I det tredje blogginlägget om AIK:s bokslut tittade jag på resultaträkningen. Men hur har klubben finansierat sig under året?

I följande vattenfallsdiagram kan vi se kassaflödena (röd negativt, blå positivt) från olika aktiviteter. Klubben gick in i året med en god likviditet med 21.7 miljoner kronor i kassan. Ett negativt rörelseresultat (Ebitda) där  och mer eller mindre oförändrad förändring i rörelsekapitalet uppvägdes av de knappa 2 miljoner i försäljng av spelarkontrakt.

Klubben har under året köpt spelarkontrakt för 7.9 miljoner kronor samt gjort andra investeringar. Bland annat köptes 50 procent av träningsanläggningen tillbaka i november månad. Under 2012 har klubben finansierat sig genom cirka 14 miljoner i långfristiga lån vilket i slutet på året resulterade i att kassan hade ökat till 24 miljoner kronor. 

Följande tabell visar status på de långfristiga finansiella lånen.

Vi kan se att AIK lånade 13 miljoner till en räntekostnad som motsvarar Stibor vilket är den referensränta som banker lånar ut svenska kronor till varandra. Storleken på Stibor varierar beroende på löptid och nivåerna ligger idag på mellan 1% (over night) och 1.6% (ett år). Ingen rationellt funtad människa lånar ut pengar till en fotbollsklubb med dessa villkor. Kanske är det förskott på framtida intäkter från arenabolaget?

Ytterligare 1.9 miljoner lånades i vad man kallar vinstandelslån där räntekostnaden bestäms av framtida transferintäkter. 1 miljon på har amorterats på ett gammalt lån med en mer marknadsmässig ränta.

Figur nedanför visar AIK:s finansiella hälsa. Vi kan se att balanslikviditeten har förbättrats under året. Klubbens kortsiktiga betalningsförmåga är fortsatt mycket god. Detta har dock till stor del nåtts genom att bolagets skuldsättningsgrad har ökat. Soliditeten är dock förhållandevis stark.

När AIK flyttar in i nya matchdagsfaciliteter så gör man det med en mycker god finansiell hälsa. Men det hade man efter 2007 också. Dagens status har i första hand uppnåtts tack vare en fulltecknad nyemission under 2011 som inbringade närmare 20 miljoner i eget kapital samt tack vare två lyckoträffar som hette Bangura och som tillsammans genererade 35 miljoner i vinst på transfermarknaden. Det är lite upp till bevis för ledningen.

Under 2012 har AIK investerat mycket pengar i spelartruppen. Men andra konkurrenter har också investerat väl. Under 2013 ska denna trupp prestera. Om den inte gör det så kommer AIK att få investera mer pengar.

I de två första delarna tittade jag närmare på AIK:s investeringar i nya spelare samt på bidtaget från deltagandet i Uefa Europa Legaue. I detta blogginlägg blir det mer fokus på de finansiella nyckeltalen.

Resultaträkningen visar att klubben har redovisat de högsta intäkterna i bolagets historia. 130 miljoner är 50 miljoner mer än vad man omsatte under 2011. Utöver de 37 miljonerna från Uefa spelet så ökade klubbens matchdagsintäkter från 32 miljoner kronor till 36.5 miljoner och Sponsorintäkterna ökade från 24.2 miljoner till 28.2 miljoner. Båda dessa siffror kommer troligtvis förändras rejält de kommande åren eftersom AIK byter kostym till en modern fotbollsarena med mycket större möjligheter att paketera matchdagsupplevelsen samt företagspaketen.

Vi kan också se att personalkostnaderna ökade med närmare 17 miljoner kronor vilken till stor del beror på de investeringar i nya spelakontrakt som man har gjort under 2012. Som tidigare noterats.

Bland de övriga kostnaderna som har ökat signifikant jämfört med tidigare år sticker kostnaden för polisbevakning på 5.8 miljoner kronor ut. Klubben driver ett mål där man menar att särbehandlingen mot Idrotts AB strider mot EU rätten. Skulle även de vinstdrivande klubbar (vilken fotbollsklubb driver sin verksamhet med syfte att förlora?) som driver sin verksamhet i föreningsform tvingas börja betala för polisen så skulle det betyda att kostnadstrycket på spelartruppen skulle minska. Anledningen till det är att det skulle ske en överföring av förmögenhet från de allsvenska spelarna till staten. Detta skulle ha en neutraliserande effekt för klubbens framtida resultaträkningar.

