Månad: september 2008

Virgin Money’s Football Fans’ Inflation Index & UEFA Cup

Virgin Money’s Football Fans’ Inflation Index mäter de engelska fotbollsupportrars kostnader under matchdag. När de brittiska klubbarna släppte årets biljettpriser ökade dessa i genomsnitt med 7.2%. Lägg därtill dyrare bensin, högre matpriser etc och indexet landar på £106.21 per supporter och matchdag. En ökning med 21% sedan i våras. Detta index har funnits i två år och sedan start har inflationen för den genomsnittlige fotbollsupportern hittills varit 36%.

I samband med senaste mätningen gjorde man även en undersökning bland supportrarna ifall de funderade på att skära ner på sina matchbesök. West Ham ligger högst upp i riskzonen. Hela 43% uppgav att de kanske skulle gå på färre matcher denna säsong. (hela listan här) Steget från ord till handling brukar dock vara stort.

Det skulle vara intressant med ett motsvarande nyckeltal i Sverige. Framför allt när vi går in i en tid med ett par snart färdigställda arenprojekt.

******

UEFA cupen är död. Länge leve UEFA Europa League, typ. Så kommer turneringen heta going-forward. Den viktigaste nyheten förutom utökningen av gruppspelet från 40 till 48 lag, är att UEFA centrelt tar över försäljningen av TV rättigheterna redan från start. Tidigare år har klubbarna själva fått sälja sina respektive TV rättigheter ända fram till kvartsfinal då UEFA tog över. På så sätt tror UEFA att premierna till de deltagande klubbarna kan fördubblas.

Principen är ungefär som ”sub-prime”. Paketera en massa mindre intressanta matcher och sälj det i ett paket till TV bolagen under ett annat varumärke 🙂

Hammarbys nettoresultat från europa-spelet 2007 beräknades landa kring 700 000 kronor. Räknar du med slitaget på spelarna och den förmodade lägre allsvenska placeringen som ett resultat av detta blev det en i slutändan förlustaffär på grund av de lägre allsvenska TV premierna som till största del baseras på tabellplacering.

Klausul – om bloggens läsare får välja

Under knappt fyra dagar har bloggens läsare fått säga sitt (hela caset här). Lite drygt hundra röster blev det. Resultatet, kanske något överaskande, men visar ändå att det finns rationella investerare bland fotbollsfansen.

För att återkoppla till investerings-caset. Först och främst. Grundförutsättningen är att alla parter är villiga att genomföra en given struktur. Att spelare ibland bettar på sitt framtida marknadsvärde förekommer ju redan då sådana klausuler uppenbarligen poppat upp här och där under årens gång.

Hur man agerar handlar om managering av risker och likviditet. Hur mycket risk klarar balansräkningen av att bära? Finns det möjlighet vill man helst behålla en viss flexibilitet till att kunna gå in i ytterligare spelaraffärer ifall rätt prospect dyker upp. Givet de förutsättningar som målades upp, minimerar alternativ 1 den möjligheten . Och även om uppsidan för framtida avkastning är störst just här kanske alternativkostnaden i slutändan överstiger intäkten i form av oförmåga att finansiera en potentiell spelaraffär som helt plötsligt dyker upp. Alternativ 1 är en lyx klubbar med stark balansräkning och likviditet kan unna sig.

Alternativ 2 ger med största säkerhet minst framtida intäkt men även den lägsta risken. Skulle man veta att riskkapitalisten återinvesterar pengarna i truppen är det ett riktigt bra alternativ. Fast han kan ju ta sitt pick och pack och söka andra investeringar när affären väl är stängd.

Alternativ 3 ger ju en bra potentiell uppsida givet investeringen. Nackdelen med 2 och 3 är ju att det finns andra krafter som kan driva en försäljning. Å andra sidan, hur ofta har den stora majoriteten allsvenska klubbar med sina driftunderskott, råd att tacka nej till bud från utlandet?

Hur som helst, vi spolar fram bandet. Du lyckas genomföra affären med finansieringsstruktur tre och hyllas av fansen då du ror i land en klasspelare.

Ingen, förutom klubbens högsta ledning, agenten och spelaren, känner dock till detaljerna i affären.

En säsong går. Kennedy spottar in mål från sin mittfältsposition. I tidningarna börjar det surras om nya ”proffsäventyr”. Bland fansen värderas Kennedy upp mot 20-25 miljoner.

Sedan kommer dråpslaget, käftsmällen. Köpande klubben lägger ut transfersumman på sin hemsida, €850k. Du blir sågad längs fotknölarna då endast exit-benet bedöms.

