Månad: mars 2019

Vem vågar simma mot strömmen?

Malmö FF vinner allsvenskan med IFK Norrköping på en andra plats. Så ser det ut om vi spolar tillbaka bandet till 1989. Sedan dess har vi upplevt en svensk finanskris, en IT krasch samt en global finanskris.

Av de 12 lag som spelade i allsvenskan för 30 år sedan, är 7 föreningar representerade också under 2019. Mer än hälften. Och av de fem föreningar som inte finns med i årets allsvenska spelar fyra i Superettan: Halmstad och Örgryte vilka tillhör förhandsfavoriterna till avancemang samt Gais och Brage. Bara Västra Frölunda har fallit ut utanför gemenskapen svensk elitfotboll.

Under den allsvenska upptaktsträffen som hölls förra veckan hade sportjournalisterna Malmö FF som favoriter till förstaplatsen. IFK Norrköping som tvåa. Det är mer eller mindre samma föreningar som cirkulerar runt. Är det fel på mobiliteten mellan divisionerna i svensk fotboll? Under de senaste 30 åren har totalt 38 olika föreningar spelat i allsvenskan vilket är 2.7 gånger det genomsnittliga antalet allsvenska platser under denna period (14st). Det kan jämföras med 2.5 gånger antalet platser i Engelska Premier League, sedan ligan startade för snart 30 år sedan.

Mobiliteten är med andra ord mycket god men det är svårt för nya lag att etablera sig, överleva i den högsta divisionen och konkurrera ut de redan etablerade namnen. Under de senaste åren har det varit ännu svårare. Av de åtta olika lag som tog sig upp till finrummet åren 2015, 2016 och 2017 är det i dag bara Sirius och Östersund spelar i allsvenskan.

Resurserna för knappa och om sanningen ska fram så är föreningarna generellt väldigt dåliga på att utveckla sina verksamheter.

Mellan 2008 och 2017 ökade det allsvenska klubbkollektivets intäkter exklusive spelartransfers med 49 procent. De åtta mätt i intäkter största föreningarna ökade 62 procent medan den andra halvan inte ökade med mer än 22 procent. Superettankollektivets intäkter ökade med bara 14 procent. På tio år!

De allsvenska nykomlingarna spenderar i stort sätt alla de centrala pengar som den allsvenska platsen ger på spelare. Detta i en desperat jakt för att försöka hålla sig kvar. Väldigt lite resurser – om några – läggs på att utveckla organisationen samt professionalisera  föreningarna.

Men nu ges det en fantastisk möjlighet till förändring. En möjlighet som kanske aldrig kommer igen. Det kommande TV avtalet som svensk elitfotboll har tecknat, värt 555 miljoner kronor om året jämfört med dagens 230 miljoner kronor och som träder i kraft från och med 2020 ger inte bara de allsvenska klubbarna mer monetära resurser från och med nästa år. Också de föreningar som senare i år kommer att degraderas från allsvenskan få mer centrala pengar i Superettan än vad de kommer att få i Allsvenskan under 2019.

Det gör det förhållandevis riskfritt att investera i andra delar av verksamheten än enbart spelatruppen. Redan idag! Framför allt för de mindre föreningarna som inte har särskillt mycket kommersiella intäkter att förlora vilket trots allt till viss mån drabbar klubbarna i samband med en degradering.

Det är nu ett bra tag sedan som elitföreningarna fick markant ökade centrala pengar. Närmare sagt 2006 då intäkterna från tips och mediemedel i allsvenskan ökade från 92 miljoner kronor till 176 miljoner och från 39 miljoner kronor till 62 miljoner i Superettan.

Redan året innan avtalet trädde i kraft började spelarlönerna i allsvenskan att skena. Efter att under flera år ha legat på en årlig ökning runt 2 procent så ökade de under 2005 med 19 procent!

Det tog inte längre tid än två år innan det var det kris! 2008 var ett tufft år ekonomiskt för de allsvenska föreningarna och i augusti 2009 pratade jag om ämnet i Sveriges Radio* och att föreningarna skulle överleva, också denna gång. I samma reportage pratade IF Elfsborgs och SEF:s dåvarande ordförande Bosse Johansson om att föreningarna behövde få bättre intäktsmöjligheter samt bejaka kommersialiseringen.

