Månad: mars 2020

Fordringar spelarövergångar svenska klubbar

Med bakgrund av mitt förra blogginlägg bläddrade jag snabbt igenom årsredovisningarna hos de allsvenska klubbar som vanligtvis handlar mycket med spelarkontrakt och utlandet. Figuren nedanför visar en sammanställning (Djurgården har inte specificerat sina fordringar för spelarövergångar utan jag har använt posten ”upplupna intäkter” som proxy).

Det man är nyfiken över hur mycket av de utländska klubbars skulder till de allsvenska klubbarna hade hunnit reglerats innan korona-krisen? Den rådande situationen får man ändå anta har påverkat betalningsförmågan hos de allsvenska klubbarnas motparter.

Ej reglerade skulder för spelarövergångar är en överträdelse mot Uefas finansiella regelverk (Uefa Financial Fair Play, article 49). I december 2019 fick tre klubbar sanktioner för brott mot Uefa FFP*

* https://www.uefa.com/insideuefa/about-uefa/news/newsid=2637436.html

En kan fråga sig hur många klubbar som kommer att kompatibla med regelverket när vi sammanfattar 2020? I värsta fall är regelverket det minsta bekymret. Konsekvenserna för en stor kedja av inställda betalningar är betydligt mer systemkritiska än så.

Noterbart är att IFK Norrköping som under de senaste fyra åren har sålt spelarkontrakt för sammanlagt närmare 200 miljoner kronor har per balansdagen (31 december) varje år haft noll (0) kronor(!) i fordringar på andra klubbar för försäljning av spelarkontrakt.

fordringar

Transfermarknaden och skuldsättningen

Det kom en bra fråga efter att jag häromveckan hade publicerat blogginlägget om nettoskulderna på transfermarknaden. Det europeiska klubbkollektivet eller gemenskapen hade år 2018 (den mest aktuella siffran) tillsammans en nettoskuld för spelartransfers som uppgår till närmare 1.2 miljarder euro.

Definitionen av nettoskulden är ganska enkel. Beståndsdelarna finns att finna i klubbarnas balansräkningar. Det är skulder till andra klubbar för köpta spelarkontrakt minus fordringar på andra klubbar för sålda spelarkontrakt. I folkmun, avbetalningar.

tranfer_debt
Figur 1. Datakälla: Uefa Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

 

En kan undra hur transferskulder minus transferfordringar inom gemenskapen kan vara annat än noll? Rimligen borde det ju vara så. Det som blir en skuld hos medlem A till medlem B i samband en ett spelarförvärv blir en fordran hos medlem B på medlem A för det sålda kontraktet. Båda är ju lika stora, alltså netto = noll. På balansräkningen för hela gemenskapen. 2018 uppgick transferfordringarna inom gemenskapen till närmare 4 miljarder euro. Samtidigt var transferskulderna 5.1 miljarder euro.

Troligen är en mindre del av transferskulderna på den europeiska gemenskapens  balansräkningar till klubbar utanför Europa, i första hand Sydamerika. Fordringarna ligger då utanför gemenskapens balansräkning. De ligga i de sydamerikanska balansräkningarna.

Men den absolut största delen av underskottet misstänker jag har uppstått genom att klubbarna har sålt sina transferfordringar till finansieringsföretag. Uefa skriver i sin rapport att det finns anekdotiska bevis om att klubbarna säljer eller finansierar sina transferfordringar hos tredje-part.

I en artikel i The Athletic* från september förra året framgår det att 75 procent av klubbarna i Premier League använder sig av factoring, i olika former.

* https://theathletic.co.uk/1196148/2019/09/10/why-did-bournemouth-borrow-16m-after-selling-mings-and-mousset/

Det som händer i praktiken är att klubbarna får in pengar i förtid och på så sätt kan göra nya spelaraffärer, finansiera sign-on, skatter med mera. Det fungerar i ett universum där priset på tillgångar som man handlar med ökar eller att tillgångarna genererar positiva kassaflöden från rörelseresultatet (kommersiella intäkter > rörelsekostnader).

Jag har under veckan som gått snabbläst de kortare texter de stora revisionsfirmorna har producerat om möjliga konsekvenser av corona-krisen. De avhandlar mer eller mindre enbart de potentiellt stora intäktsbortfall för de största ligorna.