Du har sålt en klass-spelare till reapris 🙂

Finansiera din egen transfer

Nu kan du strukturera din egen finansiering. Du är sportchef och din uppgift är att maximera klubbens sportsliga förutsättningar nästa säsong och samtidigt skapa möjligheter till framtida kassaflöden.

Till höger kan du sedan välja den finansieringsstruktur du vill gå vidare med i affären.

Förustättningarna är fiktiva och enligt nedan.
Hammarbys trupp är den idag befintliga.
Kennedy nöter bänk i Holland och kan gå som ”free-agent”. Han är eventuellt intresserad att flytta hem, representera Hammarby och möjligen få en ny språngbräda ut i Europa.

Det finns dock även andra intressenter och hans agent värderar kontraktet till 13-15 miljoner kronor över tre år.

Du är intresserad men likviditet är en trång sektor.

Initialt pratas det om en sign-on på 6 miljoner och en månadslön på 200k.
Hammrbys likviditet och budget inför vinterns transferfönster tillåter investeringar på totalt 6 miljoner.

1. All-in på Kennedy och på egen hand finansiera hela sign-on bonusen. Ingen försäljningsklausul i avtalet med Kennedy. Hammarby tar hela den finansiella risken men även hela eventuella transferintäkten. För att finansiera eventuella ytterligare förvärv inför nästa säsong, krävs det spelarförsäljningar i vinter.

2. En extern finansiär har hört av sig och ser Kennedy som ett unikt business-case. Han vill finansiära hela sign-on. Han kräver dock samma upplägg som Djurgården Fotboll AB kör. När investeringen är återbetalad, delar man 80-20 på uppsidan där 80% går till finansiären. Hammarby risk är de månatliga löneutbetalningarna och att driften ska täcka dessa. Du kan genom denna finansieringsstruktur finansiära ytterligare förvärv denna vinter.

3. Kennedy är lite riskbenägen och kan tänka sig att betta på sitt framtida marknadsvärde. Hammarby delar den finansiella risken med spelaren. Hammarby betalar 2 miljoner i sign-on och spelaren får en release-klausul inskriven i ett bilateralt avtal. Optionen är att kunna lämna om bud på 8 miljoner lämnas. Kennedy får, vid en eventuell framtida transfer, uppsidan mellan hans framtida marknadsvärde och de 8 miljonerna som tillfaller Hammarby. Denna ”spread” utfaller som sign-on till Kennedy från den köpande klubben. Hammarbys del vid en eventuell framtida affär är fixerat till 8 miljoner. Du kan genom denna finansieringsstruktur finansiära ytterligare förvärv denna vinter.

Hur vill du gå vidare i affären?

Arsenal ökade sin profit säsongen 07/08

Inga spår av kreditkrisen hos Arsenal, än så länge.

Följande skriver klubben i sin bokslutskommuniké.

”The Group has not, to date, experienced any significant direct adverse impact on its financing arrangements as a result of the “credit crunch” and the related turbulence in the financial markets”.

Det är bara att konstatera att andra spelare, ”to date”, betalar priset för den ökade kreditrisken. (mer här)

För att försäkra sig mot att Arsenals obligationsgarant Ambac går i putten, har priset för detta stigit rejält och handlas idag runt sanslösa 20%. Så mycket för den ursprungliga AAA statusen…

Rent konkret innebär det att om du vill försäkra din Ambac garanterade obligation som har ett värde på en miljon, från att förfalla värdelös vid en Ambac-konkurs, kostar det dig 200 000.

Samtidigt var Arsenals snittränta på den underliggande skulden 5.3% under den senaste bokslutsperioden. (1juni 2007 -31maj 2008)

I övrigt kan konstateras att Arsenal Holding Group ökade sina intäkter samt profit under säsongen 07/08.

Intäkterna uppgick till £225 miljoner. ( £202 – 06/07) och rörelseresultatet till £59.6 miljoner (£51.2 – 06/07). Arsenal har således förbättrat sin rörelsemarginal till ca 26%, vilket det nästan är ManU klass på.

Klubben hade ett positivt transfernetto på £5 miljoner och på nedersta raden blev resultatet £25.7 miljoner.

Klubben amorterade sin arenaskuld med £5 miljoner ner till £250 miljoner. Förra årets finansiella kostnad landade på £17 miljoner. Klubben har således ganska bra marginal för att kunna parera högre räntekostnader.

"The Trillion Dollar Meltdown" #2

Idag eskalerade kreditkrisen ytterligare. Vart det hela till slut landar vågar nog få spekulera om. Vilka konsekvenser har fotbollen hittills drabbats av och kommer att drabbas av är ännu lite oklart men härdsmältan lär inte gå obemärkt förbi.