Erfarenheten från Sverige och övriga Europa säger att sannolikheten är stor att majoriteten av kollektivet fortsätter spendera som vanligt. Resultatet blir också detsamma, förstås. Denna gång med än mer ansträngda finanser i och med att insatserna är högre.

Blir det ett faktum också denna gång så är det mycket goda nyheter för de få föreningar som vågar ta chansen och investera pengarna på lite längre sikt.

Gott nytt år!


Restaurangbyggnaden och elitlicensen

UG:s granskning av Östersund FK har nog knappast undgått någon. Bortsett från de tidigare kända sakerna fick vi reda på om en gåva som Östersund FK fick av Fältjägaren AB under 2012, ett av Peab ägt bolag som Daniel Kindberg vid tillfället var verkställande direktör för.

Gåvan – en restaurangbyggnad – blev snabbt ett hett samtalsämne. Emellertid något förvirrande. Framför allt handlar det om en kommentar i 2012 Årsredovisning där föreningen skriver att byggnaden har sålts. Efter räkenskapsårets utgång, i början av 2013. För 3.2 miljoner kronor. Ett år senare visar det sig att restaurangbyggnaden fortfarande finns på föreningens balansräkning. Försäljningen av byggnaden blev aldrig av. Östersund FK ekonomi-dopade därmed sig. Förefaller den gängse uppfattningen vara.

Så vad hände egentligen i böckerna? För enkelhetens skull isolerar jag händelsen som om det vore den första och enda händelsen i böckerna som därmed börjar på noll.

Östersund FK fick alltså en gåva – restaurangbyggnaden. Man valde att bokföra den gåvan över balansräkningen. Den första stora frågan här är naturligtvis storleken på gåvan som ska bokföras? När föreningar får en gåva i form av pengar så är det ju väldigt enkelt att värdera det i och med att det kan mätas i kronor och ören. Det gåvobelopp som bokas in på kontot utgör med andra ord ökningen i föreningens tillgångar. Och på andra sidan balansräkningen, ökningen i det egna kapitalet. För i en balansräkning ska tillgångarna vara lika stora som skulder plus eget kapital. I och med att en gåva är just en gåva som inte behöver lämnas tillbaka så är det ingen skuld. Det blir eget kapital.

I det här fallet var gåvan i form av egendom vilken gör saken mer komplex. Hur ska man värdera den? Till samma värde som givaren av gåvan värderade den som tillgång i sin balansräkning (var den ens en tillgång där)? Ska den värderas till verkligt värde (t.ex. diskonterad förväntad vinst från affärsverksamheten i restaurangbyggnaden)? Ska man värdera den överhuvudtaget?

Hur som helst, föreningen värderade den till 3.1 miljoner kronor, vilket man menar hade stöd från två från varandra oberoende värderingsmän.

Det är alltså det belopp som bokades på tillgångssidan under 2012. Och på andra sidan balansräkningen ökade det egna kapitalet med 3.1 miljoner kronor, förstås.

I en kommentar i sin årsredovisning skriver alltså föreningen att byggnaden har sålts, efter räkenskapsårets utgång. För 3.2 miljoner kronor. Om nu byggnaden de facto hade blivit sålt så skulle den transaktionen redovisas enligt nedan figur. Östersund FK hade fått en ökning av sitt egna kapital med 0.1 miljoner kronor, till 3.2 miljoner kronor.

balansräkning
Förändring i balansräkning i en värld där restaurangbyggnaden säljs för 3.2 miljoner kronor.

Klubben hade fått in 3.2 miljoner i kassan. Tillgången hade fått skrivas ner till 0 och man hade gjort en vinst på 0.1 miljoner kronor som hade ökat det egna kapitalet till 3.2 miljoner kronor. Vilket är lika med tillgångssidan, de 3.2 miljonerna som finns i kassan. Balans i böckerna.

I och med att byggnaden aldrig såldes under 2013 så fanns den kvar som en tillgång på balansräkningen för 2013. Inga pengar i kassan. Däremot gjorde man en avskrivning på 62 000 kronor för byggnaden, vilket ska göras varje år. Föreningen skriver av den linjärt över 50år, vilket förvisso kan diskuteras beroende på dess förväntade livslängd.

