Månad: oktober 2012

Onödigt att slösa skattemedel på att rädda klubbar på obestånd?

För någon vecka sedan meddelade Halmstad BK att man kommer att få hjälp av kommunen för att överleva tack vare ett lån på fem miljoner kronor. Det är inte så att man rycker på ögonbrynen eftersom traditionen med att skattebetalare räddar elitföreningar i Sverige är mycket stark.

Men med bakgrund av mitt föregående blogginlägg bör man nog fråga sig om det inte är slöseri med skattebetalarnas pengar? Erfarenheten säger att klubbar klarar av att återhämta sig på egna meriter. Dessutom så kan man anta att det skapar en kreativ kedja i samhället där många invånare engagerar sig i återuppbyggnaden och så småningom får uppleva stolthet över sin prestation.

Observationerna i Stefan Szymanskis studie kan ge politiker argument som hjälper dem att orka stå emot och istället använda skattebetalarnas pengar till andra saker. Att rädda den för samhället värdeskapande ungdomsverksamheten går att åstadkomma, bland annat genom att separera den från den betydligt mer riskfyllda elitverksamheten eller att fusionera den med en annan förening på orten som ges extra resurser under en övergångsperiod.

Fotbollindustrin – utan tvekan den mest stabila i världen

För bara någon vecka sedan säkrade Örgryte avancemanget till Superettan. Mindre än två år efter konkursen är klubben tillbaka på samma nivå där den skedde. Är det unikt tycker ni?

Kommer ni ihåg Lyn? Den norska klubben som för två år sedan gick i konkurs och likviderades men som återuppstod under namnet Lyn Fotboll och började spela i den femte divisionen. Alldeles nyligen säkrade Lyn en plats i den tredje norska divisionen. Napoli – konkurs 2004, idag topplag i Serie. 

I detta inlägg uppmärksammade jag Stefan Szymanskis senaste studie som behandlar alla de engelska klubbar som har hamnat på obestånd mellan åren 1973 och 2010. Figuren nedan visar hur klubbarnas genomsnittliga sportsliga prestation (y-axeln) utvecklar sig i samband med ett insolvensevent. Mätperioden sträcker sig från 22 år före eventet fram till 28 år (x-axeln) efter att klubbarna har försatts i administration. Figuren visar också antalet observationer vilka av naturliga själ avtar mot slutet (de klubbar som gick i administration 2010 har ingen track record för vad som händer efter eventet). Insolvens definieras som händelse där klubben formellt hamnar på obestånd (s.k. administration i UK). Sportslig prestation definieras som plats i ligasystemet.

Det som mycket tydligt syns är att klubbar hamnar på obestånd efter en tids negativa spiral. Men mindre än tio år efter att klubbarna har hamnat på obestånd har man mer eller mindre återtagit sin ursprungliga position. Det är en fantastisk överlevnadsförmåga som saknar motstycke. 

Smaka på det här: Av de 500 till omsättning största företagen i USA som varje år rankas av finanstidskriften Fortune magazine finns i dag endast 13 procent kvar av de som fanns på den första listan 1955. 433 företag av de 500 har alltså försvunnit från eliten, köpts upp av andra företag eller helt enkelt gått i konkurs.

saxat från: Insolvency in English professional football: Irrational Exuberance or Negative Shocks? – Stefan Szymanski, Oct 2012

Premier League – internationella sändningsrättigheter

I början av juni meddelade Premier League att auktionen av ligans sändningsrättigheter i Storbritannien skulle gå till en andra budgivning. Ett par dagar senare annonserade man att denna ledde till en total prisökning på 70% för rättigheterna som säljs i treårscykler. Den nuvarande pågår från säsongen 2009/10 till och med 2011/12. Den kommande som man säljer till omfattar med andra ord säsongerna 2012/13 till och med 2014/15.

