Halmstad BK – En uppföljning

Under 2012 lyckades Halmstad BK vända sin nedåtgående sportsliga spiral och studsade upp i allsvenskan efter bara en säsong i Superettan. Man lyckades göra det med 25 procent lägre personalkostnader. Lönekostnaderna för spelare och tränare minskade från 16.6 miljoner kronor till 11.5 miljoner. Inklusive sociala avgifter kostade HBK:s spelartrupp och tränare 15.3 miljoner kronor. Med tanke på att klubben hade en ganska stor spelaromsättning i truppen och givet de sportsliga resultaten så hade man en bra ekonomi. I den sportsliga delen av verksamheten.

Den övriga delen dras fortfarande med höga kostnader. Låt oss ta en titt på resultaträkningen.

Vi kan se att Halmstads intäkter minskade med inte mer än 4.8 miljoner. Trots degradering till Superettan. Biljettintäkterna minskade med enbart 1.3 miljoner kronor. Större framgångar på planen under 2012 jämfört med 2011 minskade de negativa effekterna av spel i en lägre division. 4.1 miljoner hämtade man hem tack vare projektet Snöbollen Tre Hjärtan AB. Detta är ett nytt privat bolag vars affärsmodell är att sätta Halmstad BK:s framtida affärer i snabbare rullning. Det framstår inte hur bolaget ska tjäna pengar i framtiden men av affärsidén att döma så kan det vara så att man har en andel i HBK:s framtida marknadsintäkter.

På den nedersta raden såg det fortfarande illa ut. Ett negativt resultat på 8 miljoner kronor före det kapitaltillskott på 8.1 miljoner som säkerställde klubbens existens. I kassaflödesanalysen ser vi att dessa pengar var nödvändiga för att klubben kunde möta sina ekonomiska åtaganden under 2012. Och avancemanget till allsvenskan var mycket viktigt för att kunna göra det under 2013.

Ganska exakt 50 procent av intäkterna försvann i posten ”övriga rörelsekostnader”. Det är mycket och det begränsar också HBK:s möjligheter att avvara mer resurser till sin spelartrupp. Om nu inte Halmstad lyckas skära ner dessa kostnader så kommer klubbens spelarbudget inte vara större än Gefles. Det vill säga tillhöra allsvenskans bottenskikt.

Intäkterna från sändningsrättigheter kommer att öka med cirka 5 miljoner under 2013. Ökningen i täckningsbidraget från biljettintäkterna och sponor & reklam kanske kan komma upp i tillräckligt höga nivåer så att Halmstad BK kan redovisa svarta siffror när året summeras. Frågan är hur långt laget räcker på fotbollsplanen.

Bröndby säljer sin stadion?

I den danska tidningen Ekstra Bladet kan vi läsa om att Michael Henriksen kan komma att köpa loss Bröndby Stadion. Priset på transaktionen uppges ligga på 150 miljoner danska kronor. Efter affären förväntas Bröndby hyra fotbollsanläggningen för 6 miljoner danska kronor per år.

Tre intressanta observationer och en frågeställning.

Arenans marknadsvärde
Bröndby totalrenoverade sin stadion som blev klar för 13 år sedan. Denna investering uppgick till lite drygt 300 miljoner danske kronor. I höstas skrev Bröndby ner det bokförda värdet på arenan från 374 miljoner danska kronor till 194 miljoner. Nu ser det alltså ut som att Bröndby Stadion är värd ännu mindre än så.

Man kan naturligtvis argumentera för att Bröndby måste sälja och får göra det till vrakpris. Å andra sidan, hade det varit ett fynd så hade det dykt upp fler spekulanter vilket skulle driva upp priset till arenans verkliga värde. Problemet är det jag har skrivit om tidigare. Den största ytan på en arenafastighet står oanvänd under mer än 90 procent av årets dagar.

Vem förlorar pengar?
Upprustningen finansierades genom skulder (ca 150 miljoner danska kronor) och eget kapital (ca 160 miljoner som restes i en aktieemission). Klubben har under årens lopp amorterat ner skulderna till 80 miljoner kronor. Det betyder att bankerna kommer att få tillbaka sina pengar om försäljningen av stadion blir av. Bröndby kommer att få realisera en förlust: Likviden för transaktionen understiger arenans bokförda värde med knappt 50 miljoner kronor. Det egna kapitalet kommer att minska med motsvarande belopp. Idag värderas klubbens egna kapital till 88 miljoner danska kronor på den danska börsen. Hälften av det som aktieägarna tillförde i slutet av 90 talet. I nominella tal. Mycket mindre i reala. Det är också ett bra exempel på varför priset för företag att låna pengar generellt är lägre än att ta in kapital från aktieägarna. De senare kräver en högre premie som kompensation för högre risk. Smartast är naturligtvis att resa pengar av skattebetalarna. Erfarenheten säger att de inte kräver någon avkastning alls.

