Kategori: Allsvenskan

Årets premier – mindre pengar till klubbarna

Totalt ska ett grundbelopp till samtliga klubbar á SEK 7 800 000 betalas ut. Dessutom placeringsbonus och TV exponeringsbonus enligt listorna nedan.

Stämmer samtliga uppgifter (och jag räknat rätt), pratar vi om SEK 124 800 000 i grundbelopp plus SEK 22 301 000 i placeringspremie samt 21 250 000 i exponeringsbonus som ska utbetalas. En fördelning där 74% distribueras lika mellan klubbarna och 13% vardera till sportslig prestation och exponering i TV.

En nota på SEK 168 351 000. Det ska jämföras med MSEK 171.2 (källa svenskelitfotboll.se) som betalades ut 2006 dessutom delat på två klubbar färre. (fördelningen 2006 här) Hur tänkte man här??

Placeringsbonus (källa NA):
1) 3 811 000 kr
2) 3 176 000 kr
3) 2 795 000 kr
4) 2 414 000 kr
5) 2 033 000 kr
6) 1 651 000 kr
7) 1 270 000 kr
8) 1 016 000 kr
9) 826 000 kr
10) 699 000 kr
11) 635 000 kr
12) 572 000 kr
13) 508 000 kr
14) 445 000 kr
15) 375 000 kr
16) 75 000 kr

TV exponeringsbonus (källa: idrottensaffärer.se): SEK 250 000 ggr sänd match. (lite tankar över att det i slutändan landar på +-0)

IFK Göteborg 12 matcher
AIK 10
Djurgården 10
Kalmar FF 9
Elfsborg 8
Hammarby 6
Helsingborg 6
Malmö FF 6
Halmstad 5
IFK Norrköping 3
Örebro 3
Gais 2
Trelleborgs FF 2
Gefle 1
Sundsvall 1
Ljungskile 1

För Hammarbys del vid en femteplats uppnår ersättningen SEK 11.333 miljoner.
Kan jämföras med 15.4 miljoner 2006.

En bild säger mer än tusen ord #2

Har ni undrat över allsvenska klubbars roll och plats i fotbollens värdekedja?
Har ni undrat varför allsvenska spelare vill flytta utomlands?
Har ni undrat över varör de allsvenska klubbarna brandskattas på spelare varje sommar?
Har ni undrat över de uteblivna svenska framgångarna i europacuperna?

Ni kan sluta nu, nedastående bild som är ett urval i Europa säger egentligen det mesta.

andrahandskälla: The Economist

Wages/turnover ratio

Det var intressanta siffror från Deloitte häromveckan. Mest intressant var den lägre lönenivån i tyska Bundesliga. Nyckeltalet lönekostnader/intäkter ligger där på 45%, nästan 20 procent- enheter lägre än hos de övriga fyra största ligorna i Europa. (här och här)

Hur ser det ut i allsvenskan?

Jag har monitorerat nyckeltalet för de klubbar där resultaträkningar varit tillgängliga. Jag har även tagit hjälp av SvFFs årliga ekonomiska genomgångar.

För att få siffrorna jämförbara med Deloittes, har intäkterna för spelarförsäljningar rensats bort.

Det allsvenska snittet ligger nästan i nivå med de största europeiska ligorna. (62-64% exkl Tyskland). Fluktationerna år till år kan bero på varierande belopp som betalas ut i sign-on vilket ju belastar lönekostnadsposten.


Vad gäller Hammarby så ser vi att man post 2004 taxerat upp sin ratio. Det kan bero på att man från 2005 börjat ta betalt för sålda spelarkontrakt vilket gett ett betydligt större utrymme till sign-on bonusar vid spelarförvärv.

Vad gäller Djurgården, så har siffrorna innan 2006 korrigerats eftersom klubben haft sin verksamhet liggandes i olika bolag. Sedan 2006 drivs det allsvenska laget i sin helhet av bolaget Djurgården Elitfotboll AB (DEF AB). Innan dess låg marknads- och souvenirintäkterna i bolaget Djurgården Fotbol Marknad AB (DFM AB) som ägdes av Djurgården Fotboll AB (DF AB).

Därför har jag, för att siffrorna ska vara jämförbara med de övriga klubbarna, adderat DFM ABs siffror till föreningens dito åren 2003-2005.

Vi kan se att Djurgården de senaste två åren, minskat sin lönekostym rejält sedan det kostsamma 2005. Få nyförvärv samt nästan obefintliga kontraktsförlängningar i kombination med att få ut mycket ur en trupp under 2007 har pressat nyckeltalet ner till 55%.