Sedan ett tag tillbaka pågår försäljningen av de internationella sändningsrättigheterna. Under den föregående auktionen som ägde rum för tre år sedan, mer än fördubblades intäkterna från dessa rättigheter. Totalt handlar det om 213 kontrakt runt om i världen. Figuren nedanför visar utvecklingen i Premier Leagues intäkter från sändningsrättigheter, både nationella och internationella.

Europa är en ganska liten marknad för Premier League. Ungefär £110 miljoner per säsong genereras till ligan på de europeiska marknaderna. Skandinavien är Premier Leagues största marknad i Europa. Ligan är mycket populär här vilket gör att ungefär 40% av ligans intäkter från Europa genereras i de skandinaviska länderna.

Här har MTG på nytt lyckats förvärva sändningsrättigheterna för de kommande tre åren. Till skillnad från förra gången så köpte man rättigheterna direkt från Premier League och dessutom innan de kom ut till allmän budgivning. För det har man fått betala en premie, förstås. Och frågan är hur mycket mer rättigheterna har kostat MTG? Premier League har varit en mycket bra affär för bolagets affärsområde Pay-TV Nordic. Sedan man fick in ligan i sina tablåer har affärsområdets rörelsemarginal ökat från 15% (2009) till 19% (2011) vilket motsvarar 200 Mkr mer i rörelseresultat tack vare ökad försäljning. Dessa vinster är naturligtvis något som lockar konkurrenter och MTG har därför gjort allt för att behålla Premier Lague, förstås. Det leder självklart till att MTG:s marginaler måste krympa.

För en vecka sedan släppte MTG sin kvartalsrapport i samband med vilken man flaggade om att rörelsemarginalen för Pay TV Nordic förväntas att minska till 10-12% under 2013. Det beror på att försäljningen förväntas att bli oförändrad (4.99 miljarder kr) jämfört med 2012 samtidigt som man upplever ökade kostnader för innehåll och investeringar i bolagets ViaPlay plattform. Det senare drivs av den strukturförändring inom branschen med fler nya aktörer som tack vare teknologisk utveckling kan lansera nya tjänster (Play). Dessa tjänster måste dock fyllas med innehåll som folk vill betala för.

Med oförändrade intäkter kan en lägre rörelsemarginal motsvarande 8 procentenheter för Pay-TV Nordic översättas till 400 Mkr högre kostnader på årsbasis. Hela denna kostnadsökning kan naturligtvis inte härledas till Premier League. Redan under 2012 har kostnaderna ökat med lite drygt 100 Mkr. Men helt klart är att värdet på Premier Leagues sändningsrättigheter i Skandinavien ökat markant.

På liknande sätt fungerar konkurrensen på de övriga marknaderna där Premier League säljer sina sändningsrättigheter. Nedan har jag hittat några exempel.
I USA skulle auktionen av rättigheterna ha avslutats förra fredagen. Premier League meddelade dock samma dag att det skulle bli en andra budomgång. Intressenterna får lämna in nya bud senast imorgon fredag. Fotbollsintresset växer sakta men säkert i USA och marknadsbedömare menar att efterfrågan på rättigheterna är stort. Fox Sports som idag äger rättigheterna vill behålla dem. Andra aktörer som uppges vara med i matchen är: ESPN, Discovery Networks och det på premium-sporträttighetsmarknaden mycket aggressiva Al Jazeera genom sitt amerikanska bolag beIN Sport.

För ett par veckor sedan skickade Premier League också ut information om rättighetsauktionen till de många länderna i Asien. Bland dessa länder saknades Singapore. Där hade SingTel (precis som i MTG:s fall) lyckats köpa rättigheterna innan de auktionerades ut, och mitt framför näsan på konkurrenten StarHub. Det intressanta i Singapore är att SingTel under den nuvarande perioden har exklusiva rättigheter. Efter att man för tre år sedan hade förvärvat dessa så gick staten in och reglerade marknaden på så sätt att förvärv av framtida exklusiva rättigheter skulle kunna distribueras även av andra aktörer (finns bara två i Sinapore) mot en viss kostnad.

