Kategori: Okategoriserade

Utmaningar för Malmö FF på begagnatmarknaden för arenanamnrättigheter

För tio år sedan slog den amerikanska arenaoperatören Anschutz Entertainment Group (AEG) upp portarna till O2 Arena efter några års renovering. Arenan som innan dess kallades för Millenium Dome klassades innan upprustningen som en vit elefant som kostade skattebetalarna pengar. En del av finansieringen för transformationen av arenan var försäljning av namnrättigheter. Efter att ha lämnat förhandlingsbordet och avböjt samarbete två gånger förvärvade till slut telekomoperatören O2 namnrättigheterna i det som då ansågs ett högriskprojekt. Priset uppgavs ligga på £6 miljoner per år under 10 år och avtalet löper ut under 2017.

Under de tio år som gått har O2 Arena varit en enda stor framgångssaga och har vuxit till världens bäst säljande, bokad drygt 200 dagar om året. 2016 sålde man ca 2 miljoner biljetter vilket var närmare 70 procent fler än vad Madison Square Garden sålde. I januari 2017 meddelade AEG och O2 om att man har kommit överens om ett nytt 10 årsavtal. Priset på det uppges vara det dubbla, £12.5 miljoner om året. En drivande parameter i förhandlingarna sägs ha varit access till dubbelt så många biljetter än tidigare som O2 kan erbjuda sina kunder 48 timmar innan ordinarie biljettsläpp samt ett ökade möjligheter för O2:s premiumkunder att besöka VIP ytorna i samband med evenemangen.

Båda aktörerna har visat sig vara skickliga på att aktivera partnerskapet vilket har lett till en förlängning av relationen. Det är troligen också ett av få exempel där namnrättigheter över tid har ökat i värde och pris så pass mycket som det gjort.

För ett år sedan uppvaktade de då nyblivna Super Bowl mästarna Denver Broncos flera av branschens största agenturer i syfte att sälja namnrättigheterna till sin sexton år gamla arena som har två kommersiella namn bakom sig. De två tidigare sponsorerna hade gått i konkurs och Broncos ville vara noga med att hitta rätt ny arenapartner.

Än idag har ingen affär ägt rum. Jeff Knapple, VD på Van Wagner Sports & Entertainment som mäklat bland annat Staples Center och Emirates Stadium menar att man generellt har räknat med 55 cent på en dollar för begagnade arenanamns-rättigheter* men var osäker på om det fortfarande gällde då marknaden för rättigheter i USA har börjat visa en viss mättnad.

I en publicerad vetenskaplig studie** analyserade författarna 112 affärer med försäljning av arenanamnrättigheter mellan perioden 1979 till 2002. Slutsatsen var att värdet på namnrättigheterna drevs av storleken på den potentiella målgruppen för besökarna, storleken på staden samt arenans kapacitet. Statusen på den liga som arenans inneboende lag spelade i samt diversifiering på arenaevenemangen, det vill säga hur många olika typer evenemang och därmed målgrupp som arenorna hade. Man fann också att sponsorerna betalade en signifikant premie till nya arenor tack vare det saknade tidigare namnassociationer.

Det sista är mycket logiskt. Värdet på namnrättigheten borde rimligtvis vara lägre ju längre tid som arenans ursprungliga namn är etablerat. Det är svårt för en ny kommersiell aktör att etablera ett andra eller tredje generationens namn – att byta namnsponsor är rimligen en ganska komplex process. När Arsenal för fem år sedan förlängde sitt tröjavtal med Emirates så kryddade klubben med ytterligare åtta år (2021-2028) i det pågående namnrättighets-avtalet med flygbolaget för att maximera klubbens intäkter vid försäljningen av tröjavtalet.

De senaste dagarna har vi kunnat läsa om att Malmö FF letar efter en ny arenanamn-sponsor. Det har spekulerats det om att namnrättigheterna till arenan har fördubblat sitt värde från det ursprungliga avtalet som såldes för 5 miljoner kronor årligen för tio år sedan och som löper ut i det kommande årsskiftet.