Jag har däremot inte noterat ett enda ord om skuldbalanserna i transfersystemet. 4 miljarder euro i fordringar och 5 miljarder euro i skulder. I Italien har klubbarna 1.3 miljarder euro i bruttoskulder till andra klubbar. Det motsvarar så mycket som 57 procent av Serie A:s totala årliga intäkter!

I värsta fall kan det här bli en riktig bajsmacka. Framför allt bli ju det här milt sagt ett enormt problem om nu revisionsfirmorna skulle råka att få rätt i sina dystopiska intäktsprognoser.

För precis som coronaviruset har brett ut sig över hela världen så kan sena eller inställda betalningar sprida sig från de stora ligorna till gemenskapens övriga ligor. Majoriteten av ligorna är netto-långa i transferfordringar (figur 2). De allsvenska klubbarna hade till exempel vid det senaste årskiftet närmare 100 miljoner kronor i fordringar på utländska klubbar.

I bästa fall kan ligorna starta igen och spelas färdigt under sommaren. Kan matcherna dessutom spelas inför publik så förbättras möjligheterna för klubbkollektivet att klara av att hantera sina transferbalanser.

I så fall blir konsekvensen att klubbarna prioriterar en konsolidering av sina balansräkningar före nya affärer på transfermarknaden. Det sunda förnuftet säger att företag gör så i osäkra tider för att minska riskerna. Alltså minskar storleken på sina fordringar och skulder.

Det var också det som hände i samband med finanskrisen som startade 2008. Mellan 2010 och 2015 gick netto-transferskulderna ner från 800 miljoner euro till 300 miljoner euro (Figur 1).

Volymerna på nya affärer gick ner och 2013 slog den allsvenska talangexporten i botten med sammanlagt 63 miljoner kronor i intäkter från sålda spelarkontrakt till utlandet. På vilka nivåer det kommer att bottna de kommande åren är mycket osäkert. Precis som allt annat just nu.

De föreningar som har haft transfermarknaden som en betydande intäktskälla får därmed räkna med att justera sina långsiktiga strategier.

Den andra sidan av myntet är att det kommer det att uppstå ett överutbud av talang. Säsongen 2010-11 var det 1267 fler spelare som lämnade de 151 ligor som transfermarkt täckte vid den tiden än vad som kom in via rekryteringar. I Nederländerna som på den tiden var en viktig exportmarknad för allsvenskan rörde sig om ett utflöde på närmare 50 spelare**.

** https://osynligahanden.com/2012/09/05/allsvenska-exportmarknader-eredivisie/

För de föreningar som klarar av att hantera sina problem på kort sikt (likviditet) samt har goda intäkter från sina kommersiella intäkter så kommer det öppnas goda möjligheter att rekrytera kompetent talang, på en ny prisnivå. Om man nu inte redan har bundit sina pengar i långa kontrakt, på den gamla prisnivån.

transfernetto
Figur 2. Klubbkollektivets transferbalanser. Datakälla: Uefa Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

Uefa, EM och reservfonden

Det gick ändå snabbt att fatta ett beslut. Uefa flyttar EM ett år fram i tiden och sätter en preliminär kalender för 2019. Det var det enda möjliga alternativet. Det fanns ingen annan rimlig väg fram givet förutsättningarna. Det gick rykten om att Uefa skulle ställa ut ett betalningskrav till klubbarna motsvarande 300 miljoner euro vilket skulle motsvara den förväntade kostnaden för rockaden. Det visade sig vara falska rykten. Troligen därför att det helt enkelt inte var läge att tjafsa om den saken nu. Det viktiga var att få ett beslut på plats. Så fort det bara gick. Diskussionen om finansiering får komma senare.

Uefa har det som den absoluta majoriteten i dess klubbkollektiv saknar: En valutareserv. Dessutom en stor del av sin balansräkning placerad i mer eller mindre likvida tillgångar. Uefa har fonderat 500 miljoner euro som gör det möjligt för organisationen att skjuta fram och riskera intäkter samt ta kostnader som uppstår i samband med flytten av EM.