SingTel har därför köpt icke exklusiva rättigheter denna gång för att inte behöva dela med sig. StarHub kan med andra ord försöka köpa egna rättigheter från Premie League. Men förmodligen har SingTel betalat ett så pass bra pris att en sådan affär ska vara mindre trolig.

Även i Malaysia förväntas konkurrensen om rättigheterna att öka. där har Astro sedan länge sändningsrättigheterna för Premier League. Astros fördel är att man genom sitt distributionsnät når alla hushåll i landet. Bolaget menar att man har 50 procent av landets 6.6 miljoner hushåll som kunder. Det finns två utmanare: kabel TV operatören ABN och Telekom Malaysia. Den senare har börjat distribuera TV via sitt höghastighets-bredbandsnät. Vi kan med andra ord få se en kamp lik den i Storbritannien, mellan två sätt att distribuera rörlig bild på (Sky med satellit vs Brittish Telekom med fibernät).

Sammanfattning
Det är att på förhand omöjligt och säga hur mycket Premier League lyckas sälja samtliga sina internationella sändningsrättigheter för. Priset på dessa avgörs i första hand av fyra ekonomiska faktorer: Hur viktig ligan är för TV bolagens intäktsgenerering på respektive marknad, hur mycket rikare respektive land blir för varje rättighets-cykel, hur stor konkurrensen är mellan olika aktörer på respektive marknad samt den teknologiska utvecklingen. Det senare gör det möjligt för nya aktörer att utmana de etablerade bolagen som tidigare har nått sin marknadsposition genom de traditionella distributionsnäten där de är svåra att rubba på.

Alla dessa faktorer ser ut att uppfyllas förhållandevis väl. Att den största delen av ligans intäkter från internationella rättigheter genereras på tillväxtmarknader där befolkningen för varje år som går blir rikare talar också till Premier Leagues fördel.

Frågan är inte om, utan bara när Premier Leagues intäkter från internationella sändningsrättigheter kommer att överstiga de respektive övriga så kallade Big 5 ligors totala sändningsrättigheter.

Klubbar på obestånd – irrationellt beteende eller dåliga prestationer?

Länge och väl har det pratats och skrivits om fotbollsklubbars finansiella problem. Däremot finns det väldigt få empiriska studier som försöker finna den bakomliggande anledningen till att klubbar hamnar på obestånd. Den allmänna visdomen säger att fenomenet beror på klubbägare och ledare som fattar icke rationella beslut med syfte att avancera i tabellen. Stefan Szymanski som specialiserar sig på sportekonomi har nyligen publicerat en empirisk studie* som behandlar ämnet. Studien är baserad på de fyra högsta professionella divisionerna i England under en tid av 37 säsonger (1973-74 till 2009-10). Stefanski har ställt två hypoteser mot varandra:

  • Insolvens på grund av irrationellt spenderande med syfte att skaffa sig en förbättrad placering i tabellen.
  • Insolvens på grund av negativa chocker. Antingen kopplat till prestationen eller till den förväntade efterfrågan på produkten.


Insolvens definieras som händelse där klubben formellt hamnar på obestånd (administration i UK). Slutsatsen i studien är att insolvens i engelsk fotboll orsakas av negativa chocker och inte irrationellt handlande från klubbledningens sida.

Gemensamt för de engelska klubbar som hamnar på obestånd är att de konsekvent underpresterar och vid det tillfälle som klubbarna formellt blir insolventa har de sedan flera år tillbaka i tiden befunnit sig i en negativ spiral med stegvis försämrad tabellposition.

