Kategori: bokslut 2012

Örebro SK – debet och kredit är inte ekonomi

Efter fem raka år med ekonomiskt vinst tog det stopp. Mellan 2007 och 2011 redovisade Örebro totalt 19 miljoner i vinst före skatt. Under 2012 blev det plötsligt ett förlustår och än värre, degradering till Superettan. Örebro är ett bra exempel om att de finansiella rapporterna och budgetering inte är den avgörande indikatorn för företagens resultat och välmående. Redovisning och de finansiella rapporterna är summan av alla de aktiviteter som företagen gör varje timme på dygnet.

Under 2012 kunde vi se ett stort intäktsbortfall vilket till stora delar förklaras i en kraftig nedgång under matchdagen. Denna intäktsminskning är naturligtvis kopplad till de svaga sportsliga resultaten som börja sig gällande redan under 2011.


Det är ganska enkelt och konstatera att Örebro inte har lyckats hantera den personalomsättning som man har haft på spelarsidan. Under tillväxtfasen lyckades klubben bygga en konkurrenskraftig trupp med små medel. Trots att resurserna under åren blev större så lyckades man inte uppgradera sin sportsliga sida. Enligt Sixten Boström hade klubben rekryterat cirka 50 spelare sedan lagets anfallare och nyckelspelare Kim Olsen lämnade sommaren 2010. Örebro har med andra ord samlat på sig höga alternativkostnader som realiserades under 2012. I dubbel bemärkelse. Figuren nedanför illustrerar utvecklingen väl.

Den visar ett index över klubbens sportsliga marknadsandel respektive den kommersiella dito. Konkret betyder den sportsliga marknadsandelen antalet inspelade poäng i relation till totalt antal poäng som ligan har delat ut till sina klubbar under en säsong. Den kommersiella marknadsandelen är en klubbs rörelseintäkter i relation till ligans samlade intäkter.

Ett index på 100 är lika med allsvenskans medel. I enighet med fotbollsekonomin ska den kommersiella marknadsandelen gå hand i hand med den sportsliga. Om den sportsliga marknadsandelen är högre än den kommersiella så betyder det sannolikt att klubben presterar bättre än sina resurser. Alternativt har andra resurskällor som inte syns i rörelseintäkterna. Det betyder också att klubben når ett ekonomiskt överskott. Som antingen visar sig på resultaträkningen eller helt enkelt att man spelar matcher på en högre nivå än vad man bör förvänta sig givet resursernas storlek.

  
Väldigt många som följer fotbollen pratar ofta om att det är de finansiella rapporterna som är avgörande för klubbarnas möjligheter att prestera väl. Men företag drivs inte med redovisningen som utgångspunkt. Debet och kredit är inte ekonomi. Det är bokföring. Ekonomi är att hushålla med resurser. I ett tillstånd av knapphet. Ekonomi handlar om komparativa fördelar. Att göra saker effektivt och bättre än sina konkurrenter.

Örebro lyckades mycket väl med det under ett par, tre års tid men tappade det. Analysen måste vara att identifiera vad man gjorde rätt och varför man slutade göra det. Kanske handlade det bara om tur. Eller snarare det som ekonomer kallar för residualer. Det vill säga slumpen. Och sådant jämnar alltid ut sig i längden.

2013 är ett viktigt år för ÖSK. Örebro Hockeyklubb har tagit steget upp i elitserien och kan bli en konkurrent om resurserna i regionen.

Halmstad BK – En uppföljning

Under 2012 lyckades Halmstad BK vända sin nedåtgående sportsliga spiral och studsade upp i allsvenskan efter bara en säsong i Superettan. Man lyckades göra det med 25 procent lägre personalkostnader. Lönekostnaderna för spelare och tränare minskade från 16.6 miljoner kronor till 11.5 miljoner. Inklusive sociala avgifter kostade HBK:s spelartrupp och tränare 15.3 miljoner kronor. Med tanke på att klubben hade en ganska stor spelaromsättning i truppen och givet de sportsliga resultaten så hade man en bra ekonomi. I den sportsliga delen av verksamheten.

Den övriga delen dras fortfarande med höga kostnader. Låt oss ta en titt på resultaträkningen.

Vi kan se att Halmstads intäkter minskade med inte mer än 4.8 miljoner. Trots degradering till Superettan. Biljettintäkterna minskade med enbart 1.3 miljoner kronor. Större framgångar på planen under 2012 jämfört med 2011 minskade de negativa effekterna av spel i en lägre division. 4.1 miljoner hämtade man hem tack vare projektet Snöbollen Tre Hjärtan AB. Detta är ett nytt privat bolag vars affärsmodell är att sätta Halmstad BK:s framtida affärer i snabbare rullning. Det framstår inte hur bolaget ska tjäna pengar i framtiden men av affärsidén att döma så kan det vara så att man har en andel i HBK:s framtida marknadsintäkter.