Det går fort utför
Bröndby Stadion är inte huvudanledningen till att Bröndby har hamnat i finansiellt trångmål. Klubbens ledning har under de senaste åren fattat en mängd dåliga beslut och gjort dåliga investeringar i spelarkontrakt. Det har medfört till att klubben har förlorat mycket publik. Och därmed också intäkter. Kanske har man fokuserat för mycket på fastighetsförvaltning och tappat fokus på det som gjorde klubben stor en gång i tiden. Det vill säga den sportsliga verksamheten. Kärnverksamheten. Figurerna längs ner visar dels Bröndbys publiksnitt över tid, dels intäktsutvecklingen (1998 spelade Bröndby i Champions League). Det går mycket fort att förlora intäkter. Det går långsammare att sänka sina kostnader. Fotbollsspelare är kontrakterade över flera år.

Första rekonstruktionen i den svenska arenaboomen
Det här kan bli den tredje arenarekonstruktionen som jag har uppmärksammat på denna blogg. Jag har tidigare skrivit om hur Parken Sport & Entertainment förvärvade Parken i Köpenhamn i samband med en rekonstruktion. I Norge har vi sett Staebeks arenaprojekt kollapsa. Nu kan alltså Bröndby använda sin arena för att komma över för klubben nödvändigt rörelsekapital. Det behöver man för att få sin kärnverksamhet på fötter igen.

Frågan är. När får vi se den första rekonstruktionen på den svenska fotbollsarenemarknaden som under de senaste åren har upplevt en boom? Och vem blir först ut?

(klicka på bilderna för högre upplösning)

Elfsborg – bokslut 2012

Så har också Elfsborg har presenterat sin årsredovisning för 2012. Den enda störra skillnaden i klubbens verksamhet under året var att man var betydligt mer produktiv i det inhemska ligaspelet. Det resulterade i ett SM guld och därmed goda möjligheter att göra en större finansiell vinst under 2013. Var det så enkelt att man bara behövde korrigera genom att byta ut personal i den sportsliga ledningen för att förbättra ekonomin i klubben?

Kostnadssidan under 2012 (117 mkr) var totalt sätt mycket lik dito 2011 (115mkr). Under 2012 upplevde Elfsborg högre intäkter än året innan vilket också gav ett positivt resultat på den nedersta raden. Till skillnad från 2011.

Elfsborg ökade sina sponsorintäkter med 4 miljoner kronor till 38 miljoner. En imponerande ökning som visar att Elfsborg ännu inte riktigt slagit i taket på sin regionala marknad. Kostnaden för marknadsaktiviteterna ökade med 2.5 miljoner kronor vilket betyder ett täckningsbidrag på lite drygt 1.5 miljoner kronor från nya marknadsaktiviteter. Publikintäkterna landade mer eller mindre på samma nivå som 2011. Däremot ökade matchkostnaderna från 9.8 miljoner kronor till 11.7 miljoner. Elfsborg tjänade med andra ord mindre pengar under matchdagen under 2012. Frågan är om det bara var en tillfällig kostnadsökning eller om den består?

Tack vare seriesegern ökade ersättningen från de centrala avtalen med 2 miljoner kronor. Reavinsten från sålda spelarkontrakt ökade från 14.9 miljoner kronor till 16.2 miljoner kronor. Det var försäljningen av Oscar Hiljemark till PSV.

Utöver det kan vi se att klubben kvalificerade om ett tidigare lån på 4.5 miljoner från Borås Stad till en intäkt under 2012. Tydligen har Elfsborg uppfyllt vissa kriterier för kunna göra det.

Bokföringsmässigt: Posten ”övriga intäkter” har ökat med 4.5 miljoner kronor. Det har dock inte skett något kassaflöde i praktiken under 2012. Elfsborg fick dessa pengar för ett antal år sedan. Istället för att betala tillbaka lånet så har man nu alltså bokfört det som en intäkt. Så resultaträkningen förbättrades med 4.5 mkr (ökning i eget kapital) och de långfristiga skulderna minskade med motsvarande belopp. I kassaflödesanalysen ser vi det genom att Ebitda är starkare och längre ner ser vi en återställning av långfristiga skulder.

