Månad: mars 2011

MFF del 2 – ekonomistyrning inte det relevanta problemet

I del 2 hade jag tänkt diskutera kring Malmö FF resultaräkning. Som de flesta säkert redan känner till så chockade MFF marknaden när man släppte nyheten om att 2010 års resultat skulle uppgå till 30 miljoner i förlust istället för det tidigare kommunicerade 10-15 miljoner. Tyvärr har fokus efter det hamnet helt fel där man istället för hållbara affärsmodeller har diskuterat redovisningsprocesser och ekonomistyrning. En väl fungerande ekonomistyrning är naturligtvis oerhört viktigt hos ett företag. Men samtidigt är det bara ett verktyg, ett hjälpmedel med syfte att kunna fatta snabbare och mer korrekta beslut. Ett verktyg att kontrollera risker

Frågan som vi måste ställa oss om det verkligen är ekonomistyrning som är Malmö FF:s stora problem? Jag vågar säga att ekonomistyrningen är klubbens minsta problem. För vad skulle klubben ha gjort om det redan under sommaren hade uppdagats att resultatet skulle visa ett underskott på 30 miljoner? Skulle man bryta överenskomna avtal och höja hyran för arenafastighetens hyresgäster? Skulle man avyttra spelare och därmed försämra kvaliteten på den produkt som trots allt driver de i allsvenska mått höga matchdagsintäkterna?

Tittar vi på resultaträkningens utveckling över tid ser vi att EBITDA har försämrats något oerhört sedan klubben flyttade in på sin nya arena. Denna utveckling är kanske den mest oroväckande. EBITDA är ett viktigt nyckeltal då det visar hur mycket pengar rörelsen genererar. Dessa medel ska sedan täcka klubbens kapitalkostnader (avskrivningar/återinvesteringar och räntor) innan eventuella medel kan betalas ut till ägarna.

Vi har redan i det förra inlägget komstaterat att klubbens overheadkostnader har ökat drastiskt. Här ser vi även att klubben har kostat på sig att öka lönekostnaderna. En del förmodligen beroende på den ökade organisation som krävs för driften av en modern arena. Men kostnaden för att underhålla en konkurrenskraftig allsvensk trupp ökar också i takt med att konkurrenterna ökar sina intäkter. Hur ska Malmö öka sitt spelarlöneutrymme? 

Tittar vi på Malmö FF:s EBITDA så ser vi att klubben inte klarar av att på egen hand finansiera nyförvärv eller ökade återininvesteringar i nya spelarkontrakt. Man sitter därför i något av en rävsax. Man behöver behålla duktiga spelare samtidigt som löneutrymmet till att kontraktera dessa har krympt. Klubben har nu för avsikt att resa externt kapital med syfte att skriva nya kontrakt med befintliga spelare. Det är naturligtvis en produkt som är en direkt konsekvens av dålig EBITDA och det är en produkt som minskar framtida intäkter från spelarförsäljningar. Samtidigt har den ökade finansiella risken minskat klubbens tidigare förhandlingsstyrka i samband med spelarförsäljningar.

2010 års EBITDA blev förvisso något bättre än 2009 års dito. Klubben menar dessutom att det har belastats med extraordinära kostnadsposter i form av guldbonusar. Samtidigt bör vi komma ihåg att 2010 var ett år som var i det närmaste kliniskt från nyinvesteringar i nya spelarkontrakt. Under 2009 köpte klubben spelarkontakt för nästan 20 miljoner kronor i transfersummor vilket naturligtvis medförde att det vid sidan om tillkom engångsposter i form av sign on bonus som belastade 2009 års EBITDA.


Lyckas klubben inte att kraftigt öka sin omsättning inom en mycket snar framtid så kommer det att ställas enorma krav på att klubbens ungdomsverksamhet klarar av att producera talanger i samma takt som de senaste åren. Problemet är att dessa spelare är billiga i drift enbart under sitt första kontrakt. Så fort de exponeras för omvärlden ökar deras marknadsvärde som därmed korrigerar deras löneanspråk till marknadsmässiga villkor.