Vid antagandet om att det byggnaden inte har genererat några intäkter från affärsverksamhet så skulle böckerna se ut enligt nedan.

balansräkning_no_deal
Förändring i balansräkning i fallet där restaurangbyggnaden inte säljs (eventuell profit från restaurangverksamhet inte medräknad)

Den icke genomförda försäljningen hade med andra ord ingen bokföringsmässig effekt annan än att Östersund FK eventuellt hade haft ett något bättre eget kapital om den hade gjorts (beroende på hur mycket pengar som ÖFK de facto tjänar på restaurangverksamheten).

Från ett likviditetsperspektiv hade en försäljning gett föreningen viktiga likvida medel vilket man – av UG:s granskning att döma – var i behov av.

Den andra stora frågan är, räddade restaurangen Östersund FK:s elitlicens?

I reglementet för Elitlicensen finns omfattningen för den definierad:

Förening i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan får delta i respektive serie endast efter att ha erhållit SvFF:s Licensnämnds (Licensnämndens) godkännande i enlighet med de villkor som föreskrivs i detta reglemente samt tillhörande anvisningar. Dock fordras inte Licensnämndens godkännande för föreningar som inför kommande säsong uppflyttats till Superettan eller OBOS Damallsvenskan.

Östersund FK som avancerade till Superettan inför säsongen 2013 hade med andra ord inget licenskrav på sig den första säsongen i Superettan. Det bokslut och årsredovisning som man lämnade för verksamhetsåret 2012 var grund för Elitlicensen för säsongen 2014.

flödeschema
Östersund FK – en översikt.

 

Ponera att ÖFK inte hade fått restaurangbyggnaden i gåva. Vilka konsekvenser hade det fått, allt annat lika?

Ur ett likviditetsperspektiv hade det inte gjort någon skillnad då det inte fanns några kassaflöden inblandade i själva gåvan. Enbart egendom. Däremot har ÖFK rimligen någon form av intjäning från den restaurangen som man hade gått miste om. Men vad kan det röra sig om, netto plus 100 000 kronor om året?

Ur ett elitlicens-perspektiv så hade föreningen redovisat ett negativt eget kapital på 1.6 miljoner kronor per 31/12 -2012 och därmed behövt lämna en handlingsplan till licensnämnden under våren 2013. I ett worst-case scenario där klubben får avslag på sin handlingsplan samt sedan misslyckats med att redovisa ett periodiserat bokslut med ett positivt eget kapital per den 31/8 – 2013 så hade man blivit av med elitlicensen för säsongen 2014. Om nu inte särskilda skäl skulle anses föreligga.

licensflode
Röd linje visar worst-case scenario vid negativt eget kapital per 31/12 2012. Grön linje visar det näst sämsta scenariot där ett periodiserat bokslut per 31/8 2014 behöver visa ett positivt eget kapital för beviljad elitlicens 2015.

Gåvan och värderingen av den underlättade för Östersund FK att lira med elitlicensens eget kapital kriterie. Men att påstå att den skulle ha räddat elitlicensen är en aning långsökt. Föreningen hade haft fler än ett tillfälle att åtgärda problemet innan licensen hade dragits in.

En godkänd handlingsplan under våren 2013 hade till exempel inneburit att nästa skarpa läge – givet ett negativt eget kapital också per 31/12-2013 – hade varit en kontrollbalansräkning per 31/8 2014. Cirka tio dagar efter att ÖFK avslutat affären med Swansea där Barrows kontrakt såldes för närmare 15 miljoner kronor och därmed förbättrat föreningens förutsättningar avsevärt.

Men, det finns flera frågetecken kring Östersund FK.

Ett är att ÖFK skrev upp värdet på en annan byggnad på sin balansräkning under 2011, från 1.3 miljoner kronor till 2.1 miljoner. Ett annat är att revisorerna valde att i sin revisionsberättelse för verksamhetsåren 2012 samt 2013 att avstå och uttala sig om årsredovisningen. Ytterligare ett är den uteblivna försäljnigen av restaurangbyggnaden som alltså varken hade någon inverkan resultatet eller på balansposterna under något av åren. En kan ju undra varför föreningen i årsredovisningen för 2012 hade skrivit att man har sålt restaurangen i början av 2013, utan att man de facto gjorde det? Kanske var det ett misstag? Kanske var det bara ett sätt att rättfärdiga värderingen av gåvan, där och då? För bokslutet 2012. Det riktiga svaret på den frågan kommer vi antagligen aldrig att få, om det nu inte dyker upp i någons memoarer.

