Fotbollsligor – Monopol vs fri konkurrens

Det var med stor glädje och tillförsikt som jag läste svensk elitfotbolls nya syn på fotbollskonsumenten. Äntligen har polletten fallit ner tänkte jag.

Därför blev jag en aning konfunderad när man i stort sett direkt kom med rent motsägelsefull kommunikation. Vi pratar om informationen om en möjlig minskning av antalet lag i allsvenskan. Det vi har på papperet är en större monopolisering där man vanligtvis upplever en värdeöverföring från konsumenten till de företag som är etablerade i en monopolmarknad. Så mycket var tydligen den kundfokusen värd.

Anledningen till värdeöverföringen är att produktionen i ett monopol minimeras vilket därmed skapar en välfärdsförlust för kunden. I en fri konkurrensmarknad kommer däremot företag som ser marknadspotential att vilja komma in på marknaden och konkurrera om de vinster som har observerats.

Man kan naturligtvis argumentera om att fotboll och övrig lagsport skiljer sig eftersom den produkt som produceras är beroende kvaliteten på konkurrenternas respektive produkter. Jag menar, Apples Iphone påverkas inte negativt om Sony Ericsson producerar mediokra produkter som inte håller måttet. Man kan däremot resonera att en dåligt presterande fotbollsklubb skapar externaliteter genom att tävlingsbalansen i ligan försämras. Å andra sidan, har de europeiska ligorna visat att upplevd jämn tävlingsbalans är mycket subjektiv. Men låt oss börja med att gå igenom den del av litteraturen som behandlar antalet lag i en sportliga. 

Kahn (2003)* är inne på att en monopolregim snarare skapar välfärd till konsumenterna. För att en större liga ska generera en högre välfärd till konsumenten så måste den ökade kundnyttan som de nya lagen i ligan skapar, överstiga den minskade nyttan som de etablerade klubbarna går miste om genom att talangen späds ut. Kahn utvecklar två teoretiska modeller, en fri marknads regim och monopolregim, dessutom med två olika möjliga intäktsstrukturer. En nationell Revenue sharing (lex NFL) och individuell (lokal) kontroll över intäkter (lex NHL). I samband med båda intäktsstrukturerna blir enligt Kahn, antalet lag i en fri marknadsregim för stort. Han tillägger dock att ifall utbudet av talang är elastiskt så kommer det optimala antalet lag i en liga att öka och närma sig ”den fria marknaden” och dess optimum. Med elastiskt utbud av talang menas att talangen som är tillgänglig för en liga kan öka alternativt minska. Ett exempel är import av talang från andra marknader. Eftersom spelarmarknaden i fotbollseuropa är avreglerad så ska talangutbudet betraktas som elastiskt. Kahn (2007)** kommer än en gång till samma slutsats angående elasticiteten i utbudet av talang i en senare studie.

Vi hittar ett konkret exempel i verkligheten där NHL kontinuerligt har utökat antalet lag, mycket tack vare ett elastiskt utbud av talang.

Noll (2003)*** menar att i en liga med en stor revenue sharing mekanism ges etablerade klubbar höga incitament att driva frågan om en minskning av antalet lag i ligan. Anledningen till det förklaras bäst genom fripassagerare-problematiken där de starka klubbarna vill ”såga bort” friåkarna genom att minska antalet lag ligan. Här är det viktigt att komma ihåg att det är en amerikansk regim vi pratar om där ligan själv kan välja vilka klubbar som ska försvinna.

Kesenne (2008)**** har i en empirisk studie på den europeiska fotbollsmarknaden kommit fram till att antalet lag i en liga snarare bestäms med monopolistiska motiv av ligans deltagare. Eftersom de enda som gynnas är de i ligan etablerade klubbarna föreslår Kesenne bland annat att ligorna istället bör drivas av en extern aktör fri från de egenintressen som de på monopolmarknaden etablerade medlemmarna har. Kesenne utvecklar ett resonemang där det i en fri marknad finns fyra grundläggande faktorer som påverkar det optimala antalet klubbar. Marknadens population, sportens popularitet, landets välstånd och därmed konsumentens köpkraft samt utbudet på talang. I en monopol-lige-marknad däremot menar Kesenne att den enda faktorn som bestämmer antal lag i ligan är utbudet av talang. Utbudet av talang mäts i undersökningen genom ligornas respektive UEFA rankning. Det kan samtidigt ge en mindre felmarginal eftersom den mäter talangen hos en minoritet av ligans klubbar (toppskiktet) och ligorna i Europa är som bekant olika jämna.

