klicka på bilden för högre upplösning, saxat från: An Assessment of UEFA’s Financial Fairplay Rules

Change is needed and that is reflected by the fact that over a billion dollars have been paid to seven chronically uncompetitive teams, five of whom have had baseball’s highest operating profits, who, except these teams, can think this is a good idea? Baseball has to address the disincentives created by large-scale transfers of revenue from successful clubs to less successful clubs, at high enough tax levels, the incentive is to invest somewhere other than in baseball.

The new scheme is examined theoretically within the principal-agent framework, which shows that the incentive to divest in talent is increased for low revenue clubs. Empirical results are supportive. Payroll disparity and competitive imbalance increased modestly from the period immediately preceding implementation. Most striking however is a significant increase in the rate that productive players have transferred away from low revenue teams. This strongly suggests that these teams were acting on the increased incentives to divest in talent.

2009 var ett tufft år för många klubbar runt om i fotbollseuropa. I NFL kunde franchisetagarna däremot se sina verksamheter fortsätta göra stora ekonomiska vinster. Enligt Forbes visade ligans 32 lag en ackumulerad rörelsevinst på dryga miljarden US dollar. Rent ekonomiskt är verksamheterna och dess ägare alltid vinnare. Men hur mycket får egentligen konsumenterna tillbaka?

Den sjunde högst värderade verksamheten Philadelphia Eagles har aldrig vunnit SuperBowl. Det har inte heller den femte mest lönsamma Cincinatti Bengals gjort och det det idag mediokra men mycket lönsamma Tampa Bay Buccaneers levererar duktiga kassaflöden till Malcolm Glazer och hans familj utan att de behöver återinvestera och därmed satsa på att utveckla laget.

Jag har ännu inte bestämt mig vilket som är värst, att klubbägarna kommer undan med det eller att denna kartell hyllas som en god modell? Det må så vara att NFL inte i samma utsträckning som i Europa består av dynastier men sanningen om den amerikanska ligans jämnhet är kraftigt överdriven. Vi behöver inte titta längre bort än på den stora spridningen i de av spelbolagen satta oddsen för att konstatera att konkurrensen i ligan rent ut sagt fungerar mycket dåligt. Något som även de höga rörelsemarginalerna vittnar om.

Vi får inte heller glömma bort att antalet matcher per säsong är betydligt färre samt att SuperBowl är en utslagsturnering där slumpen och tillfälligheter spelar en större roll än i de raka serierna i Europa. Och faktumet att SuperBowl sedan 1970 har upplevt 23 olika vinnare behöver inte heller bero på lagens förträfflighet utan snarare på motståndarnas ovilja att investera. Så det vi ser är en marknadsuppdelning i bästa monopolanda.

En brutal överföring av värde från spelare samt konsumenter till lagens ägare. Jag erkänner, på den fronten har USA lyckats bäst. Men är det verkligen någonting för oss som inte är klubbägare för någon av de i den stängda ligan köpta verksamheterna att strävda efter? Bristen på substitut tvingar oss att konsumera produkten och jag ska inte säga att den är dålig. Den fungerar trots allt väl i USA, men den kunde ha varit så mycket bättre!

I fotbollseuropa har vi sett en större polarisering. Men är det verkligen ett problem? Den spanska ligan har egentligen aldrig haft en jämn tävlingsbalans men trots det så vann Atletico Madrid UEFA Europa League efter en fantastisk final mot Fulham och den inhemska El Clasico blir för varje år bara än mer hysteriskt haussat.

”Both in terms of television ratings, and attendance at stadiums, we are at the top historically. This confirms what sports economists have long argued: few sports fans want equality. Most of them support big clubs and are happier when Barca or Real trash Almeria than when Almeria pulls an upset. Even fans of small clubs enjoy imbalance. They relish the David vs Goliath encounters. Much of the point supporting Almeria, or Sevilla, cames from resenting the Big Two. Spain is discovering that, in sport at least, inequality works.”