Det finns en intressant koppling till ändrad lagstiftning i Storbritannien. Mellan 1958 och 1980 fanns det sammanlagt fem fall av insolvens. Efter 1980 har vi sett 68 fall. Även om vi räknar bort de 12 fall som var en direkt orsak av 2001 års kris på TV marknaden är ökningen mycket kraftig. Szymanski menar att det kan vara ett resultat av förändrad lagstiftning: The Insolvency Act (1986) och The Enterprise Act (2002). Båda lagändringarna har minskat kreditgivarnas makt med syfte att företag inte ska likvideras i ett allt för tidigt stadium i samband med finansiella problem. Det ger klubbarna incitament att ta högre risker eftersom det i förlängningen ges möjligheter att nå ackorduppgörelse med fordringsägarna.


Väldigt många förväntar sig att Uefa Financial Fair Play ska minska antal klubbar som hamnar på obestånd. Ett problem är att detta regelverk endast omfattar klubbar som ska delta i Uefa:s turneringar. Klubbar i lägre divisioner där insolvens till allra största del förekommer omfattas därför inte av reglerna. Däremot är liknande typ av regelverk på väg att implementeras i de engelska divisionerna. Saken är dock den att regelverken är utformade från ett perspektiv där irrationellt handlande är den bakomliggande anledningen till insolvens.


Med det sagt är chanserna för att regelverken ska fylla sitt syfte (antalet klubbar som hamnar på obestånd minskar) beroende på om huruvida dessa skapar tillräckligt stora incitament för klubbar att skaffa en finansiell buffert som är större än de finansiella chocker som klubbarna kan drabbas av.


Personligen kan jag tycka att regelverken så som de utformade med en ”break-even constraint” snarare har en omvänd effekt. De regelverk som konstrueras ska ge sanktioner åt klubbar som spenderar mer pengar än sina löpande intäkter. Om nu klubbar sparar till en buffert, hur ska de kunna utnyttja den när de väl hamnat i en negativ spiral där intäkterna viker utan att de straffas för regelbrott?


Nya arenamarknaden i Europa: En dröm för promotors

På torsdag möts Brasilien och Irak i en vänskapslandskamp på Swedbank Stadion i Malmö. Enligt uppgifter i media får Malmö FF som driver arenan en miljonr kronor för besväret. Match World Group som arrangerar matchen har för denna summa köpt rättigheterna till all biljettförsäljning. Saken är den att Match World Group:s kostnad att spela på nya stadion är lägre än Malmö FF:s kostnad per match.

2011 betalade Malmö FF 47.2 miljoner kronor i hyra plus 12.3 miljoner i driftkostnader av stadion. Räknar vi bort hyresintäkter för lokaler på 16 miljoner så blir kostnaden för fotbollsverksamheten 44 miljoner kronor. Säg att MFF spelar 18 matcher per säsong så blir kostnaden 2.4 miljoner kronor per match. Kostnaden blir ännu mer tydlig om vi räknar på beläggningen. Malmö FF har i år ett publiksitt på 14.5 tusen årskådare vilket är en beläggning (kapacitetsutnyttjande) på 60%. Varje upptagen plats kostar därmed klubbben 170 kr i arenakostnader. Skulle Malmö FF:s snittpris på biljetter vara 150 kr (allt annat lika) så skulle klubben göra en förlustaffär på sina matcher. Som tur är finns det premium stolar och VIP loger som höjer snittpriset.

Detta sätt att räkna på visar dock den stora alternativkostnaden vilken uppstår när arenan står outnyttjad nästan 350 dagar om året och inte utnyttjas till fullo under matchdagarna. Brasilien vs Irak är därmed ett bra sätt för klubben att utnyttja den oanvända kapaciteten på arenan, även om intäkten från detta evenemang kan se låg ut med tanke på arenans brukskostnad.