Att Malmö FF under dessa 10 år har utvecklats som klubb väldigt mycket råder det ingen tvekan om. Det råder heller ingen tvekan om att värdet på att associeras med klubben rimligen också har ökat.

Däremot har det isolerade värdet på namnrättigheterna till arenan inte gjort det.

Det är idag ungefär samma homogena målgrupp som besöker den. Antalet evenemang är mer eller mindre oförändrat och det handlar till allra största del om fotboll. Vid eventuellt spel i Champions League ändras arenanamnet till Malmö Nya Stadion.

Det är rimligt att Malmö FF:s intäkter från avtal med klubbens största sponsorer kommer att öka under de kommande åren. Hur stor ökningen blir beror däremot – dels på hur duktiga Malmö FF är på att identifiera och välja sponsorer och – dels på hur kreativ klubben tillsammans med sponsorerna är i paketeringen samt aktiveringen av de olika sponsor-rättigheterna som klubben sitter på.

Det här ska man göra i en svensk sponsrings-marknad som förvisso växer men där majoriteten av de nya reklamintäkterna går till aktörer som inte verkar inom svensk elitfotboll.


How much are recycled naming rights worth?

** What Drives the Value of Stadium Naming Rights? A Hedonic-Pricing Approach to the Valuation of Sporting Intangible Assets – Bill Gerrard, Milena Parent & Trevor Slack – International Journal of Sport Finance, 2007, vol. 2, issue 1, 10-24

Tuffa tider för svenska fotbollsklubbar

2016 redovisade 14 av 16 allsvenska klubbar svarta siffror. Hittills har åtminstone sex klubbar flaggat för att man kommer att gå med förlust under 2017. GIF Sundsvall, IF Elfsborg, Malmö FF, IFK Göteborg och nu senast Kalmar FF. Sedan tidigare har också Örebro SK i sin Q2 rapport visat att man är på väg mot ett underskott i storleksordningen 4.5 miljoner, 1.8 miljoner sämre än den från början budgeterade förlusten på 2.7 miljoner kronor .

GIF Sundsvall har fått klart med ett lån på fem miljoner kronor för att klara av och fullgöra sina utbetalningar den närmast kommande tiden. Det här är naturligtvis en kortsiktig lösning. Problemet är att klubben inte får in tillräckligt mycket pengar för att kunna betalar ut löner samt andra utgifter. Klubbens ordförande Johan Nikula förklarar.

Ser man till omkostnaderna i Gif Sundsvall finns det inga excesser alls. Vi hade 2016 de fjärde lägsta lönekostnaderna i allsvenskan och två av de lag som låg bakom oss spelar i superettan i år. Det finns egentligen ingenting att göra på kostnadssidan. Vi ska upp med intäkterna och det handlar både om publik och publikrelaterade intäkter.

Det här är ett klassiskt exempel av så kallade överinvesteringar bland fotbollsklubbar vilket är och har varit mycket vanligt förekommande inom den europeiska fotbolllen. Ekonomerna Helmut Dietl, Egon Franck och Markus Lang har teorisirat problemet*.

This overinvestment problem increases if the discriminatory power of the contest function increases, revenue-sharing decreases, and the size of an additional exogenous prize increases. We further show that clubs invest more when they play in an open league compared with a closed league. Moreover, the overinvestment problem within open leagues increases with the revenue differential between leagues.

Förra året degraderades Gefle till superettan. Klubben placerade sig på nedflyttningsplats, tre poäng bakom GIF Sundsvall i den allsvenska tabellen. Ett Gefle som generellt har haft en välbalanserad ekonomi. I somras höll klubben presskonferens där man berättade om de finansiella trångmål som klubben hade hamnat i på grund av degraderingen.

Den förhållandevis stora minskningen i ersättningen från centrala medie- och kommersiella avtal har skapat en obalans mellan intäkter och kostnader. Gefle har bland annat kapat sportchef-tjänsten. Det är naturligtvis en kortsiktig lösning. Problemet är att klubben med det får ett organisatoriskt underskott.

gefle
Saxat från Gefles presskonferens den 4:e juli 2017. Länk.