På den nedersta raden såg det fortfarande illa ut. Ett negativt resultat på 8 miljoner kronor före det kapitaltillskott på 8.1 miljoner som säkerställde klubbens existens. I kassaflödesanalysen ser vi att dessa pengar var nödvändiga för att klubben kunde möta sina ekonomiska åtaganden under 2012. Och avancemanget till allsvenskan var mycket viktigt för att kunna göra det under 2013.

Ganska exakt 50 procent av intäkterna försvann i posten ”övriga rörelsekostnader”. Det är mycket och det begränsar också HBK:s möjligheter att avvara mer resurser till sin spelartrupp. Om nu inte Halmstad lyckas skära ner dessa kostnader så kommer klubbens spelarbudget inte vara större än Gefles. Det vill säga tillhöra allsvenskans bottenskikt.

Intäkterna från sändningsrättigheter kommer att öka med cirka 5 miljoner under 2013. Ökningen i täckningsbidraget från biljettintäkterna och sponor & reklam kanske kan komma upp i tillräckligt höga nivåer så att Halmstad BK kan redovisa svarta siffror när året summeras. Frågan är hur långt laget räcker på fotbollsplanen.

IFK Göteborg bokslut 2012

För ett år sedan skrev jag att IFK Göteborg hade ökat sin risk. Klubben hade investerat säkra pengar i mindre säkra tillgångar. Jag skrev också att man behövde börja tjäna pengar igen. 2012 års resultat är kanske ett skolexempel på varför det är så sällsynt med finansiella vinster i fotbollsindustrin. 

IFK Göteborg gjorde en satsning som klubbledningen trodde på. Man rekryterade en knippe med erfarna och kända namn och förväntade sig att klubben skulle förbättra sin sportsliga prestation och placera sig betydligt bättre än den sjundeplats som man hade lyckats åstadkomma under de två tidigare säsongerna. En strid i det övre skiktet av tabellen skulle stimulera intäkterna från matchdagen och på så sätt skapa balans i böckerna. Det blev inte så. En sjundeplacering för tredje säsongen i rad blev ett faktum och förlusten blev lika stor som 2011. 3.9 miljoner kronor.

Resultaträkningen visar att IFK trots allt ökade sina intäkter med fyra miljoner kronor. Främst från sponsring och marknad som var upp från 33.2 miljoner till 35.2 miljoner kronor. Personalkostnaderna ökade med 4.5 miljoner. Det finns faktiskt inte så mycket mer nytt att säga om resultaträkningen.

Figuren nedanför är ett vattenfalldiagram som visar klubbens kassaflöde under året. De svarta staplarna utgör kassans storlek (mkr) per den sista december 2011 respektive sista december 2012. Röda staplar reflekterar negativa kassaflöden och gröna är positiva kassaflöden.

Negativ Ebitda förstärks av en ganska stor negativ förändring i rörelsekapitalet. Framför allt var de upplupna kostnaderna och förutbetalda intäkterna betydligt lägre per den 31 december 2012 än samma dag 2011. Klubben sålde spelarkontrakt för ungefär lika mycket som köpte spelarkontrakt för. 7.3 miljoner kronor.


IFK Göteborg finansierade sig under året genom ett ökat lån. 8.7 miljoner kronor. 2011 hade man lånat 21 miljoner kronor för ett bygge av Kamratgården för cirka 35 miljoner. Det behövdes inte mer pengar då. Nu behövdes de under 2012 istället.

IFK Göteborgs utmaning är att man är ganska fullinvesterade. Den trupp som man för ett år sedan trodde på måste prestera nu. Skulle det vara så att den inte gör det så sitter man på en relativt stor ”sunk cost”. Det vill säga pengar som inte gör nytta. I så fall kommer klubbens ekonomi bli mer ansträngd. Skulle truppen börja prestera under 2013 så borde resultatet för detta år bli bättre, tror jag. Det är således ett ganska viktigt år för IFK Göteborg.

Malmö FF bokslut del 1 – intäkter och stadionkostnader

I fredags släppte Malmö FF sin årsredovisning. En ganska intressant händelse eftersom klubben har tagit in stadion på sin egna balansräkning. Dessutom har man haft en tid på sig att arbeta med ett stort substantiellt underskott. I detta blogginlägg kommer jag att fokusera på intäkter samt kostnader för stadion.
 

