Kategori: Örebro

Örebro SK – debet och kredit är inte ekonomi

Efter fem raka år med ekonomiskt vinst tog det stopp. Mellan 2007 och 2011 redovisade Örebro totalt 19 miljoner i vinst före skatt. Under 2012 blev det plötsligt ett förlustår och än värre, degradering till Superettan. Örebro är ett bra exempel om att de finansiella rapporterna och budgetering inte är den avgörande indikatorn för företagens resultat och välmående. Redovisning och de finansiella rapporterna är summan av alla de aktiviteter som företagen gör varje timme på dygnet.

Under 2012 kunde vi se ett stort intäktsbortfall vilket till stora delar förklaras i en kraftig nedgång under matchdagen. Denna intäktsminskning är naturligtvis kopplad till de svaga sportsliga resultaten som börja sig gällande redan under 2011.


Det är ganska enkelt och konstatera att Örebro inte har lyckats hantera den personalomsättning som man har haft på spelarsidan. Under tillväxtfasen lyckades klubben bygga en konkurrenskraftig trupp med små medel. Trots att resurserna under åren blev större så lyckades man inte uppgradera sin sportsliga sida. Enligt Sixten Boström hade klubben rekryterat cirka 50 spelare sedan lagets anfallare och nyckelspelare Kim Olsen lämnade sommaren 2010. Örebro har med andra ord samlat på sig höga alternativkostnader som realiserades under 2012. I dubbel bemärkelse. Figuren nedanför illustrerar utvecklingen väl.

Den visar ett index över klubbens sportsliga marknadsandel respektive den kommersiella dito. Konkret betyder den sportsliga marknadsandelen antalet inspelade poäng i relation till totalt antal poäng som ligan har delat ut till sina klubbar under en säsong. Den kommersiella marknadsandelen är en klubbs rörelseintäkter i relation till ligans samlade intäkter.

Ett index på 100 är lika med allsvenskans medel. I enighet med fotbollsekonomin ska den kommersiella marknadsandelen gå hand i hand med den sportsliga. Om den sportsliga marknadsandelen är högre än den kommersiella så betyder det sannolikt att klubben presterar bättre än sina resurser. Alternativt har andra resurskällor som inte syns i rörelseintäkterna. Det betyder också att klubben når ett ekonomiskt överskott. Som antingen visar sig på resultaträkningen eller helt enkelt att man spelar matcher på en högre nivå än vad man bör förvänta sig givet resursernas storlek.

  
Väldigt många som följer fotbollen pratar ofta om att det är de finansiella rapporterna som är avgörande för klubbarnas möjligheter att prestera väl. Men företag drivs inte med redovisningen som utgångspunkt. Debet och kredit är inte ekonomi. Det är bokföring. Ekonomi är att hushålla med resurser. I ett tillstånd av knapphet. Ekonomi handlar om komparativa fördelar. Att göra saker effektivt och bättre än sina konkurrenter.

Örebro lyckades mycket väl med det under ett par, tre års tid men tappade det. Analysen måste vara att identifiera vad man gjorde rätt och varför man slutade göra det. Kanske handlade det bara om tur. Eller snarare det som ekonomer kallar för residualer. Det vill säga slumpen. Och sådant jämnar alltid ut sig i längden.

2013 är ett viktigt år för ÖSK. Örebro Hockeyklubb har tagit steget upp i elitserien och kan bli en konkurrent om resurserna i regionen.

Örebro SK bokslut 2011

Efter att Örebro SK vann det lilla silvret säsongen 2010 förväntade sig många att klubben skulle ta ytterligare ett steg och kunna utmana om det allsvenska guldet. Istället blev det något av ett antiklimax och klubben slutade på en tolfte plats. Men ska vi egentligen vara förvånade? Redan under hösten för snart 18 månader sedan skrev jag att vi troligtvis skulle få se en korrigering av de sportsliga resultaten.
Om vi tittar på figuren nedanför så ser vi ÖSK:s sportsliga respektive kommersiella marknadsandel, det vill säga klubbens rörelseintäkter i förhållande till allsvenskans samlade intäkter kontra klubbens sportsliga marknadsandel, antalet vunna poäng dividerat med alla de poäng som allsvenskan delar ut till sina lag. Vi kan konstatera att klubben under flera år har upplevt en mycket hög prestation på planen i förhållande till sina resurser. Att den sportsliga prestationen förr eller senare skulle korrigeras var däremot inte förvånande, även om resultaten under 2011 kanske blev lite sämre än vad man kunde befara.

