Paradigmskifte i England?

Läste i helgen Deloittes årliga ”Football Money League” och börjar fundera om bloggens grundtes just nu håller på att förkastas. Det är nämligen så att det i England börjar bli signifikanta vinster för fotbollsklubbarna och det flera år i sträck.

Håller vi på och går från nytto- till profitmaximering? Säsongen 2005/06 gick 9 av Premier Leagues klubbar med vinst, förvisso en minskning från 14 säsongen innan men Deloitte tror att det bara är lugnet före sormen. Säsongen 2007/08 räknar man med att Premier League klubbarnas ackumulerade intäkter överskrider €2.5 miljarder.

Hur kommer det sig?

För lite drygt två år sedan skrev …grönvita sidan upp! om vilka faktorer som kunde skapa förutsättningar för svensk klubbfotboll att utvecklas.

Det visar sig att många av faktorerna inte enbart stimulerar sportsliga resultat. Vi hittar några av dem i den i somras av Delotte publicerade rapporten, som profitdrivare.

”Ett mer lukrativt TV-avtal” – Premier League äger och säljer TV rättigheterna centralt och man gör det med stor framgång, både nationellt och globalt. Deloitte räknar med att säsongen 2007/2008 kommer generera ytterligare en 70%:ig ökning av TV intäkter för PL klubbarna.

”Hitta vettiga lösningar för externa finansieringar” – Förvisso handlar det i det här fallet inte om öronmärkta pengar till spelare men en av faktorerna bakom de svarta siffrorna tror man sig hitta i och med entrén av utländska investerare. Om man bortser från Roman Abramovich kan samtliga tänkas ha profitmaximerande motiv och därmed ge upphov till hårdare kostnadskontroll.

Förvärven:
Fulham May 1997: Mohammed Al-Fayed Egypt €45m
Chelsea July 2003: Roman Abramovich Russia €195m
Manchester United: May 2005 Malcolm Glazer USA €1,050m
Portsmouth January: 2006 Alexandre Gaydamak France €100m
Aston Villa August: 2006 Randy Lerner USA €110m
West Ham United: November 2006 Eggert Magnusson and Iceland €155m
Bjorgolfur Gudmundsson
Liverpool: 2007 George Gillett Jr och Tom Hicks ca €700m

Den faktorn som kanske haft mest betydelse är ”Acceptabla arenor” – ”One of the key drivers of matchday and commercial revenue for clubs is control of their stadia”

Premier League klubbarna har sedan 92/93 investerat €3 miljarder i sina faciliteter, vilket motsvarar 15% av klubbarnas totala omsättning. Till skillnade från större delen av övriga Europa äger flertalet av de engelska klubbarna sina arenor. Detta har lyckats skapa en jämn balans mellan huvudintäktkällorna matchday, commercial, broadcasting vilket gjort de engelska klubbarna mer attraktiva för investerare.

Även framgångsrik satsning på talangutveckling anses vara en profitdrivare.

Personligen anser jag ytterligare ett par faktorer som spelat in.

G14 klubbrnas tidigare lobbying för dagens CL format där fyra klubbar har chansen på de stora premierna. De fyra storklubbarna har genom detta skapat ett mer eller mindre ”stängd liga syndrom” vad gäller CL platser. En avgörande förutsättning för profit.

Jag misstänker även att klubbarna har accepterat sina roller i denna ”3 ligor i en” serie och tack vare detta kan kostnader kontrolleras utan att de svävar i väg i jakten på ”omöjliga” ligaplaceringar.

Den stora frågan är om detta kommer hålla i sig eller om allt så småningom återgår till det tidigare syndromet.

Trenden ser ut och peka mot en större profitmaximering och jag tror att ägarstrukturen kommer vara avgörande för respektive ligors förmåga att fokusera på och kunna generera profit.

Och hur länge kan tillväxten pågå? Någonstans finns det ett tak och vad händer sen? Marginalpress? förmodligen. Utslagning? kanske. Konsolidering av klubbar? Knappast. Konsolidering och ”stängning” av ligor?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s