Vad kan vi förvänta oss av Allsvenskan 2017? Kommer Malmö FF motsvara förväntningarna och vinna sitt fjärde mästerskap under en period av fem år? Kan AIK överaska och göra en perfekt säsong eller blir det enligt normen där man ska förvänta sig att klubben ska landa, det vill säga en andra eller tredje plats? Kommer vi få en överraskning som placerar sig bland topp fyra lagen?

Framför allt är jag nyfiken hur snabbt rikedomen som flera klubbar har skaffat sig tack vare bra spelatransfer-affärer kommer att ätas upp av jakten på bättre tabellplaceringar.

Ni som har följt bloggen länge känner till sambandet mellan personalkostnader och sportslig framgång. Sambandet är tydligt och observerat runt om i fotbollseuropa.

Det är flera som har frågor kring kausaliteten, alltså om det verkligen är finansiella resurser och därmed höga personalkostnader som leder till bättre tabellplaceringar. Man kan argumentera att duktiga managers kan vinna mot pengarna.

Professor Stefan Szymanski som har forskat inom sportekonomi under lite drygt ett kvart sekel har – förutom att konstatera sambandet – också gjort ett antal tester som pekar på att det är i första hand är finansiella resurser som över tid driver sportslig framgång. Följ hans blogg på Soccernomics!

Sambandet är också starkt inom svensk elitfotboll. Under de senaste sju säsongerna har förhållandet mellan personalkostnader relativt konkurrenterna och den genomsnittliga tabellplaceringen så mycket som dryga 80 procents förklaringsgrad.

Men lägger man ut samtliga observationer respektive år istället blir sambandet mycket svagare. I en serie med 30 matcher har slumpen en större betydelse. Figuren ger samtidigt flera intressanta observationer på klubbar som är på väg någonstans. Det går att skapa sig större resurser precis som det går att slösa bort precis allt. Jag har valt ut ett antal som jag finner intressanta.

Först och främst så kan vi konstatera att vi har en ny konkurrensbalans i allsvenskan vad gäller kapacitet att kunna finansiera höga personalkostnader. Först kommer Malmö FF. 2016 var klubbens personalkostnader närmare dubbelt så höga som den närmaste konkurrenten. Efter Malmö FF finns ett vakuum. Därefter det har vi AIK. En nivå strax under finns IFK Göteborg och Elfsborg. Bakom dem finns det ett antal utmanare som vill klättra uppåt i hierarkin.

IFK Norrköping. För någon månad sedan skrev jag om att klubben utmanade Elfsborg om att bli förste utmanare till storstadslagen. I figuren ser vi att Norrköping har gjort en kraftig kvalitativ förbättring i sin verksamhet. Klubben vann SM guld med en relativt små resurser och red vidare på framgångsvågen under 2016, även om vi ser att kostnaderna ökade på grund av det ökade. Något som kan förklaras genom det ökade rekryteringsbehovet efter att ett antal spelare hade blivit tillräckligt attraktiva för att kubbar högre upp i näringskedjan var villiga att betala för att köpa loss spelarkontrakten. Norrköpings relativa personalkostnader var dock fortfarande lägre än 1.5 gånger urvalets genomsnitt.

För sex år sedan kunde man tro att Helsingborg skulle bli den klubb som skulle utmana Elfsborg. Helsingborg glömde dock (eller helt enkelt inte hade en aning om) vad det var som tog dem till framgångarna och började istället överspendera pengar på spelarkontrakt. Jag har svårt att se Norrköping gå in i samma fälla som Helsingborg men historien visar att det är svårt att nå kontinuerlig sportslig framgång på den relativa kostnadsnivå som Peking fram till nu har befunnit sig på. Tricket är att växa sin kostnadsmassa utan att överge modellen som tog klubben till framgång. Något som kan vara svårt nog ändå.

En intressant observation är hur framgångsrikt Hammarby har lyckats att exploatera sin nya hemmaplan. Sedan 2013 har man kunnat öka sina personalkostnader, både i absoluta tal samt i relation till konkurrenterna och samtidigt kraftigt förbättra sitt rörelseresultat. Det ökade utrymmet för större personalkostnader har bidragit till att Bajen har förbättrat sin sportsliga position, från runt en 20 plats under perioden 2010-2013 till en 11:e plats under 2015 samt 2016. Fram till idag har den förbättrade tabellpositionen snarare varit en funktion av mer tillförda resurser än en kvalitativ förbättring av den sportsliga verksamheten. Fortsätter Hammarby att göra saker likadant som man har gjort de senaste åren så skulle man förvisso kunna nå en topp fyra placering genom att skjuta till mer pengar i spelartruppen, å andra sidan skulle marginalkostnaden komma att överstiga marginalintäkten vilket skulle försätta Bajen i finansiella trångmål innan man når topplaceringarna. Utan en kvalitativ förbättring inom den sportsliga verksamheten går det rimligen inte att växa mer.

