Månad: januari 2010

"administration"

Crystal Palace fick igår sin ansökan beviljad och förpassades in i ”administration”. Exakt vad den termen betyder finns mycket väl beskrivet av BBC från den tiden vi upplevde den förra stora ruschen, året var 2002.

Från och med 2005 bestraffas även klubbarna med 10 poängs avdrag. Anledningen till det är att överinvesteringar med administration som en utväg inte ska uppmuntras.

Även om målgruppen av potentiella nya klubbägare i takt med the credit crunch har minskat så förväntas administratorn hitta nya investerare.

I grafen nedan kan vi se en tidsaxel och hur många klubbar som hamnat på obestånd. 2009 års siffror sträcker sig enbart till maj och jag känner inte till det slutliga utfallet. Cynisk nog kan vi bedöma förutsättningarna som relativt goda för att nå ett nytt all time high under 2010.

saxat från: deloitte annual review of football finance 2009

twitter

I kolumnen till höger hade jag tänkt att uppmärksamma aktuella händelser som inte är tillräckligt viktiga för få ett eget längre blogginlägg män ändå är värda en omtanke.

Just nu kan ni läsa om vad Pontus Kåmark egentligen menade i fotbollskanalen europa när han sade att fotbollsekonomin var uppe på regeringsnivå. Vi avslöjar vilken information som med största säkerhet inte fanns med i Lars Åke Lagrells EM kalkyl som han, i jakt på statliga miljardgarantier, lämnade till regeringen. Dessutom heads up om att sportredaktionerna inom mycket snar framtid har kommit till insikt om att obligationer, precis som aktier, ofta prissätts på daglig basis och kan gå upp eller ned i värde. Det kommer man att tycka är jättekul.

Transferflöden – England

Som jag skrev i ett tidigare inlägg förväntas det vara PL-klubbarna med hög wages/revenue ratio samt klubbarna lägre ned i ligasystemet vilka för tillfället upplever kärva tider.

En viktig finansieringskälla för dessa klubbar är handel med spelarkontrakt. På så sätt ökar de kapitalomsättningshastigheten på sina tillgångar. Denna vinter har transfermarknaden visat sig vara extremt trög. Earnst & Young gjorde en ögonblicksbild efter ca två veckor in på det nya året.

När ovan nämnda finansieringskälla minskarökar istället klubbarnas kortfristiga lån med framtida tv-intäkter som säkerhet. I sista hand förväntas ägarna låna ut likvida medel till sina klubbar.

Vi ska komma ihåg att de två föregående vintrarna har varit extrema och bör naturligtvis inte användas som norm. Ändock har aktiviteten varit lägre än tidigare år. Jag förväntar mig däremot att vi ser en överreaktion och att vi redan i sommar får se en korrigering även om prisnivån på spelare lägre ned i kedjan rimligtvis blir lägre.

Dels har vi ett VM slutspel där nya stjärnor kanske tänds på fotbollshimlen och driver talangen uppåt i näringskedjan. Dels så betalas merparten av tv pengarna ut under sommaren vilket generellt ger en mycket högre aktivitet under sommarfönstren.

Och när Mancinis smekmånad snart är över kommer det återigen att bränna till i scheik Mansours plånbok.

Vi ska även komma ihåg att toppen på fotbollspyramiden upplever en fortsatt stark efterfrågan på produkten fotboll. Något som till viss del säkerställer balanserna lägre ned i kedjan.

Låt oss titta på hur transferflödena går i det engelska ligasystemet. Vi får inte heller glömma bort att mer än hälften av transfersummorna hamnar utomlands där flödena mycket sannolikt följer en liknande väg. Den minskade transferaktiviteten når på så sätt även marknader långt ner i kedjan, däribland allsvenskan. En helhetsbild finns sedan tidigare beskriven här.

källa: deloitte annual review of football finance 2009
Figuren visa pengaflöden i samband med transfer av spelarkontrakt säsongen 2007/08.
Totalt förvärvade de engelska klubbarna kontrakt för £779miljoner. £451 miljoner hamnade utomlands och £328 miljoner fördelades till klubbarna och divisionerna enligt figuren ovan.
Ju mindre pengar byter ägare högst upp i hierarkin, desto sämre likviditet blir det längre ned.

