Kategori: Bokslut 2013

Djurgården Fotboll finanser 2013 – Resultatet är inte allt

För ett år sedan skrev jag en analys av Djurgården Fotbolls ekonomi i denna artikel på Offside.org. Slutsatsen var att trots att klubben rent formellt hade förbättrat sitt resultat så behövde det inte innebära att klubbens ekonomi har blivit bättre.
Så efter att Djurgården för presenterade sitt bokslut för 2013 som visade ett stort underskott så är det på sin plats att ställa sig frågan. Har ekonomin blivit sämre?
Jag ska försöka finna ett svar på den frågan.
Precis som tidigare år har jag har valt att avgränsa analysen till den del i Djurgården som driver elitverksamheten. En analys av klubbens intäkter säger att matchintäkterna har ökat med 5 miljoner kronor jämfört med 2012. Detta tack vare att man flyttade in på en ny modern stadion. Marknad och försäljning består av sponsorintäkter samt försäljning av merchandise. Här har Djurgården förhållandevis låga intäkter, framför allt med tanke på att klubben ser sig själv som ett av de starkaste idrottsvarumärkena i Sverige. Under media och övriga intäkter ser vi en kraftig minskning jämfört med 2012. Det beror på att klubben fick skadestånd (Peab) samt en sign-on bonus (SGA) som förstärkte denna intäktskategori under 2012.
En analys av resultaträkningen ger fler ledtrådar. Klubbens Ebitda visade ett underskott på lite drygt 20 miljoner kronor. En kraftig försämring från året innan. Det beror till största del på två saker.
1) Lägre intäkter från ”media och övriga intäkter” på grund av Peab och SGA (2012).
2) Under 2013 ökade Djurgårdens övriga kostnader med ca 13 miljoner kronor jämfört med året innan. 45.8 miljoner är också mycket högre än vad man tidigare har redovisat inom denna post.

I samband med flytten till ny stadion hade Djurgården en offensiv marknadsföringskampanj. Bland annat tog man fram en reklamfilm som sändes i TV4. Jag skulle gissa att det svarar för en relativt stor del av ökningen i denna post.
2013 års underskott skapade ett finansieringsbehov i Djurgården Elitfotboll AB. Man gick in i året med ett underskott i rörelsekapitalet och vinsten på spelarförsäljningar var inte tillräckligt stor för att finansiera underskottet i Ebitda. Detta finansieringsbehov löstes genom att föreningen tog emot en gåva i storleksordningen 15.8 miljoner kronor. Dessa pengar användes sedan som ett aktieägartillskott i Djurgården Fotboll AB.

Det är långt ifrån första gången som Djurgården finansierar sin verksamhet externt. Den stora skillnaden från tidigare år är att pengarna i första hand har använts till andra aktiviteter än att finansiera spelarkontrakt. Och behovet av alla dessa pengar hade inte funnits om Djurgården hade valt en budgetlösning för marknadsföring i samband med stadionbytet.

För tittar man på klubbens sportsliga effektivitet så har den blivit bättre. Ration personalkostnader i relation till rörelseintäkter är lägre än någonsin under den senaste 6 årsperioden.

Och tittar man t.ex. på personalkostnader plus avskrivningar på spelarkontrakt dividerat med antal inspelade poäng så är det lika med 1.27 miljoner per poäng. Detta är bättre än vad klubben har presterat tidigare år och skulle kunna jämföras med motsvarande siffra för MFF under 2013 som visar 1.32 miljoner kronor per inspelad poäng. Så nog har ekonomin blivit bättre under 2013. I alla fall om man mäter den i termer av den sportsliga effektiviteten.

Det vore dock magstarkt att säga att Djurgårdens ekonomi har blivit bra. Precis som inför 2013 går klubben in i säsongen med ett underskott i rörelsekapitalet (omsättningstillgångar inkl kassa minus kortfristiga skulder). Man behöver därmed öka sina rörelseintäkter med ca 8 miljoner kronor under 2014. Givet att ”övriga kostnader” kommer ner på för klubben normala nivåer samt att kostnaderna för spelarkontrakt inte ökar jämfört med under 2013. Först då kan klubben klara sig utan externa kapitaltillskott. Ett problem som kan hindra en sådan förbättring är att bidragsgivarna under flera år har lärt Djurgården att det finns pengar tillgängliga.

Högre sportslig ambitionsnivå än vad konkurrenskraften tillåter

Helsingborg. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. För ett år sedan skrev jag om att 2012 års bokslut lämnade fler frågor än svar. Den största för min del var om klubben hade förbättrat sin verksamhet i grunden. Det vill säga, ökat sin finansiella konkurrenskraft. Till sin hjälp hade man de 50 miljoner kronor i reavinst på försäljning av spelarkontrakt under 2011. Idag vet vi svaret. Man har inte enbart misslyckas med att stärka sin konkurrenskraft, man har tappat i styrka.