ÖSK sportsliga prestationer har under 2011 kommit ner till mer ”normala” nivåer.

Den höga produktiviteten är också något som klubben har belönats med i sin resultaträkning vilket vi väldigt tydligt kan se i flerårssummeringen nedan. Än så länge har också klubben fortsatt att visa en stark karaktär i sin budgetdisciplin. I det här inlägget hade jag tänkt få en överblick över 2011 års finansiella nyckeltal och utifrån det se vilka förutsättningar klubben har inför framtiden.

Redan vid en första anblick så ser vi att ÖSK:s intäkter har fortsatt att utvecklas positivt. Marknadsintäkterna har nu passerat 30 miljoner och är på god väg mot 35. Sedan 2007 har klubben ökat sina intäkter (exklusive spelartransfers) med drygt 20 miljoner vilket är mer än 50%, en imponerande utveckling.
 
Noterbart är att man under 2011 ökade sina intäkter från matchdagen med nästan två miljoner. Detta trots att klubbens allsvenska publik minskade från 115 tusen åskådare till 111 tusen. Förstärkt med 9 tusen personer som såg Örebros kvalmatch till Europa League nådde klubben en snittintäkt per åskådare på 110 kr per näsa jämfört med 96 kr under 2010. Detta har naturligtvis gett en positiv effekt på bruttomarginalen som under 2011 nådde upp till 80%. Frågan är naturligtvis om det beror på om klubben har kunnat ta bättre betalt eller helt enkelt på att färre säsongsportinnehavare som har gått på matcherna. Det senare skulle kunna vara en indikation om en korrigering nedåt för snittintäkten.

Om vi tittar på kostnadssidan så noterade jag att klubben hade redovisat ungefär fem miljoner mer i övriga kostnader än under 2010. Efter att ha läst igenom hela årsredovisningen är den rimliga förklaringen att denna kostnad har uppstått i samband med försäljning av spelare. Under 2011 sålde Örebro spelarkontrakt för 8.3mkr och i noterna skriver klubben att 5.2mkr av dessa avsåg balanserade förvärv. Men frågan är var dessa förvärv var balanserade? För inte fanns det någon motsvarande post på balansräkningen som skrevs ned. Det skulle kunna handla om någon slags tredjepartsavtal då kostnaden, till skillnad från avskrivningar, trots allt även var en utbetalning.

För att få en bättre bild av Örebros resultat har jag brutit ner resultaträkningen enligt ovan. Vi kan se att klubbens finanser fortfarande visar en fin balans och Ebitda ser fortsatt stark ut. Vi kan se att klubbens personalkostnader har ökat vilket till viss del borde kunna förklaras av investeringen i det nya kontraktet med Nordin Gerzic. Ett kontrakt som Örebro SK med facit i hand gjorde en mycket bra affär på (ligger i 2012 års böcker), framför allt med tanke på att Nordin så sent som i augusti var på väg att få rättigheterna till hela sitt marknadsvärde.

Om vi tittar på kassaflödesanalysen så ser vi ett kraftigt underskott i förändringen av rörelsekapitalet som uppgick till minus 6.5mkr. Det beror på att klubbens fordringar på sålda spelare ökade från 200tkr till 3.7mkr. Under 2011 sålde man Michael Almebäck till Club Brugge samt Alejandro Bedoja till Glasgow Rangers. Även om fordringarna troligtvis är helt enligt plan så är det naturligtvis intressant hos vilken klubb exponeringen är störst. Som bekant genomgår nämligen Glasgow Rangers för närvarande en företagsrekonstruktion.

Vi ser också att ÖSK köpte spelarkontrakt för 1.85 miljoner under 2011 och man gjorde det självfinansierat. Kontraktet har aktiverats som en immateriell tillgång på balansräkningen och belastar resultaträkningen med en avskrivning över dess löptid.

Ur ett finansiellt perspektiv mår Örebro SK förhållandevis väl idag. Man har en välbalanserad ekonomi och klubbens finansiella risk har sjunkit för varje år. Även om aktiebolagets egna kapital inte är så mycket mer än 10 miljoner kronor så hade man vid årsskiftet ett relativt flexibelt manöverutrymme med 8 miljoner i rörelsekapital. 2011 är det första året på en ny återuppbyggnadsperiod och man startar i ett betydligt bättre utgångsläge än var man befann sig för fem år sedan. Den stora utmaningen blir att göra en liknande sportslig resa som under den föregående cykeln och samtidigt fortsätta utvecklas kommersiellt.