I ett empiriskt test av ovanstående variabler hos 24 högstaligor i Europa kommer Kesenne fram till att det enda samband som kan identifieras är det mellan utbudet på talang samt storlek på en liga. Därmed finns det stöd som pekar på att vi har en monopolregim i de europeiska fotbollsligorna. Det finns inget signifikant samband mellan vare sig population, popularitet eller BNP och storleken på fotbollsligorna i Europa.

Samtidigt ger resultatet oss en tydlig och inte helt oviktig indikation på att ligor med färre antal lag inte belönas med en högre rankning i Europa. Om så vore fallet hade det inte funnits något signifikant samband mellan talang och ligastorlek. Förvisso är de till antal lag små ligorna i Danmark, Schweiz och Skottland inte medräknade utan författaren baserar undersökningen enbart på ligor som spelas med ett dubbelmöte. En snabb okulär besiktning***** av de tre ovan nämnda ligorna säger dock att det är svårt att finna de förväntade fördelarna med en minskning som en del försöker göra sken av.

Med bakgrund av den teoretiska referensramen förefaller det ganska naturligt att dagens etablerade allsvenska klubbar har incitament att minska ligan. Och det enbart för sitt eget bästa.

Allsvenskan hör, sett till intäkter, till en av de absolut jämnaste ligorna i Europa med en relativt kraftfull revenue-sharing-mekanism när vi pratar TV intäkter. Den upplevda utspädningen av talang i samband med utökningen av antalet lag är däremot helt självförvållad. När det nya TV avtalet tecknades inför 2006 års säsong så distribuerades 65% av intäkterna lika till alla allsvenska klubbar. En betydligt större del än vad som är normen i Europa. 2008 utökades allsvenskan med två lag till 16 samtidigt som distributionsnyckeln har förändrats där numera 74% av intäkterna distribueras lika. Hur tänkte man här? Den minskade välfärd som den svenske fotbollskonsumenten idag upplever är inte ett resultat av en utökad marknad. Det är snarare ett resultat av ett marknadsmisslyckande som jag skrev om i det förra inlägget.

Så vad är lösningen på problemet? Min bestämda åsikt är att man inte ska se på allsvenskan från ett produktperspektiv. Istället måste ligan ses och betraktas som en marknad där dess aktörer genom sina individuella beslut skapar produkten.

Därför bör man identifiera incitaments-mekanismer så att klubbarna fattar beslut som maximerar produktionen och därmed genererar den största möjliga kundnyttan på den totala svenska marknaden. Det finns de som argumenterar om att en lägre subvention till de mindre klubbarna i allsvenskan kommer att försvaga dessa klubbars konkurrenskraft och därmed försvaga den allsvenska produkten än mer. Jag håller inte med.

Denna hypotes skulle hålla ifall allsvenskan vore en stängd liga. Det stämmer nämligen att en minskad subvention på kort sikt minskar de mindre klubbars konkurrenskraft i allsvenskan. Dessa klubbar tvingas dock till att söka och utveckla nya intäktskällor och gör man inte det så kommer man att degraderas på ett naturligt sett och ersättas av klubbar som bättre klarar av att utveckla sin lokala produkt.

Efter en tids process kommer därför den allsvenska marknaden att anpassas och utformas på så sätt att konstellationen av ligans medlemmar tillsammans kommer att producera den största möjliga kundnyttan. En kundnytta som man förhoppningsvis kan klara av att ta betalt för. En kundnytta som i förlängningen kommer att generera en större konkurrenskraft i Europa.

Och eftersom utbudet på talang i fotbollseuropa är elastiskt finns det på lite längre sikt inte heller några större hinder för en framtida utvidgning av allsvenskan med ytterligare två lag. För 16 lag måste trots allt även det betraktas som en monopolmarknad även om den naturligtvis är betydligt större än en marknad med 12 lag som dessutom har betydligt högre inträdesbarriärer.
Att minska dagens allsvenska med fyra lag löser inte ligans problem. Det man gör är att man försöker att sopa friåkande-problemet under mattan men istället begränsar den totala marknadens utvecklingspotential. Men minskar ett problem men eskalerar ett annat och man vill göra det eftersom det gynnar de idag på marknaden etablerade klubbarna som ges mycket stora fördelar. Och för dessa klubbar är det mycket tacksamt att kunna paketera idéerna som att de utåt är gynnsamma för den internationella konkurrenskraften.

