Månad: maj 2019

Har den Europeiska transfermarknaden förvandlats till en spekulationsbubbla?

Odilon affären, från Hammarby till belgiska Club Brugge. Den har säkert gått få förbi den gångna veckan. En fantastisk affär för Bajen. En osannolik affär säger vissa. Ett mycket väl genomfört scoutinarbete säger andra. Kanske är det ett tecken i tiden. Accelererande priser på spelartransfers. Idag stod det att tyska Bayer Leverkusen slog sitt transferrekord med ett förvärv för €32 miljoner från Hoffenheim.

Kan det vara så att det är en spekulationsbubbla som håller på att växa sig på den europeiska transfermarknaden?

Under de senaste fyra åren har De allsvenska klubbarnas intäkter från spelartransfers trefaldigats. Från ungefär 100 miljoner kronor årligen till dryga 300 miljoner kronor och det beror inte på att talangen har blivt bättre i allsvenskan än på andra marknader: Mätt i Uefa koefficienten har allsvenskan under hela 10 talet rankats ganska stabilt runt plats 22 av de 53 ligor som deltar i Uefas internationella tävlingar.

Anledningen till de ökade transferintäkterna stavas mer pengar i omlopp. Pengar som har kommit in i systemet i från i första hand de accelererande priserna för sändningsrättigheter till Premier League under den senaste sexårsperioden.

transfer
Saxat från: CIES Football Observatory Monthly Report n°37 – September 2018
Financial analysis of the transfer market in the big-5 leagues (2010-2018)

Premier League har sedan fungerat som ett hjärta som pumpat ut likviditet genom transfersystemet till de andra ligorna rund om i Europa. De pengarna når till slut också allsvenskan. Bara de senaste två åren har till exempel Hammarby exporterat talang till Belgien för mer än €6 miljoner.

Jag blev nyfiken och lyckades googla fram Club Brugges årsredovisning och med hjälp av translate funktionen kunde jag klassificera posterna och göra en grafisk översikt.

Jag delade upp tillgångarna i transferrelaterade tillgångar och övriga där de transferrelaterade består av imateriella anläggningstillgångar samt fordringar på spelarförsäljningar där det senare är uppdelat på fordringar som förfaller inom ett år och de som förfaller längre fram i tiden.

De imateriella tillgångarna avser de på balansräkningen aktiverade spelarförvärven som Club Brugge har gjort och som skrivs av linjärt årligen under kontraktstidens längd.

bruggeassets

bruggafinans
Siffror i miljoner Euro

Det som sticker ut är att 80 procent av Club Brugges tillgångar är transferrelaterade. Tillgångssidan finansieras till 20 procent av eget kapital. Det innebär en hög finansiell risk.

Tittar vi på resultaträkningen så ser vi att försäljning av spelarkontrakt har vuxit till en mycket betydande del av Club Brugges omsättning samt resultat. Det innebär en hög affärsrisk. Klubben ser inte heller ut att vara lönsam. Precis som ungefär hälften av de ca 700 klubbar som Uefa monitorerar i sin årliga benchmark-rapport.

Hur som helst är det uppenbart att Club Brugge har en mycket mycket hög exponering mot transfermarknaden.

bruggeRR
Siffror i miljoner Euro

Med en sådan affärs- och finansieringsmodell skulle en minskad likviditet i transfermarknaden få ganska stora konsekvenser för Club Brugge. Personalkostnaderna som står för en stor del av omsättningen tar flera år att få ner. Skulderna ska betalas samtidigt som de långa fordringarna har ökat under det senaste året vilket betyder att det tar längre tid att materialisera en del av tillgångarna.

En fluga gör ingen sommar. Att enskilda klubbar får problem händer hela tiden utan att det får märkbara konsekvenser för systemet.

Knäckfrågan är om Brugges balansräkning är en regel eller ett undantag i den europeiska fotbollsdammen?

När priset på tillgångar ökar snabbt, vilket har hänt på den europeiska fotbollsmarknaden, så bildas det inte sällan spekulationsbubblor.

Jag undrar om det inte är det som håller på att hända?

Tillväxten bromsar in i Premier League – och med det inflationen på transfermarknaden

På söndag avslutas Premier League för den här säsongen. Men inte bara det utan också den nuvarande tre år långa TV rättighets-cykeln. De senaste två cyklarna har Premier League kollektivet upplevt kraftigt ökade intäkter från sändningsrättigheter. Med det har övriga Fotbollseuropa upplevt en kraftig transferinflation med kraftigt ökade priser på talang. Jag har skrivit om transferinflationen i ett tidigare blogginlägg och ni kan läsa den under denna länk.

