AIK först ut bland Stockholmsklubbarna

AIK släppte Q4 idag och det var ingen surprise. Endast en intäktsdrivande hemmamatch under perioden ligger givetvis bakom röda siffran för perioden. (-3.1mesk)

Resultatet för helåret landade på 14.2 msek före skatt men kassaflödet var negativt. Det senare är ju inte direkt upplyftande, i slutändan är det kassaflödet och inte det periodiserade resultatet som finansierar verksamheten samt nyförvärv.

Kort och gott, ökad omsättning och en sämre marginal vilket är representativt för en fotbollsmarknad med hög tävlingsbalans.

I övrigt hänvisar jag till kommentaren efter Q3.

Värt att notera, 2007 års positiva resultat beror på att klubben realiserat tillgångar (22 msek) där man haft hela andelen i reavinsen. I de kontrakt(spelare) man förvärvat unde året har klubben gett upp en betydande del (upp till 50%) av eventuella framtida kassaflöden till Agent 03. Bara en liten hint om framtida intjäningsförmågan.

Kassan hade vid årskiftet en balans på 16.9 msek. Utan en försäljning av Wilton (~17 msek i kassaflöde) hade klubben m.a.o. haft radikala problem med likviditeten och betalningarna denna vinter. Det handlade således inte om att ”sälja guldet”.

För AIK gäller som för de flesta andra vid spektakulära förvärv, sälj för att köpa nytt.

Siffrorna i korthet:

Omsättning: 125.5 msek (94.1 msek – 2006)
Resultat före skatt: 14,2 mesk (13.5 msek)
Kassaflöde: – 7.9 mesk (+22.3 msek)

AIKs investeringar i nya spelarkontrakt: (I de tre översta har Agent03 medinvesterat och deras del ingår inte i siffrorna)

Khari Stephenson, 2.6 msek (transfer) —> resultatfört 0.65 msek/år i 4 år

Argentinarna, 7 msek (transfer) —> resultatfört 2.33 msek/år i 3 år

Nils Erik (sign-on) ~ 3 msek resultatfört direkt i sin helhet.

Bojan D —> ev. sign-on status går inte härleda i bokslutet.

Mer läsning:
Mycket kort om AIKs halvårsresultat
AIK på väg mot svarta siffror 2007
Det är inte alltid så enkelt som det ser ut

Rami Shaaban!

Så skrav han till slut på, Rami Shaaban. Jag lyfter på hatten till alla som gjort denna transfer möjlig och hur värvningen än har finansierats måste vi alla ha mycket stor respekt för storleken på investeringen.

Det är inte många andra allsvenska klubbar som idag skulle klara av att finansiera denna affär, Malmö, Elfsborg kanske, that’s it.

Stämmer de summor som figurerar i media är beloppet som ska betalas up front bara det 10-15% av klubbens årliga driftintäkter. Det i en så gott som marginalfri samt underkapitaliserad marknad.

Även ifall siffrorna nu skulle vara något överdrivna kan vi ställa Ramivärvningen i relation till bolagets balansräkning så får man ett perspektiv till hur stor denna affär är för Hammarby Fotboll. En av förklaringarna till att affären dragit ut på tiden samt att klubben varit beroende av en spelarexport.

Den segdragna affären har varit något av en mediacirkus och den ena efter den andra mediaprofilen har försökt plocka billiga poäng och det blir lite övertydligt att de lever i en värld där den största affären man genomfört är att försöka ropa hem en bortamatch på Hell´s Kitchen.

Den stora frågan är givetvis, är Rami värd alla miljoner? Då jag hela tiden varit pro-Shaaban så måste mitt svar blir ja på den frågan. Isolerat är det väldigt mycket pengar för en enda spelare. Ändå tycker jag det är precis klubben behöver för att ta en plats i den positiva spiralen.

Denna affär kan bli en bidragande faktor till att klubben återigen får en skjuts i tillväxten, ökar sitt kapacitetsutnyttjande och pressar det mot taket de återstående åren på Söderstadion. Viktigt ävan att påpeka, Rami är EN av faktorerna.

