Kategori: football-crunch

Lågkonja i fotbollseuropa

Man märker att lågkonjan nått fotbollen när…

…agenterna matar tabloiderna med information mer än vanligt. Patrik Mörk just nu kanske den mest aktive på den svenska marknaden med nästan dagliga artiklar och uppdateringar om sina spelare.

…agenterna börjar hitta ”kreativa lösningar”

I Norge sitter ca 50 bosmanspelare som knappt någon vill ha och i Danmark börjar gallringen denna vinter. För att plocka två närliggande exempel.

Ponera att samtliga Europas högsteligeklubbar, på grund av avtagande tillväxt, bantar sina trupper med en spelare. Vi får ett överskott på uppemot 750 spelare som till slut ingen vill ha.

Priset på medioker talang fortsätter att falla som en sten. Den extraordinära talangen är däremot alltid hårt eftertraktad och prissätts därefter. De relativa styreförhållandena mellan ligor och klubbar förändras inte heller överdrivet anmärkningsvärt.

En något trögare transfermarknad förväntas. Men efter en inte alltför lång tid justeras marknaden och resan börjar om igen. Precis som den gjorde efter 2002.

Transfersystemet är en vital del och en mycket viktig mekanism i den europeiska pyramidmodellen.

Fotbollens affärscykel

Är Tippeligan i Norge den ligan som har drabbats hårdast av ”football-crunch”? Om man ska tro den norska pressen så ser det ut som att det varit en total urblåsning.

Och egentligen är det kanske inte så förvånande att det är i just Norge det händer på så bred front. Låt oss gå igenom händelserna och stegen i fotbollens affärscykel. Det är bara att botanisera med hjälp av länkarna.

1. Ta en marknad med en extremt hård konkurrens.
2. Koppla på fotbollens karaktäristika, the-arms-race.
3. I enighet med kvantitetsteorin får vi inflation.
4. Efterfrågan minskar och pengatillförseln stryps för en stund och det blir, i Norges fall, en total urblåsning.
5. Förbund inför (alibi)pappersprodukter såsom elitlicenser. Ödmjukt börjar ledare prata om bättring och framtida försiktighet.

6. Marknaden återhämtar sig och de flesta klubbarna överlever. Fotbollen har ett mycket högt socialt värde och vi kan helt enkelt inte leva utan fotbollen och våra klubbar. Transfersystemet används som ett verktyg i återhämntningen. Och i vissa fall ser vi mer klassiska bail-outs.

7. Nya ledare kommer på plats och nya visioner tar vid.
8. Karusellen startar om igen. Den mänskliga fåfängan ackompanierat av tävlingsinstinkten tar återigen vid och en ny bubbla börjar sakta men säkert växa.

Varje sprucken bubbla och kris upplevs och målas upp som den värsta sedan den stora depressionen.

De kallar det för "the arms race"

I dessa spartider får vi från klubbarna höra ödmjuka klyschor om att ”driften” måste och ska komma i balans.

Faktum är att vi hört en hel drös olika allsvenska klubbledare prata om samma sak de senaste 10 åren. Och jag är religiöst övertygad om att vi kommer att fortsätta höra det i minst 10 år till.

You can talk the talk, but you can´t walk the walk! Sedan 1998 har allsvenskan enligt svff:s siffror, gått 525 miljoner back i driften.

Varför? Därför att det är den europeiska fotbollaffärsmodellen.

I artikeln ”Overinvestment in European Football Leagues” hittar vi bl.a.

In the last decade most clubs in European football leagues have experienced the paradox of rising revenues and declining profits.

Sportekonomerna brukar kalla fenomenet för ”the arms race”

Inför allsvenskan #4 – Årets match…

… blir de allsvenska klubbarnas budgetarbeten inför 2010. Sakta men säkert löper de tidigare tecknade längre sponsoravtalen ut. Vi kommer sannolikt att få se en prispress här.

Samtidigt öppnas stora möjligheter för företag som drar nytta av priskorrigeringen och som vågar vara offensiva genom att investera i marknadsföring de närmaste åren.

Sparpaketet i Helsingborg

Brukar regelbundet följa de utmärkta sportsidorna på webbupplagan av Helsingborgs Dagblad. Tidningen levererar en mycket bra bevakning av seriekonkurrenten Helsingborg. Så även idag.