Malmö FF har ökat sin marknadsandel, men det har samtidigt minskat klubbens handlingsutrymme. Den ökade finansiella risken kan komma att speglas i klubbens spelarkontraktstrategier. Ett kontinuerligt deltagande i Europaspelet kan komma att kraftigt förbättra EBITDA. Ett kontinuerligt deltagande i Champions League skulle också kunna generera pengar som gör att klubben kan köpa ut Peabs och Erling Paulssons aktier för att sedan amortera skulderna. Men hur stor är sannolikheten att det ska hända? Hur många år tog det för ett marknadsledande FC Köpenhamn att komma in i Champions League? Och då har klubben trots allt i lugn och ro tävlat på en nationell marknad med en lägre konkurrens än allsvenskan. Det finns en risk att Malmö FF:s nuvarande ryggsäck trots allt är för tung vilket gör att man inte klarar av den nationella konkurrensen för att kontinuerligt kvalificera sig till Europaspel.

Ett rimligt antagande är att Malmö FF har en mycket hög intjänings-uppsida när man väl kommer in i Europaspelet. Priset att enbart spela på nationell nivå är däremot mycket högt. Och frågan är om det är en rimlig trade-off i en hård konkurrensmarknad som allsvenskan trots allt är?

De storstadskonkurrenter som snart ska in på externt ägda arenor, kan med hjälp av information om Malmö FF:s kända position och svagheter, försöka anpassa sina respektive affärsmodeller och på ett mer flexibelt sätt styra riskerna i verksamheten för att försöka finna sina egna konkurrensfördelar. Skulle Malmö FF kunna svara på en sådan attack och omstrukturera verksamheten?

Figuren nedan visar den finansiella risken i form av leverage ratio. Vi ser att denna risk har mer än trefaldigats de senaste åren. Samtidigt ska vi lägga på minnet att arenan med dess skuldsättning (till skillnad från motsvarande nyckeltal för Elfsborg) ligger utanför den egna balansräkningen. Risken från den konverteras istället till affärsrisk genom att hyran för arenan belastar EBITDA.

Förändringen i balanslikviditeten visar hur klubbens handlingsutrymme har minskat. Än mer anmärkningsvärt är det att försämringen har skett under ett år så gott som fritt från investeringar.



I del 3 ska jag diskutera klubbens kassaflöde där jag är nyfiken över hur många månader klubbens pengar räcker.

MFF del 1 – Kostnaden högre än nyttan

Hade egentligen Helsingborg i pipeline men fastnade av en tillfällighet med Malmö FF:s siffror och kunde inte slita mig. I en serie av inlägg ska jag försöka att belysa den mängd av obesvarade frågor som finns, och de galaktiska utmaningarna som klubben ställs inför.

I del 1 diskuterar jag kortfattat om den belastning som Swedbank Stadion hittills har varit för klubben.