AIKs låga nyckeltal är intressant eftersom klubben, trots den relativt låga ration på 49%, inte levererar vinst i driften 2007. Har klubben ett lägre täckningsbidrag på sina ökade intäkter? Även högre evenemangskostnader än det allsvenska genomsnittet såsom arenahyra, säkerhet o.s.v. kan spela in.

Likaså ser Hammarbys löneutrymme ut att vara mindre jämfört med vissa av de konkurrerande klubbarna. En ratio på 58% genererar ett negativt resultat. Evenemangskostnader på 25 miljoner kostar på.

Hur kan då Hammarby få bättre balans i ekonomin? Är det bara att minska lönebudgeten med x miljoner? Well, gör man det riskerar ju de sportsliga resultaten försämras med lägre intäkter som en direkt konsekvens. Ökade intäkter (med bra TB) är därför vägen till framgång.

Givetvis finns det även andra faktorer som på sikt kan pressa ner lönekostnaderna en aning. Vi pratar minimering av slitageskador, bättre scouting, lägre spelaromsättning. Effektivitet helt enkelt.

Vilka klubbar är det då som driver upp ration?
Förutom IFKG, förefaller småstadsklubbarna med Elfsborg i spetsen vara de som har mycket utrymme till löner. Elfsborg höga siffra 2007 kan förvisso delvis förklaras i ett större utrymme tack vare spelarförsäljningar som drivit sign-on bonusarna för klubbens förvärv under året.

Men samtidigt fanns det 22.5 miljoner i driftintäkter från Europaspelet som pressar ration nedåt 2007. 2006 hade man en ratio på 55% vilket genererade ett positivt rörelseresultat på hela 10 msek på en omsättning av 75.5 miljoner!

Det ser ut som att det tog ett år för Elfsborg att anpassa lönekostymen till de kraftigt ökade intäkterna från den nya arenan.

Hur stor del av intäkterna går åt i evenemangskostnader ute i landet jämfört med storstäderna?

T.e.x. är Elfsborgs kostnad att hyra in sig på Borås arena endast 3 miljoner per år. Det tack vare att Borås Stad, som driver den nya arenan, bär ett årligt driftunderskott på ca 3 miljoner. Snacka om hävstång på effekterna av arenabytet.

Hur ska man då summera det hela?
Kanske att spelarförsäljningar driver upp ration då utrymme skapas till sign-on bonusar som ju ger direkt utslag på både ration och samtidigt försämrar ”driftresultatet”.

Dessutom ser det ut som att det är dyrt att bedriva fotbollsverksamhet i Stockholms län.

Konkurrensbalans & marknadsandelar

Med hjälp av SvFFs data kan vi nu monitorera konkurrensbalansen och marknadsandelarna avseende driftintäkter t.om. år 2007. Fortfarande inga tecken på någon större marknadskoncentration. För att förstå terminologin läs här och tidigare inlägg om allsvensk tävlings- och konkurrensbalans: Competitive Balance III – Allsvenskan
Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Förvisso ökar Herfindahl Index samt C4 index något jämfört med 2006 men indexökningen ligger i nivå med den allsvenska normen och de årliga fluktationerna kan bero på blandade intäkter i de internationella cuperna från år till år.

DI rapporterade i denna artikel att de ekonomiska klyftorna var stora i allsvenskan. För att relatera nyckeltalen, kan vi t.ex jämföra med polska ligans diton. I Polen har ligan under 200o – talet dominerats av två klubbar, Wisla Krakow (5 guld) och Legia Warszawa (2 guld) (mer här). Räknat på ligaklubbarnas budgetar inför den idag avslutade säsongen, landar H-Index på 134 och C4 index på 178. Marknadskoncentrationen, klyftorna i Polen är med andra ord betydligt större.

I Premier League var motsvarande nyckeltal baserat på omsättningen säsongen 2005/06, H-index= 139 C4 index = 220 Hur segmenterad den ligan är känner vi alla ganska väl till.

På klubbnivå ser vi att AIK stärker sin position. Tabellen är inte helt perfekt då den inte är rensad för intäkter från de europeiska cuperna. Trenderna är dock intressanta om än mindre årliga fluktationer som till viss del kan härledas till det ovannämnda samt storleken på upp- och nedflyttade klubbar.

Elfsborg ökar kraftigt. I stort sett hela ökningen kan dock härldas till intäkterna från de intrenationella cuperna, 22 miljoner.

Hammarby ökar en tiondel i relation till ligan som helhet. De fyra till fem miljonerna i intäkter från intertoto/uefa-cupen drog sitt strå till stacken.