Låt oss titta lite snabbt på exponeringen… några få exempel.

England
Obligationsgaranten och försäkringsboaget AIG rapporteras ha radikala problem med sin finansiering/likviditet och ska ha fått tillåtelse att dränera sina dotterbolag på $20 miljarder. AIG är ManU:s tröjsponsor och därmed en av klubbens största samarbetspartners. Hur länge till kan man fråga sig?

ManU är mycket lönsamt men holdingbolaget som äger klubben har en skuldfinansiering från banker på £510 miljoner. (här) Det är inga problem så länge klubben fortsätter leverera bra kassaflöden från sin rörelse. Det finns dock en brasklapp. Som säkerhet har holdingbolaget ställt klubbens bokförda värde, £425 miljoner. Det är inte alls omöjligt att bankerna i dessa tider kräver in mer säkerheter och får vi kanske se Christiano Ronaldo i Man City redan efter nyår?

Arsenals arenafinansiering har redan nedgraderats avseende kreditbetyg (här) och (här). Oklart om det får några konsekvenser för klubben. Kanske får vi några av svaren i kommande årsredovisning som borde bli officiell inom några veckor.

Resebyrån XL släckte förra veckan ner sin verksamhet. Trist för West Ham som hade ett 3 årigt tröjsponsoravtal med bolaget signerat februari -07. Intäktäktsbortfallet för London-klubben under resterande löptid uppges ligga runt £5 miljoner. Tungt för klubben som legat mycket tungt exponerade mot spelarlöner. Wages/turnover-ratio var säsongen 06/07 – 76% näst högst i Premier League. (här)

Liverpool planerar som bekant en ny arena för uppskattningsvis £300 miljoner. Klubben som köptes av amerikanerna Hicks & Gillet i en finansieringsstruktur baserad på skulder. Jag tror personligen att klubben kommer få det mycket svårt att resa kapital till den nya arenan framgent.

Förblir en dröm?


Sverige

Här hemma har vi ett antal arenaprojekt med stor del skulder på balansräkningen.

Borås Arena AB har bundit 60 av de 80 lånade miljonerna i olika löptider* som löper ut efterhand och kommer att rullas i nya, troligtvis dyrare skulder längre fram. Förvisso är det en relativt liten exponering men det ska bli intressant att se vilken part som tar de högre räntekostnaderna, klubben eller kommunen.

Swedbank Stadion – Malmö är även den skuldfinansierad genom Swedbank. 310 miljoner som lär bli dyrare för klubben vad det lider.

Nya Nationalarnen – även den skuldfinansierad med Swedbank som huvudfinansiär.

Kalmar ArenaÖverklagandet kanske blir det minsta bekymret. Excel-snurrorna lär snurra både ett och två varv till, dels hos bankerna och hos Sveafastigheter.

Stockholmsarenan – Här ser faktiskt skuldsidan minst bekymmersamt ut. Efterfrågan på högkvalitativa räntebärande papper lär öka. Stockholm Stads obligationer håller högsta kvalitet.

Däremot finns det som sagt lite frågetecken kring de 1.3 miljarderna som ska finansieras genom försäljning av byggrätter. Det ska ju finnas köpare av dessa och dessa måste klara av att räkna hem kalkylen samtidigt som man finansierar sin respektive balansräkning.

Efterfrågan på fotboll
Förutom investeringarna och finansieringen kan man ju fråga sig hur efterfrågan på fotboll kommer att påverkas. Erfarenheten säger att lågkonjunkturer historiskt inte påverkat publiktillströmningen till sportevenemang nämnvärt (globalt).

Den genomsnittliga fotbollspubliken och prissättningen har dock förändrats mycket kraftigt de senaste åren. I Sverige har idag rapporterats att hushållens nettoskuldsättning nått rekordnivåer. Prioriterar gemene man och familj fotboll i sina vardagsutgifter? Det gäller både live och pay-per-view där ett nytt TV avtal ska signas om två år.

Företagens aptit på sponsring och hyra av VIP loger lär minska då dessa är kostnader som blir extremt svårmotiverade i lågkonjunktur.

De ”goda nyheterna” är att fenomenet är globalt. Allsvensk fotboll borde ”tack vare” sin underutvecklade infrastruktur och ”affärsmässighet” ha en lägre exponering mot kreditkrisen och dess svallvågor än andra, mer utvecklade fotbollsmarknader.