Det Uefa gör här är exakt det som är syftet med reserven. Den ska användas vid extrema situationer vilket det här i allra högsta grad är.

balans_uefa
Figur över Uefas balansräkning. Finansiella tillgångar består av en korg med 100 olika företagsobligationer med en genomsnittlig löptid på 3.5 år. Datakälla: UEFA FINANCIAL REPORT 2018/19

 

Hade Uefa inte flyttat mästerskapet så hade de europeiska klubbarna stått inför ett brant stup. Klubbkollektivets största problem idag är att man sitter på en stor massa ilikvida tillgångar: Spelarkontrakt och arenor som i dagsläget inte genererar några kassaflöden. Verksamheten står helt stilla under en period på året då maskineriet förväntas gå för fulla cylindrar, arenorna fyllas med människor som konsumerar varmkorv och sponsorer som vaskar Champagne.

Även det fortfarande är ytterst osäkert ifall ligasäsongerna kommer att kunna spelas klart eller om de kommer att kunna spelas inför publik så har Uefa åtminstone öppnat upp den möjligheten.

balans_klubbkollektiv
Förenklad figur över klubbkollektivets balansräkning. Det negativa rörelsekapitalet kräver positiva kassalösen från rörelsen, det vill säga klubbarnas tillgångar. För närvarande är tillgångarna mer eller mindre döda pengar. Datakälla: Uefa Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

 

Även det fortfarande är ytterst osäkert ifall ligasäsongerna kommer att kunna spelas klart eller om de kommer att kunna spelas inför publik så har Uefa åtminstone öppnat upp den möjligheten: Att klubbarnas tillgångar får arbeta.

Det här innebär att Uefas reservfond kommer att minska och det borde ligga i allas intresse att den byggs upp igen. De pengarna kommer att behöva komma någonstans ifrån.

En rimlig vår framåt är att det regleras genom de kommersiella rättigheter som Uefa organiserar och administrerar för sina intressenters räkning; klubbar och förbund. I klartext: Uefa tar en lite större del av intäkterna innan de delas ut till klubbar och förbund med syfte för att bygga upp fonden igen.

Men det betyder också att Uefa behöver lösa förhandlingarna intressenterna. Uefa rimligen inte hamna i ett läge där reservfonden töms och att superklubbarna i ett senare skede säger tack och hej och lämnar gemenskapen för en privat liga. Det skulle devalvera gemenskapens kommersiella rättigheter, i första hand Champions League.

Det är en diskussion och tuppfäktning som vi har framför oss.

intakts_uefa
Intäkter från respektive kommersiell rättighet samt de belopp som betalas ut till klubbar och förbund. Uefa betalar ut ett högre belopp till deltagarna av Europa League än vad intäkterna från den kommersiella rättigheten genererar. Detta subventioneras av Champions League rättigheten.  Nettot på dryga 600 miljoner euro finansierar Uefas verksamhetskostnader samt bidrag till reservfonden. 275 miljoner euro betalas också ut i olika solidaritetsprogram.  Datakälla: UEFA FINANCIAL REPORT 2018/19

 

 

Krävs åtgärder på samtliga nivåer inom fotbollen

Det värsta med den här situationen är osäkerheten. Förutsättningarna förändras hela tiden, i realtid.

Det kommer krävas åtgärder stora som små. Och det krävs att det görs saker ganska snabbt och på samtliga nivåer. I en osäker tid kan man försöka göra vissa saker mindre osäkra.

Till exempel skulle FIFA kunna slopa transferfönster under en överskådlig period. Det är rimligt och anta att ligor startar igen vid olika tillfällen under året. Det skulle underlätta att kassaflöden distribueras klubbar emellan genom handel av spelarkontrakt.

När det gäller Uefa är det enda vettiga alternativet att flytta EM som är planerat att spelas i sommar. Även om det fortfarande är osäkert om ligorna kommer kunna spelas klart under sommarmånaderna så ökar det åtminstone sannolikheten att de kan göra det. Även om det kommer att innebära en stor ekonomisk belastning för Uefa så finns det värre alternativ.  Det finns en risk att fotbollspyramiden kollapsar om det går så långt att saknas tillräckligt med likviditet till att hantera de stora transferskulder som finns i systemet. I värsta fall finns det en risk att det bildas flera olika privata ligor och att organisationen går från en mycket betydelsefull spelare inom fotbollen till att bli en parantastes, som t.ex. det internationella hockeyförbundet.