För en vecka sedan släppte klubben sin årsredovisning. I kväll höll man årsmöte och konsekvensen för att nå nollresultat förväntas man behöva spara 10 miljoner under 2009. (läs mer här) Klubben kommunicerar även att man hittills har sparat in 2.5 miljoner. Såldes 7.5 säckar kvar att försöka lyfta bort från personal- och administrationskostnader.

Ifall uppgifterna stämmer (här), är klubbens kontraktssituation inte heller till dess fördel. Jag misstänker att det i denna lista finns ett par spelare vars kontrakt löper ut efter 2009 som Helsingborg helst av allt vill förlänga med. Det arbetet underlättas inte av en mindre lönebudget.

Problemet är nämligen att de spelare klubben önskar skriva nya kontrakt med, fixerade sina nuvarande löner vid kontraktskrivningen förra gången det begav sig. Sedan den dagen har spelaren rimligtvis utvecklat sina färdigheter vilket ökat spelarens reala värde.

För sportchefen Jesper Jansson blir detta ett oerhört svårt pussel att lägga. Det blir viktiga beslut som måste tas och avgörande prioriteringar som behöver göras. Handlingsutrymmet och framförallt förhandlingsutrymmet är inte heller det allra bästa. Något spelarnas agenter givetvis känner till.

Talang är en av resurserna i fotbollen som är en trång sektor och konkurrensen om kvalitet är stenhård.

The good news is…
Frågan är hur konkurrenskraftiga de andra allsvenska klubbarna är efter vad som verkar ha varit ett riktigt prekärt ekonomiskt 2008.

The bad news are…
Vi har även Norge att ta hänsyn till, och vi har Danmark med sin expertskatt.

De spelare Helsingborg helst av allt vill förlänga är sannolikt även intressanta för andra klubbar. Det som i slutändan bestämmer priset på kontrakten är hur intressanta spelarna är och vad de intresserade klubbarna klarar av att finansiera.

Det vi hittills vet om är att Malmö FF gick om Helsingborg vad gäller löpande intäkter (exkl transfers) och har en god likviditet.

Om tre till fyra månader kan, om uppgifterna på bloggen HIF1907 stämmer, 10 spelare börja förhandla med andra klubbar.

Kanske något att lägga på minnet när ni skickar in era allsvenska tips inför seriestarten och här skulle faktiskt lite riskkapital kunna göra nytta. För situationen som den ser ut idag, är inte den allra bästa.

Samtidigt innebär riskkapital att klubben måste ge upp en hel del av framtida kassaflöden från spelarförsäljningar. Kassaflöden som allsvenska klubbar generellt under hela 2000 talet behövt för att finansiera sina driftunderskott. Kassaflöden som behövs för att betala tillbaka det kommunala lån som åter igen blivit större.

*************

Hammarby Fotboll var i en liknande kontraktsituation säsongerna 2006-07. Utfallet visade sig bli dyrt.

*************
Jag var inne på detta tidigare (längs ned i inlägget),
Sten Inge-Fredin underströk det så fint på årsmötet.

”– Vi hade kunnat gör oss kvitt den skulden, men det hade gått ut över det sportsliga. Då hade vi inte alls haft den starka spelartrupp som i fjol till slut nådde en fjärdeplats med snudd på en tredje i allsvenskan”

Alla dessa villkorade lån och krediter som inte underställs marknadsvillkor höjer priset för sportslig framgång för övriga klubbar i ligan.

————————-
Mer om kontraktstrategier och pay-off här.

Och så kommer "football-crunch" till…

Typexemplet borde vara så här.

Klubbarna överinvesterar bland annat i spelartalang i tron om att på papperet starka trupper kommer driva försäljningen av säsongsbiljetter och sponsorpaket.

”intäkterna går alltid upp bara du levererar”

kostnadsutveckling i europeisk fotboll 2005-06 exkl spelartransfer
saxat från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING – The European Club Footballing Landscape

När sedan säsongen pågått ett tag märker man att konkurrenterna resonerat ungefär likadant. Styrkeförhållandena mellan klubbarna har förändrats marginellt och skador och andra extraordinära händelser påverkar resultaten åt olika håll.

När året sedan ska summeras ser intäktssidan ut så här. Intäkterna ökade inte alls lika mycket som kostnaderna gjorde.