Det finns de som hävdar att klubbhockeyn i Sverige har lyckats vilket, om man jämför med svensk elitfotboll, är en enkel men lite väl snabbt dragen slutsats. Jag ställer mig frågande till om hockeyn verkligen har utnyttjat hela sin kommersiella potential i Sverige och svensk elitfotboll ska nog vara oerhört tacksam att hockeyn har låst in sig i sin lilla och begränsade monopolmodell. Framförallt under de senaste åren när klubbfotbollen upplever en kraftig aggregerad efterfrågeminskning. Hade inte dagens monopolmedlemmar i elitserien låst ute flera av sina starka konkurrenter så hade fotbollen mycket sannolikt förlorat än fler marknadsandelar än vad man de senaste två-tre åren har gjort till hockeyn.

En annan intressant iaktagelse är att hockeyn för närvarande utreder en omstrukturering av sin monopolmodell. Dagens struktur har uppenbarligen sina begränsningar och man upplever en ökad konkurrens från omvärlden. Samma indikationer får vi från den danska SAS ligan som också har en utredning i loopen. Men det är klart, de tjänstemän som utreder alla dessa ligamodeller runt om i världen ska även de ha mat på bordet. Att leverera en på lång sikt hållbar och självreglerande lösning är de facto självdestruktivt. Så istället för att ge oss en marknad som på egen hand kan utvecklas så paketerar man och producerar en produkt. En produkt som efter en tid kräver underhåll och omstrukturering.
———————————————————
*Sports League Expansion and Economic Efficiency: Monopoly Can Enhance Consumer Welfare – Lawrence Kahn 2003
**Sports League Expansion and Consumer Welfare – Lawrence M. Kahn May 2007
***The Economics of Baseball Contraction – Roger G. Noll, March 2003
****The optimal size of a sports league – Stefan Kesenne 2008
———————————————————-

UEFA country ranking chart
saxat från: http://kassiesa.com/uefagraphs/crank-graph-display.php

*****UEFA rankingen för fyra utvalda ligor. Det är svårt att hitta ett samband där en minskning av antalet lag och därmed större koncentration av talang skulle medföra en boost på rankningen.

En intressant marknad är den Portugisiska. Ett land med lite drygt 10 miljoner invånare och med ett BNP nästan hälften så stort som Sveriges. Hur har man lyckats att försvara sin konkurrenskraft så pass väl på UEFA rankningen? Ligan har uppenbarligen klarat ev både ett teknikskifte i fotbollseuropa (explosionen av tv intäkter) och ett regimskifte i form av en avreglering av arbetsmarknaden (bosmandomen).

Är verkligen Schweiz och Danmark rätt förebilder? Danmark borde rimligtvis, tack vare sin fördel i form av expertskatt, ha nått ännu högre höjder kan jag tycka. Den schweiziska ligans lilla uppsving post 2006 skulle lika gärna kunna förklaras genom ett ökat nationellt intresse för fotboll i samband med värdskapet av EURO2008.

Scottish Premier League (SPL) bildades 1998 där man likt FAPL bröt sig loss och tog befälet över ligans hela kommersiella värde istället för att behöva dela med sig till de lägre ligorna i Skottland.

9 reaktioner till “Fotbollsligor – Monopol vs fri konkurrens

  1. Bosse Johansson är lika full av skit som vanligt. Ulvens nya ensemble, ”kundfokus”, kommer att mynna ut i exakt samma slutsats som vanligt: 12-lagsserie!

    Jag citer hellre ”Frasier”: ”If less is more, then imagine how much more more would be…”

    Gilla

  2. Hej!
    Ögnade snabbt igenom gnagets kvartalsrapport som utkom 6 maj och det går snabbt utför kan man lugnt konstatera…
    HammarbyFotboll har oxå rapporterat men styrelsen väljer att inte ge ut fullständig Q1 rapport…hmmm

    Kanske du har Bajens siffror?

    Mvh

    Gilla

  3. Tittar man isolerat på själva Q1 rapporten så finns det egentligen inga större tecken på att det gick utför.

    Eget kapital upp
    31/12-2009: 11.5m
    31/3-2010: 12m

    Balanslikviditet förbättrad:
    31/12-2009: 0,85
    31/3-2010: 0,91

    Soliditet, marginell försämring
    31/12-2009: 0,19
    31/3-2010: 0,18

    Däremot misstänker jag att matchdagsintäkterna post 31/3 är sämre än vad man budgeterat med.
    Men det är inget budgetproblem kan jag tycka. Ett problem är det dock.

    Det är dels produktionsproblem (sämre prestation än förväntat) samt en generell (stor)efterfrågeminskning på allsvensk fotboll.