En översikt av klubbens intäkter säger att rörelsen omsatte knappt 6 procent mer än vad den gjorde under 2010. Ett jämförbart år utan extraordinära intäkter från deltagande i Europacuperna eller extraordinära sportsliga framgångar (vilket 2011 måste betraktas som). Denna 6 procentiga ökning kan jämföras med de 20 procent som det allsvenska kollektivets intäkter har ökat med.

En annan fråga var huruvida spenderarfesten och excesserna under 2011 och 2012 också skulle påverka resultatet negativt under 2013. Också här har vi fått svar på frågan. Klubbens personalkostnader vilka till stor del styrs av kontrakterade spelare under 2011 och 2012 uppgick till hela 75.5 procent av rörelseintäkterna. Detta medförde att Ebitda (resultatet före avskrivningar och realisationsvinster på försäljning av tillgångar, samt finansnetto) landade på minus 14.2 miljoner. Detta var alltså klubbens kassaflöde från den löpande verksamheten. Eftersom Helsingborg gick in i året med ett negativt rörelsekapital så uppstod det ett finansieringsbehov under året.
Av denna anledning sålde Helsingborg vinstandelar i framtida vinster på spelarförsäljningar för 14 miljoner kronor. Den framtida vinstdelningen finns som en ansvarsförbindelse utanför balansräkningen och uppgår till 29.5 miljoner kronor, vilket med andra ord de externa investerarna kan få om Helsingborg är tillräckligt framgångsrika i sina spelaraffärer.
Om vi tittar på Helsingborgs kortsiktiga finansiella hälsa så ser vi att man har ett negativt rörelsekapital. Det är ungefär lika ansträngt som efter 2010. Då lyckades klubben utveckla flera spelare som genererade sportslig framgång plus stora reavinster på försäljning av deras kontrakt. Det rättade upp den finansiella hälsan då. Idag är frågan hur värdefull Helsingborgs trupp egentligen är. Dessutom är en del av de framtida realisationsvinsterna redan sålda och bokförda under 2013.
Helsingborg behöver nå balans i Ebitda under 2014. Från minus 14 miljoner till balans. För att lyckas med det måste personalkostnaderna minska rejält samtidigt som intäkterna bör öka. Det senare kräver sportsliga framgångar. Sportsliga framgångar å sin sida kräver duktiga fotbollsspelare. Personalkostnaderna ökar ju bättre fotbollsspelare man kontrakterar. 2014 kan bli ett riktigt svårt år för Helsingborg.
Helsingborgs beteende under de senaste åren är ett klassiskt exempel på överinvestering inom fotbollen. Under det senaste veckorna har flera klubbar presenterat röda siffror. I de flesta fall har dock förlusterna varit kontrollerade och med en stark ekonomi i ryggen. Här sticker Helsingborg ut rejält. Jag skulle säga att klubbens sportsliga ambitionsnivå är högre än vad dess konkurrenskraft tillåter den att vara. Kanske är det självbilden som behöver rannsakas. Klubbens rörelseintäkter på 68 miljoner kronor – vilket alltså utgör grundbasen – är lägre än den allsvenska medelintäkten på 71 miljoner kronor 2012.
Jag har utformat en enkel grafisk modell som visar styrkeförhållandet mellan de allsvenska klubbarna efter 2013 års resultat. Metoden finns beskriven under denna länk. Helsingborg svaga resultat har placerat klubben i ett prekärt utgångsläge. Festen har orsakat en baksmälla. Som vanligt är nyttigt att efteråt ställa sig frågan om det var värt det?

Har Bosse sprängt banken?

Den förra säsongen slutade med ett katastrofalt resultat för Elfsborg. Både i tabellen och i bokslutet. Klubbens ordförande Bosse Johansson försvarar resultatet med att satsningen var avsiktlig. Men det är alltid mer intressant att titta på vad som har kommunicerats tidigare eftersom kommunikationen sällan är konsekvent.

Inför säsongen sade Bosse Johansson i en intervju att klubbens egna kapital gjorde att man kunde klara ett ”ekonomiskt skitår”, 10-15 miljoner kronor i underskott. Och så länge man inte var där så kunde man fortsätta bygga Elfsborg. Nu är man där. Betyder det nu att man inte längre kan bygga klubben?

Jag har delat upp analysen i två delar. I denna första del kommer jag att fokusera på bakgrunden till beteendet som ledde till det negativa resultatet. I del två en kortare analys av resultatet samt hur stor skada det har gjort, egentligen. Efter att Elfsborg redovisade en förlust på 12.7 miljoner kronor finns det ett antal intressanta faktorer att bena ut. 