Italienska kartellen får klartecken

Den italienska ligan har nu fått klartecken från de nationella konkurrensmyndigheterna att kunna löpa linan ut med försäljningen av det kollektiva TV avtalet.

Den bakomliggande problematiken är att klubbarna, som är de ursprungliga ägarna av sina respektive sändningsrättigheter, går ihop och bildar en kartell för att sedan paketera och sälja rättigheterna kollektivt och på så sätt få en möjlighet att driva upp priset.

Det hela skulle kunna ses utifrån två perspektiv.
Konsumenten får generellt inte välja enbart den klubb (produkt) man önskar se. Oftast behöver man köpa ett större paket och därmed betala ett pris även för andra produkter som man egentligen inte vill ha. Dessutom finns risken att ens klubb inte visas i rutan. IFK Norrköping har till exempel sålt sina sändningsrättigheter genom kartellen men supportrarna får ingen möjlighet att se varje match.

Ur leverantörsperspektiv får de stora aktörerna en möjlighet att hålla mindre konkurrenter på avstånd. De mindre spelarma på marknaden har generellt inte tillräckligt stora muskler att förvärva sändningsrättigheterna – entry barriers. Marknadsandelen kan bibehållas och konkurrensen på marknaden kan hållas nere.

FA Premier League och BSkyB har tidigare stött på patrull hos EU:s konkurrensmyndigheter. Rättigheterna för Premier League måste numera säljas i sex olika paket där en distributör maximalt får förvärva fyra. Och nu är ett nytt case uppe inför framtiden.

Även Bundesliga har varit föremål för utredning på EU nivå. Och den senaste upphandlingen fick de tyska konkurrensmyndigheterna att lyfta på ögonbrynen och det hela slutade med ett kortare avtal än de sex år man från början ville sälja.

Schalke 04 vs "fair play"

Noterar att Schalke 04 som ganska nyligen till den tyska ligaföreningen har föreslagit restriktioner vad gäller lönetak samt transfers.

”Directive for fairer competition”. För vem?

Schalke 04 som finns med på Deloitte Football Money League har näst högst intäkter i ligan. Med i det närmaste ett ointagligt gap till FC Bayern München vill man istället, i bästa rent-seeking anda, hålla konkurrenterna underifrån på behörigt avstånd.

En mycket bra krönika på länken om ”hyckleriet” bakom UEFA-financial fair-play.

Premier League Health Status 2008/09

Låt oss försöka skapa oss en bild av läget i Premier League baserad på den offentliga information som finns tillgänglig.

I takt med att årsredovisningarna tickar in tänkte jag sammanfatta nyckeltalen för säsongen 2008/09. Vi söker signaler på att ett ekonomiskt armageddon skulle stå för dörren. Jag hoppas kunna uppdatera tabellen i takt med att fler bokslut ramlar in.

figur 1. Intäkter samt wages/revenue ratio. En jämförelse säsongerna 2007/08 samt 2008/09.
* Arsenal exkl intäkter från försäljningen av fastigheterna på Highbury. Blackburn Rovers ratio signifikant upp och ManCitys dito upp enligt plan.
På intäktssidan ser vi trots lågkonjunktur inga stora tecken på någon efterfrågekollaps.
Observera gärna vilka klubbar som skulle behöva att minska sina budgetar vid ett eventuellt lönetak och vilka klubbar ett sådant skulle gynna.
källa; respektive klubbs årsredovisningar.
För att en kollaps ska ske krävs antingen att intäkterna minskar kraftigt eller att överinvesteringarna stiger. Rent fundamentalt finns det väldigt få signaler som tyder på det.
Vad gäller TV intäkter så är de fixerade fram till 2013 när nuvarande TV avtal löper ut.

På marknadssidan är det naturligtvis svårare att få sig en uppfattning. Vi kan dock konstatera att Manchester United och Liverpool håller uppe prisnivån genom sina senaste tröjsponsoravtal. Båda klubbarna har under 2009 tecknat nya avtal värderade till £80 miljoner över 4 år. Betydligt högre nivåer än vad de föregående avtalen låg på.

Premier League har i oktober 2009 tecknat ett nytt huvudsponsoravtal. Barclays fortsätter men till pris 25% högre än det gamla. Den immateriella tillgången som varumärket kan definieras som bibehåller därmed ett högt marknadsvärde.