Också på liganivå finns det saker som går att samordna. Jag läser Sportbladet nu ikväll där det finns information om att det med start i april och varannan månad betalas ut 4.5 miljoner kronor  i TV intäkter till de allsvenska klubbarna.

Faktum är att vissa klubbar är mer beroende att få de pengarna i april än andra. Malmö FF och Häcken t.ex. klarar troligen sin likviditet under hela året även om de får TV pengarna i en klumpsumma i december samtidigt som andra klubbar skulle behöva en större del av årets intäkter redan här och. En del klubbar kanske kan vänta med betalningarna till det tredje kvartalet och så vidare.

Genom att justera tidsaspekten för utbetalningarna på klubbnivå så hjälper man klubbarna med deras likviditetshantering. Tänker jag. Den totala TV potten för ligan arbetar på så sätt mer effektivt.

Det här behöver i så fall koordineras centralt av ligaorganisationen. Det kräver också ganska mycket från klubbarna själva. Men till skillnad från andra industrier så är man i fotbollen beroende av sina konkurrenter för att det överhuvudtaget ska bli en produkt att sälja.

Det löser sig igen, väl?

Ni som har följt bloggen under en längre tid känner nog vid det här laget att jag generellt inte är särskilt bekymrad för fotbollsekonomin. Den har överlevt många kriser.

För hundra år sedan spelade 22 klubbar i den högsta engelska ligan. Elva av dem spelar idag i Premier League. Sex stycken återfinns Championship, Två vardera i League 1 respektive League 2. Endast Bradford (Park Avenue) A.F.C får man leta after utanför F.A. Football League. Tänk att världen under de åren upplevde den stora depressionen, ett världskrig samt flertalet lågkonjunkturer. Söker du en stabil industri så är fotbollsindustrin troligen den första du stöter på.

Det finns otaliga exempel på fotbollsklubbar som har hamnat på obestånd under årens lopp men de har också haft en förmåga att resa sig.

Men idag är jag lite bekymrad och det är nog egentligen den första gången jag är det. Fotbollspyramiden står inför stora utmaningar, i spåren av Covid-19.

Senast den utsattes för en stressad situation var i slutet av 00-talet när finanskrisens vindar blåste över världen. Fotbollsklubbarna hade det jobbigt ett par år men de överlevde också den krisen. Mycket tack vare för att publiken fortsatte att gå på matcherna.

Idag är i stort sätt alla matcher inställda. I bästa fall uppskjutna. De uteblivna eller i bästa fall framflyttade positiva kassafloderna från biljettintäkter är en sak. En annan kan vi läsa på nyhetsbyrån Bloomberg som rapporterar om att notan för en inställd vårsäsong kan komma att landa på en miljard euro. Det rör sig om att TV bolag som äger sändningsrättigheterna till de största ligorna kan kräva säljarna av rättigheterna på skadestånd. Fotbollsklubbarna alltså.

Den risken låter kanske lite överdriven. Ett sådant krav låter inte särskilt ekonomiskt. Med tanke på de transferskulder som finns och som jag redogjorde för i min förra blogg så skulle fotbollspyramiden vid händelse av ett sådant betalningskrav helt enkelt kollapsa. Troligen.

Under finanskrisen upplevde fotbollen några tuffa år. Intäktstillväxten hos Uefas klubbkollektiv hade minskat från två siffriga tal till att mellan 2008 och 2011 bara nå en tillväxt på 3 procent årligen. Men det var fortfarande en tillväxt. Kostnaderna var mer trögrörliga och det tog längre tid för dessa att komma ner. Förstås. Först 2011 var kostnadstillväxten nere på 3 procent.

Pengarna var mer eller mindre slut i systemet. 2013 fick de allsvenska klubbarna tillsammans bara lite drygt 60 miljoner kronor för spelarförsäljningar till utlandet och redovisade tillsammans en förlust på 70 miljoner kronor.

Det som händer nu är att klubbarna möter en helt annan verklighet. Det är möjligt att man tillsammans med spelare, sina leverantörer samt andra intressenter kan klara av att hantera försenade eller i värsta fall uteblivna kassaflöden från biljettintäkter. Kanske.