Starkare konkurrenter 
Som jag tidigare har varit inne på så har Elfsborgs konkurrensfördelsperiod nått sitt slut. Flera konkurrenter har flyttat in på moderna arenor vilket har gett dem större resurser. Empirin från svensk elitfotboll är att större resurser i relation till konkurrenterna ger betydligt bättre möjligheter till sportslig framgång. Bättre sportslig framgång för konkurrenterna genererar samtidigt negativa effekter den egna klubben vilket rimligen pressar de finansiella nyckeltalen.

 

Figuren visar Elfsborgs personalkostnader samt spelarlöner i relation till allsvenskans dito. Prognosen för 2013 är baserad på de hittills publicerade årsrapporterna och prognosen för 2014 är i första hand baserad på det personalkostnadsutrymme som Elfsborg kan antas ha inför säsongen (se längre ned i texten). 2013 års toppade personalkostnader orsakade röda siffror i resultaträkningen samtidigt som de inte nådde upp i 2007 och 2010 års (se längre ner i resultattabellen) komparativa fördel i allsvenskan. Vi kan se en negativ trend i Elfsborgs finansiella konkurrenskraft. 

Dålig utdelning på kontrakt-strategin 
Elfsborgs strategi har varit längre kontrakt med sina spelare med syfte att försäkra sig på marknaden för handel med spelarkontrakt. Längre spelarkontrakt kostar en premie och ökar klubbens totala personalkostnader. Under flera år har det varit en framgångsrik strategi men under den senaste perioden har likviditeten på transfermarknaden varit ojämn vilket kan ha bidragit till att Elfsborg upplever det som svårare att tjäna pengar på strategin.
Högre risktagande? 
En intressant fråga är om Elfsborg tog högre risker än vad klubben tidigare ha gjort? En anledning till det skulle just vara klubbens försämrade konkurrenskraft samt en dålig utväxling på spelarkontrakt -strategin under den senare perioden. Klubbledningen kan ha sett de stora pengarna som ett Champions League kval kan ge som en möjlighet att kompensera för det och kan därmed ökat risken i verksamheten av den enkla anledningen att det kan ha varit sista tillfället på länge att nå denna monetära belöning.  Och ära förstås.
Balanserat styrkort 
Elfsborg har sedan många år tillbaka använt sig av balanserade styrkort, eller balanced scorecard som det så fint heter i Fek A kurslitteraturen. Där arbetar man med fyra nyckeltal. Sportslig framgång (sämst 4:e plats), marknadsintäkter (mål inför varje säsong), resultat på nedersta raden (positivt) samt konsolideringsgrad (det egna kapitalet i relation till personalkostnaderna) som ska vara 50%.
Jag har gjort i ordning en matris om hur Elfsborg uppnår sina målvärden. Under 2013 har man misslyckats med att nå tre av fyra nyckeltal.
 



Det som sticker ut mest är konsolideringsgraden. Här syns det mycket tydligt att klubben har tagit mycket höga risker inför 2013 i förhållande till hur man tidigare har agerat. För att uppnå sitt interna målvärde för konsolideringsgraden hade Elfsborg behövt ha redovisat en vinst på åtminstone 7 miljoner kronor under 2013. 

Klubben gjorde en satsning för att nå sportslig framgång för kapital som man förvisso hade, men inte enligt sina normala internkontroller. Och hade inte Elfsborg vunnit den där bortamatchen mot Nordsjaelland med uddamålet så hade situationen sett ännu mer ansträngd ut. 

Nedskärning 
Om nu Elfsborg ska vara konsekventa i sin ekonomistyrning så bör alltså konsolideringsgraden återställas till sitt målvärde. Vill man göra det redan under 2014 så ska personalkostnaderna sänkas ner mot 45 miljoner kronor. Dessa nivåer har klubben inte legat sedan 2006 och då var allsvenskans totala personalkostnadsmassa 50 procent lägre.

Det betyder att klubben måste prestera bättre sportsliga resultat men med betydligt mindre resurser exponerat mot en högre risk än tidigare (konsolideringsgrad). Lyckas man inte med det så finns det en risk att man positionerar sig som ett mittenlag i allsvenskan. Med de finanser som hör mittenlag till. 