En annan utmaning blir att inte sätta sprätt på alla sina intjänade pengar. Klubbens rörelseintäkter är fortfarande en trång sektor eftersom det trots allt är en bit upp till de allsvenska ”storklubbarna”. Det finns två vägar att vandra, en fortsatt budgetdisciplin där intäkterna förväntas överstiga kostnaderna eller en mer riskfylld investeringsstrategi där man lägger sig på en högre kostnadsmassa och räknar med att med någorlunda jämna mellanrum sälja spelarkontrakt. Jag tror nog att Örebro helst av allt vill fortsätta att hålla fast vid sin konservativa strategi.

Den finansiella risken har minskat för varje år.

Men jag skulle gissa att Ebitda marginalen kommer att pressas nedåt under det kommande året. Rekrytering av nya spelare kommer att trots allt driva kostnaderna för spelartruppen samtidigt som det finns en viss risk vad gäller matchdag-intäkterna om de sportsliga resultaten skulle utebli. Det senare kan även skapa förväntningar på att ledningen ska investera mer för att förbättra resultaten.

Även om ett sådant scenario inte är särskilt önskvärt hos Örebro SK så skulle det bli intressant att se hur klubbledningen skulle komma att hantera det. Den typen av prov var man under den förra konjunkturcykeln mer eller mindre förskonad från, dels på grund av ett mycket väl genomfört arbete men till viss del även tack vare att många fortfarande hade konkurshotet och superettan på näthinnan.

Invariance Principle – Evidence from Örebro

I The baseball players’ labor market* skriver Simon Rottenberg att det inte spelar någon roll om vem det är som äger rättigheten till en spelares talang. Marknaden kommer att allokera talangen till den klubb där talangen genererar störst marginalnytta. Rottenberg kallade denna teori för Invariance Priciple. Nordin Gerzics transfer bekräftar Invariance Priciple och förkastar hypotesen om att lönsamhet är det som är avgörande för sportslig framgång i fotboll.

Efter att Örebro SK återigen hade tagit sig tillbaka till den allsvenska marknaden så har klubben lyckats genomföra ett mycket gediget förbättringsarbete vilket jag har uppmärksammat i detta inlägg. Under de senaste fyra säsongerna har Örebro haft en positiv Ebitda marginal varje år vilket är något av unikt i svensk elitfotboll. Men trots de goda marginalerna så försämrades den sportsliga prestationen betänkligt under den förra säsongen. Och inför 2012 är marknadens förväntningar på Örebros tabellplacering något dämpade.

ÖSK Elitfotboll AB – resultaträkning 2006-2010

Att god ekonomi är en grundförutsättning för sportslig framgång är naturligtvis sant. Däremot bör vi ställa oss frågan hur vi ska definiera god ekonomi inom fotbollen? I sin bok Winners and Losers: The Business Strategy of Football, testade ekonomerna Stefan Szymanski och Tim Kuypers om det fanns något samband mellan profit och tabellplacering. Slutsaten var att det inte rådde något sådant samband men däremot fanns det ett mycket starkt samband mellan lönekostnader och sportslig framgång samt omsättning och sportslig framgång. Anledningen är att fotbollsklubbar allokerar i stort sett alla sina intäkter till spelartruppen med syfte att vinna så många poäng som möjligt. Och lyckas man hitta rätt spelare så innebär fler segrar att intäkterna ökar vilket innebär att klubben kan öka sina personalkostnader ännu mer. God ekonomi bör därmed klassas som ständig förbättring över tid. En förbättring som kan mätas genom ökad marknadsandel och ett effektivt resursutnyttjande.