Vilka klubbar har förutsättningar att klara sig bäst genom?
Generellt borde det vara klubbar med låga räntebärande skulder och de som har välfungerande ungdomsverksamhet av hög nationell klass.

* Källa: årsredovisning Borås Arena AB – 2007.

Vilka är Glazers exit-strategier?

Fotbollseuropa höt till en av de mindre perfekta maknadsekonomierna. Med sina villkorslösa krediter påverkar ”hjärte-investerare” konkurensbalansen. Samtidigt som profitmaximerande klubbar såsom Manchester United lever under marknadens villkor med ett avkastningskrav hängandes över sig som en broms avseende investeringar i spelartruppen, strör de nyttomaximerande ägarna pengar omkring sig och höjer priset på sportslig framgång.

Hur många gånger har inte Silvio Berlusconi täckt Milans galaktiska underskott? Hade uppstickarklubbarna från öst överhuvudtaget kunnat konkurrera på den europeiska scenen utan villkorslösa oljemiljarder? I Norden har vi den danska ”forskarskatten” som skapar vissa marknadsimperfektioner.

I våras, när Italiens regering skulle ge Alitalia konstgjord andning med en nödfinansiering anmälde flera av Europas flygbolag interventionen till EU:s transportkommission då det ansågs strida mot den fria konkurrensen och dess krafter.

I fotbollens värld hyllas liknande åtgärder och klubbar som Arsenal och ManU målas istället av Michel Platini upp som pirater där skulder under marknadens villkor sägs ge dem konkurrens- fördelar vilka i själva verket inte finns där. Jag lägger inga värderingar i finansieringsstrukturerna men om ni frågar mig blir retoriken bisarr och snarare politisk än logisk.

Situationen för riskkapitalister med profitsyfte blir ganska otacksam och frågan är om inte riskkapitalets intåg i fotbollen är självreglerande och på sikt på väg bort.

Eller står vi inför ett större strukturskifte i den europeiska fotbollen där klubbarna säger hejdå till UEFA? För detta krävs det dock starka krafter och frågan är om inte 51% regelns vara eller icke vara (lite mer här) i Tyskland är större än av enbart nationellt intresse.

I England har fotbollsmarknaden varit relativt ”sofistikerad” och transparent. Vad gäller intäkter och förutsättningar till profit har de fyra största klubbarna i det närmaste skaffat sig en monopolställning på de intäktsmässigt åtrovärda fyra första platserna. (konkurrensbalans i PL här)

För snart ett år sedan skrev jag att Manchester City kunde bli en nagel i ögat för Glazer och hans ManU.(här) Det visade sig att Thaksin Shinawatras löften inte helt var på riktigt. Nu har han sålt klubben till Abu Dhabi United Group och Sulaiman Al-Fahim. Att pengarna finns där råder det ingen tvekan om och snart lär vi se om det finns substans bakom de stora orden om galaktiska spelarinvesteringar. Förvandlas ord till handling lär konkurrensen och därmed kostnaden för sportslig framgång öka för Glazer, hans ManU samt de övriga topp4 klubbarna.

Men det kan finnas fler moln på himlen. Kredit-bubblan som sprack på världens kapitalmarknader gör att hans relativt dyra finansiering (här) inte kommer att kunna struktureras om den närmaste tiden. Samtidigt är Alex Furgeson-eran på väg att lida mot sitt slut. Jag är nyfiken på hur klubbens sportsliga prestationer kommer påverkas av det managerbyte som stundar. Det är ingen liten strukturell risk ManU står inför.

Det finns även andra risker som lurar runt hörnet. Platinis korståg mot England och Premier League klubbarna lär fortsätta även denna säsong. Regleringar och andra politiska risker får inte heller underskattas.

Samtidigt vågar jag påstå att Malcolm Glazer hittills förädlat investeringen Manchester United. Han köpte klubben för £790M och i våras värderade Forbes ManU till £905M. Det var före man vann ligan samt Champions League.

Frågan är om det inte börjar bli läge för en exit? Med den ”lilla” insatsen eget kapital vid förvärvet skulle en försäljning med ett pris över £1000M innebära en bra avkastning på eget kapital. Och hur stor är egenligen uppsidan vad gäller värdeutveckling going-forward?

Det svåra blir givetvis att hitta intressenter. Att riskkapitalet skulle klara av att strukturera en finansiering för ett uppköp i dagens marknadsläge är en fin men mycket naiv tanke. Det Glazer i såfall kan hoppas på är en ny Roman eller oljeshejk som öppnar lädret för att köpa sig världens mest lönsamma fotbollsklubb att leka med.

Men jag undrar jag om Malcolm Glazer inte funderar över en möjlig väg ut.