I övrigt kan vi se att Elfsborg hade ett stort underskott i förändringen av rörelsekapitalet under 2012. Det beror på en kraftig ökning i kundfordringar (11.5mkr). Mest sannolikt beroende på att man vid årskiftet ännu inte hade fått pengar från det sålda kontraktet med Oscar Hiljemark. Över årsskiftet har man därför fått gnaga mer på sin checkräkningskredit. 8.6mkr jämfört med 3.5mkr ett år tidigare.

Elfsborg har köpt spelarkontrakt från andra klubbar för 6.8 miljoner kronor och vi kan också se att klubben har investerat i materiella tillgångar. Man har 6.6 miljoner kronor i pågående nyanläggningar. Det rör sig troligtvis om framställandet av en ny konstgräsplan för träningsändamål. Denna investering är finansierad genom banklån.

Så. Vad betyder allt detta? Jo. Kostnaden för att Elfsborg ska hålla sig kvar i toppen är hög. Men klubbens affärsmodell håller än: I första hand handlar det om att ha nordiska spelare i truppen med en rutinerad grundstomme som är tillräckligt välavlönad. Spelarna känner sig därmed motiverade att inte flytta utomlands för första bästa bud. De får dessutom exponering i kontinuerligt spel i Europacuperna. Runt (och tack vare) dessa spelare har man skapat en god miljö för unga spelare att utvecklas. När ungtupparna sedan når upp till en tillräckligt hög nivå så kan Elfsborg sälja spelarkontrakten med en god förtjänst. Pengarna återinvesteras sedan i spelartruppen. En cirkle of success. Sådana brukar generellt förr eller senare att brytas. Antingen genom egna misstag eller genom att konkurrenterna blir mer effektiva. Men det kan också vara en kombination då det senare kan tvinga fram misstagen.

Under 2013 har Elfsborg på papperet spetsat till anfallet i och med lånet av Mohamed Bangura. Den ekonomiska analysen bakom affärer kan ni läsa i min kröniga på Magasinet Offside. I programmet 08 Fotboll på FanTV berättade Bosse Johansson att Elfsborgs ekonomiska risk i affären ligger på 4 miljoner kronor. Det är alltså vad klubben kan förlora på affären om inte nya intäkter genereras. Med bakgrund av trenden i de senaste två årens prestationer av de svenska mästarna i Europacuperna så har Elfsborg rätt goda chanser att kvalificera sig till Champions League play off match. Det skulle ge klubben uppskattningsvis cirka 35 miljoner kronor i kapitalvinst från deltagandet i Europaspelet

I så fall kommer det att ge Elfsborg goda förutsättningar att försvara sig mot hotet från de andra klubbarna. Frågan är också hur stort det hotet egentligen är? Det lyckade tränarbytet tyder på att Elfsborg hade kompetens och mod nog att identifiera ett problem och korrigera det. Konkurrenternas verksamhetsberättelser för 2012 pekar inte heller på någon strukturell förbättring i deras respektive verksamheter som skulle utgöra något större hot. För tillfället.

1.6 miljarder från sålda spelarkontrakt – hur har pengarna använts?

Transfermarknaden är en betydelsefull distributionsmekanism för klubbfotbollen i Europa. De stora TV pengarna som de största ligorna säljer sina rättigheter för kommer tack vare transfermarknaden de mindre ligorna och klubbarna till godo. Sedan år 2000 har de allsvenska klubbarna sålt spelarkontrakt för cirka 1,6 miljarder kronor. Hur har dessa pengar använts? Det finns två mycket talande exempel på det.

2009 sålde Kalmar FF kontrakten med Rasmus och David Elm samt Patrik Ingelsten vilket gav klubben 30 miljoner kronor. Tillsammans med 20 miljoner från försäljningen av Ari da Siva och 8 miljoner från Cesar Santin arbetade klubben upp ett stort eget kapital. Till skillnad från många andra klubbar bytte inte nyrika Kalmar rekryteringsstrategi utan man höll fast vid att investera små medel. Det har medfört att KFF:s sportsliga framgångar inte har nått några nya höjder efter guldet 2008 utan man har presterat som man bör kunna förvänta sig av en klubb i den storleken.