För ett par år sedan identifierade jag ett samband mellan intäkter och sportslig framgång på den svenska marknaden. En analys av detta kan läsas i detta inlägg. Dessa resultat innebär att vi kan monitorera hur respektive klubb förhåller sig till sina egna resurser. Figuren nedan visar ett sådant förhållande för Örebro SK och Göteborg. Det är ett index över klubbarnas respektive sportsliga marknadsandelar respektive de kommersiella diton. Ett index på 100 är lika med allsvenskans medel. I enighet med fotbollsekonomin ska med andra ord den kommersiella marknadsandelen gå hand i hand med den sportsliga. Större avvikelser korrigeras förr eller senare till marknadens jämvikt. Det vi kan se när vi jämför Örebro SK och IFK Göteborg är att ÖSK under de senaste säsongerna har utnyttjat sina resurser betydligt mer effektivt än IFK och har därmed skapat negativa externaliteter åt Göteborgslaget. Dessa negativa effekter försöker IFK Göteborg trejda bort. Samtidigt ser vi en relativt stor skillnad i mellan klubbarnas kommersiella marknadsandel vilket indikerar på att Nordin Gerzics marginalnytta är betydligt högre hos IFK Göteborg än hos Örebro SK.

Marknadandelen är respektive klubbs intäkter i förhållande till marknadens totala intäkter där marknaden är allsvenskan. Den sportsliga andelen är respektive klubbs vunna poäng i förhållande till totalt antal poäng som allsvenskan har delat ut till sina klubbar.

Man kan naturligtvis fråga sig vilka incitament som Örebro SK har för att sälja sin största stjärna till en seriekonkurrent? Om vi tittar på klubbens beteende så ser vi man under de senaste åren har haft en försiktig och konservativ strategi. Risken i spelarportföljen har hållits på en förhållandevis låg nivå, till stor del beroende på det låga egna kapitalet. Resultaträkningen och Ebitda marginalen säger att man skulle kunna öka risken genom att allokera mer pengar till spelartruppen, kanske framför allt när man denna säsong har sålt kontrakten med Michael Allmebäck och Alejandro Bedoya. Å andra sidan är det egna kapitalet fortfarande på en relativt låg nivå och erfarenheten säger att det i denna industri räcker med ett fåtal felrekryteringar för att det illa kvickt raderas ut. Det kan vara en klok strategi att realisera ett större kontrakt idag, öka det egna kapitalet och på så sätt skaffa sig större manöverutrymme framgent.

Leverage ratio som debt-to-equity

Kan ledningen hålla emot trycket från omvärlden så kan vi förvänta oss att man fortsätter på den gånga vägen och försöker bygga upp ett Örebro SK v2.1 enligt en modell inte helt olik den förra framgångsrika upplagan, om än med något större resurser. Rörelseintäkterna och därmed löneutrymmet är dock fortfarande en trång sektor om klubbens mål att vinna guld 2014 ska kännas realistiskt.

——————————
* The baseball players’ labor market – Simon Rottenberg, June 1956

lessons learned from Örebro

Jag gjorde en noggrannare genomgång av Örebro i slutet av november förra året. Bokslutet som klubben har presenterat avviker inte på något sett från denna analys. I detta inlägg hade jag därmed försöka belysa klubbens prestationer utifrån ett större perspektiv.
Oceaner av outnyttjad potential
När jag tittar på Örebro SK:s tillväxt under de senaste åren slår det mig vilken enormt outnyttjad kapacitet det finns i svensk elitfotboll. Klubben har mer än trefaldigat sina marknadsintäkter sedan 2006 och nästan fördubblat sedan det första året efter återkomsten till allsvenskan. Trots lågkonjunktur har man lyckats öka sina rörelseintäkter under varje år. Under 2009 och 2010 då de flesta klubbarna har skyllt sina minskade intäkter på finanskrisen, upplevde Örebro en tillväxt på 20%. Faktum är att om Örebro kan, så kan naturligtvis även andra klubbar från mellanstora städer öka sina marknadsandelar på den svenska fotbollsmarknaden.
Lågkonjunkturer är nyttiga
Lågkonjunkturer är kännbara men oerhört nyttiga. Ineffektiv produktion överges, gammalt ledarskap ifrågasätts, gamla traditioner utmanas. Nya idéer och innovationer tar vid och ekonomin kan därmed uppgradera sig och åter igen ta sats.
I början av 2000 talet upplevde Örebro sin egna lågkonjunktur. Klubben såg konkursen i vitögat men lyckades reda ut problemen och rensa ut gamla synder och dåliga processer. Örebros nya affärsmodell har hitintills gått från klarhet till klarhet. Vi har sett ökade intäkter, en ökad marknadsandel och stabila och ej överdrivna ekonomiska vinster. Så här i ”kristider” får vi ibland läsa krönikor som menar att det ska sättas ett lönetak så att klubbarna inte överinvesterar i talang. Ingenting kunde vara värre.