Djurgården inte så starka som de själva försöker ge sken av vad gäller intäkter. Det kan ju speglas i en kostnadsbroms samt en mer primitiv spelmodell de två senaste åren.

allsvenska marknadsandelar, ett urval av klubbar baserat på driftintäkter (exkl spelartransfers)

Tidigare års Bajensiffror och analys:
2005
2006

Inga konstigheter

SvFFs årliga sammanställning har nu publicerades och det finns de som lyfter på ögonbrynen över de ökade spelarlönerna. För de som följer denna blogg kan det omöjligtvis kommit som någon överaksning. Redan innan 2006 års bokslut sedan flaggade jag för effekten (här). Det blev nu en kortsiktig profit som rann igenom det året. Den stora löneökningen såg vi istället komma under våren när 2007 års bokslut släpptes (här) och igår fick vi helheten kvanifierad.
Jag såg någon skriva något om en kartell som höll nere lönekostnaderna under åren 2000-2004. Tänker man lite längre, ser man dock klart och tydligt att ”personalkostnader” under åren 2000-2007 stått för 50-53% av klubbarnas kostnader och löneökningarna har boostat kring de två intäktsökningstopparna 2000&01 samt 2006. Den något utdragna effekten beror nog på spelarkontraktens löptid. Det finns förmodligen även en liten impact beroende på vilka klubbar flyttas upp respektive ned respektive år.
Löneökningarna är en konsekvens av ”the arms race” och klubbarnas nyttomaximering, fotbollsklubbarnas profit-dödare nr1.
2008 lär spelarlönetillväxten återigen avta lite i väntan på nästa tillväxtboom, vilken man dock inte ska ta för givet.

Competitive Balance – en kort summering

Det var egentligen inga banbrytande resultat som min enkla undersökning kom fram till. Det känns dock alltid bättre att kunna kvantifiera resultat och trender.

Hur som helst kan vi konstatera att Premier League trots den försämrade tävlingsbalansen de senaste 15 åren haft en fantastisk efterfrågetillväxt.

Det man ställer sig frågande till, är hur en signifikant försämring i tävlingsbalansen på hemmaplan skulle påverka efterfrågan på allsvensk fotboll. Rosenborgs långa och extremt starka dominans i norsk fotboll avskräcker i alla fall mig, även om det skulle vara Hammarby som nådde den statusen.

Samtidigt krävs det ganska mycket för att en förskjutning i tävlingsbalansen ska inträffa. Vi ser idag absolut inga tecken på att något sådant skulle ligga i den närmaste framtiden.

******

De ökade klyftorna i Premier League kan även illustreras enligt följande graf, den visar en korstabell, lönekostnad i respektive klubb vs klubbarnas andel av totalt utdelade poäng i ligan år 2004.

Notera gärna Leeds som kan användas som ett avskräckande exempel för de som vill dra på sig för stora kostnader för att sedan vänta in intäkterna man tror sig dessa ska generera. Notera även ManU som i bästa profitmaximeringsanda inte har de absolut högsta lönekostnaderna.

Tar bort de fyra stora klubbarna och man får nog en bild ganska lik allsvenskan.

Sambandet är starkt, en statistisk undersökning i England baserad på data från 40 klubbar under 40 år visade på att en klubbs sportsliga resultat till 92% kan förklaras av spelarnas löner.

PL är inte den enda ligan med denna trend.

Jag saxar in en liknande graf, om än annan metodik från Spanien säsongen 2001/02 där man har ett stort urval bland klubbarna i de två första divisionerna, budget vs tabellplacering.

Grafen från Spanien visar ligaplacering på x-axeln och budget på y-axeln. ”bollarnas” volym visar storleken på klubbarnas medlemsstock. Förklaringsgraden i sambandet mellan budget och ligaplacering är 55.12% och visas genom den exponentiella trendlinjen.

Tar vi en liknande illustration för allsvenskan från säsongerna 2004, 2005 och 2006 finner vi förklaringsgraden lägre för sambandet mellan driftintäkter och sportsligt resultat (35% – 2006), även om Häcken sabbar en del. Klyftorma är inte tillräckligt stora och det ”sportsliga momentum” klubben befinner sig i verkar spela en större roll. Värt och tillägga är att punktinsatser genom externt kapital har för vissa klubbar resulterat i sportsliga peakar, även om detta inte visas i figurerna nedan.

Följande grafer visar sambandet mellan klubbars driftintäkter och sportsliga resultat Den första bilden är presenterad enligt den ”engelska modellen” intäkter vs poängandel med en liniär regressionslinje och de övriga enligt den ”spanska modellen”, intäkter vs tabellplacering med en exponentiell trendlinje.

Allsv 2006 x-axeln: klubbars poängandel, y-axeln: driftintäker msek

I MFFs fall ger bilderna en snällare bild än verkligheten åren 2005 och 2006 då den inte räknar med miljonerna klubben kapitaliserat genom spelarförsäljningar. Observera att Häckens intäkter inkluderar Gothia Cup.

