Månad: december 2009

osynliga handen noterar #6

Läser om hockeyns planer. Sedan tidigare har jag mycket kort kommenterat fenomenet både här och där.

”competition is nice, but if you want it to be profitable, it helps to write your own rules” – John Vrooman.

Det som däremot slår mig är förebilden, det vill säga NHL. När man nu har chansen att starta en verksamhet från grunden, en verksamhet som av ingenjörerna själva förväntas att etablera sig som den mest lysande stjärnan på den europeiska sport & entertainment himlen, så kommunicerar man inte den affärsmodell som av väldigt många anses vara den mest effektiva inom samma industri, nämligen NFL.

NHL måste väl trots allt betraktas som en konkurrent som EHL ska utmana? Men det kanske kommer längre fram, när mer officiella uttalanden än ”uppgiftslämnare nära utredningen” dyker upp.

En skön och lättläst bok värd att läsa är, Tailgating, Sacks, and Salary Caps: How the NFL Became the Most Successful Sports League in History av Mark Yost.

Sist men inte minst. Knäckefrågan är hur en sådan omorganisation kan förväntas att påverka svensk elitfotbolls konkurrenskraft och marknadsandel vad gäller nationella sändningsrättigheter och sponsorer. Bra, dåligt eller status-quo?

Utspädning av talang även i La Liga?

Det ligger nu ett förslag för att TV rättigheterna ska säljas centralt även i Spanien från 2013 och framåt. Går det igenom kommer Barcelona Och Real Madrid att få uppleva en större konkurrens både inhemskt men även från toppklubbarna i de andra fyra storligorna i Europa. Intressant att se hur stort lobby-arbete de två stora drakarna väljer att lägga ner för att eventuellt motverka ett regimskifte. Båda klubbarna har skuldfinansierat sin talang och bär därmed en finansiell risk. Nu kan även affärsriken komma att öka.

Det är goda nyheter för tävlingsbalansen i Spanien och där talangen i så fall förväntas att spädas ut bland fler klubbar. Jag tror det kan komma att gynna La Liga på sikt även om Barcelona och Real Madrid sannolikt minskar något i internationell slagstyrka. Samtidigt ska vi komma ihåg att båda klubbarna har dominerat i Spanien sedan ligan startade 1928 och lär göra så även i framtiden. Även om segerprocenten förväntas minska en aning. Under dagens regim har Barcelona och Real Madrid ca 60% av de intäkter som samtliga La Liga klubbar genererar.

Men det är lite goda nyheter för de fyra största klubbarna i Premier League som sedan ligan startade 1992 subventionerar dess mindre klubbar genom fördelningsnyckeln 50-25-25 där 50% av TV intäkterna delas lika, 25% baserat på tabellplacering och 25% baserat på exponering i TV. 2010 slår den nya höginkomsskatten till i England och det här kan vara en hjälpande hand som minskar ett förväntat talangutflöde.

Från och med nästa säsong går Italien över från individuell försäljning av sändningsrättigheter till central. Även Bundesliga samt franska ligan säljer sedan tidigare sina sändningsrättigheter centralt där 50% av TV intäkterna distribueras ut lika till ligans samtliga klubbar.

Mer läsning i ämnet:
Teori och empiri från England – ”revenue sharing”
Förväntat utfall i Italien
Den italienska distributionsnyckeln
I skuggan av El Clasico

Priset för badwill – The case of Tiger Woods

Det har pratats om hur mycket Woods-gate har kostat Tigers personliga ”marknadsvärde”. Frågar ni mig finner jag det ganska ointressant eftersom det är konsekvensen av hans egna beslut och handlande. En ”personlig risk” han själv bör ha haft inprisad.

Mer intressant bör det istället vara hur mycket hans agerande har kostat andra. Två ekonomer vid University of California har roat sig med att göra en eventstudie om huruvida offentliggörandet av TW:s äventyr har prisats in i hans samarbetspartners (läs sponsorer) aktiekurser. Författarna mäter avvikelsen både i relation till aktiemarknaden i sin helhet samt sponsorernas bransch-konkurrenter. (för metod hänvisas till studien)

Slutsatsen är ett totalt pris på 5-12 miljarder dollar för samtliga aktieägare i form av ett minskat aktieägarvärde. Priset för andra är således betydligt högre än Tiger Woods egna förväntade livstidsinkomst.

Aktieägarna till sport-relaterade samarbetspartners (Tiger Woods PGA Tour Golf[EA], Gatorade[Pepsico], och Nike) har drabbats allra värst, motsvarande uppemot 6 miljarder dollar eller 4.3%. Läs gärna slutsatserna i studien om hur Knittel & Stango resonerar kring det senare.

Som vanligt bör den typen av studier mötas med viss försiktighet vilket författarna själva flaggar för. Allt som allt en ganska rolig underökning dock.

