Kategori: halmstad BK

Halmstad BK – En uppföljning

Under 2012 lyckades Halmstad BK vända sin nedåtgående sportsliga spiral och studsade upp i allsvenskan efter bara en säsong i Superettan. Man lyckades göra det med 25 procent lägre personalkostnader. Lönekostnaderna för spelare och tränare minskade från 16.6 miljoner kronor till 11.5 miljoner. Inklusive sociala avgifter kostade HBK:s spelartrupp och tränare 15.3 miljoner kronor. Med tanke på att klubben hade en ganska stor spelaromsättning i truppen och givet de sportsliga resultaten så hade man en bra ekonomi. I den sportsliga delen av verksamheten.

Den övriga delen dras fortfarande med höga kostnader. Låt oss ta en titt på resultaträkningen.

Vi kan se att Halmstads intäkter minskade med inte mer än 4.8 miljoner. Trots degradering till Superettan. Biljettintäkterna minskade med enbart 1.3 miljoner kronor. Större framgångar på planen under 2012 jämfört med 2011 minskade de negativa effekterna av spel i en lägre division. 4.1 miljoner hämtade man hem tack vare projektet Snöbollen Tre Hjärtan AB. Detta är ett nytt privat bolag vars affärsmodell är att sätta Halmstad BK:s framtida affärer i snabbare rullning. Det framstår inte hur bolaget ska tjäna pengar i framtiden men av affärsidén att döma så kan det vara så att man har en andel i HBK:s framtida marknadsintäkter.

På den nedersta raden såg det fortfarande illa ut. Ett negativt resultat på 8 miljoner kronor före det kapitaltillskott på 8.1 miljoner som säkerställde klubbens existens. I kassaflödesanalysen ser vi att dessa pengar var nödvändiga för att klubben kunde möta sina ekonomiska åtaganden under 2012. Och avancemanget till allsvenskan var mycket viktigt för att kunna göra det under 2013.

Ganska exakt 50 procent av intäkterna försvann i posten ”övriga rörelsekostnader”. Det är mycket och det begränsar också HBK:s möjligheter att avvara mer resurser till sin spelartrupp. Om nu inte Halmstad lyckas skära ner dessa kostnader så kommer klubbens spelarbudget inte vara större än Gefles. Det vill säga tillhöra allsvenskans bottenskikt.

Intäkterna från sändningsrättigheter kommer att öka med cirka 5 miljoner under 2013. Ökningen i täckningsbidraget från biljettintäkterna och sponor & reklam kanske kan komma upp i tillräckligt höga nivåer så att Halmstad BK kan redovisa svarta siffror när året summeras. Frågan är hur långt laget räcker på fotbollsplanen.

Halmstad BK – to great to fail

2011 var ett mycket tungt år för Halmstad BK. Laget spelade ihop så lite som 14 poäng och straffades till slut för en negativ trend av ineffektivitet som har pågått sedan år 2005. Något som finns utvecklat i detta inlägg. Samtidigt är Halmstad ännu ett exempel på att fotbollsklubbar inte går omkull hur som helst. Klubbens svaga finanser hade renderat i konkurs om inte flera olika intressenter hade bestämt sig för att hindra ett sådant öde.

I detta inlägg så kommer jag att visa på hur klubbens resultat var under 2011, hur klubben räddades från betalningsinställelse samt vilka förutsättningar råder inför kommande säsong. Låt oss börja med att titta på resultaträkningen för de tre senaste åren. Det vi märker direkt är en förhållandevis liten omsättning men som bärs upp av en kostnadskostym som större än t.ex. Örebro SK:s dito, vilken inte bara har presterat bättre resultat på fotbollsplanen, men dessutom har genererat 40% högre rörelseintäkter.

Redan när vi noterar nedbrytningen av intäkterna så ser vi den ena räddningsaktionen. Under 2011 fick Halmstad BK extra medel från sina sponsorer vilket har ökat intäkterna från med nästan fem miljoner. Trots det levererade klubben en Ebitda på minus 10mkr, för ironiskt nog ökade personalkostnaderna under 2011.

För ett år sedan hade HBK en kassa på så lite som 258tkr och en balanslikviditet på mindre än ett (1.0). Med årets resultat i ryggen och utan nya pengar skulle klubben med andra ord ha ställt in betalningarna någon gång under året. Men företag går inte konkurs på grund av negativa resultat utan man gör det för att pengarna tar slut. Och det har de inte gjort.