Ligan tecknade i somras ett free-to-air avtal i Kina och har därmed börjat penetrera den enorma marknad som finns där. Ökad global närvaro genererar rimligtvis en större målgrupp sponsorer och minskar därmed risken för en prispress alternativ kollaps.

Gällande match-day-revenues är det, än så länge, inte heller mycket som tyder på någon efterfrågeminskining. Beläggningsgraden efter 21 omgångar säsongen 2009/10 är lika hög som de två senaste åren (fig 2). Här är det naturöigtvis viktigt att storklubbarna klarar av att bibehålla prisnivån på VIP loger, klubbstolarna samt hospitalitypaketen. En betydande del av intäkerna kommer nämligen från väldigt få i publiken. (I ManU:s fall genereras 45% av match-day-revenues från endast 10% av arenans besökare)

Som jag ser det ligger risken hos klubbarna som vars affärsmodell sedan länge tillbaka bygger på kapitaltillskott från sina ägare. Dessa klubbar besitter en hög wages/revenue ratio och kan relativt enkelt identifieras i tabellen ovan.

Vi kan även dra slutsatsen att flera klubbar drabbas av likviditetsbekymmer när transfermarknaden för tillfället är mer passiv. Många klubbägare önskar öka kapitalomsättningshastigheten på sina immateriella tillgångar (läs spelarkontrakt). När handeln i dessa kontrakt minskar ökar rimligtvis belåningen med framtida tv pengar samt biljettintäkter som säkerhet. I sista hand förväntas klubbägaren låna ut nödvändiga medel till klubben.

De positiva nyheterna är att storklubbarna ser ut att lyckas och bibehålla sina intäkter vilket skulle kunna indikera på en snar återhämtning till en mer normal transfermarknad.

Klubbar som konkurrensmässigt gynnas är de som har starka kassaflöden från sina rörelser och inte behöver hålla uppe kapitalomsättningen från spelaraffärer. De kan egentligen vänta ut marknaden. Samtidigt ska de ju ha konkurrenter att spela mot. Annars finns det ingen business över huvudtaget.

Som jag skrev tidigare misstänker jag dock att läget ser värre ut lägre ned i ligasystemet. Vi får däremot inte glömma bort att läget på något sätt är nytt eller unikt.

figur 2. Beläggningsgrad på arenorna i Premier League. Säsongerna 1995/96 till 2009/10

Due Diligence

Att det fanns en hel del hål att stoppa igen i samband med bail-outen av West Ham kan omöjligtvis ha kommit som någon överaskning för David Gold och David Sullivan.

Sedan flera år tillbaka en av ligans högsta wages/revenue ratio. Tröjsponsorn XL som i september 2008 släckte igen samt isländska ägare som, föga oväntat, inte längre hade medel att skjuta till.

Inga konstigheter, framför allt eftersom Sullivan själv vet hur en väl genomförd due diligence går till. För ganska exakt två månader sedan dissade han Carson Yeung efter köpet av Birmingham från honom själv och David Gold.

“It’s a bit like me buying a house, failing to conduct a survey and then moaning when the damn thing collapses”

Tilläggas kan att Yeung gick och ringde farbror blå.

Är domedagen återigen nära?

Den senaste veckan har vi kunnat läsa mängder med texter om den ”ekonomiska kollapsen” i Premier League. Själv har jag svårt att hitta några nya nyckeltal som skulle förändra den tidigare helhetsbilden till det sämre.

Manchester United har varit den stora slagpåsen där skulden samt finansierinsgkostnaderna har uppmärksammats. Men har inte dessa varit kända ända sedan 2005 i samband med att Glazer tog över klubben?

Någonstans på vägen verkar man helt ha missat nyheten och det faktum att klubben under säsongen 2008/09, efter att ha förvärvat spelarkontrakt för £56 miljoner, betalat räntorna (£41m) och amorterat £10 miljoner på någon av Glazers kreditfaciliteter, trots allt levererade ett brutalt starkt positivt kassaflöde på £100 miljoner. Det är mer än vad Manchester City hade i totala intäkter under samma säsong.