Efter att Brasilien har spelat i Malmö så flyger de till Wroclaw i Polen där de ska möta Japan i en landskamp på supernya EM stadion. Om nu polsk media har rätt information så är upplägget annorlunda. Den polska arenaoperatörens kostnad för landskampen uppges vara €1 miljon vilket skulle innebära att man betalar arrangören av matchen och själv tar risken för biljettförsäljningen. För ett par dagar sedan var endast 5 tusen biljetterna till matchen sålda. Det räcker inte särskillt långt för att täcka kostnaderna för matchen. Wroclaw Stad har nu bekostat en reklamkampanj för €200 000 för att locka folk till evenemanget. Arenaoperatören säger att man i bästa fall hoppas på ett break even resultat från matchen men man anser det vara bra PR för arenan.

Som synes är den växande marknaden för moderna arenor i Europa mycket förmånlig för arrangörer av event. De kan utnyttja överkapaciteten och på sätt få riktigt bra villkor med arenaoperatörerna. Ska man lita på den ekonomiska teorin så kommer industrin för eventarrangörer och promotors växa lavinartat. Fler vill komma åt de bra villkoren och på så sätt tjäna pengar. Knäckfrågan blir: Hur många högkvalitativa evenemang som går att paketera?

Läs också min Offside krönika i samma tema under denna länk.

Samma mekanism hos TV bolagen som hos fotbollsklubbar

Sport på TV, eller rättare sagt: I vilken kanal ett visst evenemang sänds skapar numera nästan mer känslor än själva sporthändelsen i sig. TV bolagen får mycket stryk i den dagliga debatten och försvarar sig med att priserna på sporträttigheter stiger och att man måste kunna räkna hem rättigheterna. TV folket menar att det är ligaorganisationerna som sätter de höga priserna. Men riktigt så är ju inte fallet, förstås. 

Ponera att Premier League skulle sätta priset på sina sändningsrättigheter till £1. Vem som helst – till och med du och jag – skulle ha en möjlighet att köpa denna rättighet. Du kanske undrar vad jag skulle med denna rättighet till. Det är en attraktiv rättighet, så jag skulle nog helt enkelt försöka sälja den vidare till den som vill och kan betala £2, eller mer. Med tanke på det låga priset är ju inte risken som man åtar sig särskilt stor. Alla skulle därför anstränga sig och lägga ett högre bud för att på så sätt vinna rätten till att distribuera sändningsrättigheterna för Premier League. Det är denna mekanism som leder till att priset blir högre.

Attraktiva sändningsrättigheter är som duktiga fotbollsspelare. Det är duktiga fotbollsspelare som vinner poäng och titlar åt klubbarna. Och det är attraktiva sändningsrättigheter som lockar tittare till TV kanalerna. Precis som när fotbollsklubbar budar på de bästa spelarna som de kan få för de pengar som de anser sig kunna generera, budar TV bolagen om de sändningsrättigheter som de anser sig kunna finansiera via de distributionskanaler som man förfogar över. Och förlorade sändningsrättigheter till en konkurrent riskerar att leda till förlorade marknadsandelar precis som klubbarnas otillräcklighet att attrahera de bästa spelarna kan leda till uteblivna poäng och förlorade titlar.

Det är med andra ord TV bolagen själva som driver upp priset på sändningsrättigheterna. Precis som det är fotbollsklubbarna själva som driver upp priset på fotbollstalang.

Någonstans bör vi kanske ställa oss frågan om det är värt det? Vissa tycker det, andra håller inte med. Det är bara ett par decennier sedan som utbudet av sport på TV var väldigt litet. En direktsänd fotbollsmatch i veckan, ett kortare reportage från enbart en (subjektivt utvald) allsvensk match  i Sportnytt alternativt Sportspegeln. Idag har utbudet exploderat. I första hand tack vare teknologisk utveckling men också tack vare att TV marknaden är relativt avreglerad och därmed kan nya aktörer entra marknaden och försöka tjäna pengar. Hade det inte funnits några vinster i denna industri så skulle de naturligtvis inte starta sin verksamhet eller öka kapaciteten (antalet sändningskanaler). Det senare möjliggör att fler matcher som spelas samtidigt kan ses i burken.