Men sparsamheten gjorde också att klubben kunde investera 30 miljoner eget kapital i en ny arena. Resterande 220 miljoner kronor kunde lånas upp tack vare kommunal borgen. Hade KFF spenderat pengarna på spelarkontrakt så hade man spelat kvar på gamla Fredriksskans än idag. Det är inte särskilt troligt att kommunen skulle finansiera en ny arena i Kalmar. KFF gav sig en chans att växa. Redan första året på de nya faciliteterna ökade klubbens resurser med cirka 10 miljoner kronor. Man är fortfarande en bra bit ifrån allsvenskans stora klubbar men har skaffat sig en ny plattform att kunna ta sats från.

2011 sålde Helsingborg spelarkontrakt med en vinst på 50 miljoner kronor. Under 2012 återbetalade klubben sin nära 10 år gamla skuld till kommunen. Man hoppas denna amortering leder till att kommunen kommer att ge klartecken för att skattebetalarna ska finansiera en ombyggnad och modernisering av Olympia för 290 miljoner kronor.

Under 2011 och 2012 har Helsingborg spenderat cirka 60 miljoner kronor på spelarkontrakt i form av transferkostnader, hyra av spelare samt ökade personalkostnader för spelartruppen jämfört med tidigare säsonger. Det betyder också att pengarna från spelarförsäljningarna och den 35 miljoner kronor stora TV premien från Uefa för gruppspelet i Europa League är slut.

Utan dessa investeringar är det inte säkert att klubben hade kvalificerat sig till gruppspelet Europa League. Men ett alternativ hade kunnat vara att görs som Kalmar FF. Hålla hårt i pengarna från de stora spelarförsäljningarna och då kanske inte nå samma sportsliga framgångar som varade under ett år. De pengar som skulle sparas skulle kunna användas till att investera i Olympia. Att gå till kommunen och säga att klubben kan tänka sig att bli medinvesterare i en ombyggnad skulle sannolikt kunna öka chanserna för att kommunstyrelsen ska klubba igenom förslaget.

Helsingborg IF tar för givet att stadens skattebetalare ska finansiera en ombyggnad av Olympia, oavsett. Lyckas planen så har man kunnat skapa både kortsiktig välfärd åt klubbens supportrar och dess styrelse samt tjänstemän men också möjligheter till en långsiktig tillväxt.

Sedan år 2000 har de allsvenska klubbarna köpt spelarkontrakt för 1 miljard kronor. Under samma period har klubbarnas egna kapital ökat med 150 miljoner kronor. Någonstans runt 450 miljoner av klubbarnas nettotransferintäkter har gått till spelarnas personliga kontrakt.

Kalmar FF är representativt för det ökade egna kapitalet. Helsingborg är typexemplet på hur snabbt pengarna brinner i fickorna på vissa. Hade man inte haft den gamla skulden till kommunen så hade dessa pengar troligtvis också redan ha varit spenderade på fler spelarkontrakt.

Analysen måste bli bredare

Läser på Fotbolldirekt om den enkät som man har gjort bland klubbarna i frågan om höst/vår. Tyvärr missar man målet. Igen.

Cirka 25 procent av klubbarnas rörelseintäkter kommer från publiken. Explicit. Cirka 35 procent av rörelseintäkterna kommer från reklam och sponsring som till viss del genereras av att folk kommer på matcherna.

Under 2012 fick AIK och Helsingborg tillsammans någonstans mellan 45 och 50 miljoner kronor i premier från Uefa. 2010, när allsvenskan startade tidigt i mars så minskade allsvenskans publikintäkter med 48 miljoner kronor vilket var en nedgång på 20 procent i denna inkomstkälla.

Det är där analysen som måste göras. Vad enskilda sportchefer tycker är en ganska liten fråga i det stora perspektivet.

Helsingborg bokslut 2012 – fler frågor än svar

När Helsingborg sålde ännu en i raden av sina spelarkontrakt och tjänade storkovan under sensommaren 2011 så skrev jag lite skämtsamt på Twitter: ”Erfarenheten säger att pengarna är slut inom fem år”. Det gick fortare än så.

Efter 50 miljoner kronor i reavinst på spelarkontrakt (2011), cirka 35 miljoner kronor i premier från Uefa för deltagandet i play-off till Champions League samt gruppspelet i Europa League, är Helsingborgs finansiella status ungefär densamma som den var efter säsongen 2006. Den stora skillnaden är att klubben efter 2012 har återbetalat resten (17mkr) av det kapitaltillskott som kommunen tillförde under 2003. Var har då resten av pengarna tagit vägen?