Allsv 2006 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2005 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2004 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Competitive Balance III – Allsvenskan

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2007 samt publiksnitt allsvenskan

För att förstå terminologin läs här

Tittar vi på nyckeltalen ser en relativt jämn och hög nivå vad gäller tävlingsbalans. Det finns givetvis enstaka år med toppar och dalar men dessa har direkt korrigerats. Topp 4 platserna har representerats av nio olika klubbar under 2000-talet. Tävlingsbalansen borde med andra ord vara gynnsam för efterfrågan men mindre gynnsam ur ett profitperspektiv.

Eftersom tävlingsbalansen inte förändrats nämnvärt under årens gång kan inte publikboomen förklaras genom den, även om dess status inte varit till någon nackdel för efterfrågan samt tillväxten. Den stora frågan är givetvis hur en eventull framtida marknadsdominans av ett fåtal klubbar skulle påverka efterfrågan för allsvensk fotboll. Det är ju trots allt ingen produkt i världsklass som levereras. Och var ligger jämvikten profitmax-tävlingsbalans i allsvenskan?

Det finns inga klubbar som lyckats skapa sig bestående konkurrensfördelar. Flera har försökt, DF AB har tagit in nästan 60 miljoner i externt kapital, Malmö har Zlatan, Afonso & co pengar och Elfsborg fick även de en bra hävstång genom externt kapital utifrån. Nu är talangutveckling den senaste flugan i allsvenskan.

Det som på längre sikt skulle kunna driva en försämring av tävlingsbalasen och en högre marknadskoncentration, är ökade driftintäkter för ett fåtal klubbar gentemot ligan som helhet. Just nu är det dock inget som pekar på en sådan utveckling. Kanske kan Malmö dra fördelar av sin nya arena som står klar om ett år och återigen få tillväxt på sina intäkter.

Royal League var en turnering som kunde varit en språngbräda för ökad marknadskoncentration, både sportsligt och ekonomiskt. Det ekonomiska bidraget från denna turnering var dock i det närmaste obefintlig. (här) .

En annan aspekt och ta i beaktande är att endast en ligaplacering ger så lite som enbart axcess till ett Champions League kval, vilket gör denna väg till dominans mycket kostsam och förmodligen svår att räkna hem för klubbarna eller dess investerare.

Fast det kanske är så enkelt att klubbarna först ska outperforma sportslig prestation tack vare en sportorganisation i nationell toppklass och låter intäkterna komma i efterhand. Det som talar emot är den stora spelaromsättningen och de sportsliga följder samt merkostnader som det för med sig.

För att få ett nyckeltal för konkurrensbalansen vad gäller marknadsandelar, har jag använt mig av samma modell för att bäräkna konkurrensbalansen mätt i driftintäkter under 2000 talet. C4-indexet baseras på de 4 klubbar som omsätter mest under respektive säsong (deras ackumulerade driftintäkter i relation till ligans dito). H-indexet är summan av samtliga klubbars marknadsandel i kvadrat. (se del ett)

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Det är ganska tydligt att allsvenskan ur ett intäktsperspektiv inte ser ut och vara på väg mot en större marknadskoncentration. Peaken år 200o beror på Helsingborgs deltagande i Champions League. Tilläggas kan att ett deltagande i CL(med realistiska resultat i gruppspelet) i dag inte skulle ge ett lika stort utslag. På klubbnivå finns det en analys sedan tidigare, jämt värre. (här)

Profitperspektivet.

Den konstant relativt höga tävlings- och konkurrensbalansen i allsvenskan borde innebära stora svårigheter för klubbarna att profitera över en längre tidsperiod vilket vi historisk sett kan konstatera av tabellen nedan.

De allsvenska klubbars ackumulerade driftintäkter, resultatet från klubbarnas drift samt transfernetto

Det ska bli intressant och se om 2006 var ett undantag och ett resultat av den stora ökningen av TV premierna eller om kapprustningen bland klubbarna och den medföljande löneinflationen pressar ner resultaten mot normen, as usual.

Det finns dock en uppsida, och det är handel med spelarkontrakt där de allsvenska klubbarna visat ett positivt netto, precis som den talangfabrik man är, bör göra. Dock så påverkar den kontinuiteten och för med sig en hög spelaromsättning som inte är helt gratis. Så kan man ju fråga sig, för och ta ett exempel, vilken investering är bäst ut ett investerarperspektiv, Agent 03 eller AIK Fotboll AB, om man nu tänker rent rationellt (risk-avkastning)?

I helgen mycket kort summering.