Men transferskulderna kommer bli jobbiga att hantera. De utgör en stor systematisk risk. En kedja av betalningar längst hela fotbollspyramiden där majoriteten av klubbarna är nettofordringsägare. Med tanke på skuldbalansen 2018 och hur transfermarknaden har utvecklats under 2019 är det rimligt och anta att nettoskulden i systemet ligger kvar på 1.2 miljarder euro. Kanske till och med lite högre än så. De allsvenska klubbarna hade vid årskiftet transferfordringar på utländska klubbar som uppgick till närmare 100 miljoner kronor. Det är mer eller mindre kortsiktiga skulder som förväntas betalas under 2020. På andra sidan balansräkningen möter klubbarna leverantörer och andra fordringsägare som de pengarna ska betalas vidare till.

Ett miljardkrav från TV bolagen skulle med andra ord riskera att förgöra den produkt som TV bolagen lever på. I alla fall så som vi känner den idag. Det låter inte särskilt ekonomiskt tänker jag.

Nu har jurister inte alltid visat sig vara duktiga ekonomer, vilket en historia från 2005 påminner oss om. Då beordrade EU:s konkurrensmyndigheter att Sky:s exklusivitet och monopol på Premier Leagues sändningsrätter skulle upphöra och att rätterna skulle delas upp i sex paket där en och samma distributör maximalt fick förvärva fyra. Premier Leagues jurister överklagade och drev målet i högre instanser. Som tur är för Premier League och ironiskt nog otur för konsumenterna så förlorade de. Bara månader senare sålde nämligen Premier League sina sändningsrättigheter till ett pris ca 70% högre än det gamla avtalet. Men nu till två olika motparter, Sky och Setanta.

Om ligasäsongen ställs in och om TV-bolagen får igenom delar av sina krav så har fotbollspyramiden stora problem. Någon måste komma till undsättning.

Champions League genererar idag ca 2 miljarder Euro i TV intäkter om året. Lägg därtill en halvmiljard i sponsorintäkter. Det har länge pratats om en superliga för de superrika klubbarna. Kanske skulle en sådan liga kunna finansiera den skada som Covid-19 orsakar fotbollspyramiden.

En superliga är idag kanske den mest lönsamma ligan för de stora klubbarna. Trots att den inte existerar. Precis som Los Angeles länge var NFL:s mest lönsamma franchise utan att finnas. Storklubbarna har kunnat dra superlige-kortet varje gång det har vankats förhandlingar om fördelning av pengar inom Uefa. Precis som franchise-tagarna i NFL har kunnat dra flytt-kortet till LA om de inte fick subventioner från sina städer för att bygga nya arenor.

Men en superliga har också politiskt och kulturellt varit en mycket svår nöt att knäcka. Kanske förändrar den uppkomna situationen den saken? 

Det är långt ifrån omöjligt att krisen löser sig igen för fotbollen. Men att den denna gång får omorganisera sig. Olof Lundh skriver i sin fredagskrönika om att  kampen om pengarna bara har börjat. Nej, det blir inte vackert. Det blir blodigt. Framför allt blir det inte enkelt eller smärtfritt. Det kommer krävas starkt ledarskap. Nej förresten, det behövs det redan nu.

——————————————————————————

Enligt Uefa:s senaste benchark-rapport omsatte det europeiska klubbkollektivet 21 miljarder euro under 2018. 8 miljarder kommer från TV intäkter. Ytterligare 2 miljarder från Uefa (Champions League & Europa League). 3 miljarder euro kommer från publikintäkter. 30 klubbar stod för hälften av intäkterna.

Uefa kollektivet hade 2018 en nettoskuld (skulder minus fordringar) för gjorda spelartransfers som uppgick till 1.2 miljarder euro. Premier League kollektivet stod för 870 miljoner av dessa. Serie A kollektivet för 380 miljoner euro och La liga kollektivet för 340 miljoner euro. De flesta ligakollektiven i Europa har nettofordringar på spelartransfers. Brutto uppgick transferskulderna 2018 till närmare 5.2 miljarder euro. Fordringarna uppgick samma år till 4 miljarder euro. Rationalen är att skulderna betalas tack vare ökade intäkter i toppen av fotbollspyramiden.

2015 uppgick nettoskulden för spelartransfers till 300 miljoner Euro. De senaste fem årens boom på transfermarknaden har gjort klubbarna runt om i Europa rikare men också mycket mer exponerade mot kreditrisken.

