Kategori: Bailout

Bailout – the case of Portsmouth

Med bakgrund av förra inlägget skulle det vara intressant och se hur sentimentet är i fallet Portsmouth. Vad tror ni… kommer Pompey hitta finansiering eller blir man den fjärde professionella klubben i England som går i konkurs sedan 1923? Lägg din röst till höger.

Historiska nyckeltal:
1923 bestod Football League (de fyra högsta och professionella divisionerna) av 88 klubbar.
Säsongen 2007-08 existerade 85 klubbar fortfarande:
75 klubbar spelade fortfarande i de högsta fyra divisionerna.
48 st befann sig i samma division som 1923.
Endast 9 klubbar hade halkat ner två eller fler divisioner.
Endast 3 hade slagits ut (konkurs).

Football vs Implicit Guarantee

Till slut har så även Lyn säkrat finansiering för fortsatt elitverksamhet. Inte helt oväntat och som en uppmärksam bloggläsare påpekade, är det svårt att förkasta hypotesen som säger att fotbollsklubbar kan ta högre risker. I slutändan räddas de ”alltid”.

Det intressanta är att vi kan utveckla det hela och konstatera att det ser ut att så även vara fallet för de intressenter och motparter med vilka klubbarna gör affärer.

Låt oss ta Liverpool som ett lysande exempel. När amerikanerna Hicks och Gillet köpte klubben 2007 så finansierades affären, precis som Glazer vs ManU, genom en Leveraged-Buy-Out. Liverpool har dock betydligt lägre rörelsemarginaler än ManU. Till stor del beroende på att Anfield Road är underdimensionerad och långt ifrån klarar av att utnyttja hela potentialen inom segmentet match-day-revenues.

I det senast publicerade bokslutet för det holdingbolag (Kop Football Holdings Ltd) som äger klubben, skrev dess revisorer följande i revisionsberättelsen postad i februari 2009.

Emphasis of matter – going concern; In forming our opinion on the financial statements, which is not qualified, we have a considered the adequancy of the disclosures made in note 1 of the financial statements concerning the Group´s and the parents company´s ability to continue as going concern .….. These conditions, along with other matters explained in note 1 to the financial statements, indicate the existance of a material uncertainty which may cast signifiant doubt on the Group´s and parent company´s ability to continue as agoin concern.

Naturligtvis högvilt för pressen som fick öppet mål. Marknaden å sin sida har värderat klubbens förmåga att överleva åtminstone två gånger sedan dess.

Första gången var i somras när Hicks och Gillet lyckades med att återfinansiera holdingbolagets balansräkning genom att rulla den förfallna skulden vidare i nya banklån.

I ungefär samma veva värderades Pool även av AC Roma som indirekt lånade ut pengar till Liverpool i samband med klubbens försäljning av Alberto Aquilani. Av de i transfersumman fasta £18 miljonerna betalades endast 5 upfront. Resten delades upp i ytterligare tre mindre betalningar under 2 års tid. Lägg därtill ytterligare £4 miljoner i rörlig ersättning som hänger på framtida sportsliga framgångar. Counterparty Risk ser inte ut att vara någon större issue här heller.

Och för bara ett par månader sedan värderades klubbens varumärke upp i form av det nya rekordstora sponsoravtalet med Standard Chartered.

Med den aktuella incidenten i Dubai som exempel, beskriver Aswath Damodaran mycket pedagogiskt på sin blogg ”fenomenet” implicit guaranties. Är den implicita garantin inom fotbollen något som underförstått förväntas i och med 100 års historia och erfarenhet?

Ytterst få fotbollsklubbar går i konkurs och försvinner. Vilken magnat skulle inte med den äran vilja att för all framtid bli ihågkommen som den som räddade Liverpool? Och då har vi kanske ett läge där kreditgivare kan prissätta en högre riskpremie där den underliggande risken i själva verket kan antas vara betydligt lägre.

Man brukar säga att vissa institutioner är ”too big to fail”. Kanske kan vi säga att klubbarna är ”too valuable to fail”.