Förutom att det skulle orsaka en större flykt av talang till andra ligor, så är lönetak en mekanism som skyddar mediokerhet. Dåligt skötta klubbar straffas inte och får fortsätta att prestera dåligt under beskydd av lönetaket. Klubbarna bestämmer ju själva över sin budget och de behöver ju inte överinvestera, det är frivilligt. Örebro SK kan till exempel inför kommande säsong allokera ännu mer pengar till sin spelarlönebudget.

Utdelningar är bra
Det finns många som ifrågasatt Örebros uteblivna spelarförsäljningar. Men som jag har skrivit tidigare så har klubben istället tjänat pengar genom en lägre spelaromsättning och fått ut en högre EBITDA marginal än andra konkurrenter. En av flera argument mot privatägande av klubbar är att giriga ägare kommer att plocka utdelningar från klubbarna. Men för att tjäna pengar på verksamheten så måste klubben prestera väl och locka till sig publik och sponsorer. Först då kan det eventuellt skapas utrymme till utdelning.

Örebro SK har under de två senaste åren delat ut nästan två miljoner till sina aktieägare. Örebro Spelarinvest AB som äger 47% av rösterna och 90% av kapitalet får naturligtvis nästan hela denna utdelning. Utdelningen sänder å andra sidan en signal till omvärlden att det faktiskt går att få avkastning på investeringen. Det är även en viktig signal om att det kan komma pengar från annat än spelarförsäljningar vilket skapar incitament till andra investeringar och en utveckling av produkten. En utdelningspolicy gör det rimligtvis lättare att resa kapital om nya projekt behöver finansieras i framtiden.

Trots att klubben har delat ut nästan två miljoner av sitt egna kapital har den finansiella risken varit relativt stabil.
Framtidsfrågor
Just nu pågår den beryktade framtidsutredningen i svensk elitfotboll. Problemet är att klubbarna tillsammans aldrig kan förbättra den allsvenska produkten. Den allsvenska produkten är nämligen ett resultat av klubbarnas individuella strategier, beslut och prestationer. Kollektivt handlande är en kompromiss vilket innebär att man aldrig kan välja det bästa alternativet.

Kollektivt handlande är ett marknadsmisslyckande och redan 1965 argumenterade nationalekonomen Mancur Olson att individer i grupper som försöker sig på det och skapa gemensamma nyttor, har motiv att bli fripassagerare på andras bekostnad. Undantaget är grupper som enbart belönar de som aktivt deltar i det gemensamma arbetet. I detta inlägg skriver jag om hur friåkandet tillåts i de amerikanska ligorna och hur det skyddar samt belönar mediokerhet och straffar konsumenterna.

I somras skrev jag detta inlägg om hur klubbarna genom individuella beslut utvecklade allsvenskan under slutat av 90 talet. Det var varken SEF, TV eller övrig media som startade denna process, det var hårt arbetande klubbar som handlade för egen vinnings skull. Örebro har gjort en imponerande resa under de senaste åren och tänk om fler klubbar kunde nå en liknande tillväxt. Den allsvenska produkten skulle relativt snabbt blomma ut vilket skulle skapa större resurser att behålla talang kvar i ligan under en längre period. 
Örebros utveckling kom efter en nära döden upplevelse och ska vi vänta för att varje klubb ska uppleva en sådan så kommer det att ta en väldigt lång tid. Därför måste man skapa mekanismer som ger klubbarna incitament att utvecklas. Fram till alldeles nyligen straffades klubbarna i stort sett enbart för dåliga sportsliga prestationer. Den solidariska distributionen av centrala medel har säkrat en relativt stor andel av flera klubbars intäkter vilket har tagit bort en stor del av drivkraften att utveckla en kommersiell verksamhet.
Det har med största tydlighet visat sig vara en misslyckad modell. Lyckas man inte med att utveckla matchdagen och attrahera tillräckligt många åskådare ska man rimligtvis inte klara av att finansiera sin allsvenska existens. Det borde egentligen vara lika självklart som att degraderas på sportsliga meriter.
Det är troligt att allsvenskans lågkonjunktur kommer att få fart på flera klubbar. Det är naturligtvis oerhört positivt men det får inte bli en ursäkt att hålla fast vid en modell som ledde till detta förfall.