Covid19 och fotbollsekonomin

Covid19 har tvingat fram flera myndighetsåtgärder. Flera ligor i Europa spelar inför tomma läktare, har uppskjutna matcher eller hela omgångar. Det hårdast drabbade landet i Europa, Italien har stängt ner Serie A. Tills vidare. Det är ännu osäkert hur den svenska säsongen kommer att påverkas. Vilka ekonomiska konsekvenser kommer det att få är idag ytterst osäkert.

Men det går att se var i systemet som riskerna finns.

Uppskjutna matcher och spel inför tomma läktare slår direkt mot publikintäkterna. Figuren nedanför visar hur stora publikintäkterna är i respektive lands högsta liga samt hur stor del av de totala intäkterna som publiken utgör. Ju mer beroende lagen är av publikintäkterna desto högre riskexponering mot publikrestriktioner alternativt framflyttade omgångar eller i värsta fall inställda säsonger.

publikintakter
Datakälla: Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

Men det stannar inte där. Det är allmänt känt att fotbollsklubbar – med några få undantag – opererar med mycket små vinstmarginaler. Uteblivna publikintäkter påverkar därmed klubbarnas betalningsförmåga negativt. Som vi alla känner till så har transfermarknaden upplevt en kraftig boom under de senaste åren. Det har medfört att klubbarnas balansräkningar har vuxit med fordringar och skulder till varandra.

Under finanskrisen – 2009 var nettoskulderna uppe i €800 miljoner. 2015 hade de kommit ner till €300 miljoner.
2018 hade nettoskulderna vuxit till EUR 1.2 miljarder, fördelat mellan ligorna enligt nedan diagram.

transferdebt
Datakälla: Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

Det italienska klubbkollektivet hade 2018 inte bara näst högst bruttoskuld, de hade också näst högst nettoskuld till klubbar i andra länder, €384 miljoner. Jag tror inte att det förändrades särskilt mycket under 2019. Att döma av transferaktiviteten under förra året.

Med tanke på den stora belastning som Covid19 har på den italienska ekonomin är det ett potentiellt problem. Rimligen kommer resurserna att i första hand gå till de akuta behov som uppstår i samhället samt näringslivet snarare än till fotbollsklubbarna.

En finansiell kris i den italienska fotbollen riskerar att smitta av sig till övriga länder. Betalningarna för spelartransfers hänger ihop i en kedja klubbar och länder emellan.

Det är troligt att de europeiska klubbarna i en krissituation kommer att sträva mot att konsolidera sina balansräkningar, det vill säga minska storleken på fordringarna och skulderna för att minska sina risker. Det kommer i så fall att spegla av sig på antalet och storleken på nya affärer som görs.

Försenade betalningar utgör ett problem framför allt på kort sikt, mot balansräkningarna och solvensen.

Lägre volymer på framtida spelartransfers slår till mot resultaträkningarna samt balansräkningarna.

Låt oss hoppas på det bästa och att klubbkollektivets nettoskuld inte blir för besvärlig att hantera. Den förutsätter att de rikaste klubbarna fortsätter att skjuta ny likviditet in i transfermarknaden.

transfer
Datakälla: Club Licensing Benchmarking Report: Financial Year 2018

Klubbhuset, det egna kapitalet och koncernen.

Det har varit många frågor om Hammarbys klubbhus, hur mycket som har investerats under 2019 och hur det påverkar ekonomin. I balansräkningen bokförs klubbhuset som en materiell tillgång och den ligger i föreningens balanser, alltså moderbolaget. Det skrivs av över 20 år. Alltså, om grundinvesteringen är 40 miljoner kronor så blir den årliga kapitalkostnaden (avskrivningen) 2 miljoner kronor. Det är inget kassaflöde utan bara en periodiserar kostnad som är jämt fördelad över den förväntade livslängden. Det negativa kassaflödet som i det här exemplet skulle vara 40 miljoner kronor uppstod under tiden huset byggdes, när föreningen betalade fakturorna.

Klubbhuset nyttjas av föreningen och aktiebolaget. Aktiebolaget betalar en årlig hyra till föreningen på cirka 2 miljoner kronor. Den ska sättas i relation till den hyra som man betalde för att hyra det gamla kontoret på Veterinärgränd.