Ökad tillväxt ger utrymme att öka budgeten och matcha konkurrenterna i ”the arms race”. Men visst är det en värvning i bästa nyttomaximeringsanda och vi ska komma ihåg att den inte är riskfri! Och sportsligt är det givetvis bara en uppsida vi kan se och publiciteten samt mediaexponeringen de senaste dagarna kan ingen Bajare klaga på.

Hade man frågat mig för två år sedan hade svaret kanske varit annat.

Hur ser egentligen fotbollens framtid ut? (del II)

G14 klubbarna har kommit överens med UEFA och FIFA om ersättning för de spelare som representerar sina länder i mästerskapen. Samtidigt har man meddelat att man kommer självupplösas och ersättas av den större och bredare organisationen ECA (European Clubs Association) bestående av 103 klubbar. So far so good.

Är allt frid och fröjd för Platini & Co? Knappast, kolla på länken och de två diagram till höger där vi dels ser de fem största ligornas marknadsandel i den Europeiska fotbollen (2006) men även att stormakten Premier League med de amerikanska ägarna i täten växer sig starkare och starkare. Nya maktkamper lär stå för dörren.

Nu verkar det som att Premier League börjar titta bortom horisonten. Jag misstänker att man redan idag planerar för en framtid där taket i tillväxten förmodligen inte är alltför långt bort och man arbetar hårt med sin affärsutveckling.

Projektet med en 39:e omgång utanför Englands gränser beräknas generera £240 miljoner i form av olika rättigheter.

Den diskussion jag hade med min brittiske vän för ganska exakt ett år sedan var med andra ord inte helt taget i luften…

Amerikanerna ser givetvis tillväxtpotentialen och sneglar på värderingarna av NFL klubbarna som är mycket högre än de europeiska fotbollsklubbarna. Samtidigt lär fler brittiska klubbar bli objekt för uppköp. Derby har precis köpts upp och Yankees ägaren Hank Steinbrenner är ute på jakt i England, Tottenham är ett prospect.

Hur det blir med den 39:e omgången i Premiership står skrivet i stjärnorna, en och annan pamp i centralorganisationerna uppges ha flugit i taket. Samtidigt är det återigen ett tecken på att vi så småningom kan vara på väg mot en konsolidering av de europeiska ligorna.

Jag säger inte att jag gillar det, men snöbollen blir mer och mer en lavin.

tidigare inlägg:
Hur ser egentligen fotbollens framtid ut? (del I)

Rapportsäsongen igång

Halmstad var först(?) ut med att släppa det ekonomiska resultatet för 2007. Bollklubbens försäljning av Emra Tahirovic, uppskattningsvis 16 msek, bidrog till rekordintäkter på 56 msek.

Det ekonomiska resultatet blev +4.2 msek tack vare nettot om knappa 10 msek som Tahirovics bidrag blev efter pengar till Örebro SK samt bokföringsmässiga nedskrivningar.

Föreningen har dock fortsätta problem att få sin drift och få ihop, minus dryga 4 miljoner innebär att klubben så som många andra, finansierar sin löpande verksamhet genom spelarförsäljningar. Man har satt upp ett mål om att nå ett balanserat driftresultat 2010. Årets underskott får nog anses som finansierat i och med försäljningen av Dusan.

källa: 2001-2006 svenskfotboll.se 2007 hbk.se

Så här tror jag följande klubbar kommer redovisa:

AIK – misstänker röda siffror för Q4 men givetvis svarta för helåret, starkt drivet av de 22 msek klubben haft haft som nettovinst för sina spelarförsäljningar. Driften lär dock visa ett underskott, jämfört med dryga 10 miljoner plus 2006.

DIF – Efter ett sportsligt framgångsrikt år i konbination med ringa investeringar i spelatruppen utan högre lönekostnader som följd, samt nästan obefintliga spelarkontraktsförlängningar under 2007 borde föreningen, efter två år med negativa driftsiffror klara av att balansera sitt driftresultat. ”Bottom line” kommer man sin vana trogen redovisa svarta siffror.