På den nedersta raden kan vi se närmare 5 miljoner i förlust före skatt. På de senaste 5 åren har AIK redovisat röda siffror fyra gånger. Klubben har haft och har fortfarande svårt att tjäna pengar på sin verksamhet. Varje år har förlusterna förklarats genom ”extraordinära kostnader” av olika slag. Men hur länge kan kostnader anses vara extraordinära om de nu hela tiden dyker upp i verksamheten? Även om det handlar om olika saker från år till år. Kanske ska man börja acceptera att den historiska kostnadsmassan helt enkelt har varit det som har krävts för att bibehålla den sportsliga ambitionsnivån. Givet klubbens interna effektivitet. Även om klubbens intäkter kommer att öka tack vare flytten in på den nya arenan så säger erfarenheten att kostnaderna kommer också göra det. På ett eller på annat sätt.

Under 2012 lyckades AIK kvalificiera sig till gruppspelet i Europa League. Efter att Uefa har bytt format från den gamla Uefa Cupen så har man också ändrat formatet på ersättningen till klubbarna. Uefa säljer sändningsrättigheter och andra kommersiella rättigheter till turneringen centralt. Detta inbringar totalt €150 miljoner som de 48 deltagane klubbarna får dela på.

Till skillnad från Malmö FF:s deltagande i europacupspelet så fick inte AIK lika mycket premier från Uefas centrala medel. Det beror på att MFF fick €2 miljoner för att ha kvalificerat sig till play-off omgången där vinnaren når gruppspelet i Champions League och förloraren får spela Europa League. AIK nådde Europa League via denna turnerings kvalspel.

AIK vann €1.3 miljoner för att ha kvalificerat sig till Europa League. Utöver det fick man €200 000 för sin seger i gruppspelet samt €100 000 för att ha spelat oavgjort i en match. Däröver fick man uppskattningsvis cirka €250 000 från den så kallade marknadspoolen vilken bestäms på hur mycket pengar sändningsrättigheterna genererar i klubbens hemmanation.

Lite drygt 90 000 åskådare såg AIK:s sex matcher i kval och gruppspelet. Utöver det betalade Uefa ut mindre solidaritetsersättning i respektive kvalomgång. Detta generade cirka 20 miljoner kronor tillsammans i intäkter från matchdagen samt av AIK sålda sponsorpaket. Samtidigt kostade klubbens deltagande i turneringen 20 miljoner kronor. I alla fall om man ska tro klubbens nedbrytning av extraordinära händelser under året. Här ingår kostnader för arenahyra, matcharrangemang, ersättning till spelare etc. Allt som allt menar AIK att man tjänade 17 miljoner netto på sitt Europaspel. Det är trots allt en betydande summa pengar för en svensk klubb som i vanliga fall omsätter mindre än 100 miljoner kronor om året.

Tack vare deltagandet har AIK Fotboll AB:s rörelseresultat förstärkts med 16.2 miljoner kronor vilket möjliggjorde finansieringen av de investeringar som klubben genomförde under 2012. Men jag undrar om inte klubbledningen har saltat kostnadsmassan lite. En okulärbesiktning av Malmö FF:s årsredovisning säger att kostnadsminskningarna har varit betydligt mindre än 20 miljoner kronor jämfört med 2011 då MFF hade en inte helt olik resa i de internationella cuperna. En jämförelse kan göras även med Elfsborg som har spelat i kvalen till Uefa:s cuper varje år sedan 2006. I sin redovisning har man uppgett sammanlagt 18 miljoner kronor i kostnader. För samtliga sex år tillsammans.

Varför skulle man vilja salta kostnaderna? Ett motiv är att klubbledningen framstår i lite bättre dager om man kan peka på bättre resultat från den ordinarie verksamheten, tack vare att man överför en del kostnader till det extraordinära.