Förenklat skulle man kunna säga att GIF Sundsvalls beteende med överinvesteringar har skapat negativa effekter mot lag som har balanserat sina finanser men som därmed inte blir tillräckligt konkurrenskraftiga i seriespelet.

I maj kom uppgifter om att Kalmar kommun skulle ta över det ekonomiska ansvaret för Guldfågeln Arena. Den årliga kostnaden för Kalmar FF att äga samt driva arenan uppgick till 19 miljoner kronor vilket till vill del reducerades med ett årligt driftbidrag på 6.5 miljoner kronor från kommunen. Parterna har under förhandlat och för någon vecka sedan blev det offentligt att klubbens årliga hyreskostnad blir 425 000 kronor de kommande åren. Sportsligt har det gått tungt för Kalmar FF under året och i mitten av juli – efter 15 omgångar – positionerade man sig på nedflyttningsplats med sex poäng upp till det överinvesterande GIF Sundsvall. Kalmar FF sparkade sin tränare, tog in ett nytt tränar-team och rekryterade sex nya spelare under sommarens transferfönster.

Funktionen av tränarbytet och transferaktiviteterna ser ut att resultera i ett nio miljoner stort underskott i Kalmar FF:s resultaträkning. Sommarens övning hade rimligen inte genomförts utan kommunens ökade engagemang i arenan. Den finansiella risken hade blivit alldeles för hög.

Vem vet, kanske kommer det när säsongen väl summeras visa sig att GIF Sundsvall och Kalmar FF:s beteende har skapat negativa effekter mot J-Södra. Ett J-Södra som förväntar sig en ny arena, finansierad av kommunen.

Med början 2020 kommer ersättningen från centrala avtal att fördubblas inom svensk elitfotboll. Det tack vare ett nytt TV avtal. Konsekvensen blir att det finansiella gapet mellan de två högsta ligorna i Sverige kommer att öka och med ökar också kostnaden att degraderas. Den systematiska risken i elitfotbollen kommer därmed att öka. Det finns olika sätt att gardera sig mot den ökade risken. Fallskärmsbetalningar till degraderade klubbar är ett. En minskad rörlighet mellan serierna i form av färre platser som leder till degradeingen en annan. Båda medför andra negativa konsekvenser.

En allt större klyfta mellan divisionerna är ett problem som hockeyn länge har brottats med. SHL har också provat med minskad rörlighet och fallskärmar.

I en färsk rapport** skriver EY att affärsmodellen i SHL inte är sund. Under säsongen 2016-17 ökade omsättningen med 4 procent samtidigt som rörelseresultatet försämrades med 24 procent. Det är naturligtvis samma mekanismer som gäller där. Det är en öppen liga precis som inom fotbollen. Sedan många år tillbaka har överinvesteringarna inom hockeyn eldats på av ökade kommunala stöd vilket jag har uppmärksammat i detta blogginlägg. Nu ska SHL implementera ett striktare finansiellt licenssystem.

I slutändan får man ställa sig frågan om överinvesteringarna egentligen är ett problem? För de enskilda klubbarna är det det förstås. För skattebetalarna är det också ett problem, uppenbarligen.

Men är det ett problem för ligan i sig? En miljö med överinvesteringar driver konkurrensbalansen och gör den mer spännande. Rimligen slår den också ut stagnerade klubbar snabbare än vad som hade varit fallet i en mer skyddad miljö.

* Overinvestment in Team Sports Leagues: A Contest Theory Model – Helmut Dietl, Egon Franck och Markus Lang, First version 2005.

** Hur mår Svensk Elithockey?

 

Ett nytt monopol – bland många andra

I veckan blev det känt att AEG tar över driften av Friends Arena. Det är en ganska logisk utveckling. För snart sex år sedan skrev jag detta blogginlägg där jag argumenterade för vem det egentligen är som tjänar på arenakriget.arenakrig

Ett troligt scenario var att AEG förr eller senare kunde förväntas få kontrollen också ute i Solna. Vägen dit har varit snårig och värt att notera är att AEG lät Lagardere komma in på marknaden och låta dem misslyckas. Något som rimligen gav AEG ett bättre förhandlingsläge gentemot arenafastighetsägaren såhär ett par år senare.

