Precis som alla andra klubbar brottas också Helsingborgs IF med effekterna av Covid-19. För ett par veckor sedan vände man sig till kommunen där man konstaterade att föreningen skulle behöva 40 miljoner kronor över en period på tre år.

Utebliven publik på matcherna är en mycket svår nöt för de allsvenska klubbarna att knäcka. Den förväntade lågkonjunkturen likaså. Men det finns tyvärr en risk att Covid-19 sminkar över de grundläggande problemen som Helsingborgs IF ekonomi har.

Helsingborgs IF har under en längre tid dragits med ett kostnadsproblem.

Under 2018 då Helsingborg spelade i Superettan betalade man 38 miljoner kronor i personalkostnader. Det är 2 miljoner kronor mer än vad de uppflyttade kollegorna i Falkenberg FF och Athletic Eskilstuna betalade tillsammans! Det allsvenska avancemanget var inte en funktion av att Helsingborgs IF hade tillfört värde i organisationen. Det blev möjligt genom att man spenderade mycket mer pengar än konkurrenterna.

Såhär förklarade Helsingborgs ordförande för Jonas Hansson på Fotbollskanalen i mars månad 2018: – Det är en medveten satsning som gör att vi måste kunna allokera pengar till den satsningen. Ska man ha spelare som Mohammed Abubakari och de andra stora, duktiga, erfarna namnen, vilket vi tror krävs inte bara för att kliva upp, utan hänga kvar och sedan kliva vidare. Just med tanke på vårt egna kapital som med Superettan mått är starkt, med allsvenskt mått är okej, är det här vi måste gasa och bromsa. Men vi kan inte leva med att gnaga på kapitalet, vi måste vända det och jag tror att det är svårvänt innan vi når allsvenskan

Helsingborgs IF har under de senaste åren jagat pengarna från det nya TV avtalet. Däremot har man uppenbarligen inte brytt sig särskillt mycket om att förändra och förbättra sin verksamhet i grunden.

Klubben nådde allsvenskan. Men det räckte bara för att få näsan ovanför ytan. Det blev ett överskott på en miljon kronor på den nedersta raden för 2019. De ökade intäkterna som det allsvenska avancemanget förde med sig matchades mer eller mindre i förhållandet 1:1 med ökade kostnader.

Under 2019 lyckades Helsingborgs IF spela sig till ett nytt allsvenskt kontrakt och med det de nya nivåerna från media och andra centrala avtal som skulle börja gälla från och med i år. Trots det budgeterade man inte med någon förbättring av resultatet för 2020. Den budget som styrelsen presenterade på föreningens årsmöte visade ett överskott på 200 000 kronor. Med ett eget kapital på 2 miljoner kronor och en soliditet på 7 procent nöjde sig alltså styrelsen med mer eller mindre en nollbudget. Fascinerande.

Arenan: Att kostnaden för Olympia har ökat är naturligt och kan förklaras med att arenan har renoverats. Det har lett till en högre komfort vilken rimligen borde ge goda förutsättningar för en bättre matchupplevelse. Försäljningsytorna har rimligen också blivit fler och bättre. Med bakgrund av det är det anmärkningsvärt hur lite extra nettobidrag som Helsingborgs IF har lyckas skapa.

Klubben driver den kommersiella verksamheten i dotterbolaget HIF Service AB. 2019 årsredovisning visade en förlust på 4 miljoner kronor. I förvaltningsberättelsen förklarar styrelsen att bolaget sedan 2018 har fått ökade hyres- och driftkostnader i samband med att nya Olympia stod färdigt. Samtidigt säger man att de kommersiella intäkterna har minskat och att bolaget har även valt att hantera restaurang- och kioskverksamhet i egen regi. Styrelsen och den verkställande direktören bedömde att bolaget under 2020 skulle göra ett överskott, dels på grund av förväntade ökade kommersiella intäkter samt att restaurang och kioskverksamheten under det andra halvåret 2019 hade fått ett uppsving. Dock tillade man också att det fanns en osäkerhet att denna prognos inte skulle infrias. och att befintliga ägare (Helsingborgs IF) i så fall genom tillskott skulle säkerställa bolagets fortsatta drift.

Personalkostnader: Tittar man på Helsingborgs personalkostnader i ett allsvenskt kontext så betalar man en bra bit mindre än klubbarna på den övre halvan men betydligt mer än de klubbar som betalar minst. Jag skulle hävda att Helsingborgs IF under 2019 betalade en premie på åtminstone 5 miljoner kronor för att i slutändan säkra det allsvenska kontraktet. En välfungerande organisation borde rimligen ha insikten att man skulle klara av det till en betydligt lägre kostnad och utgå från det.

Helsingborgs IF saknar resurser för att kunna konkurrera om placeringar på den övre halvan med det verktyg som man har använt sig av under de senaste åren: Att spendera mer pengar än konkurrenterna.

Samtidigt är det verktyget värdelöst eftersom de förväntade placeringarna på den nedre halvan begränsar försäljningen på Olympia. Under 2019 ekade närmare hälften av platserna på arenan tomma. Präglat av historien saknas det rimligen ett tillit att föreningen ska hitta nya verktyg i lådan. Det är ett moment-22.

Man skulle kunna dela upp klubbar som vanligtvis drabbas av ekonomiska  problem i tre grupper: De klubbar som i grunden har en välfungerande verksamhet men har tagit höga kalkylerade risker och där oväntade saker inträffar. Här brukar ett kapitaltillskott hjälpa och verksamheten kan drivas vidare.

Det finns klubbar som har dålig koll på sina inkomster och utgifter och sedan finns de som har koll men helt enkelt är dåliga på att bedriva sin verksamhet. I båda dessa fall köper kapitaltillskott bara tid.

De goda nyheterna är att Helsingborgs IF åtminstone verkar ha koll på sina siffror. Redan i mars var man ute och kvantifierade effekterna av Covid-19: 17 miljoner i tappade intäkter. Den uppskattningen utgick från att man spela med publik men tappa 1000 personer per match. Klubben skulle då tappa 2,5 miljon i publikintäkter men också 6 miljoner i sponsorintäkter. Dessutom räknade man med uteblivna pengar från spelartransfers och restaurang samt konferensdelen.

De dåliga nyheterna är att Helsingborgs IF har koll på en i grund och botten dåligt fungerande verksamhet. Faktum är att Helsingborgs IF är dåliga både på att förvalta resurserna i spelartruppen och på att exploatera samt kommersialisera de nya arena-faciliteterna.

Ineffektiviteten har pågått under en längre tid vilket speglas i att Helsingborgs IF sitter med potentiella kostnader från tidigare finansieringsrundor: Föreningen har två olika slags avtal med externa finansiärer för vilka föreningen har eventuella framtida ekonomiska åtaganden mot.

1) för tilfört kapital mot vinster i eventuella framtida spelarfösäljningar där föreningens åtagande uppgår till 10.5 miljoner kronor.
2) för tilfört kapital mot vinster i eventuella framtida spelarfösäljningar där föreningens åtagande löper i 10 år och uppgår till som lägst 0 kronor och som högst 4.3 miljoner kronor.

När Covid-19 slog till blev bristen på pengar ett akut problem. Det blev det för de flesta klubbarna i allsvenskan. En säkrad finansiering för 2020 med syfte att överleva pandemin hjälper inte mer än bara på kort sikt.

Helsingborgs IF behöver förändras i grunden. Görs inte det så kommer de finansiella bekymren att komma tillbaka. Om och om igen. Hur mycket nya pengar man än stoppar in.

• Okategoriserade