Sammanfattning 
Inför 2013 tog Elfsborg betydligt större risker än man gjort tidigare säsonger. En relevant fråga är om klubbledningen har varit ärlig med hur pass stora risker man egentligen tog? Till exempel uttalade sig klubbledningen självsäkert att ekonomin skulle vara hemma redan efter den andra kvalomgången i kvalspelet i Uefas turneringar. Hade man stanna t där så hade resultatet varit ytterligare ett antal miljoner sämre vilket på kortare sikt hade lett till ett finansieringsbehov

Men fallet Elfsborg 2013 är också intressant i en större kontext. Det är lockande och analysera Elfsborgs agerande från ett ESS perspektiv (Evolutionärt Stabila Strategier). Martin Grossmann skrev för ett par år sedan en paper* där han menar att ESS på ett bättre sätt förklarar rationella beteenden i tävlingar än vad övriga spelteorin gör. Detta eftersom det snarare rör sig om en kamp och inte om byte av varor eller tjänster på en marknad. Detta leder till ännu större finansiella underskott i sportligor än vad övriga spelteoretiska modeller implicerar.

De oproportionerligt stora (i förhållande till allsvenskans) intäkterna som ett gruppspel i Champions League genererar (ca €20 miljoner) kan göra stor skada om en konkurrent hinner få dessa pengar före en själv. Av denna anledning kan det anses vara fullt rationellt att utsätta sig för mycket stora risker och förlora pengar.

———————–

*EvolutionarilyStable Strategies in Sports Contests – Martin Grossmann – October 24, 2011


Elfsborg – en kortare genomgång av finanserna

På intäktssidan kan vi se att klubbens svaga resultat i allsvenskan har pressat Elfsborgs förmåga att tjäna pengar. Det är framför allt intäkterna från centrala avtal vilka till viss del är prestationsbaserade.


På kostnadssidan kan vi se att personalkostnaderna var mycket kraftigt upp jämfört med 2012. Här döljer det sig troligen ”engångskostnader” för Mohamed Bangura samt sign-on kostnader för Hauger och Tom Söderberg. Elfsborg gjorde en offensiv satsning inför 2013. Bland annat lånades Mohamed Bangura under uppmärksammade former. Alla dessa får nog betraktas som profilvärvningar vilket hade en stor inverkan på kostnaderna. Ingen av dessa spelare gjorde dock något större avtryck vilket belastade finanserna i form av uteblivna förväntade intäkter.
 


Resultatet på minus 12.6 miljoner blev bättre tack vare det sena segermålet nere i Danmark som kvalificerade Elfsborg till gruppspelet i Europa League. Jag har gjort i ordning en kassaflödesanalys som visar hur Elfsborgs likviditet hade sett ut om man hade misslyckats med den bedriften. Klubben hade upplevt ett finansieringsbehov. Storleken på det hade dock varit någorlunda hanterbart. Antingen genom banklån eller genom försäljning av vinstandelar i den befintliga truppen.


En lustig parantes är att Bosse Johansson förklarade den stora förlusten med rekordhöga avskrivningar. Men faktum är att avskrivningarna har varit högre under flera tidigare år. Dessutom kan jag tycka att det argumentet är lite märkligt med tanke på att Johansson för två år sedan menade att truppen var lågt värderad då flera spelare i truppen hade ett lågt eller inget bokfört värde på balansräkningen.


Anledningen till att avskrivningarna upplevdes höga under 2013 var helt enkelt att truppen inte levererade tillräckligt stora intäkter, antingen genom de löpande intäkterna eller genom försäljning av spelarkontrakt. Rent krasst och med facit i hand borde med andra ord Elfsborg ha gjort en extra nedskrivning redan 2011. Det hade dock gjort förlusten för 2011 på 6.9 miljoner ännu högre.


Men Bosse Johanssons uttalande om att avskrivningarna kommer att minska kraftigt under kommande år bekräftar att Elfsborg inte räknar med att rekrytera några spelare under det kommande året. Och anledningen till det är mycket enkel. Det finns för tillfället inga medel att rekrytera för.


Under många år har Elfsborg presterat goda resultat. Man har kunnat bedriva en långsiktig kontraktsstrategi och gjort andra aktiviteter och investeringar som utvecklat klubben. Dessa möjligheter är idag mer begränsade. Elfsborg kommer att behöva utveckla nya spelare och sälja dessa med vinst för att på så sätt kunna bygga mer kapital.


Tack vare avancemanget till gruppspelet i Europa League är dock Elfsborgs finansiella hälsa inte skadad. Givet att man lyckas banta personalkostnaderna tillräckligt mycket och nå ett neutralt kassaflöde från rörelseresultatet under 2014. På kort sikt har man trots allt ett större rörelsekapital än vad man hade periodvis under föregående år.
 


Detta lite mer kortsiktiga nyckeltal måste sättas i relation till klubbens övriga tillgångar. I första hand klubbens faktiska sportsliga konkurrenskraft samt truppens värde på transfermarknaden. Båda dessa två saker är idag mer osäkra än tidigare år.

Försök med ny modell

Under årets rapportsäsong min ambition att försöka sätta de allsvenska klubbarna i relation till varandra på ett grafiskt och någorlunda enkelt sätt. Syftet är att försöka se klubbarnas generella konkurrenskraft samt handlingsutrymme att kunna förbättra sin position.