    Ang Hammarbys Q1 så är det ganska svårt att utläsa något. Tycker att det är rent ut sagt nonchalant att slänga ut siffror utan att förklara hur man redovisat intäkterna.

    Gilla

  4. Hej OH!
    men visst är det oroande att de kortfristiga skulderna ökat från 46 till 55 miljoner på ett kvartal för gnaget, sedan så startade allsvenskan 1 månad tidigare än brukligt vilket gjort att intäkter ökat och att eget kapital gått upp lite.
    Tänk dig vilken mardröm det blir för gnaget ifall de skulle ramla ned till superettan, då ryker ytterligare intäkter för minst 35 miljoner.
    Nästa hemmamatch mot Åtvidaberg så sänker gnaget biljettpriser till 30kr för kortsida och till 60kr för långsida, lite farligt spel enligt mig… sådant lär sitta kvar i minnet för säsongskortsinnehavare när det blir dags att förnya till 2011 säsongen.

    Gilla

  5. Hej OH!
    men visst är det oroande att de kortfristiga skulderna ökat från 46 till 55 miljoner på ett kvartal för gnaget, sedan så startade allsvenskan 1 månad tidigare än brukligt vilket gjort att intäkter ökat och att eget kapital gått upp lite.
    Tänk dig vilken mardröm det blir för gnaget ifall de skulle ramla ned till superettan, då ryker ytterligare intäkter för minst 35 miljoner.
    Nästa hemmamatch mot Åtvidaberg så sänker gnaget biljettpriser till 30kr för kortsida och till 60kr för långsida, lite farligt spel enligt mig… sådant lär sitta kvar i minnet för säsongskortsinnehavare när det blir dags att förnya till 2011 säsongen.

    Gilla

  6. Kortfristiska skulderna har ökat ja, men de matchas ju (och mer därtill) av ökningen i kortfristiska fordringar samt en ökning i kassa/bank (vilket balanslikviditeten visar).

    Att räkna den allsvenska starten hit eller dit är lite väl mkt ”omgångsekonomi” kan jag tycka…

    Naturligtvis skulle en degradering kosta mkt. Men det gör det ju för alla klubbar som degraderas. Thats the name of the game och inget man budgeterar för annars ökar man ju risken till degradering än mer 🙂

    Den allsvenska produkten har ju varit slaktad hela våren. Dåliga planer, dåligt väder, dåliga publisksiffror har spridit en bad-will som tar tid att tvätta bort. (klubbarna får egentligen skylla sig själva eftersom beslutet togs kollektivt)

    Lägg därtill i det specifika fallet, mkt sämre prestation än förväntat.

    Vad ska man göra för att locka tbx konsumenten till arenan? någon kampanj måste man ju erbjuda. Sedan gäller det ju att leverara just den matchen så att kunden kommer tbx.

    Gilla

  7. Adam

    Menar du att risken att AIK degraderas är lika stor som att en komet träffar Råsunda? 😉

    Ärligt talat tycker jag att AIKs siffror ser bättre ut än väntat.

    Däremot tror jag att Q2 kan bli en rysare, för att inte tala om Q3 om inte någonting radikalt händer med publikintresset.

    Publiktappet är ju inte gnaget ensamma om, men de kommer att drabbas värst tätt följda av Djurgården.

    Hittills ligger de två lagen 5k resp 3k under förra årets snitt. MFF och IFK ligger 3k och 2k under förra året, men chansen är väl stor att MFF kommer att repa sig.

    HeIF ligger på samma snitt som förra året och kan säkert förbättra detta. Frågan är till vilken kostnad?;)

    /Flugan på väggen

    Gilla

  8. // Flugan

    Ja, eller lika stor chans att åka ut som att kvala in till CL kanske man säga…i framtiden är allt möjligt.

    I vilket fall, det som är dåligt för AIK är dåligt för svensk fotboll. Det gäller även för ett antal andra klubbar. Nu snackas det om att det ska bli andra bullar vid nästa förhandling av TV-avtalet, men frågan är om man ens kan vänta till nästa säsong?

    De allsvenska storklubbarnas ledare är så upptagna med att täta till hålen i skrovet med sina fingrar så att de inte hinner tänka om varför man seglar så tätt in på kusten…

    Om den fördelningen vi har idag är bra, varför pratar då ALLA om kris?
    En sak är säker, fortsätter vi kasta pengar i sjön till tff, gefle m.fl. så har publiken redan sagt sitt om det.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s