Syftet med moderniserade matchdag-faciliteter, oavsett vem som äger vad, är att kunna öka det finansiella utrymmet åt högre spelarlöner samt investeringar i spelarkontrakt. För Malmö FF har det blivit precis tvärtom. Trots att man visat en mycket fin tillväxt sett till intäkter har det kontrollerade överskottet till spelartruppen krympt betydligt. Tabellen nedanför visar en nedbrytning av klubbens intäkter och vi ser att både matchdag-intäkterna samt marknadsintäkterna har ökat dramatiskt.
Problemet är att Malmö FF har betalat ett mycket högt pris för att köpa sina nya marknadsandelar. Jag har ställt intäkterna i relation till klubbens ”övriga externa kostander” där den enskilt största posten ingår, det vill säga kostnaderna för arenan. Det gula fältet i figuren nedanför visar kostnaderna minus intäkterna. Ju lägre nyckeltal, desto mer pengar finns det över till finansieringen av spelartruppen (den produkt som förväntas kapitaliseras på arenan). 
Vi ser att ”överskottet” till spelartruppen under 2010 var 7-8 miljoner lägre än under åren på gamla hederliga Malmö Stadion. Och då ska vi komma ihåg att 2010 års souvenir försäljning var ”SM-guld-dopad”. Nedan tabell visar en nedbrytning av ”övriga externa kostnader”. Tyvärr finns det ingen nedbruten historik längre än två år tillbaka. Tidigare har klubben redovisat denna post i sin helhet utan att lämna någon redogörande not.
Vi ser att klubben betalar en hyra på 44.7 miljoner för bruket av fastigheten till det delägda fastighetsbolaget, Fotbollsstadion i Malmö Fastighets AB. Dessa pengar går naturligtvis i första hand till att täcka det bolagets finansieringskostnader. Det är rimligt och tro att fastighetsbolaget kommer att visa ett resultat relativt nära noll och fungerar i första hand i juridiskt syfte gentemot dess kreditgivare. Anledningen till att hyran har ökat från 23 miljoner till 44 miljoner är att Malmö FF till största del hyrde fotbollsdelen på arenan. Som jag har förstått det så blev inte de övriga lokalerna inte färdigställda förrän sommaren 2009. Vi ser att denna kostnadsökning till viss del kompenseras med en ökning av (dyra)hyresintäkter från 9 miljoner till 16 miljoner. 
Utöver det ser vi att de kostar att driva arenan, 12.7 miljoner rättare sagt. Sedan tillkommer matchkostnader i vilka utöver arrangemangskostnader för hemmamatcherna även ingår kostnader för bortamatcher. Vi ser även att klubben betalar ett pris på 24.8 miljoner för sina marknadsaktiviteter och underhåll av sponsorer. 
Det vi ser är ett exempel på en klubb som köpt sig rättigheterna till i stort sett samtliga intäkter som en arenafastighet genererar. Priset för detta ändamål har dock varit extremt högt och klubben har hittills betalat väldigt mycket för varje ny intjänad krona.
Den stora frågan är naturligtvis hur Malmö FF ska kunna öka sina intäkter? Eventsidan som klubben hoppas mycket på är en industri med låga inträdesbarriärer och för kunderna låga switching costs vilka innebär svårigheter att skapa kundlojalitet. Något som drar resurser i form av försäljning och marknadsföring samt ställer krav på ständig utveckling av befintliga konferenslokaler samt utrustning. MFF Events competive edge på denna marknad begränsas till de få dagar per år då det spelas fotboll på arenan. I övrigt är man vilken generic produkt som helst där man tävlar med flera andra specialister och mer eller mindre nischade aktörer i en bransch med låga vinstmarginaler.
Det är uppenbart att klubben måste vinna matchen om soffpotatisarna och locka dem från TV-soffan till arenan. Om man lyckas med det är en sak, men räcker det?

Elfsborg – UEFA spel, en viktig nyckel till fortsatt balans

De svenska klubbarna spottar ur sig resultaträkningar och jag hade tänkt att sammanfatta dessa allteftersom. Låt oss börja med Elfsborg där vi nu har fem års historik från tiden på Borås Arena. Tidigare års analyser av Elfsborg finns både för 2007 samt 2009.

Intäkter
Som vi ser har klubben varit mycket duktiga på att utveckla sina marknadsintäkter. Under 2010 ökade dessa med ytterligare 17% och man har sedan 2006 nästan fördubblat denna intäktskälla. Lika framgångsrik som man varit på marknadssidan, nästan lika medioker har Elfsborg vårdat sin matchdags-produkt. Under 2010 minskade intäkterna från matchdagen med mer än 20%.

Profit & Loss
För att lättare kunna finna de risker som klubben exponeras mot har jag brutit ner resultaträkningen i den allsvenska rörelsen, deltagandet i internationella cuper samt affärsområdet spelarkontrakts-försäljning. Tyvärr finns ett visst periodiseringsproblem som försvårar i samband med större spelarförsäljningar. Elfsborg återinvetsterar vinsterna från spelarförsäljningen och rekryterar ersättare där sign-on bonusen kostnadsfrös i sin helhet det första året på kontraktet. Noterbart är klubbens bruttomarginal som är ungefär 10%enheter högre än AIK Fotbolls. Något som skapar ett högre finansieringsutrymme till spelartruppen.

Vi ser att personalkostnaderna har toppat under 2007 och 2010. Båda åren genererade också höga intäkter från spelarförsäljningar. Värt att notera är att wages-to-turnover ratio under 2010 översteg diton från 2008 med 7%enheter. Klubbens lönekostnader i förhållande till intäkter ser därmed ut att ha ökat vilket kan bero på försämrad produktivitet i relation till klubbens konkurrenter. Figuren nedan visar nettoinvesteringarna i spelarkontrakt. Vi ser att Elfsborg generellt är nettoköpare av spelarkontrakt.