I resultaträkningen ser vi mycket tydligt att Helsingborg har spenderat pengarna på spelarkontrakt. 39 mkr i personalkostnader 2010 blev 47 mkr 2011 och sedan 55 mkr 2012. Om vi tittar isolerat på personalkostnaderna för kategorin ”fotboll” så har dessa ökat från 30 mkr 2010 till 36 mkr 2011 och 43.6 mkr 2012. Det är totalt 20 mkr mer än den nivå som klubben hushöll med under 2010 och tidigare säsonger.

Utöver personalkostnaderna kostnadsförde Helsingborg 15.5 mkr för spelartransfers samt inhyrning under 2011 samt 11.5 mkr under 2012. Totalt 27 mkr. Lägg därtill de på balansräkningen aktiverade immateriella tillgångarna som avser förvärv av spelarkontrakt. 12.3 mkr under 2011 plus 11.6 mkr under 2012. Kostnaden för dessa aktiviteter utgörs av avskrivningar på tillgångarna. Uppskattningsvis 3 mkr från 2011 och framåt och ytterligare 2.5 mkr från och med 2012. 8.5 miljoner kronor med andra ord.

Ungefär 55 miljoner kronor har Helsingborg spenderat på att förstärka spelartruppen under 2011 och 2012. Man har investerat så intensivt att man under 2012 har fått finansiera ett antal av sina förvärv av spelarkontrakt externt, med 6.3 mkr. Frågan är. Hur stark står sig spelartruppen i den allsvenska konkurrensen idag?

Det finns ytterligare ett antal frågor som dyker upp. Hur stor är den substantiella ökningen på personalkostnadssidan? Om inte Helsingborg vinner Svenska Cupen och kvalificera sig till europaspel så kommer intäkterna att minska med lite drygt 35 miljoner kronor under 2013. Hur mycket kommer posten personalkostnader att minska under 2013?

Under 2012 tog klubbledningen ett bet. Man underbalanserade budgeten med 7 miljoner kronor. Det gick hem denna gång genom att Helsingborg avancerade i europaspelet. I årsredovisningen skriver man att man underbalanser budgeten även under 2013 för att kunna nå en balanserad budget 2014. Är den underbalanserade budgeten ett arv av den stora ökningen på kostnadssidan under 2011 och 2012? Kanske hade man räknat med att kvalificera sig till spel i Europa under 2013.

Hade man kunnat hushålla med pengarna som man fick för alla spelarförsäljningar sommaren 2011 bättre? Att nöja sig med betydligt mindre återinvesteringar hade inte lett till samma sportsliga framgångar, förstås. Det hade troligtvis inte ha blivit gruppspel i Europa League och inga 35 miljoner i TV premier från Uefa. Men nettovinsten hade kanske kunnat blivit större ändå. Och kanske hade klubben legat lite längre fram i ett långsiktigt perspektiv.

Men det är klart. En fotbollsklubbs mål är att i första hand vinna titlar. Med till buds alla stående medel. Från sidlinjen är mitt intryck lite av att Helsingborg har varit på fest i lite drygt ett år. Fansen har varit lyckliga. Och klubbledningen har kunnat sola sig i framgångarna. Åka runt och scouta spelare med en tjock plånbok. Följa med laget på matcherna i Europa. Lite skrytsamt mingla runt med andra klubbledningar. Happy days.

Men efter varje fest kommer det en baksmälla. Knäckfrågan är om Helsingborg har förbättrat sin verksamhet i grunden? Framgångarna har skruvat upp förväntningarna. Men har kapitalet arbetat effektivt för att skapa bestående konkurrensfördelar i allsvenskan?
De goda nyheterna är att man har gjort rätt för sig hos skattebetalarna. Det kommer att göra det enklare att argumentera för kommunen om att de ska finansiera en ombyggnad av arenan. Kanske den bästa affär som en fotbollsklubb kan göra.

Figuren nedanför visar Helsingborgs finansiella status. Leverage-ratio representerar skuldsättningsgraden (förhållanden mellan skulder och eget kapital). Den har ökat något under 2012. Dels skeppade klubben ut 17 mkr till kommunen vilket minskade det egna kapitalet till 12 mkr. Dels så fick man låna 4 mkr vilket har stärkt balanslikviditeten som utgörs av omsättningstillgångar dividerat med kortfristiga skulder.

IFK Göteborg bokslut 2012

För ett år sedan skrev jag att IFK Göteborg hade ökat sin risk. Klubben hade investerat säkra pengar i mindre säkra tillgångar. Jag skrev också att man behövde börja tjäna pengar igen. 2012 års resultat är kanske ett skolexempel på varför det är så sällsynt med finansiella vinster i fotbollsindustrin.