Och tack vare att det enorma utbudet av talang ständigt drivs uppåt i näringskedjan så får vi uppleva de absolut bästa spelarna mäta sina krafter med varandra i Champions League. Ett mästerskap för vilket intresset runt om i världen bara växer och som numera drar fler tv tittare än SuperBowl. Och det bästa av allt, tack vare denna utveckling kan fotbollspelarna hos fler och fler av ligorna i Europa numera utöva sitt yrke på heltid. Bara det genererar en ökad produktion av talang och en fantastisk kvalitetshöjning.

Man kan ha åsikter om att Premier League endast har haft fyra olika mästare sedan 1992 då ligan startade. Vi får dock inte glömma bort att det i varje land och varje säsong finns betydligt fler vinnare än vad NFL och de andra major ligorna i Nordamerika tillsammans mäktar med att producera.

För faktumet är att vi ser klubbar som i de sista omgångarna vinner en plats i någon av Europacuperna. Vi ser fans som jublande undviker att se sina lag råka ut för nedflyttning. Och ej och förglömma, alla de nya mästare som vinner sin serie och flyttas upp till någon av divisionerna högre upp.

Det mina vänner, det är konkurrens. Klubbarnas ständiga strävan att med alla till buds stående medel bli bättre pressar vinstmarginalerna och de klubbar som upplever sportslig framgång gör det i första hand tack vare att man är bäst, inte minst dålig.

När NFL säsongen återigen drar igång igen gör man det utan lönetak. Spelarfacket och ligan är inte överens och i det förra avtalet som löper ut efter 2010 finns en klausul som säger att ifall parterna inte var överens om ett nytt avtal innan 2010 började, så skulle sista året på avtalet vara oreglerat. Det många glömmer bort är att det även finns lönegolv. Lönetaket ligger omkring 64% av ”revenue-sharing-income” och lönegolvet är ca 56% av densamma. Det betyder att klubbägarna måste spendera minst 56% av de centralt distribuerade pengarna på spelarlöner.

Det behöver man dock inte göra under 2010. Och eftersom ”football-socialism” inte straffar mediokerhet med degradering så kan vi förvänta oss att många ligalag kommer att passa på och minimera sina lönekostnader. Eftersom det utanför NFL inte finns någon större konkurrens om spelarnas signaturer så får de sämre free-agents vackert acceptera de låga bud de kommer att erbjudas.

För klubbägarna gäller, hellre medioker med högre profit än halvbra med lägre profit. Kanske Inte helt optimalt för konsumenterna, men hur många mindre klubbägare (nettointäktsmottagare) behöver bry sig under 2010 när det finns ett stort revenue-sharing-program på plats?

För ett par månader sedan hyllade UEFA:s representant William Gaillard den amerikanska major league modellen – ”football-socialism”. Han menade att de amerikanska major-ligorna varit mer motståndskraftiga mot recessionen än den amerikanska ekonomin.

Det må så vara. Men faktum är att ”football capitalism” hittills har krossat den amerikanska modellen.

Trots lågkonjunktur så står sig efterfrågan på fotboll mycket stark på flera marknader. (bl.a. Premier League & Champions League mfl, Danmark, Tyskland)

I USA såg vi en hel liga gå i konkurs.
Dessutom upplever Major League Baseball sin egna lilla publikkris.

Produkten fotboll står sig stark. Nåja, det gäller ju inte allsvenskan då förstås.

För ett par månader sedan hyllade UEFA:s representant William Gaillard den amerikanska major league modellen – ”football-socialism”. Han menade att de amerikanska major-ligorna varit mer motståndskraftiga mot recessionen än den amerikanska ekonomin.

Ligorna har monopol och genom att ha byggt upp enorma ”entry-barriers” mot utmanande verksamheter i sportindustrin så skyddar till exempel NFL sina 32 klubbar mot yttre hot. Bland dessa klubbar finns det rimligtvis någon eller några som inte presterar och skulle kunna betraktas som ”free-rider”.