Omtalade riskkapitalbolaget DF AB lär för andra året i rad visa röda siffror på nedersta raden, dock ett positivt kassaflöde tack vare skvättförsäljningarna av Concha och Arneng.

Elfsborg – Efter spelarförsäljningar av Jon Jönsson och Samuel Holmén samt Joakim Sjöhage men även tack vare den intäktsbringande matchen mot Valencia har klubben stärkts av extraordinära intäkter och vinsten lär landa på minst 20 msek vilket klubbledningen redan flaggat för. En sämre ligaplacering blev kostnaden och baksidan.

De övriga klubbarna? Inte en blekaste men det blir intressanta siffror. Återkommer löpande under våren med korta kommentarer.

Publiktillväxt vs ekonomisk tillväxt

Bloggen Go Bajen Go fortsätter sin intressanta publik-marathon. De senste två inläggen har visat mycket intressanta resultat där begränsningarna med Söderstadion blir mycket mer tydliga.

Nedastående tabell visar den allsvenska publiktillväxten i relation till Hammarbys publiktillväxt. Siffrorna är inte de roligaste med Hammarbyögon och orsaken till denna trend hittar ni på Go Bajen Go, här och här.

Det man frågar sig är givetvis hur Hammarbys intäktstillväxt i relation till ligan som helhet påverkats av detta faktum under motsvarande period.

Jag har roat mig med att plotta enligt samma metod som Go Bajen Go och där år 1998 startar på 100.

Tillväxt intäkter (ingen hänsyn till inflation) allsvenskan vs Hammarby Fotboll. (1998=100)

I driftintäkterna ingår de största intäktkällorna, biljettintäkter, marknads/reklamintäkter, merchandise samt TV-intäkter. Spelartransfers är inte medräknade.

Hammarbys tillväxt har alltså matchat allsvensk dito mycket väl trots en sämre publiktillväxt. Bajen har haft en kraftigare tillväxt under perioden 2001 till 2004 för att sedan tappa något i relation till konkurrenterna.

Vad kan man dra för slutsatser av det?

– Hammarbypubliken har fått betala de knappa arenaresurserna i form av stigande biljettpriser.
– Starkt varumärke.
– Marknadsavdelningen har gjort ett riktigt bra jobb i relation till sina allsvenska konkurrenter.

Återigen, arenafrågan är den viktigaste frågan som är öppen just nu. Trenden är vikande och taket för tillväxten med nuvarande logistik är inte långt bort.

Varför vissa klubbar kunnat värva dyrare spelare? Mer riskkapital samt högre transfernetto, och det finns att hitta någon annanstans på denna blogg.

Competitive Balance – en kort summering

Det var egentligen inga banbrytande resultat som min enkla undersökning kom fram till. Det känns dock alltid bättre att kunna kvantifiera resultat och trender.

Hur som helst kan vi konstatera att Premier League trots den försämrade tävlingsbalansen de senaste 15 åren haft en fantastisk efterfrågetillväxt.

Det man ställer sig frågande till, är hur en signifikant försämring i tävlingsbalansen på hemmaplan skulle påverka efterfrågan på allsvensk fotboll. Rosenborgs långa och extremt starka dominans i norsk fotboll avskräcker i alla fall mig, även om det skulle vara Hammarby som nådde den statusen.

Samtidigt krävs det ganska mycket för att en förskjutning i tävlingsbalansen ska inträffa. Vi ser idag absolut inga tecken på att något sådant skulle ligga i den närmaste framtiden.

******

De ökade klyftorna i Premier League kan även illustreras enligt följande graf, den visar en korstabell, lönekostnad i respektive klubb vs klubbarnas andel av totalt utdelade poäng i ligan år 2004.

Notera gärna Leeds som kan användas som ett avskräckande exempel för de som vill dra på sig för stora kostnader för att sedan vänta in intäkterna man tror sig dessa ska generera. Notera även ManU som i bästa profitmaximeringsanda inte har de absolut högsta lönekostnaderna.

Tar bort de fyra stora klubbarna och man får nog en bild ganska lik allsvenskan.

Sambandet är starkt, en statistisk undersökning i England baserad på data från 40 klubbar under 40 år visade på att en klubbs sportsliga resultat till 92% kan förklaras av spelarnas löner.