Intäktsutveckling i europeisk fotboll 2005-06 exkl spelartransfer
saxat från: BENCHMARKING REPORT CLUB LICENSING – The European Club Footballing Landscape


Inför kommande år rotar man åter igen i spargrisen. Vissa klubbar kapitaliserar framtida förväntade spelarförsäljningar eller andra intäkter (genom olika RK-modeller) för att på så sätt få en hävstång och kunna agera proaktivt på transfermarknaden och pumpar på så sätt in ytterligare likviditet in i sin lokala marknad där tillgången på talang är begränsad.

På så sätt drivs priset på spelartalang upp och pengar börjar förlora sitt verkliga värde.

De klubbar som inte helt har koll på hävstången i sina riskkapitalmodeller, det vill säga uppmärksamma det reala värdet på sina tillgångar i relation till det kapital man rest och de ekonomiska åtaganden detta genererat i, får en extremt stor exponering mot den sportsliga/operationella risken.

När sedan framgången återigen uteblir växer det svarta hålet som består av skillnaden mellan intäkter/tillgångar och kostnader/skulder.

Det blir spelarförsäljningar för att klara av att fullgöra sina åtaganden. För de klubbar som tänkt lite längre än enbart till nästa säsong och förhoppningsvis har en del substans i form av talangverksamhet som är bättre än ligakonkurrenterna blir fallet inte lika tungt.

Allt som allt ser hela systemet ut att någorlunda lappas ihop genom spelartransfermarknaden där stora likvida medel då och då pumpas in utifrån eftersom det uppenbarligen finns ett underskott. Vissa klubbar slås ut, andra klarar sig tack vare spelaraffärer.

Sedan finns det profitmaximerande klubbar som lyckas kräma ut avkastning ur detta inferno. -Well done!

Det som idag är intressant är ju hur efterfrågan på fotboll kommer påverkas av den stundande lågkonjunkturen och vilka klubbar runtom Europa som är mest exponerade mot de risker vi pratat om och det dessa för med sig.

"Football crunch" – Bailout!

Som figuren i detta inlägg visar måste det gigantiska svarta hål de europeiska klubbarna skapar fyllas på med likviditet för att finansiera klubbarnas överlevnad.

Då och då dyker det upp stora ”räddningspaket”, ”bailouts” där likviditet pumpas in i systemet. Roman Abramovich har ju, sedan sin entré och via Chelsea finansierat europeisk fotboll med ca £600 miljoner.

Det roliga är att den totala talangen i fotbollsvärlden inte påverkas, den är begränsad och omallokeras endast mellan klubbar och länder. Jakten efter sporslig framgång, ”the-arms-race” driver sedan fotbollsinflationen, främst via spelarkontrakt.

Wayne Bridge transfer från Chelsea till Manchester City är ett lysande exemplel. Sjukt mycket pengar i transfer fee och kontrakt för… ja, vad egentligen? Chelsea där Roman nu flaggat för att resurserna blir mer begränsade kan då tack vare Bridge-traden finansiera sitt behov av talang för att lyckas nå sina sportsliga mål.

Och på så sätt rasslar pengarna ner genom fotbollens ekosystem för att finansiera de europeiska klubbars underskott. Eftersom de flesta klubbägare inte har något finansiellt avkastningskrav* kan de £100 miljoner som Man City fått i transferbudget från sin nya ägare nå ut till de klubbar med högst behov av likvida medel men sitter på eftertraktad talang.

Sedan kan det givetvis dyka upp andra ”mini-roman” på lokala fotbollsmarknader som fyller upp likviditesbehovet.

Frågan är hur stort det svarta hålet är och vilka klubbar som sitter med ”svarte petter” i ”football-crunch”

——————————————–
* Priset på pengar (jmfr ränta) är därmed lågt, vilket ju är inflationsdrivande. Hur stor inflationen på sportslig framgång blir den närmaste tiden beror rimligtvis på hur stort det svarta hålet är idag. På de lokala marknader där likviditetskrisen är som störst och tillgången på talang begränsad, kan det ju bli en form av ”deflation” där priset på sportslig framgång sjunker. Som jag skrev tidigare, eftertraktade spelare högst upp i hierarkin kommer fortfarande kosta så länge någon betalar notan.