För att mäta det så har jag fokuserat på tre nyckeltal:

  • Senast mätt sportslig framgång (tabellplacering). Sportslig framgång är klubbarnas output, eller profit. I figuren visas sportslig framgång genom storleken på bubblorna.
  • Intäkter i relation till det allsvenska genomsnittet. Detta nyckeltal är viktigt eftersom det finns ett starkt samband mellan en klubbs intäkter och sportslig framgång. Mer om det kan man läsa om i detta blogginlägg. Y-axeln i figuren
  • Rörelsekapital plus Ebitda. Detta nyckeltal representerar handlingsutrymmet. Rörelsekapital är summan av kassa, varulager och samtliga fordringar som förfaller inom ett år, minus kortfristiga skulder. Det vill säga de skulder som förfaller inom ett år. Anledningen till att jag adderar till Ebitda är att det representerar det kassaflöde som klubbens rörelse (exkl spelarförsäljningar) genererade under det senaste året. En positiv Ebitda borde rimligen innebära att det finns mer kapacitet.

Detta var en kort presentation av modellen. Framtiden får utvisa om det kan bli en bra analys.

Hur många klubbar som till slut kommer att rymma sig i matrisen beror helt och hållet på tillgång till årsredovisningar. Hittills har jag sett tre stycken och jag är tacksam om ni läsare om möjligt bidrar med pdf kopior på redovisningar som era klubbar inte lägger ut på internet.

Röda siffror för IFK Göteborg för tredje året i rad. Men det finns en logik bakom det.

Också IFK Göteborg redovisar röda siffror i sitt bokslut för 2013. Det är tredje året i rad som klubben går med förlust. De goda nyheterna är att de sportsliga resultaten har förbättrats. Min tanke är att försöka förklara rationalen bakom förluståren.

Aktiebolag som går med vinst brukar generellt dela ut pengar till sina ägare. Det är effektivitetsöverskott och medel som inte bedöms behövas för kommande nyinvesteringar för bolaget. Däremot brukar ägarna som får utdelning generellt återinvestera pengarna. En del köper fler aktier i samma bolag, andra investerar i andra verksamheter.

Fotbollsklubbar generellt strävar efter att vinna fler matcher. För att kunna göra det behöver man bättre spelare. Det betyder att fotbollsklubbar generellt har ett ständigt och stort investeringsbehov. Vinsterna som genereras återinvesteras i nya spelarkontrakt. Återinvesteringarna sker mitt under verksamhetsåret vilket medför att en mycket stor del av vinsterna aldrig redovisas i samband med boksluten. Uppstår det ändå vinster enstaka år så spenderas pengarna under kommande år vilket naturligtvis orsakar förluster. IFK Göteborg är ett ganska bra exempel på det.

 

Under 2007 och 2009 redovisade IFK Göteborg stora överskott. I första hand tack vare stora vinster på försäljning av spelarkontrakt. Dessa överskott har återinvesterats i verksamheten. Dels har klubben förvärvat spelarkontrakt från andra klubbar (påverkar resultatet genom ”avskrivningar spelarkontrakt”), dels har man skrivit personliga kontrakt med spelarna (påverkar resultatet i form av ”personalkostnader”). 

Under 2013 har IFK Göteborg gjort en vinst på sålda spelarkontrakt som uppgick till 15 miljoner kronor. En stor del av denna vinst genererades från sommarens försäljning av kontraktet med Moberg Karlsson. Efter det har man rekryterat Darijan Bojanic, Lasse Vibe och Martin Smedberg-Dalence. IFK Göteborg skrev också under sensommaren ett nytt 4.5 år långt kontrakt med Mattias Bjärsmyr. Läser man klubbens balansräkning så ser man att klubben har betalat 8.3 miljoner kronor i transfersummor för 2013 års nyförvärv. Denna summa medför en årlig avskrivning (kostnad) på ca 2-3 miljoner kronor från och med 2013. Vidare kan vi se att IFK Göteborg har ökat sina personalkostnader med ca 10 miljoner kronor. En stor del av denna ökning (5.8mkr) är pensionskostnader vilket troligen är idrottspensioner till spelare som har skrivit nya kontrakt med IFK har fått.

IFK Göteborg har således återinvesterat vinsten från försäljningar av spelarkontrakt under årets lopp. Denna vinst hamnar med andra ord inte på årsbokslutet. Den hade däremot gjort det ifall IFK Göteborg hade stängt böckerna direkt efter försäljningen av kontraktet med Moberg Karlsson.

