Kategori: reflektioner

osynliga handen noterar #4

Med stor glädje läser jag att Simon Bank lagt märke till Stefan Szymanskis ekonometri.

Förklaringen om varför sambandet mellan löner och sportslig framgång är högre än mellan transfersummor och sportslig framgång är lika enkel som tråkig. Transfersumman är en mindre del av en spelares ”marknadsvärde”.

”When trying to decide how well a player performs, look at his current salary, not at the size of the fat transfer fee his team is demanding” – Stefan Szymanski

Ni som är trogna läsare av Den Osynliga Handen har säkert sedan tidigare observerat resonemanget med exempel från marknaden.

Och det finns fler exempel som ger stöd till sambandet löner/sportslig framgång. Liverpools bästa transfer denna sommar heter inte Alberto Aquilani.

Nej, de bästa investeringarna är de nytecknade kontrakten med Fernando Torres och Steven Gerrard. Nya kontrakt som skrevs långt innan de föregående löpte ut och som därmed dödade alla möjligheter för konkurrenterna att locka över spelarna.

I en hel trupp blir transfersummorna därför bara en väldigt liten del av den totala kostnaden. I genomsnitt motsvarande 16% av tabellpositionen.

************
Efter samma resonemnag håller jag inte med om att Malmö FF storsatsade inför denna säsong. Att storsatsa innebär att ta större risker. Nu blev det en relativt riskfri swap där likviden från Toivonen användes till Wiltons hela marknadsvärde. Blev det någon slant över, så finns det en försäkring för alternativkostnaden som dyker upp vid sportslig motgång.

************
På tal om Malmö, till panelen vill jag ställa följande hypotetiska fråga.
Hade transfer-summan vid Zlatans transfer från Malmö till Ajax blivit annorlunda under Nash-jämvikt?

Det vill säga om Zlatan vid tillfället för transfern istället för Hasse Borg som rådgivare hade haft en riktig agent?

osynliga handen noterar #3

Intressant intervju med Ragnar Sigurdsson eftersom han själv tar upp diskussionen kring sin egna prislapp. Han är lite inne och snuddar på vårt hypotetiska exempel i samband med Mattias Bjärsmyr transfern.

För att motivera en prislapp på 20 miljoner måste Ragnar kliva upp ytterligare en nivå i kvalitet och bli åtråvärd för klubbar ännu högre upp i värdekedjan. Klubbar med intäktsnivåer som klarar av att räkna hem ett flerårskontrakt till nästan det dubbla Bjärsmyrsvärdet. I alla fall i tider när marknaden svämmas över av allsvenska (och inte helt osannolikt även andra) mittbackar 6 månader kvar till bosman.

Givetvis är IFK Göteborg nöjda med kontraktsituationen. Med 2.5 år kvar och med en relativt stark balansräkning samt ett hanterbart driftunderskott, samtidigt som man i år redan har realiserat ”dolda” tillgångar så värderar de rimligtvis den sportsliga nyttan högt. Även om allt givetvis har sitt pris.

Vad gäller Ragnar så… that´s the name of the game, hans tid kommer.

osynliga handen noterar #2

Läser i en av tabloiderna om ett potentiellt allsvenskt tränarbyte. En av teserna från skribenten är att Malmö FF inför denna säsong hade storsatsat.

Jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om ordet ”storsatsa”.

Storsatsat hade man gjort ifall klubben byggt vidare på förra höstens fina sportsliga momentum och…

– Istället för att ta sikte för att realisera poängkungen Ola Toivonen, erbjudit honom ett bättre och sockrat kontrakt i syfte att lättare kunna motivera ytterligare 12 månader i klubben.
– I god tid ”löst” kontraktsituationen med sina ”semi-bosmans”

Jag är medveten om att det är mycket svårt och kostsamt med nya kontrakt till spelare som redan slagit igenom och givetvis sitter jag inte inne med perfekt information. Så vem är jag att döma.

Men att Toivonens produktion och bidrag till produkten Malmö FF på kort sikt var en omöjlig uppgift att ersätta föreföll tämligen klart redan på förhand.

Men… En riskavert klubbdirektör kommer vid tillfället för beslutsfattande att välja säkra pengar från en spelartransfer före mindre säkra framtida löpande intäkter som kan genereras genom sportslig framgång.

De direktörer som agerar tvärtemot får istället ta skit ifall de sportsliga resultaten uteblir samt den dagen som konsekvensen uppdagas – röda siffror i ”driften”.

– ”good sales forgives a lot”

osynliga handen noterar

BK Häcken ser ut att vara en klubb som ödmjukt har accepterat sin plats i svensk fotbolls värdekedja. Klubben har på ett framgångsrikt sätt levererat spetskvalitet till allsvenska klubbar högre upp i kedjan och på så sätt delfinansierat sin verksamhet.

Bland spelare som sålts vidare till allsvenska konkurrenter senaste 10 åren hittar vi Kim Källström, Tobias Hysén, Teddy Lucic, Jimmy Dixon och Dulee Johnson.

Denna talang har bidragit till att producera en högre marginalprodukt hos andra allsvenska klubbar än vad den hade haft möjlighet att göra på Hisingen.

I samband med Kim Källström transfern tjänade dessutom BK Häcken mer pengar än Djurgården och dess investerare(här). Häcken har återinvesterat en stor del av sina transferpengar i ungdomsverksamheten och man kommer även i framtiden att kunna scouta och utveckla talang på sin lokala marknad (här) – bravo!

Däremot producerade Källström under sina sista två allsvenska säsonger, en mycket högre nytta till produkten Djurgården samt produkten allsvenskan.

Produkten Djurgården belönades med ett antal titlar och produkten allsvenskan belönades med en högre spets avseende talang, och så småningom med ett mycket förmånligt TV avtal åren 2006-2010.