna i huvudstaden. För Hammarbys och Djurgårdens del var det ur ett konkurrensperspektiv en räddningsplanka redan efter 2008 års säsong.

Finns absolut ingen anledning att idag överinvestera i medelmåttig talang. Bara att vänta in den sannolika priskorrigeringen nedåt lite längre fram i tiden.

Elfsborg som efter tre raka säsonger i den absoluta allsvenska toppen, hade med en låt oss säga 50-25-25* fördelning haft betydligt bättre konkurrenskraft inför höstens europacupspel.

Kalmar som säsongen 2006 tillhörde de klubbar som beklagade sig mest, kanske hade haft bättre förutsättningar att inom ramen för driftintäkterna kunnat teckna längre kontrakt med bröderna Elm för att på så sätt ännu bättre kapitalisera förädlingen av talang och omallokera likvida medel från kontinenten till allsvenskan.

Måste dock tillägga att jag gillar den på förhand oförutsägbara allsvenskan.

————————
* 50-25-25 fördelning av centrala avtal som mer eller mindre förefaller vara eu-standard, betyder att 50% av centrala intäkter fördelas lika, 25% baserat på ligaplacering och 25% på exponering i ”veckans match”.
2008 var fördelningen i allsvenskan 71-12-12

Nyttomaximerande klubbar vs Profitmaximerande klubbar – modellen

Jag har tidigare skrivit lite kort om profitmaximering vs nyttomaximering.

Det finns ekonomer som roat sig med att illustrera en teoretisk modell vad gäller strategier för dessa två olika kategorier av klubbar. Modellen är teoretisk och bygger på att antal strikta antaganden vilka sällan kan identifieras i verkligheten men den ger oss en bra referensram vad gäller skillnaden mellan nytto- och profitmaximering.

Börja gärna med att läsa om det empiriska sambandet mellan en klubbs personalkostnader och sportsliga prestation samt sambandet mellan en klubbs sportsliga prestation och intäkter.

Länken mellan dessa två förhållanden kan antas råda enligt följande funktioner där ”P” är klubb i:s sportsliga placering år t. ”w” är klubbens personalkostnad i förhållande till ligasnittet och ”R” är klubbens intäkt i förhållande till ligasnittet.

Variablerna ”a” och ”c” anger effektiviteten, det vill säga hur väl respektive klubb förvaltar sina resurser.

Szymanski & Hall illustrerar även ett förhållande mellan sportslig framgång och profit enligt nedan graf.

Fig1 – förhållandet sportslig framgång vs profit, saxat från: “Making Money out of Football” – Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

Man menar att en fotbollsklubb måste investera i sin spelartrupp för att nå sportslig framgång och på så sätt skapa en attraktiv produkt. Upp till en viss klubbspecifik nivå kommer man därför kunna maximera sin vinst.

Samtidigt kommer lönsamheten att avta efter att klubben nått en viss nivå av framgång. Det kan bl.a. bero på att klubbens demografiska förutsättningar är sämre än sina konkurrenters och framgången inte kan kapitaliseras ytterligare. Man når ett läge där marginalkostnaden för spelartruppen överstiger margnalintäkten.

Fig2 – indifferenskurvor, saxat från: “Making Money out of Football” – Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

 

En indifferenskurva anger de varukombinationer som alla ger samma nytta. I detta fall definieras varorna som profit respektive sportslig framgång.

Samtliga möjliga kombinationer längs kurvan I0 ger samma nytta. Vi ser att sämre position i tabellen kräver en mycket stor ökning i profit för att den nyttomaximerande klubbchefen ska vara lika ”happy”.

Givetvis ger även samtliga möjliga kombinationer längs I1 även det samma nytta. Nyttan i indifferenskurvan I1 är dock högre än nyttan i kurvan I0. Om resurserna tillåter vill man välja den kurva som ger mest nytta.

De horisontella linjerna är en profitmaximerande klubbchefens indifferenskurvor. Det enda nyckeltalet denna klubbchef bryr sig om är profit, oavsett var någonstans i tabellen klubben hamnar.

Fig3, saxat från: “Making Money out of Football” – Stefan Szymanski, Stephen Hall, April 2003

 

Lägger vi in indifferenskurvorna in i profit/success modellen, kan vi se var respektive klubb kommer att välja sina strategier. Bilden bygger på antagandet där båda klubbarna har exakt likadana förutsättningar bl.a. vad gäller demografi & logistik och därmed intjäningsmöjligheter.