Cash flow

Kassaflödesanalysen visar oss hur klubben finansierar sin verksamhet. Under 2010 ser vi att nettoöverskottet från spelarkontrakt var 16 miljoner kronor. En del av dessa pengar har investerats i sign-on bonusar i samband med förvärven av Jesper Christiansen, Jon Jönsson samt Andreas Klarström vilket har försämrat resultatet från rörelsen. Vi ser en positiv effekt från förändring i rörelsekapitalet vilken framför allt har drivits av en större ökning av kortfrisiska skulder.

Vi ser även att Elfsborg har investerat 13 miljoner i materiella anläggningstillgångar, 2.8 miljoner i byggnader och mark samt 10 miljoner i inventarier. Det framgår inte av verksamhetsberättelsen av vad investeringen exakt avser men en vild gissning är att det är investeringar i ”Camp Elfsborg”. Värt att notera är även återställningen av de 4 miljoner som klubben ”dopade” sina intäkter med 2009 och som jag misstänker var ett externt kapitaltillskott till förmån för den sommarens rekrytering av Amadou Jawo från Gefle. För att kunna finansiera alla aktiviteter som Elfsborg ville göra under 2010 krävdes ett inflöde av kapital genom en ökning av klubbens långfristiga banklån med 7.7 miljoner.

Strategier och risker
En av Elfsborgs competitive edge har varit klubbens kontraktsstrategi där man har försökt att följa skolboken och lyckats med konststycket att hålla sin spelaromsättning på en relativt låg nivå. Något som man istället kapitaliserar genom starkare kassaflöden från sitt rörelseresultat samt av ett fåtal extraordinära försäljningar när talangen scoutas och bedöms vara tillräckligt mogen högre upp i näringskedjan för att motivera den höga premien som den köpande klubben får betala tack vare den konsekventa kontraktstategin.

Den låga finansiella risken som i första hand utgörs av kostnaden för bruket av Borås Arena har gett klubben utrymme att kunna ta en högre risk i sin spelarkontrakts-portfölj. Vi ser även att denna kontraktsstrategi till stor del är möjlig och bärs upp av vinster genererade från spel i europacuperna. Den allsvenska produkten skulle isolerat inte räcka till att skapa utrymme och driva den lika konsekvent.

Den stora risken är således att Elfsborgs konkurrenter presterar bättre och konkurrerar bort klubben från en europacup-plats. 2011 års spel i Europa säkerställdes för första gången på flera år inte på egna meriter utan tack vare att Helsingborg vann Svenska Cupen.

Ett rimligt antagande är att Elfsborg klarar av att missa intjäningen från spel i Europa under en säsong. Två år i rad utan denna inkomstkälla kan däremot räcka för att föra klubben in i en negativ spiral. Det internationella produkten för Elfsborg är inte helt olik den källa till intäkter som ”derby-produkten” var för Stockholmsklubbarna. Den stora skillnaden och de goda nyheterna är att Elfsborg inte är beroende av att derbyantagonisterna presterar väl. Den internationella produkten är i första hand exponerad mot klubbens egna prestationer.

Vi kan konstatera att Elfsborg ställs inför stora utmaningar hos den sportsliga organisationen i samband med att klubbens spelaromsättning ökar. Klubben har trots allt fått betala ett pris i och med att Andreas Augustsson och Johan Wiland lämnade laget. Klubben har sedan dess släppt in betydligt fler mål och målvaktskarusellen har sannolikt kostat betydligt mer än de miljoner som försäljningen av Wiland genererade.

Den finasiella risken mätt per 31/12-2010 har också ökat något. Figuren ovan visar att leverage-ratio är upp vilket visar att andelen eget kapital i relation till balansomslutningen har minskat. Balanslikviditeten är ner vilket visar att klubbens kortsiktiga betalningsförmåga hade minskat.  Vi ska komma ihåg att klubben efter årsskiftet har realiserat kontraktet med Deni Avdic. Å andra sidan har Elfsborg återigen återinvesterat en betydande del av pengarna i David Elm, Lasse Nilsson samt Andreas Augustsson.

