Månad: juli 2016

Mindre sannolikt att allsvenskan får en extra plats i Champions League

Ponera att AIK och IFK Göteborg vinner en av sina respektive två kvalmatcher och spelar oavgjort den andra. Sedan upprepar man bedriften i play-off omgången och kvalificerar sig till gruppspelet i Europa League. Väl där vinner de båda svenska lagen två matcher vardera. Det skulle – om inte jag räknat fel – innebära att årets svenska koefficientpoäng arbetas upp till 5.75. Skulle sedan de svenska klubbarna som representerar allsvenskan i europaspelet plocka hem lika mycket koefficientpoäng också de kommande fyra åren och därmed uppnå 28.750 i koefficientpoäng, så är sannolikheten god att allsvenskan skulle hamna på plats nummer 15 på rankingen och därmed vinna ytterligare en kvalplats till Champions League.

I takt med MFF:s mycket starka prestationer har förståsigpåarna och gemene man börjat prata upp allsvenskan mot en 15:e och till och med en 12:e plats på Uefa-ranken vilket skulle innebära ytterligare en kvalplats till Champions League (15) respektive förmånen för den allsvenska vinnaren att bli direktkvalificerat till gruppspelet (12). Riktigt så enkelt är det inte. MFF:s framgångar räcker inte på långa vägar för att nå dit.

Bate Barisov har kvalificerat sig till Champions League fyra av de fem senaste säsongerna. Trots det är den vitryska ligan lägre rankad än både allsvenskan och den polska ligan där den senare inte har haft ett lag i Champions League en enda gång under de senaste 15 säsongerna. Avancemanget till Champions League ger 4 bonuspoäng men sedan blir det oftast inte mer än så. Motståndet är alldeles för starkt.

På liganivå innebär det att de fyra poängen divideras med antalet lag som ligan har med i europacuperna (1.00 koefficient-poäng vid fyra lag). Faktum är att 2 segrar plus en oavgjord i gruppspelet av Europa League ger 5 poäng (5p/4 lag= 1.25). Det är lika mycket som att nå gruppspel i Champions League samt nå ett oavgjort resultat i en match.

Inte heller är det intressant att titta på dagens placering (19) och det faktum att allsvenskan blivit av med ett ur koefficientperspektiv svagt år (2.900). Saken är den att näst nästa säsong så blir allsvenskan av med det bästa året under den senaste tiden (5.125) och står då kvar med bland annat förrförra säsongens samt förra årets mediokra koefficient-poäng. Tabellen nedanför visar allsvenskans historiskt intjänade poäng.

Desto mer relevant är det att titta efter hur mycket poäng som det krävs för att placera sig på plats 15 eller än bättre på plats 12.

De sju säsonger som är färdigräknade under 10-talet (senaste 2015-16) ger följande data:

Nu kan det ju vara så att det inte riktigt hade behövts så många poäng. Det skulle rent hypotetiskt kunnat räcka med att ha bättre koefficient-poäng än ligorna på plats 16 respektive 13 (inte helt säkert eftersom poängen i slutändan är ett nollsummespel vilket ger annorlunda fördelning där den 16:e rankade ligan skulle kunna få fler poäng om 15:e vinner färre).

Hur som helst ser motsvarande poäng och period för placeringarna 16 och 13 ser ut enligt följande:

För att vara konkret och sätta detta i perspektiv på vad som krävs i praktiken kan vi ta två exempel.

Säsongen 2012-13 hade allsvenskan två lag med i Europa Leagues gruppspel. Detta genererade i slutändan i 5.125 koefficientpoäng den säsongen. Fem sådana säsonger på raken ger 25.625 vilket – allt annat lika – de senaste 7 säsongerna hade gett bättre koefficient än laget på plats 16 fyra gånger.

Polska Ekstraklasa hade säsongen 2011-12 två lag vidare från gruppspelet till sextondelsfinal i Europa League. Denna framgång gav polska Ekstraklasa 6.625 koefficientpoäng. Fem sådana säsonger i följd (33.125) skulle ge en koefficientpoäng som under de 7 senaste säsongerna hade gett bättre koefficient än laget på plats 13 sex gånger.

Det är naturligtvis långt ifrån omöjligt att två allsvenska lag når sådan framgång. Kanske till och med två säsonger i följd. Men ett problem för ligor som den svenska och den polska är att ekonomin är för liten för att upprepa sådana prestationer fem säsonger i följd. Till stor del handlar det om att ta höjd för deltagande i europacuperna i budgetar. De svenska klubbarna har inte tillräckligt solida balansräkningar samt den erfarenhet i Europa för att kunna budgetera med någorlunda regelbundet deltagande.

AIK:s sportchef Björn Wesström sammanfattade det bäst i en intervju med Fotbolldirekt.
”Det är extraordinära pengar det handlar om. För de riktigt stora pengarna så handlar det om att antingen sälja spelare eller gå långt i Europa”*

Förväntade extraordinära intäkter innebär att deltagandet i gruppspelen också blir inte mer än extraordinärt, förstås. Under 00 talet har AIK deltagit i kvalifikationsomgångarna fyra gånger (femte försöket i år). En gång har man lyckats nå gruppspelet.

Hoppet skulle kunna heta Malmö FF. Att klubben blir så pass stark att den på egen hand kan plocka tillräckligt med poäng i cuperna. FC Basel är ett bra exempel och den schweiziska ligan är idag placerade på en 12:e plats. Basel har samlat 65 procent av sin ligas totala poäng under de senaste fem säsongerna. Detta är enskilt största relativa bidraget från en enda ligaklubb. Generellt brukar respektive ligans mest framgångsrika lag samla mellan 20 och 35 procent av ligans koefficient-poäng.

Baksidan på det myntet är att FC Basel inte bara är starka i Europa. Det säger sig självt att de också har vuxit sig helt dominanta på hemmaplan. Efter åtta raka segrar i inledningen av årets säsong är man på god väg mot ett åttonde raka mästerskap.

Mest troligt är att allsvenskan under de kommande åren stabiliserar sig runt platserna 18-20. För att nå högre krävs någon form av paradigmskifte i allsvenskan som helt plötsligt ger klubbarna utökade resurser (pengar samt också idéer).

Metoden för hur poängen beräknas finns under denna länk.

* PÅ FD – AIK:s 50 000 000-chans – AIK-basen myser: ”Extraordinärt”