Så här i bokslutstider brukar man jämföra resultat med tidigare år, jämföra det med andra klubbars dito. Varenda siffra vänds ut och in och nyckeltalen sätts i relation till det sportsliga utfallet. Svff ger varje vår ut en sammanställning av klubbarnas ekonomi där man rangordnar dessa efter olika nyckeltal.

Det finns dock ett problem, enligt mig illa löst broblem i fotbollsklubbarnas redovisning. Frågan om sättet att kostnadsföra förvärvade spelarkontrakt direkt eller aktivera dessa på balansräkningen.

Hela resonemanget härstammar från diskussionen att kunskapsföretag ifall kunna aktivera sina tillgångar, dvs personalen, utbildning m.m. på sina balansräkningar.

För fotbollsklubbar är det självklart att det är spelarna, samt kvaliteten på dess som genererar kassaflöden.

Som jag tidigare skrivit finns det studier som säger att det finns ett samband mellan en klubbs spelarlönekostnader och tabellposition, det finns även ett samband mellan tabellplacering och intäkter vilket innebär att det rimligtvis finns ett samband mellan spelarkostnader och intäkter.

Tottenham Hotspur var den första klubben att ta upp spelarkontrakt på balansräkningen 1989, då de ansåg att det gav en mer rättvis bild av verksamheten*. Fler klubbar följde efter och det gick så långt att man värderade samtliga spelarkontrakt till ett ”verkligt värde” för att upp dessa som en tillgång. Det hela reglerades till slut genom IFRS där spelarkontrakten nu endast kan tas upp till ett värde lika med anskaffningskostnaden.*

SvFF´s rekommendationer säger att transfersumman inkl agentkostnader där klubben köper loss kontraktet från en annan klubb kan aktiveras på balansräkningen och skrivas av under dess löptid. Exempel på hur detta fungerar i praktiken har jag skrivit lite om här.

Värvar klubben en bosmanspelare, ska man enligt rekommendationerna inte aktivera den eventuella sign-on bonusen som en tillgång utan den ska kostnadsföras direkt och belasta periodens resultat.

Det låter förvisso logiskt då sign-on är en del av lönen, men syftet och resonemanget med ”en rättvisande bild” faller ju helt och hållet.

Och frågar du andra än oss lekmän är syftet med redovisningen hos fotbollsklubbarna att ge en rättvis bild av verksamheten. Så här svarade en allsvensk ekonomischef samt en revisor på frågan ”vad är anledningen till att man vill redovisa sina spelare i balansräkningen istället för att kostnadsföra dessa direkt?”. * (saxat från studien)

”ett köp av ett spelarkontrakt är en investering, att redovisa spelarna som en imateriell tillgång i balansräkningen ger en mer rättvisande och korrekt bild av resultatet än om man skulle kostnadsföra spelaren direkt…” – Hans Christoffer Toll – AIK Fotboll AB

”huvudsakliga anledningen är att man vill fördela utgiften för kontraktet över den period det sträcker sig över. Skulle man redovisa utgiften som en kostnad direkt skulle detta inte leda till en rättvisande bild eftersom man då skulle få en stor kostnad första året…” -en revisor

Tar vi AIK och deras senaste bokslut som ett exempel, har transfersumman för argentinarna aktiverats på balansräkningen och sign-on till Nils Erik kostnadsförts direkt. 2007 års kostnad för argentinarna är m.a.o lägre än kostnaden för Nils Erik J. 2008 är det tvärt om.

Ger det en rättvis bild och en jämförbarhet av verksamheten över tiden? Nej om du frågar mig!

Ger sign-on bonus en hyfsad bild av en spelarens marknadsvärde och borde kunna klassas som ett anskaffningsvärde? Ja om du frågar mig!

AIK Fotboll hänvisar givetvis i sina rapporter till att detta är en engångskostnad. Förvisso är det ju det i detta specifika fall, men underförstått skulle det innebära att klubben säger att man aldrig mer eller ytterst sällan kommer att värva bosmanspelare till vilka sign-on betalas ut. Idag är ju detta en del av vardagen.