Klubbens rörelseintäkter landade på 150 miljoner kronor. Det är ungefär lika mycket som under 2010. Noterbart är att intäkterna från matchdagen var på lägst nivå sedan flytten in på nya stadion. De är ner kraftigt jämfört med 2011 på grund av färre matcher (inget Uefa spel). Marknadsintäkterna är också ner kraftigt beroende på samma sak. Denna källa ligger med andra ord på ungefär samma nivåer som under de två första åren på stadion. Hyresintäkterna är upp en miljon vilket beror på att klubben hyrde ut arenan till arrangören av landskampen mellan Brasilien och Iran. Event och konferensintäkter är upp till 2.7 miljoner. Man bygger inte en arena för att tjäna pengar på event och konferenser. Event är bara ett sätt att exploatera de stora ytor på fastigheten som står oanvända merparten av året.

Under 2012 har Malmö FF gjort en stor affär där man köpte loss 50 procent av stadion från de andra ägarna. Man äger numera 75 procent av stadion och därför har den lyfts in på Malmö FF:s balansräkning. Men hur påverkar det klubbens kostnader och kassaflöden? 

Tabellen nedanför visar effekterna av affären samt min uppskattning av vad som väntar framgent. Formellt tog klubben över ägandet den 1:a juni 2012. Det betyder att man betalade hyra för de första 5 månaderna. Man betalade också ränta på lånen för de sista 7 månaderna. Vi ser att själva kostnaderna för stadion minskar med cirka 15 miljoner på årsbasis. Å andra sidan så måste nu klubben själv amortera lånen. Innan dess gjorde arenafastighetsbolaget det genom den hyra som man fick från Malmö FF.

* = kassaflödesgenererande aktivitet

Mätt i kassaflöden ser effekten ut att vara cirka fem miljoner vilket jag också misstänkte att det skulle bli för ett år sedan. I och med amorteringarna kommer räntekostnaderna stegvis att reduceras. Samtidigt blir arenan äldre för varje år vilket kommer att kräva mer underhåll samt investeringar i inventarier. Är man snål och slarvar med underhållet så brukar notan i slutändan bli hög.

Förbättrad konjunktur – möjlighet eller hot?
Malmö FF:s ledning menar att konjunkturläget håller nere klubbens intäkter och därmed också ekonomiska resultat. Jag undrar dock vilken effekt en förbättrad konjunktur kommer att få på Malmö FF? Det stämmer att klubben kommer att få det enklare att sälja företagspaket. Men en förbättrad konjunktur påverkar alla andra klubbar positivt också. En stor del av intäktsökningen kommer därmed att försvinna i spelarnas löneinflation. Men en förbättrad konjunktur innebär också att räntorna kommer att gå upp. Exakt hur mycket det påverkar Malmö FF beror lite på vilka löptider nuvarande lån är tecknade. Men med en skuld på 380 miljoner kronor så innebär en räntehöjning på 0.5% en kostnadsökning för klubben på 1.9 miljoner kronor. Klubben är alltså exponerad även mot denna risk.

Malmö FF bokslut del 2 – Resultaträkning och finansiell hälsa

Det har alltså gått två år sedan Malmö FF chockade världen med ett minusresultat som uppgick till 37 miljoner kronor före skatt. Då pratades det väldigt mycket om stora extrakostnader för guldbonusar. Det pratades om ett dyrt guldfirande. Mycket var ekonomistyrningens fel, sades det. Event-försäljningen skulle bli mycket bättre.

Jag själv undrade huruvida det var klubbens affärsmodell och kostym som verkligen var hållbar? Kanske var det så enkelt som att arenan blev en alldeles för stor investering? Så vad har hänt sedan dess? 2012 var trots allt ett år som var relativt likt 2010. Inget spel i Europa. Sportsliga framgångar i allsvenskan även om klubben denna gång inte riktigt nådde fram. Ett ganska bra år att göra en jämförelse helt enkelt.

På dessa två år har intäkterna ökat med ganska exakt två miljoner och personalkostnaderna har kapats med tre miljoner. Övriga kostnader är ner 28.5 miljoner varav 20 miljoner kan härledas till att stadion har flyttats in på den egna balansräkningen. Totalt 33.5 miljoner på plussidan med andra ord. Från det beloppet kan vi dra av ökade avskrivningar på materiella tillgångar med nio miljoner och ökade räntekostnader på 9 miljoner. Så av de 37 miljonerna i förlust från 2010 har klubbledningen arbetat bort 15 miljoner vilket är en förstärkning av resultatet. 