Örebro SK – på flera sätt ett föredöme men behöver utveckla ytterligare en dimension

Örebro SK har utvecklats på ett imponerande sätt sedan klubben till säsongen 2007 återigen tog steget upp till allsvenskan. I det här inlägget ska jag resonera om hur klubben (trots att fansen misströstar över uteblivna transfermiljoner) visst tjänar pengar på sina spelare. Jag försöker förklara om varför klubben inför nästa säsong upplever en förhållandevis hög spelaromsättning och vilka fällor klubbledningen bör akta sig för. Avslutningsvis tänkte jag diskutera klubbens finansieringsstruktur.
Årets prestationer som gav ett litet silver är ett resultat av flera års gediget arbete och ett kompetent genomförande i kärnverksamheten. I relation till de större allsvenska klubbarna har Örebro utvecklat sin fotboll till en lägre kostnad och risk. Under 2009 maximerade klubben nyttan av sina spelarkontrakt där flera spelare presterade betydligt högre än sin kontraktsnivå. Detta föranleder således ett problem då vissa spelares marknadsvärde överstiger den bruttoprodukt som klubben klarar av att producera. Detta medför att spelarna söker sig till klubbar där de kan erhålla en ersättning som bättre kan matcha det verkliga värdet på deras talang.
Låt oss titta på Örebros ekonomiska nyckeltal.

Vi ser att klubben har utvecklat sin kommersiella verksamhet där marknadssidan har upplevt en fin utveckling. Klubbens ökade profil i svensk fotboll borde kunna genera fortsatt tillväxt i denna intäktskategori.

Intäkterna från matchdagen däremot har upplevt en mer moderat tillväxt och klubben är långt efter de större klubbarna i ligan. Intäkten per åskådare under 2009 var 100 kr att jämföra med Elfsborgs 170 kr om vi exkluderar spel i europa.

Men det handlar inte om att höja priserna rakt av eller att kränga två extra varmkorv till varje åskådare. Snarare handlar det om förmågan att kunna paketera de erbjudanden som den lokala marknaden efterfrågar. Kanske behöver klubben skapa sig bättre möjligheter för att kunna prisdiskriminera sina kunder? 
Det handlar dels om egna experiment och innovationer men även benchmark av de beprövade metoderna hos andra klubbar som spelar på uppgraderade matchdags-faciliteter. Prisdiskriminering förutsätter en viss uppnådd marknadsposition men även möjligheter att kunna skilja åt de olika konsumentgrupperna. De senaste årens förbättrade sportsliga prestationer borde rimligtvis kunna kapitaliseras på ett bättre sätt framgent.
Konkurrenskraft
Nedan figur visar utvecklingen i Örebros konkurrenskraft på den allsvenska marknaden samt förhållandet mellan den kommersiella marknadsandelen och den sportsliga.
Marknadsandelen räknas genom att man tar klubbens intäkter exklusive spelarförsäljningar (poäng), och dividerar det med de intäkter som allsvenskans alla klubbar har genererat (totalt utdelat antal poäng under säsongen). Eftersom ligan under 2008 utökades med två lag så korrigerar jag för denna effekt genom att skapa ett index ([MA]/(1/N)) * 100 där MA är marknadsandel och N är antalet lag i ligan.
 2010 års kommersiella marknadsandel är en uppskattning
Vi ser att Örebro har en sportslig marknadsandel som kraftigt överstiger den kommersiella. Detta kan dels förklaras genom klubbens höga bruttomarginal (gross margin). Denna är t.ex drygt 10 procentenheter högre än AIK Fotbolls dito. Klubben har t.ex. lägre kostnader för sin matchdag. Vi ser att storstadslagen generellt har en högre kommersiell marknadsandel än den sportsliga diton
Värt att notera är dock att klubbens intäktstillväxt inte har varit extraordinär i relation till ligan som helhet. Å andra sidan ska Örebros svagt förbättrade marknadsandel sättas i relation med bland annat Stockholmsklubbarnas kraftigt minskade dito. Klubben har stärkt sina positioner gentemot vissa lag och upplever ett annat förhållande gentemot andra klubbar.
Vi ser även att marknadsandelarna över tid söker sig mot varandra där en jämvikt finns. Mekanismen bakom denna jämvikt är inte helt olik (om än mindre) den i övriga fotbollseuropa. I svensk elitfotboll förklaras den i form av ett samband mellan intäkter och tabellplacering som har en förklaringsgrad på 64%.
För klubbarna är viktigt att ha en hög kunskap om sin affärsmodell samt strategi för att undvika och hamna i en negativ spiral som den som i första hand Hammarby och Djurgården har erfarit.