PL är inte den enda ligan med denna trend.

Jag saxar in en liknande graf, om än annan metodik från Spanien säsongen 2001/02 där man har ett stort urval bland klubbarna i de två första divisionerna, budget vs tabellplacering.

Grafen från Spanien visar ligaplacering på x-axeln och budget på y-axeln. ”bollarnas” volym visar storleken på klubbarnas medlemsstock. Förklaringsgraden i sambandet mellan budget och ligaplacering är 55.12% och visas genom den exponentiella trendlinjen.

Tar vi en liknande illustration för allsvenskan från säsongerna 2004, 2005 och 2006 finner vi förklaringsgraden lägre för sambandet mellan driftintäkter och sportsligt resultat (35% – 2006), även om Häcken sabbar en del. Klyftorma är inte tillräckligt stora och det ”sportsliga momentum” klubben befinner sig i verkar spela en större roll. Värt och tillägga är att punktinsatser genom externt kapital har för vissa klubbar resulterat i sportsliga peakar, även om detta inte visas i figurerna nedan.

Följande grafer visar sambandet mellan klubbars driftintäkter och sportsliga resultat Den första bilden är presenterad enligt den ”engelska modellen” intäkter vs poängandel med en liniär regressionslinje och de övriga enligt den ”spanska modellen”, intäkter vs tabellplacering med en exponentiell trendlinje.

Allsv 2006 x-axeln: klubbars poängandel, y-axeln: driftintäker msek

I MFFs fall ger bilderna en snällare bild än verkligheten åren 2005 och 2006 då den inte räknar med miljonerna klubben kapitaliserat genom spelarförsäljningar. Observera att Häckens intäkter inkluderar Gothia Cup.

Allsv 2006 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2005 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2004 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Låg publikvarians ett dilemma?

Den eminenta bloggen Go Bajen Go har en mycket intressant serie om publiksiffror. Variansen i publiksifforna är intressant ur flera perspektiv. Givetvis har arenakapaciteten en stor inverkan på variansen vilket flera redan kommenterat. För Hammarbys del lär variationskoefficienten varit än mindre under ”10 011 eran”.

Hur som helst, klubbar med låg varians lär ha betydligt svårare att räkna hem invsteringar i, samt högre kostnader relaterade till spelartruppen än klubbar med hög publikvarians (om nu den höga variansen kan härledas till sportsliga resultat).

Nu hoppas jag lite på ett inlägg avseende kapacitetsutnyttjande på de allsvenska arenorna.

******

Malmö FF hyllas i en tabloid för de 175 miljoner klubben kapitaliserat genom spelarförsäljningar. Isolerat är siffran mycket mycket imponerande men jag förstår inte riktigt hur hövdingen kan slå sig för bröstet med tanke på de sportsliga resultaten klubben levererat post 2004. Kan någon istället försöka sig på och mäta kapitalförstöringen?

******

Webster, kan även få negativa konsekvenser för andra aktörer än fotbollsklubbarna.

Ur ett intralige- perspektiv borde inte konkurrensbalanserna förändras. Gapen mellan de stora och små ligorna dock, orkar inte tänka på det just nu…

Competitive Balance III – Allsvenskan

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2007 samt publiksnitt allsvenskan

För att förstå terminologin läs här

Tittar vi på nyckeltalen ser en relativt jämn och hög nivå vad gäller tävlingsbalans. Det finns givetvis enstaka år med toppar och dalar men dessa har direkt korrigerats. Topp 4 platserna har representerats av nio olika klubbar under 2000-talet. Tävlingsbalansen borde med andra ord vara gynnsam för efterfrågan men mindre gynnsam ur ett profitperspektiv.

Eftersom tävlingsbalansen inte förändrats nämnvärt under årens gång kan inte publikboomen förklaras genom den, även om dess status inte varit till någon nackdel för efterfrågan samt tillväxten. Den stora frågan är givetvis hur en eventull framtida marknadsdominans av ett fåtal klubbar skulle påverka efterfrågan för allsvensk fotboll. Det är ju trots allt ingen produkt i världsklass som levereras. Och var ligger jämvikten profitmax-tävlingsbalans i allsvenskan?