Men visst finns det en stor kulturkrock. I fotbollseuropa har vi svårt och acceptera att klubbar drivs med syfte att i första hand generera profit till sina ägare. David Conn på the Guardian har varit den som har skrikit allra högst men vi får inte glömma bort att Conn gärna väljer ut och lägger enskilda nyckeltal så att de passar in i de fack där de egna värderingarna finns. Värderingar som sedan tidigare präglar hans böcker*. Absolut inget fel med det men är värt att ha i åtanke när man läser tidningarna. Det är nämligen en viss skillnad mellan ”systemet suger” och ”systemet är på väg mot en säker undergång”.

Tittar vi vidare bland de ekonomiska nyckeltal från säsongen 2008/09 som sakta men säkert börjar släppas är det ännu inte mycket som tyder på att situationen i Premier League är värre än vad den varit tidigare.

Arsenal presenterade ett bokslut starkare än någonsin tidigare och Tottenham tuffar på med sin profit-maximerande modell. Chelsea redovisade sin vana trogen röda siffror på den nedersta raden men underskottet har minskat från tidigare år. Manchester City som nyligen redovisade en galaktisk förlust sticker naturligtvis i ögonen. Underskottet är dock helt i linje med planen att föra klubben till det absoluta toppskiktet.

Visst, många mindre klubbar kämpar hårt och kräver årliga kapitaltillskott från sina ägare. Men inte heller det är någonting nytt. Det skulle i så fall vara det att klubbägarna, i skuggan av the credit-crunch, har mindre pengar att skjuta till.

Men i själva verket är det i divisionerna under Premier League där problemen rimligtvis bör upplevas som allra värst. Låt oss ta en snabb överblick.

Klubbarna i Premier League hade (2007/08) en genomsnittlig wages/revenue ratio62%. Motsvarande nyckeltal i the Championhsip var 87%, League 1 – 71% och League 2 – 69%. Man behöver inte vara raketforskare för att förstå vilka som får mest stryk nu när aktiviteten på transfermarknaden, under en övergångsperiod, avtar och stryper de så viktiga kassaflödesströmmarna uppifrån och ned i systemet. Men betänk att dessa siffror är nästan två säsonger gamla och klubbarna från the Championship lever, trots sina då höga 87%, än idag.

Och för att få ytterligare perspektiv låt oss titta på säsongen 1999/00 samt 2000/01 där klubbarna i the Championship bar upp ett genomsnittligt wages/revenue ratio 94% respektive 101%. Hur fan löste man det? Det var för övrigt innan fotbollseuropa spåddes gå mot ”ett ekonomiskt armageddon”.

Så är domedagen nära? Det går utifrån den idag kända informationen inte att bedöma om så är fallet. Kanske, kanske inte… Jag skulle däremot säga att den mest sannolikt inte är det.

Många anhängare av UEFA-Financial-Fair-Play har den senaste tiden fått vatten på sin kvarn. De som hoppas på ett mer spännande och ovisst fotbollseuropa kan dock sluta drömma. Vi ska komma ihåg att en sådan reglering kommer att tas emot med öppna armar av Malcolm Glazer. Att försvåra överinvesteringar i talang innebär att priset för sportslig framgång kommer att minska för klubbar med högst intäkter, klubbar som Manchester United.

The Sport Economist har kommenterat dessa regleringar i bästa osynliga handen anda. Man har dessutom en kortare diskussion kring anledningen till varför de mindre klubbarna inte protesterar. Det är egentligen ganska enkelt, det är bättre att bibehålla sin idag halvmediokra plats i värdekedjan än att bli passerad och ifrånsprungen underifrån.

Vill man ha ett jämnare fotbollseuropa finns det egentligen bara ett sätt att göra det på. Lyfta bort de största klubbarna i de största ligorna och bilda en ”superliga”. Men vilken klubb vill lämna ära och medaljer och byta det mot risken att slåss i botten av en tabell? För någon måste ju alltid komma sist.
——————————
*Två av David Conn författade böcker.
The Football Business: Fair Game in the ’90s?
The Beautiful Game? Searching For The Soul of Football
——————————
Klistrar till sist in ett kortare reportage från SKY där man i veckan diskuterade fotbollens ”eviga lågkonja”.
http://news.sky.com/sky-news/app/flash/SkyvideoWrapper.swf?playerType=embedded&type=sky_prod_v7&videoSourceID=2161476&flashVideoUrl=/feeds/skynews/latest/flash/ACT-BB-TU-RANDALL-DISCO-FOOTBALL-120110.flv