Jämförelsen kommer även halta om vi ska jämföra klubbarna med varandra. En klubb som under ett år endast värvat bosmanspelare kommer få en helt annan periodiserad kostnadsbild än en klubb som köpt loss kontrakt från en tredje part. Resonemnaget kring det omtalade driftresultatet blir även det haltande om man nu inte tar hänsyn och isolerar bort sign-on kostnader innevarande period.

Så ska vi snacka om en ”rättvis bild” måste något göras åt redovisningen, annars kan man lika gärna lägga ner ”spelarkontrakt på balansräkningen” helt och hållet.

Degens redovisningsteknik fyller inget sådant syfte. Den ger nu snarare en motsatt effekt och känns mer som ett verktyg för tiden då klubbarna låg på gränsen till att klara elitlicensen men ändå villa kunna konkurrera sportsligt genom att köpa spelare bara utrymmet i kassaflödet fanns.

Skulle man dessutom hårddra det hela borde hela kontraktskostnaden kunna aktiveras, dvs transfer fee, sign-on samt total lönekostnad under löptiden. Det borde ge en än mer rättvis bild av spelarens marknadsvärde, dvs vad det kostar och nyttja dennes kompetens i relation till förväntad sportslig prestation med framtida kassaflöden som konsekvens.

Så skrav han till slut på, Rami Shaaban. Jag lyfter på hatten till alla som gjort denna transfer möjlig och hur värvningen än har finansierats måste vi alla ha mycket stor respekt för storleken på investeringen.

Det är inte många andra allsvenska klubbar som idag skulle klara av att finansiera denna affär, Malmö, Elfsborg kanske, that’s it.

Stämmer de summor som figurerar i media är beloppet som ska betalas up front bara det 10-15% av klubbens årliga driftintäkter. Det i en så gott som marginalfri samt underkapitaliserad marknad.

Även ifall siffrorna nu skulle vara något överdrivna kan vi ställa Ramivärvningen i relation till bolagets balansräkning så får man ett perspektiv till hur stor denna affär är för Hammarby Fotboll. En av förklaringarna till att affären dragit ut på tiden samt att klubben varit beroende av en spelarexport.

Den segdragna affären har varit något av en mediacirkus och den ena efter den andra mediaprofilen har försökt plocka billiga poäng och det blir lite övertydligt att de lever i en värld där den största affären man genomfört är att försöka ropa hem en bortamatch på Hell´s Kitchen.

Den stora frågan är givetvis, är Rami värd alla miljoner? Då jag hela tiden varit pro-Shaaban så måste mitt svar blir ja på den frågan. Isolerat är det väldigt mycket pengar för en enda spelare. Ändå tycker jag det är precis klubben behöver för att ta en plats i den positiva spiralen.

Denna affär kan bli en bidragande faktor till att klubben återigen får en skjuts i tillväxten, ökar sitt kapacitetsutnyttjande och pressar det mot taket de återstående åren på Söderstadion. Viktigt ävan att påpeka, Rami är EN av faktorerna.

Ökad tillväxt ger utrymme att öka budgeten och matcha konkurrenterna i ”the arms race”. Men visst är det en värvning i bästa nyttomaximeringsanda och vi ska komma ihåg att den inte är riskfri! Och sportsligt är det givetvis bara en uppsida vi kan se och publiciteten samt mediaexponeringen de senaste dagarna kan ingen Bajare klaga på.

Hade man frågat mig för två år sedan hade svaret kanske varit annat.

G14 klubbarna har kommit överens med UEFA och FIFA om ersättning för de spelare som representerar sina länder i mästerskapen. Samtidigt har man meddelat att man kommer självupplösas och ersättas av den större och bredare organisationen ECA (European Clubs Association) bestående av 103 klubbar. So far so good.

Är allt frid och fröjd för Platini & Co? Knappast, kolla på länken och de två diagram till höger där vi dels ser de fem största ligornas marknadsandel i den Europeiska fotbollen (2006) men även att stormakten Premier League med de amerikanska ägarna i täten växer sig starkare och starkare. Nya maktkamper lär stå för dörren.