Den profitmaximerande klubbchefen kommer att välja sambandet profit/succes vs profit som maximerar profit vid punkten π(PM). Klubbchefen kommer därför spendera så mycket pengar på spelarkontrakt som motsvarar sannolikheten till den givna nivån på sportslig framgång, S(PM).

En motsvarande budgetstrategi för den nyttomaximerande klubben skulle innebära indifferenskurvan I0. Den är dock inte nyttomaximerande eftersom indifferenskurvan I1 levererar högre nytta. Eftersom klubbarna har samma grundförutsättningar, väljer därför den nyttomaximerande klubbchefen strategi I1 den med en lägre profit π(U). Som pay-off erhåller klubbchefen en högre sannolikhet till sportslig framgång, S(U).

*******************************************
För klubbar som befinner sig högst upp i fotbollens värdekedja, det vill säga tillhör de klubbar som har högst intäkter i fotbollseuropa, är konkurrensen om åtråvärd talang betydligt mindre. Dessa klubbar kan därmed begränsa sina löneutgifter eftersom konkurrenterna likförbannat saknar resurser för att locka över talangen. Ett lysande exempel här är Manchester United vars ratio löner/omsättning ligger på endast ca 45%. Det ger klubben rörelsemarginaler kring ca 30%.

*******************************************
Skulle jag vara ligaorganisatör hade jag önskat en marknad där de klubbar som har störst marknadsandelar var profitmaximerare och de med lägst marknadsandelar nyttomaximerare.
Varför? För att det stimulerar tävlingsbalansen i en sett till intäkter ojämn marknad vilket på längre sikt driver efterfrågan på fotboll.

I USA är samtliga klubbar i respektive proffsliga profitmaximerare. För att säkerställa tävlingsbalansen tillämpar man bl.a ”revenue-sharing” och allokering av talang genom draft-system.

*******************************************
Modellen borde rimligtvis vara viktig att förstå för klubbägare när man utformar incitamentprogram för management.

VM i mer eller mindre genomtänkta förslag

Måste säga att jag är småtrött på alla dessa årsredovisningar. Redovisning är i grund och botten riktigt jävla tråkigt. Den allsvenska rapportsäsongen lider som tur är mot sitt slut och det är bara att konstatera att 2008 års prestationer har gått hårt åt många klubbar.
Kommentarer finns samlade under länken här.

De på grund av konjunkturläget mycket osäkra framtida kassaflödena gör läget extra prekärt för klubbar med svag likviditet.

Jag tror att vi de närmast kommande transferfönstren kan få se betydligt fler övergångar inom allsvenskan. En marknad som har i det närmaste varit död men som i jakten på cash-flow nu borde öppnas upp.

Klubbarna borde rimligtvis tvingas till en snabbare omsättning på sina tillgångar och alla allsvenska spelare får inte plats i Danmark. Hög kapitalomsättningshastighet är något som praktiserats flitigt i Premier League.

*******************
Desto roligare är det att läsa UEFA:s många lösningar på den europeiska fotbollen.
Det roligaste förslaget hittills måste ha varit det med en begränsning på max 25 spelare i trupperna. Det i syfte att minska lönekostnaderna.

Lägg ägg! Det enda utfallet jag ser framför mig är att färre spelare kommer att tjäna mer. De totala löneutgifterna oförändrade. Klubbarna kommer fortfarande att driva varandras lönekostnader i jakt på de mest åtråvärda signaturerna. Ibland undrar jag…

Några andra idéer, dessa dock snarare i syfte att förbättra tävlingsbalansen.
”luxury tax”
”taxing transfers”

Lycka till med administrationen, det finns över 50 högstaligor i fotbollseuropa. Och hur lång tid kommer det att ta innan klubbarna och dess revisorer börjar utvecklar metoder för att komma runt sådana regleringar?

Det här blir intressant att följa.

Europaperspektivet

Läser att Milan presidenten vill införa ett lönetak och hänvisar till ligorna i USA.
Platini har tidigare gjort liknande jämförelser och hyllat de amerikanska klubbägarna, tillika delägarna i ligorna.

Det lönetak på 50-60% av intäkterna som Platini pratar om skulle t.ex bara gynna klubbar som ManU (44%) och Liverpool (58%) som redan idag befinner sig inom restriktionen samt presterar väl.

Man ska vara jävligt försiktig när man drar paralleller med ligasystemen i Nordamerika. Den främsta anledningen är att ligorna i USA har ”monopol” på produkten samt talangen. Det vill säga, en spelare kan inte lämna NFL för att bedriva sin yrkeskarriär lika lönsamt någon annanstans.

