Månad: oktober 2009

"after the storm"

bilden från the economist

Då hälsar vi Tommy Jacobsson välkommen tillbaka till ankdammen svensk fotboll. Välregisserat sedan länge. Det extrainsatta årsmötet ser vi som en ren formalitet.

Det har varit lite tomt och tråkigt och jag var ett tag rädd att priset på talang skulle sjunka allt för mycket. Nu ser det ut att pumpas lite ny likviditet in i systemet.

1. Fotbollsklubbar går inte i konkurs.
2. Elitlicensen behövs inte. Marknaden är självreglerande och självåterupplivande. Så riv pappersprodukten NU!

Skulle nu Djurgården åka ner till superettan borde rekryteringsstrategin vara tämligen enkel. Så gott som halva Mjällbys trupp har utgående kontrakt. Djurgården kommer att ha en högre omsättning Superettan än vad Mjällby AIF förväntas ha i allsvenskan och det borde därmed vara relativt enkelt att locka över talang som bevisligen levererar och därför borgar för en snabb återkomst i högsta ligan.

Resan mot toppen blir dock denna gång svårare och konkurrensen är hårdare än i början av decenniet. Och det krävs en strategi för att utmana småstadsmaffian i svensk elitfotbolls styrande organ.

Attityder som säkerställer en fortsatt slakt av produkten allsvenskan

– Det är kallt i mars, det håller jag med om. Men jag tycker inte att det är någon mening med att spela allsvenskan under VM. Vem väljer bort Italien-Spanien för att se BP, säger Rickard Henriksson.

Finns det överhuvudtaget någon vilja till förbättring där ute? Många ser ut att ha givit upp och numera accepterar den undermåliga produkten som levereras. Med små, små steg är vi på väg mot avgrunden. Nästa steg är acceptans av en anpassning i spelprogrammet så att matcherna inte krockar med TV sändningarna från den danska ligan.

Priset för sportslig framgång

Fredrikstad FK är en av väldigt många fotbollsklubbar som ganska väl symboliserar priset för sportslig framgång. Framför allt är priset högt om man som icke marknadsledande klubb försöker att bita sig kvar i den absoluta toppen. Fredrikstad som 2006 vann norska cupen och kom på andra plats i ligan så sent som 2008.

Saxat från norrbaggarnas hemsida efter halvårsbokslutet.

Driftintäkter: nok 39,330,449 (budget nok 48,721,462)
Driftkostnader: nok 45,656,487 (budget nok 42,775,740)
Avskrivningar: nok 5,035,035 (budget nok 6,135,354)
———————————-
Resultat: minus nok 11,513,044 (budget nok 255,632)

*******************
Jag har fascinerats av Kalmars ödmjuka och, i relation till sin lilla marknadsandel, realistiska satsning efter att man, mycket väntat, har dränerats på i stort sett hela den talang som ledde klubben till dess första SM guld.

Kanske är man dock trots allt är på väg in i fällan. Det är nämligen nu den svåra resan börjar. Även om klubben kommunicerar en fortsatt försiktighet så ökar som synes kraven från omvärlden.

Och det börjar bli ganska många klubbar som pratar i termer av SM-guld inom loppet av de kommande 5-6 åren. Förutom ”the-usual-suspects” har vi som bekant Kalmar men även Örebro. Konkurrensen ökar och med den kommer försämrade rörelsemarginaler.

Men nej, Kalmar är inte den klubb som jag i ögonvrån kan skymta som ett nytt sakta växande allsvenskt ”subprime-case”. Återkommer i frågan när jag kan konkretisera i form av nyckeltal.

"football socialism" vs "football capitalism" #3

För ett par månader sedan hyllade UEFA:s representant William Gaillard den amerikanska major league modellen – ”football-socialism”. Han menade att de amerikanska major-ligorna varit mer motståndskraftiga mot recessionen än den amerikanska ekonomin.

Det må så vara. Men faktum är att ”football capitalism” hittills har krossat den amerikanska modellen.