Men samtidigt måste klubben nu istället själv betala amorteringarna. Eftersom avskrivningar inte är någon utbetalning så kan vi matcha bort de 9 miljoner i avskrivningar på arenafastigheten mot de 20 miljoner som klubben ska amortera framgent. Mätt i kassaflöden är inte skillnaden särskillt stor om man jämför med 2010. Även om amorteringar är något som minskar skulderna och inte påverkar det egna kapitalet så måste pengarna tjänas ihop. Om man inte lyckas med det så hamnar man på obestånd.

Som synes är det fortfarande en lång väg att vandra och frågan är var dessa miljoner ska kunna tas hem i den dagliga verksamheten? Bra spelaraffärer och kontinuerligt deltagande i Uefa:s turneringar ser med andra ord ut att bli en fortsatt viktig finansieringskälla även de kommande åren.

Om vi tittar på den finansiella hälsan i figuren ovanför så kan vi se att klubbens skuldsättningsgrad har ökat. Det är på grund av att Malmö FF har lyft in arenan och dess skuldfinansiering in på sin balansräkning. Vi ser också att balanslikviditeten har försämrats under 2012 till en nivå som är lägre än någonsin under den sjuåriga mätperioden. Balanslikviditet är ett nyckeltal som ger en fingervisning om klubbens kortsiktiga betalningsförmåga. En anledning till det är att 23.3 miljoner i skulder till finansiella institut har flyttats över till de kortfristiga skulderna. Det är alltså de amorteringar på sina lån som klubben ska ut med under 2013.

Kassaflödesanalysen ser ut enligt nedan. Vi ser en kraftig förbättring av kassaflödena från den löpande verksamheten vilken till största del kan tillskrivas förändringen i rörelsekapitalet. Varför det är så kunde ni läsa om mitt blogginlägg från i våras. Det är 2011 års intäkter som betalades ut under 2012. Under 2013 kommer Malmö FF inte ha någon sådan effekt. Pengarna måste alltså tjänas på annat sätt.

Malmö FF sålde spelarkontrakt för 23.1 miljoner och köpte nya (Erik Johansson och Emil Forsberg) för 7 miljoner kronor. Med andra ord blev det 16 miljoner netto från spelaraffärerna som bidrog till att finansiera förvärvet av ytterligare 50% av stadion samt de materiella tillgångar som hörde därtill.

Vi kan också se att klubben under 2012 har återbetalat 2.7 miljoner av de 28.5 miljonerna som man reste under 2011 i form av försäljning av vinstandelsbevis i spelartruppen. Säljer klubben spelare under 2013 så kommer naturligtvis ytterligare återbetalningar att ske.

Som ni märker så har Malmö FF rätt så stora finansiella åtaganden. Detta begränsar klubbens möjligheter att ta risker. Klubbens sportsliga organisation har gjort ett bra jobb under de senaste åren. MFF har presterat i linje med vad man förväntas göra och jag upplever det som att man är noggrann i sitt rekryteringsarbete. Det ser ut som att de knappa resurserna har utvecklat klubbens arbetssätt inom dessa områden. Och man måste fortsätta att leverera, väldigt lite utrymme lämnas över för misstag.  

Samtidigt blir Malmö FF:s konkurrenter större. Flera nya arenaprojekt färdigställs och nya påbörjas vilket kommer ge dem större resurser. Det borde rimligtvis betyda att priset för sportslig framgång kommer att öka i nominella belopp. Det är ännu en utmaning som klubbens organisation ställs inför.

AIK Fotboll bokslut del 4 – Finansiell hälsa

I det tredje blogginlägget om AIK:s bokslut tittade jag på resultaträkningen. Men hur har klubben finansierat sig under året?

I följande vattenfallsdiagram kan vi se kassaflödena (röd negativt, blå positivt) från olika aktiviteter. Klubben gick in i året med en god likviditet med 21.7 miljoner kronor i kassan. Ett negativt rörelseresultat (Ebitda) där  och mer eller mindre oförändrad förändring i rörelsekapitalet uppvägdes av de knappa 2 miljoner i försäljng av spelarkontrakt.

Klubben har under året köpt spelarkontrakt för 7.9 miljoner kronor samt gjort andra investeringar. Bland annat köptes 50 procent av träningsanläggningen tillbaka i november månad. Under 2012 har klubben finansierat sig genom cirka 14 miljoner i långfristiga lån vilket i slutet på året resulterade i att kassan hade ökat till 24 miljoner kronor. 