När nästan varenda fotbollpodcast har blivit närmare besatta av spelartransfers och sätter prislappar på i stort sett varje ny talang som kommer fram i allsvenskan så kan det vara ett tecken på att vi är nära slutet av uppgången. Ett av flera tecken.

Den kommande treårscykeln som startar i augusti är ökningen i intäkter från sändningsrättigheter marginell. Ersättningen från de rättigheter som säljs till brittiska aktörer minskar i storlek jämfört med den nuvarande perioden.

Det kompenseras genom en ökning i de internationella sändningsrättigheterna, alltså de rättigheter som ligan har sålt till de dryga 200 TV bolag utanför Storbritannien, till exempel Nordic Entertainment Group (Viasat) i Skandinavien. Men också internationella marknaden är tillväxten procentuellt lägre än vad den har varit tidigare år, vilket är förståeligt i och med att ligan till slut har nått en förhållandevis stor marknadspenetration.

PLTVrattTotal
Datakälla: BBC.com

I Storbritannien har tillväxten i TV intäkterna drivits av flera olika faktorer, både marknads-relaterade men också genom en myndighetsreglering. En snabb sammanfattning av historien:

Det var 1992 som 22 klubbar bröt sig loss och bildade Premier League. Den enskild största förändringen var att Premier League började sälja sina kommersiella rättigheter för egen räkning och behöll pengarna inom de egna klubbkollektivet. Fram till dess såldes rättigheterna av FA och intäkterna delades lika mellan de drygt 90 klubbar som utgjorde Football League. Man gjorde det i en tid då marknaden för betal TV var i sin linda.

PLTVratt
Datakälla: Ofcom.org.uk; bloomberg; gov.uk

1989 lanserade SKY sitt första satellit TV erbjudande till Storbritanniens hushåll. 1990 fusionerade man med rivalen BSB och bildade British Sky Broadcasting. Bolaget vann den första upphandlingen av sändningsrättigheterna till Premier League 1992. Under de första 10 åren växte priset på sändningsrättigheterna i takt med storleken på den brittiska betal TV marknaden.

Prisökningen på Premier Leagues sändningsrättigheter var inte enbart till ondo för Sky Det innebar ju att inträdesbarriärerna för konkurrenterna växte och det saknades tillräckligt kapitalstarka konkurrenter som kunde ta risken och köpa sändningsrättigheter. Det medförde att prisutvecklingen stagnerade i mitten av 00-talet och Sky:s vinstmarginaler ökade.

Men så hände något. 2005 tvingade EU:s konkurrensmyndigheter Premier League att dela upp rättigheterna i sex olika paket varav maximalt fyra stycken fick förvärvas av en enda köpare. Premier League protesterade. Fåfängt. Och det var nog tur att ligans välavlönade jurister inte klarade av att bestrida direktiven. För bara månader senare sålde  Premier League sina sändningsrättigheter till ett pris ca 70% högre än det gamla avtalet. Men nu till två olika motparter, Sky och Setanta.

Setanta var finansierat av riskkapitalföretag och saknade ett eget distributionsnät utan använde sig av flera olika kanaler: Det marksända digitalnätet, Virgin Medias plattform samt BT Vision. Man hade därmed potentialen att nå fler hushåll än Sky och dess setelit-modell. 2008 kom dock finanskrisen och när riskkapitalet tog ner sina risker och tillförseln av pengar ströps så hamnade Setanta på obestånd. Ligan tog tillbaka Setantas rättigheter så fort de missade en betalning och lyckades sälja dessa till ESPN istället, för samma pris.

Prisutvecklingen på sändningsrättigheterna stagnerade återigen men i upphandlingen inför säsongen 2012-13 fick Sky konkurrens av det kapitalstarka British Telecom (BT) som hade investerat stort i sitt bredbandsnät och ville fylla det med innehåll för att bättre kunna sälja det. Konkurrensen mellan Sky och BT medförde att storleken på Premier Leagues sändningsrättigheter i Storbritannien tredubblades inom loppet av två försäljningscykler.

Sky:s vinstmarginaler försämrades kraftigt. Premier League som innehåll hade nu nått en storlek av 25 procent av den totala brittiska betal TV marknaden som var och fortfarande är ungefär £6.5 miljarder. En ganska stor ökning från den tidigare nivån som rullade runt 10 procent.