Örebros kontraktsstrategi har med allra högsta grad bidragit till att förhållandet mellan de två marknadsandelarna ser ut som det gör. Örebro förefaller försiktiga när de skriver sina spelarkontrakt och tar en lägre risk. Ett exempel på detta har uppmärksammats i fallet Astrit Ajdarevic där sportchefen kommunicerar att den typ av kontrakt som man hade med Astrit är relativt vanliga i klubben.
Det betyder att man, som i detta extraordinära tillfälle, gick miste om uppsidan på spelarens potentiella marknadsvärde (vilket nu Norrköping har uppgraderat det till), men samtidigt försäkrar man sig mot det utfall som trots allt händer hos majoriteten av fallen.
Det är möjligt att klubbens strategi hade varit annorlunda om det egna kapitalet hade varit större än de knappa 4 miljoner som man hade efter 2009. Elfsborg är ett exempel där det egna kapitalet är en försäkring mot de underpresterande spelarkontrakten.
Däremot har Örebros strategi återspeglats i att vinsterna istället har landat på Ebitda än på ”player trading”.

2010 års kommersiella marknadsandel är en uppskattning
Örebros kurvor påminner till en viss del om Kalmars där marknadskrafterna till slut kom ikapp klubben. På samma sätt är det sannolikt att Örebro under 2010 nådde sin peak i klubbens sportsliga konjunktur och man går nu in i en återuppbyggnadsfas. Under denna fas kommer däremot utvecklingen av den kommersiella sidan vara mycket mer avgörande för att klubbens uppsatta mål om SM guld 2015 ska kunna anses vara realistiskt.
Hur väl är Behrn arena anpassad till den lokala efterfrågan? På Malmö FF:s arena finns t.ex. 2000 premiumstolar (lite bredare och mer bekväma) på vilka klubben tar uppemot 15 000 kr exkl moms per säsong (inkl middag). På Stockholmsarenan kommer det att finnas 3000 sådana platser och rimligtvis borde det finnas en marknad för en sådan produkt även i Örebro. Å andra sidan kräver det investeringar i faciliteterna som ska kunna räknas hem.
Kalmar FF hade turen att tjäna pengar på ett antal prospekt av extraordinär talang som såldes till utlandet och en stor del av pengarna investerades i en nya faciliteter för matchdagen. Men vi ser även att Kalmar inför denna säsong ökade risken i sin rekryteringsstrategi. Denna risk betalade sig inte och man straffades direkt genom att klubben under 2010 förväntas redovisa en ekonomisk förlust på närmare 10 miljoner kronor i kombination med en försämrad sportslig prestation.
För Örebro gäller det således att komma till insikt, och det handlar inte enbart om vad man har gjort för att nå årets resultat, utan även förstå varför man gjort saker och vilka effekter på resultatet som det har genererat. Resultatet är i första hand en produkt av hårt och gediget arbete i den sportsliga organisationen och inte genom högt risktagande för att maximera intäkterna från framtida spelartransfers. Klarar man att hålla fast vid sin sportsliga strategi och utveckla den kommersiella produkten för framtiden?
En potentiell riskfaktor mot att kunna vara konsekvent i sin strategi är att smaken av framgång ger upphov till stort missnöje och mindre tålamod under perioder av återuppbyggnad. Eftersom majoriteten i klubbens styrelse är förtroendevald så exponeras man mot risken att bli avsatt. Det finns således en risk för beslut baserade på Public Choice teorin, det vill säga röstmaximerande beslut.
Finansieringsstruktur
Med tanke på hur klubben har valt att balansera riskerna och tjäna sina pengar på så kan det vara värt att resonera kring klubbens finansieringsstruktur. Sedan bolagiseringen har kapital skjutits till från det externa bolaget Örebro Spelarinvest AB (ÖSAB). ÖSAB äger 47% av rösterna och 90% av kapitalet i ÖSK Elitfotboll AB (ÖSKEAB) där föreningen äger resterande del.
Förutom sin ägandeandel i ÖSKEAB så köper ÖSAB, i samband med spelarrekryteringar, finansieringsreverser från klubben. I min uppställning av klubbens resultat visas dess som de gulmarkerade posterna nedanför EBITDA.
En spelarfinansieringsmodell som som inte är helt olik den som Djurgården länge har praktiserat. I Örebros fall handlar det om att reavinsten på en spelarförsäljning som ÖSAB har finansierat delas 30/70 mellan klubben (ÖSKEAB) och finansbolaget (ÖSAB).
Att enbart erhålla ersättning på vinst från spelarförsäljningar ger dock parterna incitament att driva ”player trading”, en aktivitet som ökar spelaromsättningen i truppen vilken av erfarenhet inte är värdeskapande.
ÖSAB har ännu inte heller tjänat några pengar värda namnet på sina spelarinvesteringar. 2008 delade dock ÖSKEAB ut 927 000 kronor till sina ägare där föreningen erhöll 93 000 (10%) och ÖSAB fick 834 000 (90%). En sådan utdelning skapar möjlighet för ÖSAB att tjäna pengar även på den levererade produkten och inte enbart på spelaromsättningen. Det borde rimligtvis ligga i klubbens intresse utarbeta en mer tydlig utdelningspolicy så att större incitament ges till investeringar i t.ex. infrastrukturen kring själva produkten och inte enbart investeringar i talang. Ett friare utflöde av vinstmedel ger rimligtvis ett större inflöde av riskkapital.
Ett högre täckningsbidrag från matchdagsprodukten skulle ge större utrymme för att behålla högpresterande talang under en längre tid i klubben. En aktivitet som till skillnad från hög spelaromsättning är värdeskapande och som troligtvis även höjer värdet på enstaka spelare som under mer än en kontraktsperiod i klubben kan generera en högre premie i samband med en spelarförsäljning.