Problemet idag är snarare att kunna välja och prioritera, inte bara vilken match man ska se utan även hur stor del av den disponibla inkomsten som ska allokeras till sport på TV. Detta är upp till var och en att värdera den premie som vi får betala för ett ett stort utbud mot ett sämre utbud men till en mycket lägre kostnad.

Man kan fråga sig om hur olika regleringar, någonstans i hela denna värdekedja skulle påverka slutpriset för konsumenten?

En del hävdar att lönetak skulle minska inflationen på spelarlönerna och därmed priset för att se fotboll. Men erfarenheten från USA där kostnadskontrollmekanismer tillämpas är att klubbarnas intäkter från biljetter och sändningsrättigheter ökar minst lika mycket vilket jag skrev om i detta inlägg. Senast denna vecka kunde vi läsa om att de nationella sändningsrättigheterna för Major League Baseball fördubblades i pris och för snart ett år sedan meddelade NFL om att man hade tecknat ett nytt TV avtal som var 60 procent dyrare än det förra.

Andra menar att priset skulle reduceras om kartellen där klubbar går ihop och säljer sina sändningsrättigheter kollektivt skulle brytas. Jag skrev om denna modell i detta inlägg. Men trenden är snarare på väg åt andra hållet och det senaste är att Uefa har tagit över ansvaret för försäljningen av sändningsrättigheter till EM kvalmatcher från nationsförbunden. Allt med konkurrensmyndigheternas goda minne.

Borussia Dortmund: €4 miljoner effektivitetsöverskott

Styrelsen i Borussia Dortmund har föreslagit för bolagsstämman att dela ut 6 cent per aktie till klubbens aktieägare. Då bolaget har 61.43 miljoner aktier utestående, betyder det att klubben vill dela ut €3.7 miljoner.

Under de senaste två åren har Borussia varit mycket effektiva och trots betydligt mindre resurser än Bayern München har man lyckats placera sig överst i Bundesliga. Den effektiva verksamheten har också genererat en ökad vinst för det senaste räkenskapsåret. En del av denna vinst vill man nu alltså dela ut till aktieägarna. 

Alternativet hade varit att investera mer i spelartruppen eller att amortera på klubbens räntebärande skulder som uppgår till €43 miljoner. Styrelsen anser dock att det mest värdeskapande för aktieägarna är att istället dela ut pengarna.

Om bolagsstämman beslutar om utdelning betyder det att det effektivitetsöverskott som klubbens ledning har lyckats generera kommer att delas ut till bolagets aktieägare. De kan sedan själva bestämma hur deras direktavkastning ska investeras. Några aktieägare kanske använder utdelningen till att köpa fler aktier i klubben. Andra kanske önskar investera dem i andra företag i vilka de anser kunna få en bättre avkastning givet en viss risk.

Borussia Dortmunds föreslagna utdelning är tänkvärd. För ungefär två månader sedan tog familjen Glazer Manchester United till börsen. Där sålde de själva en del av sina egna aktier för att på så sätt kunna kapitalisera en liten del av den värdeökning som klubben har upplevt under deras ägarskap. Alternativet hade varit att pengarna skulle stanna kvar i ManUtd och investeras eller användas till att förändra kapitalstrukturen genom att köpa tillbaka mer obligationer och därmed minska skuldsättningsgraden. I praktiken är det med andra ord samma sak som det som den tyska klubben nu vill göra.

Det finns de som retar sig på att pengar försvinner från fotbollen. Kanske kan man lyfta blicken en aning. Ett perspektiv att se på saken är de effektivitetsvinster som klubbens kompetenta management har skapat kan användas mer effektivt. Istället för att pengarna ska gå till att inflatera transfermarknaden samt spelarlönerna, så kan de komma att göra nytta som investeringar på annat håll i den globala ekonomin.