Det finns inga klubbar som lyckats skapa sig bestående konkurrensfördelar. Flera har försökt, DF AB har tagit in nästan 60 miljoner i externt kapital, Malmö har Zlatan, Afonso & co pengar och Elfsborg fick även de en bra hävstång genom externt kapital utifrån. Nu är talangutveckling den senaste flugan i allsvenskan.

Det som på längre sikt skulle kunna driva en försämring av tävlingsbalasen och en högre marknadskoncentration, är ökade driftintäkter för ett fåtal klubbar gentemot ligan som helhet. Just nu är det dock inget som pekar på en sådan utveckling. Kanske kan Malmö dra fördelar av sin nya arena som står klar om ett år och återigen få tillväxt på sina intäkter.

Royal League var en turnering som kunde varit en språngbräda för ökad marknadskoncentration, både sportsligt och ekonomiskt. Det ekonomiska bidraget från denna turnering var dock i det närmaste obefintlig. (här) .

En annan aspekt och ta i beaktande är att endast en ligaplacering ger så lite som enbart axcess till ett Champions League kval, vilket gör denna väg till dominans mycket kostsam och förmodligen svår att räkna hem för klubbarna eller dess investerare.

Fast det kanske är så enkelt att klubbarna först ska outperforma sportslig prestation tack vare en sportorganisation i nationell toppklass och låter intäkterna komma i efterhand. Det som talar emot är den stora spelaromsättningen och de sportsliga följder samt merkostnader som det för med sig.

För att få ett nyckeltal för konkurrensbalansen vad gäller marknadsandelar, har jag använt mig av samma modell för att bäräkna konkurrensbalansen mätt i driftintäkter under 2000 talet. C4-indexet baseras på de 4 klubbar som omsätter mest under respektive säsong (deras ackumulerade driftintäkter i relation till ligans dito). H-indexet är summan av samtliga klubbars marknadsandel i kvadrat. (se del ett)

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Det är ganska tydligt att allsvenskan ur ett intäktsperspektiv inte ser ut och vara på väg mot en större marknadskoncentration. Peaken år 200o beror på Helsingborgs deltagande i Champions League. Tilläggas kan att ett deltagande i CL(med realistiska resultat i gruppspelet) i dag inte skulle ge ett lika stort utslag. På klubbnivå finns det en analys sedan tidigare, jämt värre. (här)

Profitperspektivet.

Den konstant relativt höga tävlings- och konkurrensbalansen i allsvenskan borde innebära stora svårigheter för klubbarna att profitera över en längre tidsperiod vilket vi historisk sett kan konstatera av tabellen nedan.

De allsvenska klubbars ackumulerade driftintäkter, resultatet från klubbarnas drift samt transfernetto

Det ska bli intressant och se om 2006 var ett undantag och ett resultat av den stora ökningen av TV premierna eller om kapprustningen bland klubbarna och den medföljande löneinflationen pressar ner resultaten mot normen, as usual.

Det finns dock en uppsida, och det är handel med spelarkontrakt där de allsvenska klubbarna visat ett positivt netto, precis som den talangfabrik man är, bör göra. Dock så påverkar den kontinuiteten och för med sig en hög spelaromsättning som inte är helt gratis. Så kan man ju fråga sig, för och ta ett exempel, vilken investering är bäst ut ett investerarperspektiv, Agent 03 eller AIK Fotboll AB, om man nu tänker rent rationellt (risk-avkastning)?

I helgen mycket kort summering.

Competitive Balance II – Tippeligan

C4-index, H-Index samt snittpublik tippeligan 1979-2007.

Både vad gäller tippeligan och allsvenskan har jag modellerat om C5 indexet till ett C4 index och med andra ord räknat topp fyra klubbarnas marknadsandel i relation till ligan som helhet. Anledningen är helt enkelt det färre antalet lag i ligan samt definitionen av ”topp”.