Följande tabell visar status på de långfristiga finansiella lånen.

Vi kan se att AIK lånade 13 miljoner till en räntekostnad som motsvarar Stibor vilket är den referensränta som banker lånar ut svenska kronor till varandra. Storleken på Stibor varierar beroende på löptid och nivåerna ligger idag på mellan 1% (over night) och 1.6% (ett år). Ingen rationellt funtad människa lånar ut pengar till en fotbollsklubb med dessa villkor. Kanske är det förskott på framtida intäkter från arenabolaget?

Ytterligare 1.9 miljoner lånades i vad man kallar vinstandelslån där räntekostnaden bestäms av framtida transferintäkter. 1 miljon på har amorterats på ett gammalt lån med en mer marknadsmässig ränta.

Figur nedanför visar AIK:s finansiella hälsa. Vi kan se att balanslikviditeten har förbättrats under året. Klubbens kortsiktiga betalningsförmåga är fortsatt mycket god. Detta har dock till stor del nåtts genom att bolagets skuldsättningsgrad har ökat. Soliditeten är dock förhållandevis stark.

När AIK flyttar in i nya matchdagsfaciliteter så gör man det med en mycker god finansiell hälsa. Men det hade man efter 2007 också. Dagens status har i första hand uppnåtts tack vare en fulltecknad nyemission under 2011 som inbringade närmare 20 miljoner i eget kapital samt tack vare två lyckoträffar som hette Bangura och som tillsammans genererade 35 miljoner i vinst på transfermarknaden. Det är lite upp till bevis för ledningen.

Under 2012 har AIK investerat mycket pengar i spelartruppen. Men andra konkurrenter har också investerat väl. Under 2013 ska denna trupp prestera. Om den inte gör det så kommer AIK att få investera mer pengar.

AIK Fotboll bokslut del 3 – Resultaträkningen

I de två första delarna tittade jag närmare på AIK:s investeringar i nya spelare samt på bidtaget från deltagandet i Uefa Europa Legaue. I detta blogginlägg blir det mer fokus på de finansiella nyckeltalen.

Resultaträkningen visar att klubben har redovisat de högsta intäkterna i bolagets historia. 130 miljoner är 50 miljoner mer än vad man omsatte under 2011. Utöver de 37 miljonerna från Uefa spelet så ökade klubbens matchdagsintäkter från 32 miljoner kronor till 36.5 miljoner och Sponsorintäkterna ökade från 24.2 miljoner till 28.2 miljoner. Båda dessa siffror kommer troligtvis förändras rejält de kommande åren eftersom AIK byter kostym till en modern fotbollsarena med mycket större möjligheter att paketera matchdagsupplevelsen samt företagspaketen.

Vi kan också se att personalkostnaderna ökade med närmare 17 miljoner kronor vilken till stor del beror på de investeringar i nya spelakontrakt som man har gjort under 2012. Som tidigare noterats.

Bland de övriga kostnaderna som har ökat signifikant jämfört med tidigare år sticker kostnaden för polisbevakning på 5.8 miljoner kronor ut. Klubben driver ett mål där man menar att särbehandlingen mot Idrotts AB strider mot EU rätten. Skulle även de vinstdrivande klubbar (vilken fotbollsklubb driver sin verksamhet med syfte att förlora?) som driver sin verksamhet i föreningsform tvingas börja betala för polisen så skulle det betyda att kostnadstrycket på spelartruppen skulle minska. Anledningen till det är att det skulle ske en överföring av förmögenhet från de allsvenska spelarna till staten. Detta skulle ha en neutraliserande effekt för klubbens framtida resultaträkningar.

På den nedersta raden kan vi se närmare 5 miljoner i förlust före skatt. På de senaste 5 åren har AIK redovisat röda siffror fyra gånger. Klubben har haft och har fortfarande svårt att tjäna pengar på sin verksamhet. Varje år har förlusterna förklarats genom ”extraordinära kostnader” av olika slag. Men hur länge kan kostnader anses vara extraordinära om de nu hela tiden dyker upp i verksamheten? Även om det handlar om olika saker från år till år. Kanske ska man börja acceptera att den historiska kostnadsmassan helt enkelt har varit det som har krävts för att bibehålla den sportsliga ambitionsnivån. Givet klubbens interna effektivitet. Även om klubbens intäkter kommer att öka tack vare flytten in på den nya arenan så säger erfarenheten att kostnaderna kommer också göra det. På ett eller på annat sätt.