En klubb som har gjort en sådan resa uppåt i tabellen är IFK Göteborg som har köpt sig högre tabellplaceringar de senaste säsongerna. En mycket tydlig ökning på kostnadssidan har resulterat i tabellplaceringar där man under de senaste fyra säsongerna har placerat sig bland topp 4.

Det finns ett problem. IFK Göteborg var inte lönsamt innan kostnadsökningen och även om man redovisade ett positivt resultat 2016 så kan man inte säga att man är lönsam nu heller. Kostnadsökningen har förvisso genererat ett betydligt högre transfernetto men ökningen i de resterande intäkterna har inte kunnat kompensera vilket har pressat rörelseresultatet. Kanske hade man räknat med att det fanns en ekonomi om man bara hade lyckats vinna mer intäkter i de internationella cuperna.

IFK Göteborg menar nu att man ska spara. Det låter rimligt och många tror att det bara är att minska storleken på budgeten. Saken är långt ifrån så enkel. Minskade utgifter kommer att – allt annat lika – påverka de sportsliga prestationerna vilket kommer att ha en inverkan på transfernettot och de övriga intäkterna som är drivna av efterfrågan på produkten IFK Göteborg som förväntas vara ett allsvenskt topplag. Det klubben behöver göra är en kvalitativ förbättring i sin verksamhet. Gör man inte det så kommer det att gå åt pipan samma dag som sparpaketet börjar bita.

BK Häcken har det tjatats om i väldigt många år. Sentimentet har varit att klubben borde ha kommit högre upp i tabellen tack vare att man har varit näst rikast i allsvenskan, mätt i eget kapital. Något som måste ha varit ett av allsvenskans allra största missförstånd under de senaste åren. Häcken har mycket pengar på banken, men det är tack vare att man inte har varit ett topplag. Eller rättare sagt: Tack vare att man inte har spenderat tillräckligt med pengar för att kunna ge sig en ordentlig chans att bli ett topplag.

Vi har dock sett en beteendeförändring i Häcken. Under 2016 har klubben startat en medveten satsning. Tidpunkten är ganska god. Klubben har lyckats att få kommunen och finansiera en ny stadion och de egna pengarna kan istället användas till att rekrytera bättre spelare. Samtidigt brottas IFK Göteborg med ett kostnadsproblem och det finns rimligen möjligheter att plocka marknadsandelar i Sveriges näst största stad.

Under 2016 ökade personalkostnaderna med närmare 14 miljoner kronor och i relativa termer har man tagit plats bland de större klubbarna i allsvenskan. Den nivån som Häcken har lagt sig på är högre än vad man kan finansiera med de löpande intäkterna vilket har bidragit till att Häcken idag är fattigare mätt i eget kapital än vad man var i slutet av 2015. Troligen är tanken att satsningen ska öka transfernettot samt inbringa intäkter från deltagande i Europacuperna. Men skulle de sportsliga framgångarna utebli så medför det rimligen att klubben inom några år har ätit upp en större del av de egna kapitalet.

Häckens ökade spenderande skapar negativa effekter åt de andra toppaspiranterna vars relativa kostnadsfördel minskar. Givet att Häcken får förväntad effekt av sin ökade budget innebär det att konkurrenterna behöver öka kvaliteten i sin verksamhet eller skjuta till mer resurser för att nå förväntade sportsliga resultat.

Tiden går fort. För fyra år sedan hade jag ett bra samtal över en kopp kaffe med Johan Anderberg på magasinet Fokus om fotbollsekonomi. Vi diskuterade bland annat de allsvenska klubbarnas konkurrenskraft i Europa och Häckens överraskande andraplats i allsvenskan samt hur Häcken arbetade med att minska pengarnas betydelse. Det resulterade i detta reportage inför den allsvenska starten 2013.

Tänk att det i slutändan ändå visade sig att det blev pengarna som är vägen framåt, också för Häcken.

• Okategoriserade