När bosman-caset var uppe sneglade många åt Nordamerika hävdande att free-agency minsann inte skulle ha någon inverkan på tävlingsbalansen i Europa.

”Many sports economist, however, argued in the nineties that the changing conditions in the labour market would have no impact on competitive balance and the distribution of player talent. They used arguments taken from US cases but neglected the typical structure of European professional football.”*

Försämringen av tävlingsbalansen i Europa de senaste 10 åren kan givetvis inte enbart hänvisas till bosmandomen. Vi har sett en enormt stark tillväxt, mycket tack vare TV intäkter där demografiskt större marknader har gynnats. Precis som marknadsstorlek har observerats vara en konkurrensfördel på klubbnivå bör den givetvis även gälla på liganivå.

Vi borde dock kunna anta att bosmandomen blev en kraftig katalysator vad gäller omdistribution av talang till, samt koncentration av denna hos de starkare marknaderna.

Efter några år tog samma ekonomer en annan infallsvinkel. En konsolidering av ligorna är nog på sikt ofrånkomlig. Till och med Champions League börjar nu bli mer och mer förutsägbar. Fortsätter denna utveckling, är produkten CL snart död.

”These same sports economists argued later on that an European Football League with characteristics of the American professional sports league model would be the solution for all inequalities and concentration tendencies in Europe”*

Det har nu gått så pass långt att t.o.m. Platini sakta men säkert börjar acceptera en framtida konsolidering.

————————————–
* Jag rekommenderar varmt denna artikel som beskriver fenomenet med europeiska ligasystemet.
The consequences of an open labour market in a closed product market in the economic environment of European professional football, Trudo Dejonghe† and Wim Van Opstal – Dec 2008.

Marknads & souvenirintäkter Stockholm 2003-2008

tabellen visar intäkter (msek) från ”marknad” plus souvenirer. Källa: Årsredovisningar Hammarby Fotboll (2003 – 2008). Totala intäkter i bolagen Djurgården Fotboll Försäljning AB (2006 – 2008) samt Djurgården Marknad AB (2003-2005)*. Årsredovisning AIK Fotboll AB (2003-2008), The Terrace exkluderat.

——————————————————-
* Fram till 2005 låg rättigheterna för försäljningen av marknadsrelaterade intäkter i Djurgården Marknad AB. Efter en omorganisation överläts dessa från 2006 till Djurgården Fotboll Försäljning AB.

Djurgården i korthet

Mycket kort kommentar från Djurgårdens boklut. Hela koncernen omsatte 109 miljoner och förlusten blev 12.5 miljoner före skatt.

Balanslikviditeten i koncernen är 120%, ned från 190%.

Det intressanta är ju hur likviditeten i spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB ser ut, det är inget som vi idag känner till.

Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB)
Är bolaget som driver den allsvenska A-lagagsverksamheten. DEF AB omsatte 2008 95.8 miljoner inkl spelartransfers, ca 71 miljoner exklusive transfers. Motsvarande siffra exkl transfers 2007 var 81 miljoner. Förlusten blev lite drygt 12 miljoner.

Lönekostnader upp från 41 miljoner till 55 miljoner inkl dryga 8 miljoner i sign-on (se lägre ned). Sannolikt har posten även belastats i samband med förlikningen med f.d. tränarstab samt
f.d klubbdirektör.

Publikintäkterna minskade från 28.8m till 24.8m
TV premierna ned från 11.7m till 8.6m

Det egna kapitalet i elitverksamheten (DEF AB) uppgick vid årsskiftet till endast 1 miljon. Likviditeten i DEF AB får jag till 91%.
Det är nog inte helt otänkbart med kapitaltillskott från ägaren, Djurgården IF Fotbollförening.

Djurgården Fotboll Försäljning AB
Dotterbolag till DEF AB som säljer sponsor&marknad samt merchandise. Intäkterna för bolaget landade på 27.5 miljoner, är en minskning från 28.8 miljoner året innan. Dessa intäkter är aggregerade i DEF AB:s totala intäkter.

Spelartransfers med Djurgården Fotboll AB
Djurgården Elitfotboll AB redovisar spelartransfers på så sätt att man får det paradoxala förhållandet att ju fler och dyrare spelare som klubben värvar, desto högre intäkter får man.