IFK Göteborg gjorde en satsning som klubbledningen trodde på. Man rekryterade en knippe med erfarna och kända namn och förväntade sig att klubben skulle förbättra sin sportsliga prestation och placera sig betydligt bättre än den sjundeplats som man hade lyckats åstadkomma under de två tidigare säsongerna. En strid i det övre skiktet av tabellen skulle stimulera intäkterna från matchdagen och på så sätt skapa balans i böckerna. Det blev inte så. En sjundeplacering för tredje säsongen i rad blev ett faktum och förlusten blev lika stor som 2011. 3.9 miljoner kronor.

Resultaträkningen visar att IFK trots allt ökade sina intäkter med fyra miljoner kronor. Främst från sponsring och marknad som var upp från 33.2 miljoner till 35.2 miljoner kronor. Personalkostnaderna ökade med 4.5 miljoner. Det finns faktiskt inte så mycket mer nytt att säga om resultaträkningen.

Figuren nedanför är ett vattenfalldiagram som visar klubbens kassaflöde under året. De svarta staplarna utgör kassans storlek (mkr) per den sista december 2011 respektive sista december 2012. Röda staplar reflekterar negativa kassaflöden och gröna är positiva kassaflöden.

Negativ Ebitda förstärks av en ganska stor negativ förändring i rörelsekapitalet. Framför allt var de upplupna kostnaderna och förutbetalda intäkterna betydligt lägre per den 31 december 2012 än samma dag 2011. Klubben sålde spelarkontrakt för ungefär lika mycket som köpte spelarkontrakt för. 7.3 miljoner kronor.

IFK Göteborg finansierade sig under året genom ett ökat lån. 8.7 miljoner kronor. 2011 hade man lånat 21 miljoner kronor för ett bygge av Kamratgården för cirka 35 miljoner. Det behövdes inte mer pengar då. Nu behövdes de under 2012 istället.

IFK Göteborgs utmaning är att man är ganska fullinvesterade. Den trupp som man för ett år sedan trodde på måste prestera nu. Skulle det vara så att den inte gör det så sitter man på en relativt stor ”sunk cost”. Det vill säga pengar som inte gör nytta. I så fall kommer klubbens ekonomi bli mer ansträngd. Skulle truppen börja prestera under 2013 så borde resultatet för detta år bli bättre, tror jag. Det är således ett ganska viktigt år för IFK Göteborg.

Malmö FF bokslut del 2 – Resultaträkning och finansiell hälsa

Det har alltså gått två år sedan Malmö FF chockade världen med ett minusresultat som uppgick till 37 miljoner kronor före skatt. Då pratades det väldigt mycket om stora extrakostnader för guldbonusar. Det pratades om ett dyrt guldfirande. Mycket var ekonomistyrningens fel, sades det. Event-försäljningen skulle bli mycket bättre.

Jag själv undrade huruvida det var klubbens affärsmodell och kostym som verkligen var hållbar? Kanske var det så enkelt som att arenan blev en alldeles för stor investering? Så vad har hänt sedan dess? 2012 var trots allt ett år som var relativt likt 2010. Inget spel i Europa. Sportsliga framgångar i allsvenskan även om klubben denna gång inte riktigt nådde fram. Ett ganska bra år att göra en jämförelse helt enkelt.

På dessa två år har intäkterna ökat med ganska exakt två miljoner och personalkostnaderna har kapats med tre miljoner. Övriga kostnader är ner 28.5 miljoner varav 20 miljoner kan härledas till att stadion har flyttats in på den egna balansräkningen. Totalt 33.5 miljoner på plussidan med andra ord. Från det beloppet kan vi dra av ökade avskrivningar på materiella tillgångar med nio miljoner och ökade räntekostnader på 9 miljoner. Så av de 37 miljonerna i förlust från 2010 har klubbledningen arbetat bort 15 miljoner vilket är en förstärkning av resultatet.

Men samtidigt måste klubben nu istället själv betala amorteringarna. Eftersom avskrivningar inte är någon utbetalning så kan vi matcha bort de 9 miljoner i avskrivningar på arenafastigheten mot de 20 miljoner som klubben ska amortera framgent. Mätt i kassaflöden är inte skillnaden särskillt stor om man jämför med 2010. Även om amorteringar är något som minskar skulderna och inte påverkar det egna kapitalet så måste pengarna tjänas ihop. Om man inte lyckas med det så hamnar man på obestånd.

