Månad: januari 2018

Hammarby och Football Economic Profit

Det har knappast undgått någon att Hammarby har sagt upp avtalet med tränare Jakob Michelsen. Ett beslut som har kostat pengar då Bajen dels har betalat en summa pengar dels när man dels köpte loss Danskens kontrakt med Sönderjyske, dels valde att terminera det i förtid.

I en intervju på Hammarbys officiella hemsida säger sportchefen Jesper Jansson att man hoppas att denna kostnad snart ska sparas in. Man kan ställa sig frågan hur det ska ske? Jag har funderat och så här tänker jag.

Den gemensamma ståndpunkten under de senaste åren har varit att Hammarby Fotboll AB har en god ekonomi. Ett påstående som skulle kunna ses som en förolämpning mot uttrycket ekonomi som i själva verket definieras läran om hushållande med resurser, i ett tillstånd av knapphet.

I ett blogginlägg från slutet av november skrev jag om begreppet economic profit (ekonomisk vinst). Det är en metod där man enkelt uttryckt tar ett företags resultat och drar ifrån alternativkostnaden för investerat kapital. Denna alternativkostnad speglar investerarnas (aktieägarnas samt långivarnas) avkastningskrav vilket bland annat baseras på den risk som de tar. Ett företag kan med andra ord redovisa ett positivt resultat men trots det leverera en negativ ekonomisk vinst.

En positiv economic profit är värdeskapande, och kan vara en bra definition på god ekonomi.

Denna metod är svårapplicerbar på fotbollsklubbar vars generella beteende inte är profit-maximerande utan snarare nytto-maximerande: Profit-maximerande företag investerar i projekt där den förväntade avkastningen överstiger avkastningskravet på kapital (genererar positiv economic profit). En nytto-maximerande fotbollsklubb ignorerar avkastningskravet på kapital och fortsätter investera så länge det finns pengar och med syfte att förbättra sina sportsliga resultat (ignorerar economic profit).

Skulle man kunna använda sig av någon annan metod för att undersöka huruvida nytto-maximerande klubbar har en god ekonomi? Kanske skulle man kunna göra en enklare approximation: Jag har använt mig av de tre senaste säsongernas data för att mäta den genomsnittliga kostnaden för respektive allsvensk placering (1-16), skattat en trendlinje samt lagt till en acceptans för avvikelser i form av ett 95 procentigt konfiden-sintervall.

Anledningen till att välja ett genomsnitt på tre år är – förutom årliga variationer – det faktum att många spelarkontrakt skrivs med tre års löptid och att klubbarnas kostnader för spelarnas löner inte sällan är framtunga med en sign-on betalning som belastar resultat under det första året samtidigt som den sportsliga prestationen är mer jämt fördelad, i bästa av världar till och med stigande.

Om man sedan mäter en fotbollsklubbs placering och avvikelse från konfisens-intervallet så kan jag argumentera att den avvikelsen representerar den sportsliga alternativkostnaden. Figuren nedanför illustrerar mitt tankesätt.

modellfootballeconomicprofit
De blå tecknen representerar respektive tabellplacering och den genomsnittliga personalkostnad (i relation till totala personalkostnader) som de klubbar som har placerat sig på respektive tabellplacering under säsongerna 2015 till 2017. Personalkostnaden för 2017 är ännu okända och därför uppskattad av mig baserat på bl.a. historiska data. Den röda tecknen visar Hammarby, Säsongen 2017 isolerat samt genomsnittsplaceringen 2015 till 2017. Avståndet mellan den övre konfidens-linjen och Bajens genomsnittsplacering ger den sportsliga alternativkostnaden motsvarande 18.3 miljoner kronor, 6.1mkr per år i genomsnitt.

Hammarbys genomsnittliga tabellplacering under de tre säsongerna 2015-2017 är 10.33 vilken Hammarby har uppnått till en genomsnittlig personalkostnad på 51.4 miljoner kronor. Teoretiskt borde denna snittplacering ha uppnåtts med en genomsnittlig personalkostnad på 39 miljoner kronor eller inom ett intervall mellan 33 miljoner kronor och 45 miljoner kronor årligen. Bajen har med andra ord under sina tre allsvenska säsonger spenderat cirka 18 miljoner kronor (6mkr/år) mer än vad den allsvenska marknaden kollektivt har tagit betalt för sina tabellplaceringar.

Det betyder samtidigt att om Hammarby hade klarat av att hålla kostnaderna inom konfidensintervallet så hade man idag varit framme vid sitt uppsatta mål på 30 miljoner kronor eget kapital i Hammarby Fotboll Aktiebolag. Nu uppgår det egna kapitalet till ungefär hälften.

Skulle man addera denna sportsliga alternativkostnad till Hammarby Fotboll AB:s finansiella resultat så skulle vi kunna redovisa ett nyckeltal, låt oss kalla det för ”football economic profit”. I Hammarbys fall är den negativ för 2016 och är troligen det också när klubben gör bokslut för 2017.

HFABfootballeconomicprofit

Skulle Bajen lyckas att röra sig in innanför konfidens-intervallet så sparar man med andra ord minst sex miljoner kronor om året vilket troligen borde vara det som Jesper Jansson menade. Naturligtvis hade Bajen kunnat komma dit också med Jacob Michelsen som chef för träning och matchning av laget. Det är något som vi aldrig får veta. Men uppenbarligen gick tankarna isär om hur man skulle nå dit.

Det som är däremot är mycket tydligt är att Hammarby har sökt och än idag söker efter en väg att ta sig fram på. Den vägen behöver man hitta relativt snart för dålig ekonomi ger förr eller senare svaga finanser. Om de sportsliga resultaten fortsätter i samma mediokra trend så kommer rimligen publikintäkterna – vilka står för närmare hälften av klubbens omsättning – att sjunka och därmed sätta press på de rent finansiella nyckeltalen.