Frågan som dyker upp är naturligtvis var taket för räddningspaketen befinner sig? De nominella beloppen blir ständigt högre och högre. Faktum kvarstår dock… än så länge är fotbollsindustrin en droppe i havet.

När ryktet om ett ”monsterbud” på £1 miljard på flaggskeppet, den av Forbes högst värderade klubben i världen – Manchester United, så ska vi komma ihåg att det är en struntsumma i det stora hela. Det är ganska exakt lika mycket som ett bolag noterat på stockholmsbörsen spottade ur sig i utdelning till sina aktieägare 2008. £1 miljard är också drygt 100 gånger mindre än Wal-Marts marknadsvärde. Och då är inte ens Wal-Mart störst i USA.

Hemma i Sverige ska vi kanske inte ens prata om det. Men den klubb som har högst intäkter i allsvenskan omsätter årligen ungefär 5 gånger mindre än vad min lokala dagligvaruaffär gör.

Men nog kommer vi förr eller senare att få se fler offer som går omkull. Fram till idag har det däremot visat sig att värdet på fotbollsklubbar är högre än det pris som betalas för att rädda dem. Och så länge denna diskrepans mellan värde och pris existerar så kan vi förvänta oss att klubbarna och andra intressenter kommer att fortsätta med vad det från sidlinjen ser ut att vara, ett högre risktagande.

Fotbollens affärscykel

Är Tippeligan i Norge den ligan som har drabbats hårdast av ”football-crunch”? Om man ska tro den norska pressen så ser det ut som att det varit en total urblåsning.

Och egentligen är det kanske inte så förvånande att det är i just Norge det händer på så bred front. Låt oss gå igenom händelserna och stegen i fotbollens affärscykel. Det är bara att botanisera med hjälp av länkarna.

1. Ta en marknad med en extremt hård konkurrens.
2. Koppla på fotbollens karaktäristika, the-arms-race.
3. I enighet med kvantitetsteorin får vi inflation.
4. Efterfrågan minskar och pengatillförseln stryps för en stund och det blir, i Norges fall, en total urblåsning.
5. Förbund inför (alibi)pappersprodukter såsom elitlicenser. Ödmjukt börjar ledare prata om bättring och framtida försiktighet.

6. Marknaden återhämtar sig och de flesta klubbarna överlever. Fotbollen har ett mycket högt socialt värde och vi kan helt enkelt inte leva utan fotbollen och våra klubbar. Transfersystemet används som ett verktyg i återhämntningen. Och i vissa fall ser vi mer klassiska bail-outs.

7. Nya ledare kommer på plats och nya visioner tar vid.
8. Karusellen startar om igen. Den mänskliga fåfängan ackompanierat av tävlingsinstinkten tar återigen vid och en ny bubbla börjar sakta men säkert växa.

Varje sprucken bubbla och kris upplevs och målas upp som den värsta sedan den stora depressionen.

"after the storm"

bilden från the economist

Då hälsar vi Tommy Jacobsson välkommen tillbaka till ankdammen svensk fotboll. Välregisserat sedan länge. Det extrainsatta årsmötet ser vi som en ren formalitet.

Det har varit lite tomt och tråkigt och jag var ett tag rädd att priset på talang skulle sjunka allt för mycket. Nu ser det ut att pumpas lite ny likviditet in i systemet.

1. Fotbollsklubbar går inte i konkurs.
2. Elitlicensen behövs inte. Marknaden är självreglerande och självåterupplivande. Så riv pappersprodukten NU!

Skulle nu Djurgården åka ner till superettan borde rekryteringsstrategin vara tämligen enkel. Så gott som halva Mjällbys trupp har utgående kontrakt. Djurgården kommer att ha en högre omsättning Superettan än vad Mjällby AIF förväntas ha i allsvenskan och det borde därmed vara relativt enkelt att locka över talang som bevisligen levererar och därför borgar för en snabb återkomst i högsta ligan.

Resan mot toppen blir dock denna gång svårare och konkurrensen är hårdare än i början av decenniet. Och det krävs en strategi för att utmana småstadsmaffian i svensk elitfotbolls styrande organ.