Tippeligan är intressant då det finns ett möjlgt samband mellan Rosenorgs förlorade dominans i ligan samt de kraftigt stigande publiksiffrorna post 2002. Publikboomen i Norge kom flera år senare än den gjorde i Sverige och frågan är givetvis hur stor roll på efterfrågan den förbättrade tävlingsbalansen inverkat. Rosenborgs dominans var väldigt kraftig under många års tid och det borde kunna relateras till Szymanskis tes om ”alltför dominanta” klubbars negativa inverkan på efterfrågan.

Tittar vi på nyckeltalen. Ser vi en signifikant förbättring i tävlingsbalansen post 2002, både vad gäller topp 4 klubbarnas poängförsprång och sättet på hur poängen fördelas i ligan som helhet. Topp 4 klubbars försprång kan å andra sidan ha ett samband med Rosenborg överlägsenhet vad gäller poängförsprång. Ligan har ändå haft väldigt många olika lag som representerat topp 4. Perioden 1997-2002 har nio olika klubbar hamnat topp fyra och under perioden 2003-2007 har hela fjorton olika klubbar delat på de fyra första platserna, med andra ord, lite fritt kaos de senaste åren.

Ur ett profitperspektiv var Rosenborg den stora vinnaren under glansåren med kontinuerligt spel i Champions League. De senaste årens förbättrade tävlingsbalans borde innebära mycket sämre möjligheter för klubbarna i ligan att leverera profit.

T.ex. visade Rosenborg röda siffror 2006 (-7.8 mnok) då klubben budgeterar med Europaspel varje år. 2007 års resultat lär dock visa en annan färg i bokslutet. Klubbens starka finanser och möjligheten att betala höga löner driver samtidigt konkurrenters lönekostnader uppåt eftersom när de ser en möjlighet att utmana om mästerskapet och därmed borde maximera den sportsliga nyttan vilket driver kostnadssidan.

Vi har tidigare läst om Fredrikstads ekonomiska problem (här). Skulle vara intressant och se samtliga klubbars nyckeltal.

Imorgon allsvenskan

Competitive Balance I – Premier League

Forskare är eniga när tävlingsbalansen i sportligor kommer på tal. En jämn tävlingsbalans gör ligan mer spännande och det optimala är att varje matchs utgång är helt oviss där båda lagen har lika stora odds på seger. Ovissheten kring mästerskapet är en annan faktor som anses mycket viktig för efterfrågan.

”Ovissheten kring resultatet är varje sportevenemangs blodådra”

En sådan stark tävlingsbalans borde resultera i optimalt intresse med maximerade publik och TV intäkter.

Ur ett profitperspektiv finns det en baksida. Det innebär att klubbarnas kapprustning drivs till sin yttersta spets och hela intäktsökningen äts upp av löneinflation som drivkraften efter sportslig framgång och mästerskapet resulterar i.

Vi vet att Premier League är en mycket segmenterad liga och vi vet även att allsvenskan är en mycket jämn och oviss liga.

Det finns olika modeller för att kunna kvantifiera sportslig konkurrenskraft och tävlingsbalans och jag ska göra ett försök att se om det kan finnas olika samband och om tävlingsbalansen verkligen ger utslag på publiktillströmningen och profit.

Det finns som sagt ett antal olika modeller för ändamålet och jag fastnade för följande.

Jag kommer mäta marknadsdominans och se huruvida topplagen skaffar sig en dominerande ställning.

C5 = [summan av de fem första lagens poäng]/[summan av totalt utdelade poäng i ligan]

Detta nyckeltal är känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator.

C5-index = ([C5]/(5/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

Eftersom detta nyckeltal enbart visar toppklubbars sportsliga marknadsdominans relativt ligan använder jag även denna modell som visar tävlingsbalansen i ligan som helhet. Den är baserad på Herfindahl Index mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att normalisera förändringar i antalet klubbar över tiden.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle få lika många poäng.

Det finns svagheter i modellerna, ett är att nyckeltalen baseras på slutresultaten och inte på det som händer under säsongens gång vilket ju de facto har stor inverkan på publiksiffror. Sedan kan ett H-index på 100 nås genom att samtliga matcher i ligan slutar 0-0, inte särskilt publikdrivande om man frågan mig.