Nu har ju det här inget med fotboll att göra, ändock tänkvärt hur badwill, i alla fall på kort sikt, kan tänkas prissättas av marknaden. Om inte annat kan potentiella/befintliga sponsorer komma springandes med papperet vid framtida förhandlingar med syfte att prisa in/reglera en högre riskrabatt. Och hur stor deras förhandlingsstyrka är beror rimligtvis på motpartens status och situation.

Pressreleasen här
The Sport Economist kommenterar kort här
Studien i sin helhet: Shareholder Value Destruction following the Tiger Woods Scandal, Christopher R. Knittel and Victor Stango, December 28, 2009

Figuren saxad från studien, visar kumulativ avvikande avkastning post 27:e november 2009 hos följande grupper: Samtliga sponsorer; Accenture, AT&T, Electronic Arts, Procter and Gamble (Gilette), Nike, Pepsico(Gatorade), TLC, News Corp. (Golf Digest). BIG5; Accenture, Gillette, EA, Nike & Pepsi
Mätperioden startar 1/1-2005 där korrelationen mellan sponsorerna, aktiemarknaden samt konkurrenter mäts (dagliga observationer). Grafen visar själva avvikelsen från förutsägelsen som är baserad på historisk data.

Årslistan

2009 lider sakta men säkert mot sitt slut. Låt oss därför väldigt kort sammanfatta det hela.

Årets strategi
Jag kommenterar inte det heller. Att du sitter på den här informationen är fantastiskt. Du förstår väl att du är ett verktyg för någon annan? – Douglas Roos, feb 2009

Nio månader senare var regimskiftet i Djurgården ett faktum, välregisserat.

Årets verktyg
Robert Laul och hans tabloid-kollegor som i fotbollsindustrin bara är en bricka i spelet. En underhållande bricka ska väl tilläggas.

Årets kollektiva vara
Är utan tvekan tävlingsbalansen i svensk elitfotboll där klubbarna är konsumenterna och där nyttan kan definieras som den produkt som klubbarna producerar.

Ytterst få konsumenter exkluderas i den svenska elitfotbollen. Vi har free-riders (som 2010 kanske blir fler än någonsin) och vi sitter med en hel del outnyttjad kapacitet. Kort och gott, ett marknadsmisslyckande.

Årets värdering

För snart tre år sedan målades de storslagna planerna upp i Borås. Att bli Sveriges andralag där man engagerar i princip alla. 2009 gjorde marknaden en värdering och därmed ett bokslut av tre års utveckling. Ingen svensk nationell TV distributör fann något värde i att sända Elfsborgs matcher mot Lazio i ”play-off” till UEFA Europa League.

Årets misslyckade sparpaket

Hammarby Fotboll som trots att man sparade mer än planerat ändock förväntas redovisa ett lika stort driftunderskott som 2008.


Årets talangläckage
Guldåret 2008 gjorde Kalmar FF 70 mål. När transferfönstret den 1:a september 2009 stängde, hade klubben under ett års tid blivit av med talang som gjorde 55 av dessa samt 28 assist. Totalt rörde det sig om sju startelvespelare. Har en allsvensk klubb någonsin så snabbt blivit så brandskattad?

Årets måluppfyllelse
Malmö FF som under 2009 når sina uppsatta mål, 25% missnöjda kunder och 10% missnöjda medarbetare.

Årets ”gör om, gör rätt”
IFK Göteborg som uppenbarligen inte gjort läxan och varken kartlagt målgruppen eller affärsmodellen innan man flyttade in på en ny arena.
”Vi insåg inte värdet av de rättigheterna då. Det gör vi nu och anser att vi måste göra på ett annat sätt den här gången”

Know your customer. Det gäller naturligtvis även arenabolaget som, ifall man genomför en rak hyreshöjning, endast löser problemet mycket kortsiktigt.

Och med bakgrund av båda observationerna kan man ju undra ifall arenabyggnaden överhuvudtaget är optimalt utformad och konstruerad för att möta marknaden och dess efterfrågan?

Årets satsning
GAIS:s satsning på produkten ”göteborgsfotbollen”. Pär Ericssons bruttofotbollspordukt är naturligtvis högre hos IFK där spelaren genererar mest nytta i närområdet.

Årets citat
I Sverige har vi en vanföreställning att idrott kan gå med vinst. Det gör den ingenstans. Alla klubbar går med förlust. Frågan är bara vem som ska betala det. -Torbjörn Andersson

Årets citat#2
For det andet er der negativ sammenhæng mellem profit og placering” – Rasmus K. Storm om sportens paradoxala finansieringsstruktur.

Årets diss
Sportekonomen Stefan Szymanski menar att de ekonomiska effekterna av stora mästerskap ofta är överskattade. Fifa World Cup 2010 sägs vara ett ”waste of resources”. Dessutom myntar han ”de fem myterna” gällande mervärdet från att vara värdstad för de olympiska spelen.