Däremot har den kommentaren i årsredovisningen fått alldeles för mycket uppmärksamhet i licenssammanhang. Dess ekonomiska värde är noll. Hade kommentaren inte funnits med så hade böckerna sett likadana ut 2012 och 2013. Givet att man hade värderat gåvan till 3.1 miljoner. Men för det syftet hade man ju två från varandra oberoende värderingsmän.

Noterbart i historien om Östersund FK:s och elitlicensens ekonomikriterier är att föreningen hamnade under licensnämndens radar ett år senare, under 2014. Licensnämnden justerade ner föreningens egna kapital per 31/12-2013 från plus 1 miljon kronor till minus 0.2 miljoner kronor. Anledningen var att nämnden ansåg att föreningen borde ha gjort en större reservation för skatter i samband med den tvist som föreningen då hade med skatteverket. ÖFK lämnade in en handlingsplan och fick den godkänd och därmed beviljad elitlicens för säsongen 2015.

Djurgården och rörelsekapital

Den allsvenska rapportsäsongen lider mot sitt slut och de majoriteten av klubbarna har släppt sina årsredovisningar. De har blivit mer lättillgängliga på senare år men det finns fortfarande flera föreningar som inte lägger ut sina rapporter offentligt på sina respektive hemsidor.

För egen del så kämpar jag med tiden som inte alltid räcker till. Därför har jag i år valt ut att skriva om de observationer som jag finner intressanta.

En sådan sak är Häckens dåligt utnyttjade balansräkning som jag skrev om för någon vecka sedan.

När jag skummade igenom Djurgårdens årsredovisning slog det mig att klubben är raka motsatsen till Häcken. Djurgården har satt pengarna i arbete och binder väldigt mycket kapital. Utöver de materiella och immateriella tillgångarna har föreningen ett stort positivt rörelsekapital. Häckens rörelsekapital är negativt. Varje bokslut. De likvida medlen är dessutom större än det egna kapitalet. Mer eller mindre varje bokslut.

Av Häckens totala tillgångar är 75 procent likvida medel samt kortfristiga placeringar som är snabba att realisera. Hos Djurgården är motsvarande siffra mindre än 10 procent.

Djurgården binder mycket kapital, vilket jag var inne på när jag svarade på frågor om Stockholmsklubbars ekonomier på FotbollSthlm.

Figuren visar en förenklad bild över Djurgården Elitfotboll AB:s balansräkning där jag har nettat ut omsättningstillgångarna och de kortfristiga skulderna, exklusive den till modeföreningen. Jag har separerat det på grund av pedagogiska skäl.

difbalans

Jag har förstått att begreppet förändring i rörelsekapital upplevs oklart. Enkelt förklarat såhär: Rörelsekapital är skillnaden mellan klubbens omsättningstillgångar och kortfristiga skulder. Jag ska försöka förklara.

Ponera att alla balanser är noll.
Bolaget säljer ett spelarkontrakt för 20 miljoner kronor, får 5 miljoner betalt direkt, 15 miljoner betalas under nästa år.

Inga kostnader i samband med transaktionen, Man gör bokslut nu:

Periodens resultat +20 miljoner => eget kapital 20 miljoner
Tillgångar: Kassa: 5 miljoner
Omsättningstillgångar: kundfordran alternativt upplupen intäkt: 15 miljoner

Balansräkningen:

Tillgångar: 5 + 15 = 20

Skulder + Eget Kapital: 0 + 20 = 20 ; Balans

Kassaflöde:
Kassaflöde från resultatet: +20 miljoner
Förändring i rörelsekapitalet – 15 miljoner
Periodens kassaflöde 5 miljoner

Rörelsekapitalet ökade alltså till 15 miljoner under perioden. Skulle bolaget till exempel vilja investera i en spelare som kräver 10 miljoner i sign-on som behöver betalas direkt så behöver klubben mer pengar.

Den dagen fordringarna betalas så minskar rörelsekapitalet till 0. Kassan ökar till 20 miljoner (allt annat lika). Bolaget får mer pengar som det kan investera. Eget kapital är oförändrat, 20 miljoner kronor. Nu kan man betala de 10 miljoner i sign-on som spelaren kräver.

En ökning av rörelsekapitalet innebär alltså att klubben binder kapital och behöver mer kassaflöde för att kunna investera. En minskning av rörelsekapitalet innebär att klubben får mer pengar att röra sig med.