De tre ligorna som jag tittat närmare på är Premier League där jag använder redan färdigt material, tippeligan som jag finner intressant då tävlingsbalansen signifikant förändrats post 2002 bl.a. tack vare Rosenborgs ”fall” samt allsvenskan som ju är intressant ur vårt perspektiv.

Premier League

Det hänt en hel del avseende tävlingsbalans de senaste 15 åren. Det vi ser är ett resultat av ett fåtal klubbar som lyckats dra nytta av Champions Leagues format och fått utrymme till en signifikant högre lönebudget som givetvis påverkat det sportsliga resultaten. Samtidigt visar inte nyckeltalen det faktum att ligan blivit något av ”tre ligor i en fenomen” där topp fyra under 2000 talet representerats av sju olika klubbar men där de fyra första platserna de senaste tre säsongerna konstant bestått av de ”fyra stora” klubbarna.

En försämrad tävlingsbalans med större marknadskoncentration borde enligt ekonomerna innebära en lägre efterfrågan för sporten. I Premier Leagues fall har det inte påverkats negativt, än. Tillväxten både vad gäller publikintäkter och TV avtal har varit galaktisk och följande graf visar beläggningen på Premier League klubbarnas arenor.

Varför är det så kan man fråga sig, jag skulle tro följande faktorer inverkar.

  • Ett mycket stort och brett fotbollsintresse i England.

  • Trots segmenteringen, ovisshet i respektive segment. Ovisshet kring mästerskapet, ovisshet kring nedflyttningssträcket och ett visst hopp för ett fåtal lag att kanske kanske nå en topp 4 placering en enstaka säsong.

  • En fotbollsprodukt i världsklass.

  • Starka klubbvarumärken och starka spelarvarumärken, det senare tack vare Premier Leagues stora intäktsförsprång till de övriga ligorna i Europa vilket driver det nationella och globala intresset för respektive varumärke.

Är det kanske så att den ökade marknadskoncentrationen istället gynnat Premier Laugue och dess mycket starka tillväxt? Ligan har exploaterats med de starkare varumärkena som den stora katalysatorn.

Profitperspektivet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (här) har PL klubbarna börjat visa profit de senaste åren. En marknadskoncentration med ett fåtal ”giganter” ger bra förutsättningar till goda marginaler. En större konkurrenssituation i hela ligan pressar marginalerna nedåt.

Frågan är givetvis var gränsen i tävlingsbalansen ligger för att ligan ska kunna behålla sin dragningskraft och vilka metoder kan användas för att balansera det.

I Nordamerika använder man sig av en struktur som jag tittat på lite närmare här.

Det finns möjligheter för ligaorganisationerna att reglera tävlingsbestämmelserna, serieformat, omallokering i fördelningen av TV pengar mm. I Premier Leagues är det möjligt att klubbarna automatiskt begränsar utvecklingen genom att ett par av topp fyra klubbarna istället tar ut en högre vinstmarginal än att förstärka truppen ytterligare och därmed försämra tävlingsbalansen.

Även ägarstrukturen kan ha en inverkan, där en blandning av ägare med olika motiv (profit-max vs nytto-max) och deras investeringsbeslut kan påverka tävlingsbalansen. Kort om ägande, profit vs nytta. (här)

Det borde finnas en jämvikt, förmodligen individuell för varje liga, där maximerad profit kan uppnås vid en viss nivå i tävlingsbalansen. Stefan Szymanski menar att så länge den dominerande klubben inte blir alltför dominant är det ett föga bekymmer för efterfrågan.

Frågan är givetvis var gränsen för ”alltför dominant” går och det intressanta är ju vad som händer om efterfrågan till slut sjunker på grund av en sämre tävlingsbalans. Incitamenten för en europeisk superliga skulle i så fall öka ur de engelska toppklubbars och dess ägares perspektiv.

Imorgon Tippeligan.


Competitive Balance in Football: Trends and Effects – Jonathan Michie Christine Oughton, 2004
Competitive Balance in Football: An update – Jonathan Michie Christine Oughton, 200, Jul 2005