Transferintäkter är lika med det vinstandelsbevis klubben emitterar för de förvärv man gör under årets gång. 2008 förvärvade Djurgården Sebastian Rajalakso, Martin Andersson, Per Johansson, Philip Hellquist (egen prod.), Peter Magnusson, Patrik Haginge, Johan Oremo samt Prince Ikpe Ekong. Klubben paketerade förvärven i värdepapper och sålde det till Djurgården Fotboll AB för 23.9 miljoner.

Att döma av siffrorna i redovisningen, betalade klubben under 2008, 15.3 miljoner i transfersummor samt dryga 8m i sign-on.

Ytterligare ca 0.6 miljon i transferintäkter blev det från den 20% kick-back som DEF AB äger på sina spelarförsäljningar.

Djurgården Fotboll AB har under perioden 2005-2008 invetserat hela 85 miljoner i spelartruppen.

*****************
Som ni kanske förstår är inte Djurgårdens resultaträkning helt jämförbar med andra allsvenska klubbars dito. Riskprofilen och intäktsstrukturen ser helt annorlunda ut.

Beef

Det kan ibland bli lite småskoj när drakarna vässar mot varandra. Nu senast om vem som har den bästa bevakningen av allsvenska klubbars ekonomier. Nåja, i alla fall Hammarby Fotbolls.

Det hela började med den rosa tabloiden rip-off från osynliga handens live-inlägg (1) och (2) från Hammarby Fotbolls årsmöte.

Det är lugnt, vi bjuder på det 🙂

Kanske ska tydliggöra eftersom sista stycket i tabloidartikeln känns lite osammanhängande och svårtolkat. De 5.3 miljoner från säsongskortförsäljningen aver 2009 års intäkter som dock betalades in till Hammarby Fotboll innan dead-line för förlängningen av säsongskort, det vill säga 31/12-08.

”Förutbetalda intäkter” heter det i balansräkningen och denna info finns att finna i noterna. Kanske inte direkt det första gemene man letar efter. Men man är väl lite smånördig trots allt.

Den rosa konkurrenten har dock en inte helt oviktig poäng, att det faktiskt är skillnad mellan minus 10-15 miljoner och + 3 miljoner eller 1.25m som det blev efter skatt. Det oavsett hur det ser ut högre upp i kolumnen.

Att 2008 blev ett resultatmässigt mediokert år kan nog alla vara överens om.

Konkurrenten passar givetvis på och hävdar att resultatet var lättgenomskådat. Och visst, hade den rosa tabloiden varit lite mer kylig och bara väntat ett par timmar till hade man även fått med informationen om det negativa kassaflödet från rörelsen på 18 miljoner.

Samtidigt slår konkurrenten sig för bröstet om att man häromdagen avslöjat den stora nyheten om att ”Transferkorgen” inte längre fanns att tillgå.

Faktum är att denna information var officiell och publik redan 6:e november då Hammarby Fotboll höll sitt informationsmöte för sina medlemmar. Där meddelades att klubben gjort spelarförsäljningar tillräckligt stora för att i april kunna amortera kapitalandelslånet som det heter. Snyggt jobbat 🙂

Själv väntar jag med spänning på SvFF:s sammanställning av de allsvenska klubbars ekonomier. Nyfiken om driftunderkottet för hela ligan orkar sig över minus 100 miljoner för 2008. Vi har faktiskt alla möjligheter att kunna spräcka den vallen en gång för alla.

Rekordet hålls sedan år 2000, minus 94m. Hammarby Fotboll och AIK värst i klassen, ni som kar er historia vet varför.

2006 är hittills det enda året sedan 1998 (så långt tbx sträcker sig SvFF:s databank) som allsvenskan visat ett positivt driftresuktat. Totalt har -450 miljoner förvunnit ut i det allsvenska svarta hålet sedan dess, minus en halv miljard. Här ligger Halmstad BK hyfsat bra till vad gäller det största driftunderskottet med sina lite drygt 60 miljoner back.

Varför är det på detta viset? Vi tar det kortfattat denna gång…

Därför att produkten på den nivån i fotbollens värdekedja vilken allsvenskan befinner sig på, inte är en tillräckligt attraktiv produkt för täcka kostnaden för den scouting och förädling av talang de allsvenska klubbarna gör åt ligorna och klubbarna högre upp i systemet.

Transfersystemets främsta syfte och bidrag är just att se till att resurserna når ut till de mindre ligorna för att säkerställa talangutvecklingen inom fotbollen.

Ett par år gamla pengaflöden i fotbollseuropa hittar ni här.