Årets affär

Blev en misslyckad sådan. Det på grund av ett samtal från Helsingborgs hövding till klubbens sportchef Jesper Jansson som skulle förhandla i Stockholm. Konsekvensen stoppade AIK:s försäljning av Daniel Öhrlund till norska Rosenborg. Öhrlund höll nollan ytterligare sex matcher samtidigt som den tilltänkte ersättaren läckte som ett såll när han väl tog plats mellan stolparna i Helsingborg.

Årets kapplöpning
Den mellan Arsenals delägare Stan Kroenke och Alisher Usmanov. Båda försöker ständigt att komma över aktieposter för att nå den magiska 30% gränsen och därmed tvingas lägga ett bud på hela klubben. I somras försökte Usmanov att ”snacka” till sig en nyemission. Främsta syftet var sannolikt att späda ut de ägare som saknade finansiering till att teckna nya aktier och på så sätt öka sin egna ägarandel. Det blev ingen nyemission och just nu är det fördel Kroenke.

Men vad händer ifall båda två, i samma veva, lyckas med konststycket att nå över 30 procent?

Årets ”rent-seeking
Dött lopp mellan de etablerade sockerpapporna Roman Abramovich, Silvio Berlusconi och Massimo Moratti och den polska regleringen av spelmarknaden. Återstår att se vilket genomslag respektive case får i Europa.

Årets citat#3
“Football needs ‘sugar-daddies‘” – Chelseas avgående VD, Peter Kenyon

Årets tillväxtmarknad
Polska Ekstraklasa som trots att man brottas med stora styrnings- samt ordningstörningsproblem lyckas växa kraftigt. Och nu kommer arenaboomen där det byggs nya arenor i samma takt som det en gång i tiden byggdes kyrkor.

Lech Poznan, den på polska marknaden idag snabbast växande klubben.
1 PLN ~ SEK 2.55

saxat från: Deloitte.pl; Raport: Piłkarska Liga Finansowa 2009.

Mellandagsrea?

Endast dagar återstår av den gamla svenska skatteregimen. Skattetekniskt är det billigare att signa från utlandet rekryterade spelare innan årskiftet.

Många ställer sig därför frågan om varför klubbarna inte värvar mer innan skattesatserna justeras. Anledningarna är säkert flera. Svaga finanser men även det faktum att denna skatterabatt inte alls blir så stor i verkligheten.

Vid sådana affärer går naturligtvis ”rabatten” inte enbart till klubben. Det är något som rimligtvis även prisas in i spelarens kontrakt där denne också får sin del av premien. Precis som man idag reglerar och prisar in riskerna och pay-off mellan klubben och spelarna.

Den part som är minst ”desperat” att teckna ett avtal får den största delen av kakan. Och duktiga och eftertraktade spelare har sällan en anledning att vara desperata.

Denna priskorrigering bör sakta men säkert ha börjat redan den dagen som skatteförslaget blev offentligt. Det vill säga då marknaden erhöll ny information.

Revenue Sharing – reflektioner från Danmark

Även om jag inte håller med i Flemming Fjeldgaard’s resonemang gällande konsekvenserna från den i Danmark, inför denna säsong, nya fördelningsnyckel för pengar från TV rättigheter, så uppskattar jag när det är lite mer tankeverksamhet bakom sportjournalisternas alster. Det är vi inte bortskämda med här hemma.

”En stor portion af tv-aftalen kommer fra en solidaritetspulje, som fordeles ligeligt. Høj som lav – alle 12 klubber i rækken får det samme fra denne pulje.”

Hmm tänker jag… vad har jag missat?

”Solidaritetspuljen tager cirka en tredjedel af hele tv-aftalen, og vi taler om en håndfuld millioner kroner til hver SAS Liga-klub hver sæson. De sidste knap to tredjedele af tv-aftalen udbetales fra en cocktail af placeringer i rækken og antal tv-seere til de enkelte klubber”

Haha, ja ok… vilken tur för FC Köpenhamn och Bröndby att man inte spelar i allsvenskan där 74% af hele tv-aftelen kommer fra en solidaritetspuljen.

Men som sagt, jag håller inte riktigt med den gode Flemming. Det är lite väl mycket omgångsekonomi över resonemanget. Över tiden förväntas den nya, mer offensiva distributionen av TV pengarna i själva verket gynna just de större klubbarna dit även Odense numera bör räknas.

Och titta, Odense ser ut att ha räknat hem en investering på dkk 3 miljoner för så lite som ytterligare ett år för en av sina viktigare spelare En spelare som annars skulle bli free-agent (bosman) denna vinter. Kanske blev det möjligt tack vare den stora pay-off tårtbiten som sportslig framgång genererar. Potentiellt värdeskapande utan större förväntade transfersummor inblandade.