Rörelsekapital (omsättningstillgångar inkl kassa minus kortfristiga skulder) och kassa (mkr)

 

Figuren ovanför visar utvecklingen i IFK Göteborgs rörelsekapital samt kassa sedan 2006. Det syns ganska tydligt hur klubben har investerat sitt stora rörelsekapital som man tjänade in 2007 och 2009 i den dagliga verksamheten åren efter. Under säsongerna 2010 till 2012 var investeringarna verkningslösa. Klubben slutade inte bättre än på en 7:e plats i tabellen. Under 2013 var de sportsliga resultaten bättre. För att IFK Göteborg ska kunna bli ännu mer konkurrenskraftigt så behöver man öka sina intäkter snabbare. Figuren nedanför visar en ganska svag tillväxt under de senaste åren. Jag kan tycka att klubbens rika historia borde kunna kapitaliseras mer. 
 

 

En fråga som ser ut att ha dykt upp är huruvida försäljningen av Tobias Hyséns kontrakt är bokfört 2013 eller 2014? Formellt blev affären officiell 3/1-2014. Vi vet dock sedan tidigare att Elfsborg har bokfört en liknande trejd (blev formellt klar i januari) på föregående års bokslut med motiveringen att affären förhandlades fram under december månad. Huruvida Hyséns kontrakt är bokfört är intressant för hur stort IFK Göteborgs nuvarande handlingsutrymme är på marknaden för spelarkontrakt.

*EDIT*

 

Malmö FF – I stort sätt noll utrymme för misstag

I höstas vann Malmö FF SM guld. I augusti startar man tävlingen om miljonerna i Europacupspelet. Välbehövliga miljoner. I fredags släppte man sitt bokslut för 2013. Denna gång är min tanke att i första hand fokusera på rörelsekapitalet samt kassaflödet.

Sedan att Malmö FF tog in stadion på sin balansräkning har resultatet förändrats. Framför allt ser vi en mycket stor förbättring i rörelseresultatet. Anledningen till det är att vägen hur kassaflödena för den nya arenan tar en annan väg nu än vad de gjorde då.

Tabellen ovanför visar MFF:s resultaträkning. Vi kan se att intäkterna (exkl spelarförsäljningar) har ökat med 11 miljoner kronor. I första hand är det en funktion av bättre sportsliga resultat. Matchintäkterna har ökat från 35.6 till 43.5 miljoner och souvenirförsäljningen var upp 3.6 miljoner, från 7.8 till 11.4 miljoner kronor. Sponsorintäkterna ligger sedan flera år tillbaka kvar på ca 62 miljoner kronor och ersättningen från de centralt sålda sändningsrättigheterna blev 11.1 miljoner kronor. TV-pengar utgör med andra ord mindre än 7 procent av Malmö FF:s intäkter. 

Personalkostnaderna är sedan flera år tillbaka etablerade kring lite drygt 70 miljoner kronor. Detta måste klubben se till att det räcker för att fortsätta leverera sportsliga framgångar. År efter år. Figuren nedanför visar varför.


Utveckling kassa samt rörelsekapital (omsättningstillgångar inkl kassa minus kortfristiga skulder). Tkr.
Malmö FF har ett stort underskott i rörelsekapitalet (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder) vilket man behöver finansiera med ett positivt resultat från rörelsen. Under 2013 ökade storleken på kassan men underskottet i rörelsekapitalet blev samtidigt större. Anledningen till det är att man hade ett starkt positivt kassaflöde från förändring i rörelsekapitalet vilken vattenfall-diagrammet nedanför tydligt visar. I första hand kommer det från att klubben har minskat sina fordringar samtidigt som klubbens kortfristiga skulder (förfaller inom 12 månader) har ökat.
MFF kassaflöde (mkr). Svart: ingående, respektive utgående balans. Grönt: Positivt kassaflöde från respektive aktivitet. Rött: Negativt kassaflöde från respektive aktivitet.

Inför 2014 är underskottet i rörelsekapitalet större än inför 2013. Det betyder att klubben kommer att behöva leverera antingen en högre Ebitda eller ha ett större överskott av handel med spelarkontrakt än vad man hade under 2013. En vunnen plats i play off till Champions League ger €2 miljoner. Avancemang till gruppspel i Champions League ger ytterligare ca €20 miljoner. Det första skulle minska klubbens risk på kort sikt. Det senare skulle ge en språngbräda som troligen leder till att Malmö FF kan dominera svensk fotboll de kommande åren. 

Samtidigt är det ganska tydligt att MFF inte har lyxen att misslyckas sportsligt. Den stora risken är klubbens dagliga verksamhet (affärsrisk) vilken mäts i Ebitda. Man klarar troligen ett dåligt år. Men två på raken skulle sannolikt försätta klubben i finansiell kris. Sedan man flyttade in på nya stadion så har den sportsliga organisationen gjort ett mycket bra arbete. Klubben har lyckats prestera starka sportsliga resultat samtidigt som man har gjort flera mycket goda spelaraffärer. Det har hållit Malmö FF:s huvud över vattenytan. Nu byter klubben nyckelpersoner. De nya medarbetarna måste leverera lika goda resultat.