Djurgården är ett fint exempel på hur olika sätt att ta betalt för sina produkter påverkar förändringar i rörelsekapitalet och därmed kassaflödet. Under de tre senaste åren har föreningen (koncernen) ökat sitt egna kapital från 16 miljoner kronor till 72 miljoner. Samtidigt har kassan minskat från 25 miljoner kronor till 13 miljoner. Låter det konstigt? Jag ska försöka förklara.

Under de tre senaste säsongerna har föreningens dotterbolag som driver A-lagsverksamheten – Djurgården Elitfotboll AB – sålt spelarkontrakt för 140 miljoner kronor. Bolaget har under denna period redovisat ett positivt resultat på närmare 50 miljoner kronor.

Kassaflöde och resultat skiljer sig däremot åt.

cashflowdif

Ebitda representerar rörelseresultat före spelarförsäljningar, exklusive av- och nedskrivningar, och finansnetto (ränta). Med andra ord intäkter exklusive spelarförsäljningar, minus löpande kostnader för spelartruppen, hyra av stadion och allt annat som en fotbollsklubb behöver i sin dagliga verksamhet.

Ett negativt kassaflöde från utgifter för förvärv av spelarkontrakt från andra klubbar (transfersummor som man betalar).

Negativt kassaflöde från investeringar i andra materiella tillgångar samt ett negativt kassaflöde från att ha betalat aktieutdelning till DIF Invest AB.

Och så har vi då det negativa kassaflödet från förändringen i rörelsekapitalet vilket alltså uppstår när rörelsekapitalet har ökat. Allt som allt har Djurgården Elitfotboll AB, sedan 31 december 2015 ökat sitt lån från moderbolaget med 12 miljoner kronor för att finansiera sin verksamhet.

Det är framför allt affärsmodellen – där 40 procent av Djurgårdens intäkter under de tre senaste åren kommer från transfermarknaden – som orsakar kapitalbindningen. Intäkterna från spelarförsäljningar är generellt uppdelade på flera avbetalningar. Sign-on däremot vill spelarna gärna ha betalt till sig direkt.

Djurgården periodiserar kostnaden för sign-on. En kostnad är en periodiserad utgift. Man fördelar utgiften till de perioder den avser. Den återstående kostnaden för de kommande perioderna klassificeras som en förutbetald kostnad, som är en omsättningstillgång. Ökade omsättningstillgångar ökar rörelsekapitalet (allt annat lika).

En analys av Djurgården Fotboll AB:s rörelsekapital visar förändringen i rörelsekapitalet i relation till förändringen i omsättningen.

Förenklat och givet den intäktsmix samt kostnads-struktur som klubben har haft under de senaste fem åren, så binder bolaget i genomsnitt 800 000 kronor i rörelsekapital för varje miljon som man ökar intäkterna med.

workingcapital

Skulle Djurgården behöva ytterligare pengar för t.ex. fler investeringar så skulle man därför behöva tillföra mer kassaflöde. Det kan göras på flera olika sätt.

-Korta ner tiden för fordringarna från andra klubbar. Det skulle rimligen leda till lägre transferintäkter och därmed sämre rörelseresultat. Har man en god kontroll över sin likviditet så kan man rimligen försöka anpassa betalningsflöden för varje transferförsäljning efter behov.

-Öka försäljningen från intäktsklasser som ger ett snabbare positivt kassaflöde, t.ex. biljetter och sponsorpaket där det senare rimligen har en kortare tid på fordringar än vad spelartransfers har.

– Låna pengar, eller tillföra aktiekapital.

Kanske skulle man kunna låna pengar från Häcken, så att också deras pengar sätts i arbete?

Med det sagt så misstänker jag att Djurgården har en tanke bakom det hela. Att investera ännu mer i spelartruppen än vad man har gjort misstänker jag upplevs som riskabelt, givet den redan stora finansiella exponeringen mot transfermarknaden. Man har därmed kunnat finansiera det man har velat göra internt inom koncernen.

Det är också en rimlig orsak till att man har bundit kapital så som man har gjort och låtit pengarna arbeta för att på så sätt maximera transferintäkterna och därmed vinsten.

Om Häcken har fotbollseuropas sämst utnyttjade balansräkning så utnyttjar Djurgården sin balansräkning mycket väl. På tre år har man tjänat ihop lika mycket eget kapital som det tog Häcken femton år att göra.

Ironiskt nog är de sportsliga resultaten under de senaste åren ungefär desamma.