Imponerande tillväxt i Örebro

Enligt Nerikes Allehanda ökade Örebro SK sina marknadsintäkter under 2008 med ca 7 miljoner jämfört med året innan, från 15.8 mtill 22.7m. Räknar vi bort sålda spelarreverser till Örebro Spelarinvest ökade de löpande intäkterna med ca 10m till ~45miljoner.

Samtidigt antar jag att Örebro likt MFF paketerar och redovisar sina marknadsintäkter annorlunda än Stockholmsklubbarna eftersom 10 miljoner i publikintäker är lite oproportionerligt i relation till huvudstadsklubbarna.

Hur som helst är det en imponerande tillväxt som kanske kan förklaras av att bolaget som driver elitverksamheten, ÖSK Elitfotboll AB staffat upp sin organisation. Man kan på så sätt, mer effektivt kapitalisera det faktumet att Örebro trots allt är landets sjätte största stad samt spelar på en ”uppgraderad” arena.

Jag misstänker att ÖSK under 2008 passerat både Kalmar och Halmstad avseende rörelseintäkter. Alla som tror på tesen, ”the main variable that gives long term assurance of sports successes is the total turnover of the club”* vet vad det betyder på längre sikt.

ÖSK Elitfotboll AB redovisade en vinst på 1.7 miljoner men resultatet är inte helt jämförbart med övriga allsvenska konkurrenter eftersom klubben likt Djurgården Elitfotboll AB redovisar kapitaltillskott från sina respektive finansieringsbolag i samband med spelarköp som en intäkt. Denna metod ger helt annan output bottom line (se exempel här).

Som jag nämnde tidigare, kommer Djurgården på grund av skattetekniska skäl byta metod och kapitaltillskotten kommer going forward istället att gå rakt in på balansräkningen.

ÖSK:s VD säger att klubben önskar bli bättre på att tjäna pengar i samband mer spelaraffärer. Jag känner inte till klubbens kontraktssituation idag, men stora reavinster på spelarförsäljningar kräver givetvis högre risker, bland annat i form av längre löptider vad gäller spelarkontrakt. Längre löptider innebär samtidigt högre lönekostnader (mer om det här).

Artikeln om Örebros ekonomiska utfall 2008 här.

———————————————-
* Van der Werf & Verlaan (1994), Szymanski & Kuypers (1999), Dobson & Goddard (2001), Hall, Szymanski & Zimbalist (2002), Dejonghe (2004;2007), Deloitte (2005;2006;2007;2008), Dejonghe & Vandeweghe (2006)