Uppenbarligen kände både Sky och BT till slut sig vara nöjda med sina respektive marknadsandelar och det blev inget nytt tredje budkrig. Inför den kommande cykeln lyckades Premier League bara sälja fem av sex paket och efter ytterligare ett par månaders förhandlande köpte Amazon det sista sjätte paketet.

Jag har skrivit om Premier League och Amazon ett blogginlägg som finns under denna länk.

Så är den slut nu, pengafesten? Inte helt och hållet. Vi läser med jämna mellanrum och hur de allra största klubbarna i Europa lyckas skriva nya mycket lukrativa sponsoravtal med dräktleverantörer som Nike, Adidas mfl. Det betyder att priserna på den absolut allra bästa talangen kommer fortsätta att öka. Det som däremot har varit fallet under de senaste sex åren är att den förhållandevis jämlika distributionen av TV intäkterna har gjort att pengarna har strömmat in i transfersystemet från Premier Leagues samtliga klubbar.

Detta har förstärkts av den överenskommelse mellan klubbarna i ligan som säger att bara en liten del av nya TV pengar får användas till spelarlöner för att minska inflationen av spelarlönerna. Lönerna tillåts sedan att öka stegvis år för år. Mer exakt om hur regelverket är utformat finns att läsa i ett tidigare blogginlägg.

Med en mindre intäktstillväxt de kommande åren så kommer troligen ration personalkostnader i relation till intäkter att drivas mot de 70 procent som ligakollektivet hade innan Sky och BT:s kapprustning. Om detta inträffar så går mer av pengarna till spelarna och mindre ut i transfersystemet.

PL_revnue_wages
Figuren visar tillväxten i intäkter och personalkostnader. De vita brytlinjerna visar brytpunkterna för ligans TV avtalscykler. Datakälla: Deloitte.

Kan prisutvecklingen på TV rättigheter för Premier League skjuta i höjden igen? Vilket har blivit fallet tidigare år, efter en kortare period av stagnation.

Så är det förstås, men utan ny konkurrens på marknaden eller nya ingrepp från konkurrensmyndigheterna så kommer den nuvarande storleken på Premier Leagues sändningsrättigheter i Storbritannien troligen inte att öka.

Hur ser konkurrenssituationen ut?

streaming
datakälla: ofcom.org.uk

 

Den teknologiska utvecklingen har möjliggjort ett nytt sätt att distribuera innehåll till konsumenten – streaming. Det har också under de senaste åren spekulerats om att någon av aktörerna som levererar streamingtjänster skulle komma att utmana Sky och BT om rättigheterna.

Den brittiska marknaden för streaming hade i slutet av 2017 vuxit till £2.2 miljarder där hälften kom från reklamintäkter. Abonnemang där Netflix, Amazon Prime och Sky:s plattform NOW hade närmare £900 miljoner av marknaden och hade tillsammans 15 av 27 miljoner brittiska hushåll. 15 miljoner hushåll är också ungefär det antal som Sky och BT har har som betal TV kunder. Majoriteten av betal TV kunderna köper en streamingtjänst och en stor del av konsumenterna har fler än en leverantör av streaming.

De två figurerna nedanför visar kross-konsumtion av de olika leverantörerna respektive anledningar till att abonnera på respektive leverantör enligt en marknadsundersökning genomförd av GFK.

streaminaktörer

streamingmotiv
Saxat från: Ofcom Media Nations UK 2018

 

För aktörerna på marknaden för streaming finns det marknadsandelar att vinna både från varandra men också från de traditionella mediehusen och Premier Leagues sändningsrättigheter är innehåll som definitivt skulle vara ett bra verktyg för att kunna göra det. Men även om flera av aktörerna är mycket kapitalstarka så är kostnaden för en tillväxt driven av Premier League mycket mycket hög.

Och frågan är om streaming-företagen vill det? Att till varje pris slåss om marknaden för distribution av innehåll? För vad är t.ex. Netflix för något egentligen? Är man ett distributionsföretag eller är man ett produktionsföretag med en egen distributionskanal?

Det kommer troligen ta viss tid för streaming-marknaden att strukturera sig.

Under tiden ska vi inte förvänta oss lika stark tillväxt i Premier League som det har varit under de senaste sex åren.

Rimligen får det också en nedkylande effekt på den i mina ögon överhettade transfermarknaden i hela Fotbollseuropa.