Sommarens bailout kommer från Real Madrid

Riksbankerna runtom i världen har det senaste året pumpat inm likviditetet i den globala ekonomin.

I fotbollen ser vi liknande aktioner äga rum då och då. Jag har skrivit om flödena här.
Denna sommar kommer räddningspaketet från soliga Spanien. Real Madrid ser ut att innan transferfönstret ens öppnat, ha pumpat in ca 2 miljarder kronor för att fiansiera den europeiska fotbollens driftunderskott. Och även denna sommar kommer pengarna att distribueras vidare genom transfersysystemet nedåt i värdekedjan.

En liten bråkdel av kakan når sannolikt även allsvenskan.
Många frågar sig var pengarna kommer ifrån. Först och främst ska vi komma ihåg två saker.
1. Real Madrid omsätter mest i fotbollseuropa.
2. Real Madrid har till skillnad från bland annat ManU inget avkastningskrav. Medan ManU behöver visa större rörelsemarginaler och därmed måste begränsa sin löner/omsättning-ratio till ca 45% för att finansiera Glazers kapitalkostnad, kan Real lägga hela intäktsmassan på sin verksamhet.
Jämför vi dessa två klubbar, och approximerar ManU:s 45% vs Reals låt oss säga 70%, pratar vi ca €110 miljoner mer i lönebudget, per år!

Sannolikt har Real rest nya krediter för att finansiera själva transfersummorna och man tror sig kunna öka intäkterna ännu mer. Högriskprojekt kan tyckas men Stefan Szymanski kan ha en poäng när han säger:

“Real’s really too big to disappear, whatever debt they can incur,” he said. “No bank would ever be allowed to be the bank that sank Real Madrid.”

Saxat från: Deloitte – Football Money League 2009

"Football crunch" – Bailout!

Som figuren i detta inlägg visar måste det gigantiska svarta hål de europeiska klubbarna skapar fyllas på med likviditet för att finansiera klubbarnas överlevnad.

Då och då dyker det upp stora ”räddningspaket”, ”bailouts” där likviditet pumpas in i systemet. Roman Abramovich har ju, sedan sin entré och via Chelsea finansierat europeisk fotboll med ca £600 miljoner.

Det roliga är att den totala talangen i fotbollsvärlden inte påverkas, den är begränsad och omallokeras endast mellan klubbar och länder. Jakten efter sporslig framgång, ”the-arms-race” driver sedan fotbollsinflationen, främst via spelarkontrakt.

Wayne Bridge transfer från Chelsea till Manchester City är ett lysande exemplel. Sjukt mycket pengar i transfer fee och kontrakt för… ja, vad egentligen? Chelsea där Roman nu flaggat för att resurserna blir mer begränsade kan då tack vare Bridge-traden finansiera sitt behov av talang för att lyckas nå sina sportsliga mål.

Och på så sätt rasslar pengarna ner genom fotbollens ekosystem för att finansiera de europeiska klubbars underskott. Eftersom de flesta klubbägare inte har något finansiellt avkastningskrav* kan de £100 miljoner som Man City fått i transferbudget från sin nya ägare nå ut till de klubbar med högst behov av likvida medel men sitter på eftertraktad talang.

Sedan kan det givetvis dyka upp andra ”mini-roman” på lokala fotbollsmarknader som fyller upp likviditesbehovet.

Frågan är hur stort det svarta hålet är och vilka klubbar som sitter med ”svarte petter” i ”football-crunch”

——————————————–
* Priset på pengar (jmfr ränta) är därmed lågt, vilket ju är inflationsdrivande. Hur stor inflationen på sportslig framgång blir den närmaste tiden beror rimligtvis på hur stort det svarta hålet är idag. På de lokala marknader där likviditetskrisen är som störst och tillgången på talang begränsad, kan det ju bli en form av ”deflation” där priset på sportslig framgång sjunker. Som jag skrev tidigare, eftertraktade spelare högst upp i hierarkin kommer fortfarande kosta så länge någon betalar notan.