Under 2014 ska Malmö FF ut med ca 53 miljoner kronor i finansiering och drift av Swedbank Stadion. Det gäller att fortsätta att fylla arenan med åskådare.

Figuren visar kostnader och kassaflöden för Swedbank Stadion. Asterix betyder kassaflöde. Klubbens långfristiga skulder uppgick per 31/12 2013 till 355 miljoner kronor.

Cykliska och extraordinära AIK Fotboll – Rörelsekapitalet styr verksamheten‏

Extraordinära AIK. Beskriver klubbens verksamhet de senaste åren mycket väl. Klubben redovisade igår förlust för femte gången de senaste sex åren. I bokslutskommunikén låter det precis som tidigare år.

2011 – Engångskostnader på 20 miljoner kronor*.

2012 – 6.7 miljoner kronor netto i icke planerade aktiviteter**.

2013 – 7 miljoner kronor kostnader av engångskaraktär vilka bedöms inte upprepas 2014***.

Även om 2013 års extraordinära aktiviteter inte kommer att upprepa sig så slutar inte de extraordinära kostnaderna dyka upp för det. AIK är en storklubb. Det kommer alltid att hända saker, juridiska processer med mera, vilket kommer att kosta pengar.

Men det stannar inte här. Vi kommer ihåg hur klubbens ledning under 2012 års rekryteringsfest kommunicerade att de under året kraftigt ökade personalkostnaderna skulle komma att matchas med intäkter vilka skulle bokföras efter 2012. Det skulle betyda starkare resultat kommande år. Resultatet blev svagare.

AIK Fotboll AB – Resultaträkning

Figuren ovanför visar AIK Fotboll AB:s resultaträkning sedan 2006. En djupare analys av 2013 års resultat kan ni läsa i min text som jag skrev efter det tredje kvartalets resultat. Detta kan ni läsa om under denna länk. 

I detta blogginlägg tänkte jag fokusera på en trend som jag skulle vilja kalla ”rörelsekapitalcykelhypotesen”. Den säger oss att det är rörelsekapitalet som i grund och botten utgör AIK Fotbolls ekonomistyrning. Rörelsekapital är skillnaden mellan omsättningstillgångar och kortfristiga skulder och är det kapital som klubben använder i den dagliga verksamheten. Figuren nedanför visar AIK Fotbolls rörelsekapital per 31:december åren 2006-2013.

Rörelsekapital: omsättningstillgångar (inkl kassa) minus kortfristiga skulder)

Det kan skönjas ett mönster. Så fort klubben har arbetat upp ett större rörelsekapital, så har det spenderats på i första hand spelarkontrakt med syfte att förbättra de sportsliga resultaten. Rörelsekapitalet kan växa på olika sätt:

– Positivt resultat från rörelsen som överstiger Capex (nyinvesteringar, tex köp av spelarkontrakt)

– Positivt resultat från avyttring av tillgångar (t.ex spelarkontrakt)

– Finansiering (nyemission – eget kapital, eller lån – skulder)

AIK fyllde på sitt rörelsekapital 2006 genom en nyemission. 2007 gjorde man en större vinst på avyttring av Wilton F:s kontrakt. Dessa pengar spenderades friskt under de kommande åren vilket i förlängningen ledde till ett SM guld 2009. 2010 blev dock ett sportsligt miserabelt år där baksmällan efter guldet var stor. Publiken svek och intäkterna minskade markant. AIK hamnade i finansiella trångmål men lyckades resa nya pengar genom ännu en nyemission. Man fyllde på ytterligare med rörelsekapital tack vare de 34 miljoner som försäljningarna av Bangura genererade under 2011. Under 2012 investerade AIK fotboll mycket stora summor i spelarkontrakt och under 2013 har rörelsekapitalet återigen börjat minska.

Att AIK Fotboll har gått back 5 år av sex har sin enkla förklaring av att klubben har finansierat sin verksamhet på andra sätt än genom resultaträkningen. Man har inte behövt driva verksamheten med vinst. Tillgången på pengar styr verksamheten. De finansiella målen ser ut att vara av sekundär betydelse.

AIK Fotboll AB – finansiella mål

Frågan är: Är AIK på väg mot nya kapitaltillskott framåt 2016,2017? Det som talar emot det är att flera av klubbens konkurrenter har investerat mycket hårt utan att lyckas nå avkastning. Till exempel har både Helsingborg och Elfsborg väldigt ont om pengar idag och kan inte spänna musklerna på kort sikt. Det ökar AIK:s möjligheter att nå sina sportsliga mål och till viss del kapitalisera framgångarna. 