Risk-reward har jag för mig att det kallas.
Annars ger 2/3 baserat på prestation och exponering i TV rutan stora incitament till överinvesteringar. En högre risk och något som ställer höga krav på klubbarnas management. Å andra sidan ska höga krav snarare ses som utvecklande. Och det gäller för klubbarna att veta sin plats i den inhemska näringskedjan.

Förvisso har Flemming Fjeldgaard en bra poäng i att en individuell modell skulle vara mer gynnsam för FCK samt Bröndby och därmed cementera deras position i den absoluta toppen. Framför allt eftersom fördelningen av TV intäkterna och den relativa skillnaden mellan klubbarna skulle vara känd och fixerad redan på förhand. Nu ska det trots allt spelas om en del av marknadsandelarna. Å andra sidan är det inte från en sådan regim som man kommer ifrån och är egentligen inget att sträva mot heller.

Spelarkontrakt – premien för dubbelfotade spelare

En relativt färsk studie visar att dubbelfotade spelare belönas med 20% högre lön än en högerfotade spelare. Även vänsterfotade spelare belönas med en mindre premie då majoriteten av spelarna är högerfotade.

Eftersom spelarlöner förväntas spegla marknadens efterfrågan på specifika skills kan vi anta att en premie för tvåfotad-kompetens även kan prisas in i transfersummor.

18% av spelarna i Europas fem största ligor bedöms som lika kompetenta med båda fötterna. Kan vi förvänta oss att marknaden (föräldrar, talanger, klubbar) korrigerar detta och utbildar fler dubbelfotade spelare going forward vilket gör att premien så småningom minskar?
————————————-
The Returns to Scarce Talent: Footedness and Player Remuneration in European SoccerAlex Bryson, Bernd Frick, Rob Simmons, September 2009

Vem drar ur pluggen denna vinter?

Vi närmar oss det tredje transferfönstret sedan kollapsen världens kapitalmarknader. Sentimentet för ett år sedan var ett förväntat sjunkande pris på talang, främst den icke-extraordinära typen.

Vi har sedan dess sett ett starkt januari-fönster under 2009 som drevs av flera transaktioner. Vi har sett ett sommarfönster med rekordstora enskilda transfersummor men med något mindre pengar i omlopp, i alla fall i England.

Vad som väntar härnäst är intressant. Extraordinär talang kommer fortsätta att vara dyr, men i övrigt? Och vilka klubbar kommer att pumpa pengar in i transfersystemet under 2010?

Rimligtvis borde likviditeten vid det här laget vara relativt ansträngd hos många av Europas klubbar. Avstannande tillväxt i kombination med många kontrakt tecknade på toppen av den förra högkonjunkturen pressar marginalerna mot botten och på så sätt försämrar klubbarnas likvida situation.

I enighet med kvantitetsteorin är den monetära basen en mycket viktig faktor som påverkar transferpriserna.

I somras pumpade bland andra Real Madrid pengar in i systemet.
Tittar vi på den enskilda förvärvet av Benzema från franska Olymique Lyon så vandrade pengarna sedan vidare till andra klubbar hos vilka Lyon hämtade sin nya talang hos. Nice (ca €23m), FC Stade Rennes (ca €8m), FC Metz (ca €7m), AS Monaco (ca €5m) samt Lille (ca €14m). Dessa klubbar hämtade i sin hand talang än lägre i kedjan osv.

Vad som händer högt upp i värdekedjan påverkar förutsättningarna även för de svenska klubbarna.

Så vem drar ur transferpluggen i januari 2010? Eller blir det ett lugnare transferfönster med färre avslut där köp- och säljsidan är ganska lång ifrån varandra vad gäller prisbilden? Förr eller senare kommer dock denna ”spread” att minska eftersom rörlighet på spelarmarknaden är en grundläggande faktor i den europeiska pyramidmodellen.

Det finns ytterligare en parameter som skulle kunna förväntas pressa priset på talang going forward.

När en klubb rekryterar en spelare betalar man transfer-fee (oftast), sign-on fee samt löpande löneutbetalningar under hela kontraktets löptid. Därmed värderas hela kontraktet som rimligtvis bör motsvara klubbens förväntningar på spelarens bidrag till framtida kassaflöden från matchdag, reklam, TV pengar samt eventuellt en framtida försäljning av spelaren.

Kontrakt tecknade denna vinter förädlas och säljs i flera fall vidare om 2-3 år. 2012 förväntas UEFA financial-fair-play att implementeras. Ett system som, om Platini får som han vill, kommer att begränsa den monetära basen i fotbollseuropa. Lägre transfersummor om 2-3 år borde i rimlighetens namn börja prisas in redan idag.

Å andra sidan säger erfarenheten att ytterst få klubbbar ser ut att ägna sig åt omvärldsanalys.