Kategori: elitlicensen

Varför elitlicensen är farlig för svensk fotboll

För snart två veckor sedan gick det ut en presskommuniké från fotbollsförbundet som informerade oss om att samtliga klubbar hade fått sin elitlicens förlängd över 2011 års säsong. Bland de klubbar vars licens var ifrågasatt fanns IFK Norrköping där klubbens handlingsplan efter att ha uppvisat ett negativt eget kapital i det förra årsskiftet hade blivit godkänd. 
Döm därför av min stora förvåning när jag i slutet av förra veckan fick läsa om att Örgryte helt plötsligt i det närmaste befann sig dagar från en konkurs. Och två dagar senare kunde vi hux flux läsa om den ifrågasatta klubben IFK Norrköping och dess spektakulära rekrytering av Örebro SK:s Astrit Ajdarevic.
Paradoxalt nog sände kommunikén ut signaler som målade upp en helt omvänd bild av verkligheten.
Nu var förvisso syftet med denna information inte att ge oss en fingervisning på hur Silly Season skulle komma att se ut denna vinter. Så låt oss istället titta på hur licensen har fungerat i andra sammanhang.
Svensk fotbolls genomgång av de allsvenska klubbarnas ekonomier som presenterades i mars 2009 gav oss informationen om att samtliga allsvenska klubbar hade klarat ”eget kapitalkriteriet” för år 2010.
Så lite som tre månader senare höll Djurgården Elitfotboll AB:s en extra bolagsstämma där utfallet av denna i värsta fall hade kunnat leda till att klubbens elitverksamhet skulle börja likvideras. Saxat från klubbens årsredovisning för 2009

Enligt upprättad kontrollbalansräkning per den 30 juni 2009 var det egna kapitalet förbrukat. Vid den extra bolagsstämman beslöts att fortsätta verksamheten
Och i mars 2010 strax efter att Hammarby Fotboll i 2010 års genomgång av de allsvenska klubbarnas ekonomier hade klarat ”eget kapitalkriteriet” för 2011, kunde vi läsa nedan text på Hammarby Fotbolls officiella hemsida. 
Bolaget behöver alltså kapital under 2010 för att överleva
Nu hör båda klubbarna till kategorin ”to-big-to-fail” och båda ser ut att ha klarat sig med hjälp av sina respektive intressenter. Många gör sig lustiga på de allsvenska klubbarnas bekostnad men inte en jävel har ifrågasatt den fantastiska konstruktion vars syfte var att förbättra situationen.
För faktum är…
  •  – Klubbarna har lika dåliga ekonomier idag som innan elitlicensen infördes.
  •  – Konkursrubrikerna runt om i landet var inte fler förr än vad de är idag.
    Elitlicensen är som blindtarmen är för människan, den gör ingen nytta, den bara finns där som ett bihang. Och egentligen borde man inte bry sig om dess existens. Problemet är bara att den kostar pengar att administrera, både hos förbund och ute hos klubbarna. Pengar som istället skulle kunna användas till att utveckla svensk fotboll.
    Men största argumentet mot dess nuvarande form är att redovisning i mångt och mycket handlar om tolkning av redovisningsprinciper. Vi har lex Örebro SK där klubben länge arbetade hårt för att undvika en konkurs. När ÖSK väl hade sanerat sin ekonomi så ifrågasattes dess plats i allsvenskan och klubben fick betala arvode till sin revisionsbyrå så att de skulle säkerställa den kontrollbalansräkning som enligt klubben var ok. Licensnämnden tyckte dock annorlunda och tvångsdegraderade ÖSK och motiverade det med en differens som var mindre än 50 000 kr. Det var två olika tolkningar där båda parterna hade kunnat komma undan med sin respektive slutsats*.
    Men godtyckliga tolkningar av redovisningsprinciper ger inte bara upphov till myndighetsmissbruk. Problemet med fallet Örebro blev att allsvenskan gick miste om en färdigsanerad klubb och istället fick ta emot ett Assyriska som varken sportsligt eller organisatoriskt var redo för spel i den högsta ligan.

    Det finns många olika sätt att förstöra värdet på den allsvenska produkten, det här var ett av dessa.

    Nu är ju degraderingen av Örebro SK samt elitlicensen i övrigt på intet sätt förbundets eller licensnämndens fel. Det var samtliga svenska fotbollsföreningar som genom årsmötet var överens om att Örebro skulle degraderas. Och så länge ingen föreningsrepresentant ifrågasätter denna produkt på svensk fotbolls årsmöte så kommer elitlicensen fortsätta att kosta pengar.

    ———————————
    *Elitlicensen : En studie i fallet med Örebro SK och problematiken kring kontrollbalansräkningen, Daniel Jerresand; Mats Johansson; [2005]

    Det är dags att begrava elitlicensen

    Det skrivs spaltmeter om fotbollsklubbars dåliga ekonomier. Desto tystare är det i kritiken mot det verktyg som fick i uppgift att förebygga det. Jag har tidigare ifrågasatt pappersprodukten elitlicensens existens. Vi har under årens lopp sett ett färdigsanerat Örebro degraderas till superettan. Ett smaklöst statuerat exempel.