Trots lågkonjunktur så står sig efterfrågan på fotboll mycket stark på flera marknader. (bl.a. Premier League & Champions League mfl, Danmark, Tyskland)

I USA såg vi en hel liga gå i konkurs.
Dessutom upplever Major League Baseball sin egna lilla publikkris.

Produkten fotboll står sig stark. Nåja, det gäller ju inte allsvenskan då förstås.

"Video Killed the Radio Star"

Samtidigt som allsvenskan går in i en oviss slutspurt, både i topp och i botten så spelas det en annan intressant match. Försäljningen av TV sändningsrättigheterna i svensk fotboll 2011 och framåt.

Den första stopptiden för inlämning av bud var satt till sista juli. Ganska snabbt flyttades datumet fram en månad för att till slut dras ut fram till slutet av september.

Jag har tidigare berört problematiken (läs innan ni går vidare) och hävdar med en dåres envishet att man istället för att maximera enbart TV-intäkts-benet, istället måste lyfta blicken, hitta en balans och se potentialen i klubbarnas totala intäkter där match-day-revenue fyller en inte helt oviktig funktion. Och kommer folk till arenorna, så kommer så småningom även sponsorerna. Och underdimensionerade marknadsintäkter i den allsvenska fotbollen är något som bland annat SEF ordföranden flera gånger beklagat sig över.

Vi kan dock förvänta oss att verkligheten kommer att bli annorlunda. Låt oss titta på de incitament som säljsidans inblandade intressenter förväntas besitta. De svenska TV sändningsrättigheterna säljs i ett helhetspaket där Allsvenskan, Superettan samt landslaget ingår.

SvFF är naturligtvis intresserade av att paketet säljs till ett så högt pris som möjligt. Detta genererar en högre andel säkra intäkter till förbundets budget. Framför allt i tider där förbundets kassako, Lars Lagerbäcks lag, efter fem raka mästerskap börjat vackla. Förbundets intresse ligger inte i starka elitklubblag. Representationslagets talang utbildas minst lika bra i ligorna utanför rikets gränser.

SEF är den andra starka intressenten. Majoriteten av medlemmarna i SEF består av småklubbar. Småklubbar som kommer att välja säkra TV intäkter före mindre säkra match-day-revenues som i de mindre klubbarnas demografier är svårare att sälja. Vi pratar här om en free-rider problematik där de större klubbarna betalar ett pris utan att kompenseras fullt ut.

Den tredje intressenten är mäklaren Rune Hauge som naturligtvis belönas i relation till de mål som SvFF och SEF sätter upp. Med bakgrund av de båda intressenters incitament, kan vi anta ett arvodet helt och hållet baseras på försäljningssummans storlek. Och för att maximera den kan vi anta att den gode Rune bland annat kommer att ge upp klubbarnas makt över, samt kontinuitet och framförhållning i spelprogrammet.

Den negativa spiralen gällande den allsvenska live-produkten ges med andra ord utomordentliga förutsättningar att fortsätta post 2010.

Men för lag som Trelleborg spelar det ju mindre roll. För rent krasst så kan klubben räkna hem totalt 300 miljoner mer i TV pengar över fem år till priset av spel inför tomma läktare.

När TV sändningsrättigheterna väl är sålda, kommer nästa heta potatis – distributionsnyckeln.

Om att lösa sin uppgift i fält

Det är ofta en utmaning att ta steget från ritbordet till att få önskad effekt. En utmaning fotbollsförbundet uppenbarligen inte klarar av.

Vi hade elitprojektet 2007-2010 med syfte att stärka de svenska klubbars konkurrenskraft i Europa.

Vi har pappersprodukten elitlicensen. Den tilltrots blöder klubbarna ekonomiskt på samma sätt som innan dess påfund. Lägg därtill damfotbollslaget Umeå IK som redan klarat eget kapitalkriteriet för säsongen 2010. Idag har klubben varslat om konkurs.