Som synes är det fortfarande en lång väg att vandra och frågan är var dessa miljoner ska kunna tas hem i den dagliga verksamheten? Bra spelaraffärer och kontinuerligt deltagande i Uefa:s turneringar ser med andra ord ut att bli en fortsatt viktig finansieringskälla även de kommande åren.

Om vi tittar på den finansiella hälsan i figuren ovanför så kan vi se att klubbens skuldsättningsgrad har ökat. Det är på grund av att Malmö FF har lyft in arenan och dess skuldfinansiering in på sin balansräkning. Vi ser också att balanslikviditeten har försämrats under 2012 till en nivå som är lägre än någonsin under den sjuåriga mätperioden. Balanslikviditet är ett nyckeltal som ger en fingervisning om klubbens kortsiktiga betalningsförmåga. En anledning till det är att 23.3 miljoner i skulder till finansiella institut har flyttats över till de kortfristiga skulderna. Det är alltså de amorteringar på sina lån som klubben ska ut med under 2013.

Kassaflödesanalysen ser ut enligt nedan. Vi ser en kraftig förbättring av kassaflödena från den löpande verksamheten vilken till största del kan tillskrivas förändringen i rörelsekapitalet. Varför det är så kunde ni läsa om mitt blogginlägg från i våras. Det är 2011 års intäkter som betalades ut under 2012. Under 2013 kommer Malmö FF inte ha någon sådan effekt. Pengarna måste alltså tjänas på annat sätt.

Malmö FF sålde spelarkontrakt för 23.1 miljoner och köpte nya (Erik Johansson och Emil Forsberg) för 7 miljoner kronor. Med andra ord blev det 16 miljoner netto från spelaraffärerna som bidrog till att finansiera förvärvet av ytterligare 50% av stadion samt de materiella tillgångar som hörde därtill.

Vi kan också se att klubben under 2012 har återbetalat 2.7 miljoner av de 28.5 miljonerna som man reste under 2011 i form av försäljning av vinstandelsbevis i spelartruppen. Säljer klubben spelare under 2013 så kommer naturligtvis ytterligare återbetalningar att ske.

Som ni märker så har Malmö FF rätt så stora finansiella åtaganden. Detta begränsar klubbens möjligheter att ta risker. Klubbens sportsliga organisation har gjort ett bra jobb under de senaste åren. MFF har presterat i linje med vad man förväntas göra och jag upplever det som att man är noggrann i sitt rekryteringsarbete. Det ser ut som att de knappa resurserna har utvecklat klubbens arbetssätt inom dessa områden. Och man måste fortsätta att leverera, väldigt lite utrymme lämnas över för misstag.

Samtidigt blir Malmö FF:s konkurrenter större. Flera nya arenaprojekt färdigställs och nya påbörjas vilket kommer ge dem större resurser. Det borde rimligtvis betyda att priset för sportslig framgång kommer att öka i nominella belopp. Det är ännu en utmaning som klubbens organisation ställs inför.

Malmö FF bokslut del 1 – intäkter och stadionkostnader

I fredags släppte Malmö FF sin årsredovisning. En ganska intressant händelse eftersom klubben har tagit in stadion på sin egna balansräkning. Dessutom har man haft en tid på sig att arbeta med ett stort substantiellt underskott. I detta blogginlägg kommer jag att fokusera på intäkter samt kostnader för stadion.

Klubbens rörelseintäkter landade på 150 miljoner kronor. Det är ungefär lika mycket som under 2010. Noterbart är att intäkterna från matchdagen var på lägst nivå sedan flytten in på nya stadion. De är ner kraftigt jämfört med 2011 på grund av färre matcher (inget Uefa spel). Marknadsintäkterna är också ner kraftigt beroende på samma sak. Denna källa ligger med andra ord på ungefär samma nivåer som under de två första åren på stadion. Hyresintäkterna är upp en miljon vilket beror på att klubben hyrde ut arenan till arrangören av landskampen mellan Brasilien och Iran. Event och konferensintäkter är upp till 2.7 miljoner. Man bygger inte en arena för att tjäna pengar på event och konferenser. Event är bara ett sätt att exploatera de stora ytor på fastigheten som står oanvända merparten av året.

Under 2012 har Malmö FF gjort en stor affär där man köpte loss 50 procent av stadion från de andra ägarna. Man äger numera 75 procent av stadion och därför har den lyfts in på Malmö FF:s balansräkning. Men hur påverkar det klubbens kostnader och kassaflöden?