Under 2011 sålde HBK Emil Salomonsson till Blåvitt och tack vare det fick man ett positivt kassaflöde på 3.7mkr netto från handel med spelarkontrakt. Man sålde även en byggnad på Örjans Vall för 4.8mkr (troligtvis till kommunen) vilken var bokförd som en materiell tillgång på klubbens balansräkning till ett värde av 1.7mkr. Positivt kassaflöde på 4.8mkr och en förstärkning av egna kapitalet med 3mkr (4.8-1.7). Slutligen fick man ett villkorat kapitaltillskott på 3.5mkr och kunde tack vare det säkerställa klubbens överlevnad.

Även om degraderingen till Superettan inte kom som någon större överaskning så var det inte det allra bästa som kunde hända. Halmstad kommer troligtvis att förlora en hel del intäkter under 2012 och i första hand rör det sig om 5-6mkr från centrala avtal. Vad gäller publikintäkterna så borde de trots allt kunna upprätthållas på ungefär liknande nivåer som man nådde under 2011. Dels så hade Halmstad inte överdrivet mycket publik (4k i snitt) och dels så finns en chans att HBK kommer att vinna fler matcher under 2012 än vad man mäktade med under förra året vilket förhoppningsvis kan locka lite fler åskådare till arenan. Marknadsintäkterna blir den svåra nöten att knäcka men erfarenheten från förra säsongen är att sponsorerna är beredda att visa välvilja i för klubben svåra tider.

På kostnadssidan så kan planhyran säkert förhandlas ner till väldigt låga nivåer. För vem ska spela på Örjans Vall om Halmstad skulle gå omkull? Men klubben behöver nog även pressa ner sina övriga kostnader som utifrån ser förhållandevis höga ut. Och det stora jobbet blir att få ner personalkostnaderna och samtidigt ställa ett någorlunda konkurrenskraftigt lag på planen. De goda nyheterna är att väldigt många spelare har lämnat klubben efter den förra säsongen. Det innebär att HBK har kunnat rekrytera spelare som bedöms och förväntas hålla en någorlunda hyfsad superettanivå och som får betalt därefter. 
Och på grund av att klubben i första hand värvar free agents så är avskrivningarna på spelarkontrakt inte mer än en ”dummy kostnad” som förvisso belastar det mycket svaga egna kapitalet men inte ger någon hint om att man skulle uppleva negativa kassaflöden från framtida spelarköp. Det är inte heller någon större konkurrensnackdel eftersom klubbarna i superettan generellt inte rekryterar spelare som står under kontrakt. Under 2010 värvade de 16 klubbarna spelare för totalt 6mkr.

Men trots det så står klubben inför tuffa utmaningar. Hur man än vrider och vänder på det så går HBK in i 2012 med ett substantiellt underskott. Man får ställa en till stora delar ny trupp som troligtvis är ihop-pusslad med en medel-superettan-budget. Osäkerheten är därför hög. Det är inte heller helt osannolikt att man kommer att behöva försöka få in ytterligare ett kapitaltillskott under 2012.

HBK:s fall – naturligt och mycket nyttigt för ligan

När Halmstad BK för andra året i rad redovisade en förlust i storleksordningen 15 miljoner kronor var min första tanke att klubben blev ett offer för den lägre aktiviteten på europeiska transfermarknaden. Men ganska snabbt fick jag förkasta den hypotesen. Bortsett från de extraordinära spelarförsäljningarna  under 2002, 2007 samt 2008 har inte Halmstad BK finansierat sin verksamhet överdrivet mycket genom spelarförsäljningar under 2000 talet. Nedanstående figur visar HBK:s intäktsstruktur.


Tittar vi på kostnadssidan så ser vi däremot en signifikant kostnadsökning under 2007 och 2008. Det ser ut som att klubbens management förväntade sig att de stora och men ett historiskt perspektiv mycket extraordinära intäkterna från spelarförsäljningar skulle fortsätta komma in även i framtiden. För samtidigt som kostnadskostymen växte så följde inte rörelseintäkterna med upp. Tvärtom, under de två senaste åren har rörelseintäkterna minskat med mer än 20%. 


Onekligen ser det därför ut som en klassisk överinvestering i talang. Och då måste vi ställa oss frågan vad det är som har drivit denna process. Den enkla förklaringen är naturligtvis felbudgetering och dålig ekonomistyrning. Det stämmer dock inte eftersom dessa stödfunktioner har en förhållandevis liten påverkan på klubbens förmåga att producera sportsliga resultat och kapitalisera dessa på intäktssidan.