————————–
* Osynliga Handen – AIK Fotboll AB – bokslut 2011
**  Osynliga Handen – AIK Fotboll bokslut del 3 – Resultaträkningen
*** AIK Fotboll AB: Bokslutskommuniké 2013

AIK Q3 – Arenapengarna

AIK Fotboll AB har i veckas offentliggjort sitt finansiella resultat för årets tre första kvartal. Kanske är det möjligt att hitta mönster om hur bytet av hemmaarena påverkar klubbens finanser.

Det fanns en del frågeställningar som på förhand var intressanta.

– En ny arena ger bättre möjligheter till paketering av nya produkter. T.ex. så kallad matchdag-hospitality.
– En ny arena ger bättre möjligheter till att kunna ta mer betalt för ”bra” platser på arenan.
– En ny arena ger bättre möjligheter till försäljning av sponsorpaket bland annat tack vare bättre möjligheter för sponsorerna att representera under matchdagen.
– Avtalet med arenaägaren sades ge klubben pengar till rekrytering av spelare redan under 2012. Hur har dessa pengar bokförts?

Om vi tittar på intäkterna från matchdag samt sponsor & marknad så kan vi se att framför allt matchdag-intäkterna har ökat rejält. Mer än 50%. Detta har i första hand berott på att betydligt fler har sett AIK Fotboll spela live. Snittpriset per åskådare har däremot gått upp marginellt jämfört med 2012.



Vad gäller Sponsring och reklam så har intäkterna ökat med ca 4 miljoner kronor jämfört med de tre första kvartalen under 2012. Det indikerar att AIK bör nå någonstans strax över 30 miljoner kronor för helåret från denna intäktskategori. Det är fortfarande en bra bit efter Malmö FF (63mkr) och Elfsborg (39mkr). 

Bland nya produkter för året är ”matchday-hospitality”, eventloger och ”meet and greet” där man kan träffa spelarna. Enligt halvårsrapporten hade AIK sålt ca 500 säsongspremiumstolar och ca 700 matchday-hospitality paket.
AIK har med andra ord ännu inte lyckats särskilt väl med nyförsäljningen och det finns ganska mycket outnyttjad kapacitet.


En överblick över säsongens publiksiffror visar att det i första var ett fåtal matcher som drev upp snittet. Ser man till resten av serielunken så har trenden inte haft en positiv utveckling under året. Detta trots att laget länge var med i guldstriden. Utmaningen vad gäller matchdagen för kommande säsonger blir att lyckas behålla publiken och få fler att köpa mer exklusiva paket.

I början av 2012 värvade AIK Fotboll Celso Borges. Det som uppmärksammades mest i samband med denna rekrytering var att den gjordes tack vare pengar från den nya arenan. Senare under säsongen värvades Daniel Majstorović. Också det med hjälp av samma arenaavtal. Uppskattningsvis kostade dessa två förvärv ungefär 13 miljoner kronor i form av sign-on bonusar. Detta bokfördes som en personalkostnad på resultaträkningen. 

Dessa kostnader finansierades genom förskottsbetalning på framtida intäkter.
I balansräkningen hamnade posten på skuldsidan. Räntekostnaden motsvarar Stibor vilket är den referensränta som banker lånar ut svenska kronor till varandra.

Enligt kassaflödesanalysen i kvartalsrapporten har AIK Fotboll AB under 2013 amorterat 2.86mkr på sina räntebärande skulder. För den del som hör ihop med förra årets förskottsbetalning borde det betyda att klubben under 2013 har bokfört en intäkt på resultaträkningen men det finns inget kassaflöde för intäkten i år. Skulderna minskar dock med den bokförda intäktens storlek. Är den årliga intäkten möjligen 13mkr/10år?

Om man tittar på resultaträkningen i sin helhet så går det att konstatera: AIK letar fortfarande efter balans i resultaträkningen. Bruttoresultatet (gross profit) har blivit större. Trots att man möter intäkter från spel i Europa League under 2012. Klubbens möjligheter att kunna ha högre personalkostnader är med andra ord större än tidigare år. Möjlighet att ha höga personalkostnader i relation till andra konkurrenter är viktigt för att kunna leverera goda sportsliga resultat över tid. Vilket i sig är viktigt för att kunna behålla och öka sina intäkter.

AIK Fotbolls finansiella hälsa är god. 22 mkr i eget kapital och 15 mkr i rörelsekapital (omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder). Det ger klubben handlingsutrymme. Det är bra. Men vi vet också av erfarenhet att det i det jämna allsvenska konkurrenslandskapet inte ges särskilt mycket utrymme till misstag.