Tabellen nedanför visar effekterna av affären samt min uppskattning av vad som väntar framgent. Formellt tog klubben över ägandet den 1:a juni 2012. Det betyder att man betalade hyra för de första 5 månaderna. Man betalade också ränta på lånen för de sista 7 månaderna. Vi ser att själva kostnaderna för stadion minskar med cirka 15 miljoner på årsbasis. Å andra sidan så måste nu klubben själv amortera lånen. Innan dess gjorde arenafastighetsbolaget det genom den hyra som man fick från Malmö FF.

* = kassaflödesgenererande aktivitet

Mätt i kassaflöden ser effekten ut att vara cirka fem miljoner vilket jag också misstänkte att det skulle bli för ett år sedan. I och med amorteringarna kommer räntekostnaderna stegvis att reduceras. Samtidigt blir arenan äldre för varje år vilket kommer att kräva mer underhåll samt investeringar i inventarier. Är man snål och slarvar med underhållet så brukar notan i slutändan bli hög.

Förbättrad konjunktur – möjlighet eller hot?
Malmö FF:s ledning menar att konjunkturläget håller nere klubbens intäkter och därmed också ekonomiska resultat. Jag undrar dock vilken effekt en förbättrad konjunktur kommer att få på Malmö FF? Det stämmer att klubben kommer att få det enklare att sälja företagspaket. Men en förbättrad konjunktur påverkar alla andra klubbar positivt också. En stor del av intäktsökningen kommer därmed att försvinna i spelarnas löneinflation. Men en förbättrad konjunktur innebär också att räntorna kommer att gå upp. Exakt hur mycket det påverkar Malmö FF beror lite på vilka löptider nuvarande lån är tecknade. Men med en skuld på 380 miljoner kronor så innebär en räntehöjning på 0.5% en kostnadsökning för klubben på 1.9 miljoner kronor. Klubben är alltså exponerad även mot denna risk.

AIK Fotboll bokslut del 4 – Finansiell hälsa

I det tredje blogginlägget om AIK:s bokslut tittade jag på resultaträkningen. Men hur har klubben finansierat sig under året?

I följande vattenfallsdiagram kan vi se kassaflödena (röd negativt, blå positivt) från olika aktiviteter. Klubben gick in i året med en god likviditet med 21.7 miljoner kronor i kassan. Ett negativt rörelseresultat (Ebitda) där och mer eller mindre oförändrad förändring i rörelsekapitalet uppvägdes av de knappa 2 miljoner i försäljng av spelarkontrakt.

Klubben har under året köpt spelarkontrakt för 7.9 miljoner kronor samt gjort andra investeringar. Bland annat köptes 50 procent av träningsanläggningen tillbaka i november månad. Under 2012 har klubben finansierat sig genom cirka 14 miljoner i långfristiga lån vilket i slutet på året resulterade i att kassan hade ökat till 24 miljoner kronor.

Följande tabell visar status på de långfristiga finansiella lånen.

Vi kan se att AIK lånade 13 miljoner till en räntekostnad som motsvarar Stibor vilket är den referensränta som banker lånar ut svenska kronor till varandra. Storleken på Stibor varierar beroende på löptid och nivåerna ligger idag på mellan 1% (over night) och 1.6% (ett år). Ingen rationellt funtad människa lånar ut pengar till en fotbollsklubb med dessa villkor. Kanske är det förskott på framtida intäkter från arenabolaget?

Ytterligare 1.9 miljoner lånades i vad man kallar vinstandelslån där räntekostnaden bestäms av framtida transferintäkter. 1 miljon på har amorterats på ett gammalt lån med en mer marknadsmässig ränta.

Figur nedanför visar AIK:s finansiella hälsa. Vi kan se att balanslikviditeten har förbättrats under året. Klubbens kortsiktiga betalningsförmåga är fortsatt mycket god. Detta har dock till stor del nåtts genom att bolagets skuldsättningsgrad har ökat. Soliditeten är dock förhållandevis stark.

När AIK flyttar in i nya matchdagsfaciliteter så gör man det med en mycker god finansiell hälsa. Men det hade man efter 2007 också. Dagens status har i första hand uppnåtts tack vare en fulltecknad nyemission under 2011 som inbringade närmare 20 miljoner i eget kapital samt tack vare två lyckoträffar som hette Bangura och som tillsammans genererade 35 miljoner i vinst på transfermarknaden. Det är lite upp till bevis för ledningen.

Under 2012 har AIK investerat mycket pengar i spelartruppen. Men andra konkurrenter har också investerat väl. Under 2013 ska denna trupp prestera. Om den inte gör det så kommer AIK att få investera mer pengar.