Tittar vi på Halmstads intäkter så ser vi att klubben är kommersiellt i det närmaste obefintligt exploaterad. Ungefär 30% av intäkterna kommer från sändningsrättigheter samt centrala avtal. Man har blivit ifrån åkt av tidigare jämbördiga konkurrenter som Elfsborg, Örebro samt Kalmar FF och konkurrerar sedan ett par år tillbaka i samma intäktssegment som GAIS, Gefle IF samt Trelleborg. Figuren nedan visar hur klubbens finansiella och sportsliga konkurrenskraft har utvecklats sedan Halmstad BK vann SM guld år 2000. Den sportsliga marknadsandelen mäts genom att dividera inspelade poäng med det totala antalet poäng som spelas in av samtliga lag. Den marknadsmässiga andelen beräknas genom att dividera klubbens rörelseintäkter med samtliga allsvenska klubbars ackumulerade dito. Trenden mäts i form av tre års glidande medeltal där vi ser en tydlig nedåtgående trendkanal.

Den solidariska allsvenska distributionsmodellen skyddar klubbar som inte utvecklar sin kommersiella verksamhet och inte bidrar till ligans kommersiella utveckling. Halmstad BK har likt de andra mindre klubbarna levt under detta beskydd. Modellen förutsätter dock att dessa klubbar kan differentiera sig genom att ha en bättre sportslig produktivitet än konkurrenterna. 

HBK:s Wages-to-turnover ratio ligger på nästan 90%, vilket är jämförbart med Trelleborg FF som dock omsätter ungefär 10 miljoner mindre. Motsvarande nyckeltal för GAIS och Gefle år 2009 var 78%, även dessa klubbars rörelseintäkter var lägre än Halmstads.

De förhållandevis höga personalkostnaderna visar på att klubbens sportsliga organisation, precis som den kommersiella delen av verksamheten, inte heller har varit tillräckligt konkurrenskraftig under de senaste åren och flera konkurrenter har gjort ett betydligt bättre jobb. Klubben har fått försvara sin sportsliga marknadsandel genom ökade kostnader. Den försämrade produktiviteten i den sportsliga organisationen är en bidragande anledning till att klubben har gått back med lite drygt 30 miljoner kronor under de två senaste åren.

Märkligt nog är även försäljnings och materialkostnader förhållandevis höga med tanke på de låga intäkterna dessa genererar. Inte heller är denna kostnad någon obetydlig belastning.

Ponera att Allsvenskan skulle drivas enligt samma modell som NFL. Lönetak, ingen nedflyttning samt en ännu mer kraftfull revenue-sharing-mekanism. Klubbens mediokra drift skulle tillåtas att fortsätta och hade klubben varit privatägd så hade dessutom klubbens ägare kunnat plocka ut utdelning. Det sista tack vare de garanterade intäkterna från den centrala poolen vilket begränsar de negativa effekterna från minskade publiksiffror på den egna arenan. Vi skulle varken få se någon förbättring eller utveckling vilket skulle generera en stegvis försämrad välfärd för ligans konsumenter. Samtliga dessa nämnda mekanismer, var för sig och tillsammans, skyddar dåliga prestationer och låter dessa fortleva.

Eftersom allsvenskan är en öppen liga så straffas i alla fall en viss uppnådd grad av mediokerhet och klubben tvingas nu till att förändra sin affärsmodell och praktisera den väl. Dessutom är det uppenbart att Halmstad BK kommer att behöva ett kapitaltillskott under 2011. Den höga kostnadsmassan är omöjlig att få ner tillräckligt fort för att undvika tillförsel av kapital. Det kan naturligtvis ske på olika sett. Kanske finns det en ”Linus Hallenius” i truppen som lite oväntat blommar ut under våren och säljs för orimligt stor transfersumma i sommar. Men på vilket sätt detta kapitaltillskott än kommer att ske på så är klubben lik förbannat tvungen att förändra sin verksamhet till det bättre. I annat fall köper man sig bara lite tid. 

Sannolikheten att Halmstad BK försvinner som klubb måste trots allt bedömas som relativt liten. Frågan är snarare på vilken nivå man kommer att få fortsätta sin verksamhet på i framtiden? Det finns ingenting som SEF kan hjälpa klubben med, inga problem kommer heller att lösas om allsvenskan säljer sina namnrättigheter och solidariskt delar ut pengarna. Halmstad BK behöver göra en transformation lik den som Örebro SK genomgick. Klarar man inte av det, så finns det en handfull av klubbar i Superettan som har potential och förutsättningar att gott och väl ersätta Halmsdad BK i allsvenskan. Och det är enbart sådana aktiviteter som kan utveckla allsvenskan som liga.