Tabellen ovan visar Borås Arenas affärsmodell. Det av Elfsborg helägda dotterbolaget, Borås Arena AB hyr ut arenan till Borås Stad som i sin tur hyr ut den till IF Elfsborg. Klubbens hyreskostnad är förhållandevis låg i relation till de intäkter som den moderna arenan har genererat. 

Rent-seeking
I förra årets analys skrev jag vilka motiv som klubben har när man driver en minskning av antalet lag i allsvenskan. Under 2010 har vi hört klubben ta ställning mot en avreglering av 51% spärren. Mekanismen bakom det senare är att bibehållna högre inträdesbarriärer för inflöde av kapital håller nere riskerna för att nya konkurrenter ska etablera sig på marknaden. Genom att driva dessa två frågor kan klubben skapa sig konkurrensfördelar som inte beror på egna prestationer eller värdeskapande utan på juridiska avtal och kontroll över ekonomiska faktorer.

Allsvenska personalkostnader 2010

I de flesta ligor runt om i Europa finns det ett tydligt samband mellan personalkostnader och sportslig framgång. I de två högsta engelska divisionerna är sambandet 74% och i den spanska ligan 82%. Denna transparens är ett resultat av en relativt avreglerad arbetskraftsmarknad där spelarna auktionerar sina tjänster (läs talang) till högstbjudande. Klubbarna å sin sida försöker med alla till buds stående medel buda för att rekrytera/behålla bäst möjliga talang med syfte att maximera sina sportsliga prestationer. 

Sambandet i allsvenskan är inte lika starkt vilket beror på att ligan, sett till intäkter, hör till en av Europas mest jämna. En annan anledning är att vissa klubbar tenderat att sälja sina spelare illa kvickt och spelarnas tid i klubbarna under den högpresterande perioden blir väldigt kort. Lite tankar kring det finns i inlägget här.

Det finns lite empiri från svensk fotboll som jag har gjort vilket finns beskrivet i detta inlägg.

De senaste veckorna har de allsvenska klubbarna släppt sina årsredovisningar och jag hade tänkt att ta tempen på klubbarnas konkurrenskraft och förväntad förmåga att prestera sportsligt. I detta inlägg ska vi däremot se hur mycket pengar ett urval av klubbarna har lagt på personalkostnader samt avskrivningar av spelarkontrakt. Det senare säger oss hur stora investeringar respektive klubb har gjort i externa spelarförvärv.

Figuren visar ett urval av klubbar och deras redovisade personalkosstnader samt avskrivningar på spelarkontrakt för 2010. I de fall det finns angett i resultaträkningen har jag separerat för personalkostnader för den sportsliga verksamheten (spelare + tränare) och övriga anställda. I fallet Trelleborg kan vi anta att den absoluta majoriteten av kostnaderna allokeras till sport. Vad gäller Malmö FF så är personalkostnaderna för MFF Event AB (3.4m) borträknade.

Externa effekter i Italien

Den pågående säsongen i Italien är den första med den nya regimen gällande sändningsrättigheter. I detta inlägg har jag skrivit om några effekter som vi skulle kunna förvänta oss.
Igår släppte Juventus sitt halvårsresultat och vi fick även en kvantifiering på de externa effekter som de marknadsledande klubbarna utsätts för. Bara under det första halvåret är Juventus intäkter från Serie A:s sändningsrättigheter €10 miljoner lägre än vad klubben genererade när man sålde dessa individuellt.

Den italienska distributionsnyckeln är unik och mer trögflytande än de som praktiseras i Europa. 40% av de centralt sålda sändningsrättigheterna distribueras lika mellan samtliga 20 lag. 25% av intäkterna fördelas baserat på ”fan base” och 5% är baserat på stadens befolkningsstorlek. 10% av intäkterna distribueras beroende på klubbarnas sportsliga prestationer från säsongen 1946/47 till [idag – 5år]. 15% baserat på de senaste fem årens sportsliga prestationer och 5% baserat på nuvarande säsongs slutplacering.

Vi ser även att det uteblivna deltagandet i Champions League kostar klubben mycket pengar (€18.5 miljoner centrala i TV premier). Det är ekonomiskt mer försvarbart att budgetera för ett större årligt underskott än ett break even resultat där det senare minskar sannolikheten att förlora Champions League status.
 Juventus resultaräkning för det första halvåret, 1/7-2010 till 31/12-2010.