Under 2019 gjordes en del investeringar i klubbhuset, både av föreningen och aktiebolaget. Föreningen investerade 5.1 miljoner kronor i byggnaden. Och den extra årliga kapitalkostnaden som investeringen innebär blir 250 tusen kronor i 20 år. Aktiebolaget investerade totalt 2.2 miljoner kronor. Investeringen aktiverades som materiella tillgångar på aktiebolagets balansräkning som ”utgifter på annans fastighet”, 2 miljoner kronor som skrivs av över 20 år samt ”inventarier” på 0.2 miljoner kronor som skrivs av över 5 år. Investeringarna orsakade en årlig kapitalkostnad på lite drygt 100 tusen kronor för aktiebolaget.

klunnhus
Investeringar i klubbhuset under 2019

 

Hur har då klubbhuset finansierats? Föreningen lånade 20 miljoner kronor från kreditinstitut och den andra halvan finansierades med eget kapital. En kan undra hur föreningen fick tag på 20 miljoner?

Gåvor på cirka 7 miljoner kronor under 2018 bidrog till att föreningen redovisade en vinst på 10 miljoner kronor det året. 2016 fick föreningen ett stort bidrag på 5 miljoner kronor från Uefa samt gräsroten vilket var obudgeterat. Det medförde att föreningen redovisade ett positivt resultat på 6 miljoner kronor för 2016.

hfifff
Balansräkning Hammarby IF Fotbollsförening (moderbolaget)

Koncernen Hammarby Fotboll har ett totalt eget kapital på 50 miljoner kronor, varav moderbolaget Hammarby IF FF (föreningen) har i runda svängar 30 miljoner kronor av dessa. 20 miljoner kronor ligger således i dotterbolaget Hammarby Fotboll AB.

Föreningens 30 miljoner i eget kapital är mer eller mindre bundet i klubbhuset som är värderat till dess anskaffningskostnad. Klubbhuset genererar inga positiva kassaflöden som en kommersiell fastighet kan göra, förutom hyran på 2 miljoner kronor som föreningen debiterar aktiebolaget.

Föreningen har också 13 miljoner kronor i omsättningstillgångar, alltså olika typer av fordringar som förfaller inom ett år. Dessa 13 miljoner matchas av kortfristiga skulder. I föreningens kassa finns cirka 5 miljoner kronor.

Föreningen har en god ekonomi med som exponeras mot en låg affärsrisk. Intäkterna är förhållandevis enkla att budgetera (förutse) och kostnaderna likaså. Föreningens output blir vad den blir, det vill säga de människor som föreningen utbildar.

Om föreningens affärsrisk är låg så är den finansiella risken lite högre. Föreningen har ju ett lån som förväntas betalas tillbaka över tid. Men allt som allt så ger en låg affärsrisk utrymme för att kunna bära en högre finansiell risk.

I aktiebolaget är däremot affärsrisken mycket hög. Aktiebolaget är exponerat mot en hög konkurrens från andra elitklubbar samt har en ständig – mer eller mindre veckovis -marknadsvärdering av sina tillgångar (spelarnas prestationer). Hög affärsrisk innebär rimligen att det vore önskvärt med en låg finansiell risk, en solid balansräkning.

Den finansiella risken är förhållandevis hög i aktiebolaget. Det egna kapitalet som uppgår till 20 miljoner kronor ger en soliditet på 30 procent. Det betyder att 30 procent av aktiebolagets totala tillgångar finansieras genom det egna kapitalet.

Aktiebolaget är också föreningens enskilt största risk. Förutom att föreningen äger aktier i Hammarby Fotboll AB så är också aktiebolaget föreningens enda hyresgäst som betalar den 2 miljoner kronor i årlig hyra. Det är nästan 10 procent av föreningens intäkter. Aktiebolaget samlar också in majoriteten av medlemsavgifterna åt föreningen genom försäljning av säsongskort.

2016 var aktiebolagets egna kapital 15 miljoner kronor vilket gav en soliditet på 50 procent. Det långsiktiga målet var att nå 30 miljoner kronor i eget kapital. I aktiebolaget. Fyra år senare har aktiebolaget 20 miljoner kronor i eget kapital. Det är en förbättring men soliditeten har minskat till 30 procent.