För de entreprenörer och klubbar som velat att slå sig in på marknaden har det däremot inte gått lika bra.

Flera försök med konkurrerande modeller har genomförts men få har klarat av att överleva. Vi har sett American Football League som efter 9 års verksamhet fick införlivas i NFL.

På 80-talet försökte United States Football League att slå sig in på marknaden. Än mindre framgångsrikt.

Ett format som klarat sig hyfsat länge är Arena Football League. Men när kreditkrisen i höstas tog vid, sköts ligastarten på framtiden. Verksamheten återupptogs aldrig och nyligen släckte man lampan för gott för att ansöka om ”chapter 7”.

Medan Leeds United, som blivit något av UEFA:s symbol, och dess fans fortfarande kan hoppas och drömma om avancemang uppåt genom seriesystemen, får Philadelphia Souls anhängare hitta en annan klubb att följa samtidigt som spelarna måste hitta nya arbetsgivare. Detsamma gäller 15 andra klubbar.
”Arena Bowl Champions” the Philadelphia Soul would like to thank their fans for their support over the past 5 seasons”

Har ni 45 minuter över, kan jag varmt rekommendera klippet nedan.

Sportekonomiprofessorn Stefan Szymanski pratade på mässan PlayTheGame 2009 som hölls förra veckan. Szymanski myntar begreppet ”fotboll-kapitalism” (Europa). ”Fotbolls-kapitalism” som har något av sin motpol i USA i form av ”fotbolls-socialism”.

Han berättar om fotbollsindustrin och recessionen. Han pratar om fotbollsindustrins extrema stabilitet i relation till övriga industrier. Men han nämner även instabiliteten vad gäller ägarskap.

Han konstaterar än idag det som präglar hans bok från 2000, ”Winners & Losers, The Business Strategy of Football”

”It´s more or less impossible to make money in football-capitalism”

Egentligen är det inga konstigheter eftersom man redan under A-kursen i nationalekonomi får lära sig om ”noll profit regimen” som på lång sikt råder i en perfekt konkurrensmarknad.

Efter Szymanski kommer William Gaillard, en av UEFAs representanter som pratar om polariseringen i fotbollseuropa som egentligen inte är något nytt fenomen. Han framställer insolvensen som idag präglar många europeiska klubbar som det stora problemet.

Som tidigare observerats, framstår det att UEFA sneglar på delar av den amerikanska monopolliknande modellen och vi kommer sannolikt inom en mycket snar framtid att få se förslag strukturella förändringar samt olika typer av regleringar.

”It´s profitable, it´s stable…”

Inte heller detta är förvånande eftersom monopolmodellen förväntas leverera lönsamhet till dess institutioner.

Såldes konkurrens vs monopol och vi vet ungefär vilka intressenter monopol i första hand gynnar.

Å andra sidan kan man fråga sig om inte det är spelarna som idag har monopol på produkten fotboll i Europa?

****************

För att få ett exempel över strävan efter monopol inom sporten behöver vi inte snegla längre än bortom Stockholms gränser. Vi känner nog alla till elitserien i hockey där klubbarna är livrädda för konkurrens. Kanske minns vi försöken att stänga igen ligan.

Elitserien har under en mycket lång tid haft en någorlunda svag konkurrens om den talang som finns att tillgå inom hockeyn. Ett faktum som innebär att elitserien, till skillnad från fotbollsallsvenskan har kunnat leverera en produkt av hög internationell kvalitet. Det är i det närmaste enbart NHL som befunnit sig högre upp i värdekedjan.

Den senaste tidens ”utbrytningsförsök” är ett mycket intressant fenomen. Jag tror konkurrensen om talang från KHL har skrämt slag på idag lönsamma elitserieklubbar som givetvis är rädda om sin produkt.

http://widgets.vodpod.com/w/video_embed/Groupvideo.2737246