Nu verkar det som att Premier League börjar titta bortom horisonten. Jag misstänker att man redan idag planerar för en framtid där taket i tillväxten förmodligen inte är alltför långt bort och man arbetar hårt med sin affärsutveckling.

Projektet med en 39:e omgång utanför Englands gränser beräknas generera £240 miljoner i form av olika rättigheter.

Den diskussion jag hade med min brittiske vän för ganska exakt ett år sedan var med andra ord inte helt taget i luften…

Amerikanerna ser givetvis tillväxtpotentialen och sneglar på värderingarna av NFL klubbarna som är mycket högre än de europeiska fotbollsklubbarna. Samtidigt lär fler brittiska klubbar bli objekt för uppköp. Derby har precis köpts upp och Yankees ägaren Hank Steinbrenner är ute på jakt i England, Tottenham är ett prospect.

Hur det blir med den 39:e omgången i Premiership står skrivet i stjärnorna, en och annan pamp i centralorganisationerna uppges ha flugit i taket. Samtidigt är det återigen ett tecken på att vi så småningom kan vara på väg mot en konsolidering av de europeiska ligorna.

Jag säger inte att jag gillar det, men snöbollen blir mer och mer en lavin.

tidigare inlägg:
Hur ser egentligen fotbollens framtid ut? (del I)

Halmstad var först(?) ut med att släppa det ekonomiska resultatet för 2007. Bollklubbens försäljning av Emra Tahirovic, uppskattningsvis 16 msek, bidrog till rekordintäkter på 56 msek.

Det ekonomiska resultatet blev +4.2 msek tack vare nettot om knappa 10 msek som Tahirovics bidrag blev efter pengar till Örebro SK samt bokföringsmässiga nedskrivningar.

Föreningen har dock fortsätta problem att få sin drift och få ihop, minus dryga 4 miljoner innebär att klubben så som många andra, finansierar sin löpande verksamhet genom spelarförsäljningar. Man har satt upp ett mål om att nå ett balanserat driftresultat 2010. Årets underskott får nog anses som finansierat i och med försäljningen av Dusan.

Bloggen Go Bajen Go fortsätter sin intressanta publik-marathon. De senste två inläggen har visat mycket intressanta resultat där begränsningarna med Söderstadion blir mycket mer tydliga.

Nedastående tabell visar den allsvenska publiktillväxten i relation till Hammarbys publiktillväxt. Siffrorna är inte de roligaste med Hammarbyögon och orsaken till denna trend hittar ni på Go Bajen Go, här och här.

Den eminenta bloggen Go Bajen Go har en mycket intressant serie om publiksiffror. Variansen i publiksifforna är intressant ur flera perspektiv. Givetvis har arenakapaciteten en stor inverkan på variansen vilket flera redan kommenterat. För Hammarbys del lär variationskoefficienten varit än mindre under ”10 011 eran”.

Hur som helst, klubbar med låg varians lär ha betydligt svårare att räkna hem invsteringar i, samt högre kostnader relaterade till spelartruppen än klubbar med hög publikvarians (om nu den höga variansen kan härledas till sportsliga resultat).

Nu hoppas jag lite på ett inlägg avseende kapacitetsutnyttjande på de allsvenska arenorna.

******

Malmö FF hyllas i en tabloid för de 175 miljoner klubben kapitaliserat genom spelarförsäljningar. Isolerat är siffran mycket mycket imponerande men jag förstår inte riktigt hur hövdingen kan slå sig för bröstet med tanke på de sportsliga resultaten klubben levererat post 2004. Kan någon istället försöka sig på och mäta kapitalförstöringen?

******

Webster, kan även få negativa konsekvenser för andra aktörer än fotbollsklubbarna.

Ur ett intralige- perspektiv borde inte konkurrensbalanserna förändras. Gapen mellan de stora och små ligorna dock, orkar inte tänka på det just nu…