    Elitlicensen är ett totalt misslyckande. Ett verktyg för pampar att känna sig viktiga. Damfotbollen ger oss fler konkreta exempel på pappersproduktens menlöshet.

    Linköping FC fick i somras sin redovisning för 2008 underkänd och klubben var tvungen att leverara en handlingsplan.
    Läser man Linköpings version undrar jag ifall man ska skratta eller gråta. Men att tolka saker har ju aldrig varit svensk fotbolls starka sida.

    En klubb som däremot klarade sin redovisning och slapp göra en handlingsplan var Umeå. Ett Umeå som denna höst var nära, och i sista stund räddades från konkurs. Kanske kommer Umeå att mista sin licens i framtiden. Kanske dras licensen in precis som i Örebros fall, när saneringsarbetet väl är genomfört. Men borde inte det främsta syftet vara förebyggande?

    Liknande case hade vi 2008. Denna gång slutade det inte lika lyckligt.
    Bälinge hade klarat elitlicensens ”eget kapitalkriterie” för säsongen 2009. I oktober 2008 konkade klubben.

    Så lägg ner pappersprodukten NU!
    Om inte annat så får förbundet en administrativ kostnadsbesparing.

    8 år med en pappersprodukt‏

    Den 1:a januari 2002 infördes elitlicensen i den svenska elitfotbollen. Åtta år har gått och vi kan idag konstatera att klubbar brottas med ekonomiska problem i exakt samma utsträckning som tidigare. Åtta år har gått och det enda vi har sett är ett skamligt statuerat exempel.

    31 augusti var datumet där en ögonblicksbild mycket sannolikt kommer att ge samtliga klubbar förnyad elitlicens för 2010. Det första mätbara ekonomiska kriteriet, positivt eget kapital, är redan godkänt sedan klubbarna i mars månad skickat in sina resultat- och balansräkningar från 2008 till förbundet. Det andra kriteriet lyder,

    ”Elitlicens skall av Licensnämnden ej beviljas, såvida inte särskilda skäl föreligger, när förening per den 31 augusti har förfallna skulder avseende skatter och allmänna avgifter, skulder till SvFF, SDF eller annan medlemsförening som inte kan kvittas mot fordringar. Detta leder såvida inte synnerliga skäl föreligger till påföljden degradering.”

    Ovan poster är i relation till dagens kostnadskostymer alldeles för små för att de ska försummas. Med andra ord kan vi förvänta oss att förbundets kontrollorgan anser att klubbarna kommer att förbli solventa ända fram till säsongsslutet 2010.

    Men i realiteten är risken betydligt större, att någon av de klubbar som idag befinner sig i en negativ spiral, istället hinner att försättas i konkurs innan utgången av 2010. Nu går ju fotbollsklubbar ytterst sällan i konkurs. De räddas nästan alltid på något mirakulöst sätt. Fotbollsaktiebolag gör nyemissioner och föreningar reser lån, så kallade villkorade kapitaltillskott.

    Har då elitlicensen uppnått önskat syfte?
    För ett par år sedan skrev tre studenter en uppsats där de med hjälp av intervjuer bl.a. försökte identifiera syftena med elitlicensen*. Så här svarade Kjell Sahlström på SvFF.

    – Krav från UEFA att klubbarna skall ha ordning på sina ekonomier.

    – Önskemål från klubbarna att en klubb som inte gjorde rätt för sig inte skulle gynnas sportsligt före en klubb som gör rätt för sig ekonomiskt genom att den förra klubben kan ha bättre spelartrupp och vinna matcher. Dvs konkurrens på mer lika villkor.

    – Säkerställa att klubbarna har förutsättningar att fullfölja en serier, så att inte lag tvingas dra sig ur pga konkurs etc, och seriespel förstörs sportsligt.

    – Säkerställa och förstärka fotbollens renommé genom att klubbarna gör rätt för sig och inte skapar negativ publicitet kring fotbollen.

    Punkt 2 berör om fenomenet finansiell doping vilket är ett svårdefinierat område och Helsingborgs Sten Inge Fredin konstaterar själv att elitlicensen inte alls har angripit denna fråga. ”– Vi hade kunnat göra oss kvitt den skulden, men det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan”

    I mina ögon har enbart ett enda syfte tillgodosetts, det politiska. Att för UEFA visa upp en PK-produkt och dessutom tack vare lex Örebro kunna visa handlingskraft.

    Därför ser jag idag ett enda vägskäl. Antingen lägger man ner elitlicensen eller utarbetar helt andra kriterier.

    För vad har licensen egentligen åstadkommit under sina åtta år?
    En klubb har retroaktivt bestraffats på grund av olika syn på tolkningar av redovisningsprinciper vilket innebar att Örebro blev degraderade med en redan färdigsanerad ekonomi.

    Rent proaktivt fyller ju inte elitlicensen något som helst syfte. Klubbarnas sparpaket är inte heller ett direkt resultat av fruktan för elitlicensen utan en strävan efter överlevnad. Och här ställer aktiebolagslagen betydligt hårdare krav.

    —————————————————
    * Elitlicensens ekonomikriterier – en utvärdering av mätningen av eget kapital på koncernnivå