Och så Wanderson-härvan. Sånt skulle ju undvikas genom en ny regel, uppenbarligen en ny pappersprodukt.
Vi ville förhindra liknande fall, säger Lars-Åke Lagrell till Aftonbladet.

Cirkusen rullar vidare och gud tittar på.

Drömmen är att se allsvenskan drivas av en fristående organisation, fri från förbundets (SvFF) och klubbarnas (SEF) egenintressen.

FAPM – empiri från svensk elitfotboll

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan samt superettan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Sambandet mellan intäkter och sportslig framgång i allsvenskan under perioden 2000-2008. Intäkterna avser driften, exklusive spelarförsäljningar. Datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för högre upplösning)

Eftersom SvFF vägrar att specificera klubbarnas respektive lönekostnader kan vi inte ta fram något samband mellan lönekostnader och sportslig framgång i allsvenskan.

Istället har jag roat mig med att göra en regressionsanalys över sambandet mellan intäkter och sportslig framgång. Ett sådant samband har tidigare konstaterats i England. Metoden är lik den som Szymanski använder vid estimering av sambandet löner vs sportslig framgång. Jag har med andra ord använt sportslig framgång som den beroende variabeln och intäkter som den oberoende (y=a+bx).

Sportslig framgång (y) definieras genom: [-ln(pi,t/(n+1-pi,t))] där n är antalet lag i ligan och p är klubben i:s placering säsong t.

Intäkter (x) definieras genom: [ln(Ri,t/Rmedel,t)] där Ri,t är intäkter för klubb i säsong t, och Rmedel,t är ligornas snittintäkt säsong t.

Det finns ett positivt samband mellan intäkter och tabellposition men förklaringsgraden är inte mer än 34% i allsvenskan. Inkluderar vi Superettan i modellen ökar förklaringsraden naturligt till 64%. Trots allt är t.ex. klart mindre än motsvarande siffra från engelsk ligafotboll.

Låt oss försöka spekulera i varför.

  • Det finns färre klubbar i allsvenskan vilket innebär färre antal matcher. Fler matcher ger mindre påverkan från slumpfaktorer såsom felaktiga domslut, skador etc.
  • Allsvenskan är Europas, sett till intäkter, mest jämna liga. Den besitter dessutom en mycket jämn tävlingsbalans vilket rimligtvis stimulerar omkastningar i tabellen från säsong till säsong.
  • Ett antagande skulle kunna vara att klubbar med större resurser rekryterar talang vilken inom relativt kort framtid förväntas flytta utomlands. En högre spelaromsättning som följd, vilken rimligtvis borde inverka negativt på prestationen. Extra kännbart blir det i en en mycket jämn liga.
  • Klubbarna finansierar sig genom andra intäktskällor. Under 2000-talet har spelarförsäljningar stått för hela 15-20% av klubbarnas totala intäkter. Något som täcker de stora driftunderskott allsvenska klubbar varje år redovisar.
  • Under 2000 talet har vi dessutom sett olika riskkapitalmodeller som på kort sikt gett en hävstång utöver klubbarnas ordinarie intäktskällor.

Men vi kan även tolka resultaten efter resonemanget där sportslig framgång ger en pay-off i form av högre intäkter. Här ser vi tydligt att de allsvenska klubbarna inte klarat av att kapitalisera sin sportsliga prestation. Kanske är klubbarnas logistik en trång sektor.

Den låga förklaringsgraden i allsvenskan indikerar även att det rimligtvis bör finnas en hel del outnyttjad potential. Hade allsvenskan drivits av ett fristående bolag med intäktsmaximering för ligan som helhet som mål, skulle vi rimligtvis se en hel del strukturella förändringar gentemot dagens regim.

Sammanfattningsvis kan vi säga att intäkter från matchdag, marknad & sponsring samt TV & centrala avtal hittills inte varit en lika stor konkurrensfördel som på andra fotbollsmarknader.