Så vad händer nu, med AEG som monopolist på de stora evenemangen i Storstockholm? Generellt verkar det finnas väldigt mycket missförstånd på hur konkurrens och monopol påverkar enskilda delar i en produkts värdekedja.

2005 beordrade EU:s konkurrensmyndigheter att BSkyB:s exklusivitet och monopol på Premier Leagues sändningsrätter skulle upphöra och att rätterna skulle delas upp i sex paket där en och samma distributör maximalt fick förvärva fyra. Ökad konkurrens skulle gynna konsumenterna – TV tittarna. Premier League anlitade dyra advokater för att försöka hindra denna utveckling. Man ansåg att den skulle skada storleken på ligans intäkter från sändningsrättigheter. Det var tur att PL-advokaterna förlorade. Tur för Premier League. Bara månader efter domen sålde nämligen Premier League sina sändningsrättigheter till ett pris som var ca 70 procent högre än det föregående avtalet. Men nu till två olika motparter, BSkyB och Setanta. Priset ut till slutkonsumenten minskade som dessutom dessutom blev tvungen att ha tillgång till två olika leverantörer av ligan för att inte missa enskilda matcher. Setanta överinvesterade i sändningsrättigheter och gick så småningom i konkurs.

I juni 2012 avslutades ännu en upphandling om sändningsrättigheterna till Premier League. Under flera år hade det inte funnits någon kapitalstark TV distributör som kunde bära en så stor affärsrisk och utmana Sky. British Telecom (BT) hade investerat mycket pengar i utbyggnaden av sitt fibernät och ville fylla det med innehåll. Konkurrensen med Sky om sändningsrättigheterna gjorde att priset ökade med 70 procent. Den ökade konkurrensen i distributionsledet gynnade rättighetsinnehavarna men gjorde det samtidigt dyrare för konsumenten som för att kunna se alla matcher blev tvungen att ha tillgång både på Sky och BT.

2008 meddelade Live Nation att man förutom att driva arenor också skulle hantera biljettförsäljning för sina evenemang. Ticketmaster som på den tiden skötte biljettförsäljningen åt merparten av Live Nations evenemang blev nervösa då deras affär utsattes för hot svarade direkt. Samma år förvärvade man Front Line Management. En agentur som representerade 200 klienter, bland dem flera av världens mest populära estradörer.

2009 bestämde sig båda företagen att gå ihop. Osäkerheten om framtida affärer blev för stor för dem båda. 2010 godkändes sammanslagningen av de amerikanska myndigheterna och Live Nation Entertainment var grundat. Flera artister var snabbt ute och beklagade sig om att den minskade konkurrensen och Live Nation Entertainments dominanta ställning skulle komma att påverka priset som deras fans skulle få betala för konsertbiljetterna. Live Nation å sin sida menade att storskaligheten skulle vara till gagn för slutkonsumenten. Båda lägren argumenterade mest för egen vinning, förstås.

Med färre ägare av distributionskanalen för artisternas livsprodukt försämras deras förhandlingsstyrka. Marknadskraften i det fallet är starkast mot den ursprungliga rättighetsinnehavaren och inte ut mot slutkonsumenten. Precis som på marknaden för premium sporträttigheter. Ut mot slutkund råder det däremot inte fri konkurrens, oavsett hur många arenaoperatörer som det finns. De produkter som respektive arenor i samma stad levererar är inte identiska. Det skiljer sig mycket mellan evenemangen. Madonna är unikt och ett monopol i sig. Likaså Bandyfinalen, Melodifestivalen med flera. Också Premier Leagues TV produkt är det, förstås.

Så är också förmågan att prissätta respektive produkt. När en vinstmaximerande arenaoperatör väl har vunnit rättigheten till att leverera Madonna så påverkas inte priset på det evenemanget av att det finns en annan arenaoperatör i staden. De andra operatören kan ju inte leverera Madonna. Priset på evenemanget beror enbart på hur pass priskänslig efterfrågan är på produkten Madonna. Sätter arenaoperatören ett för lågt pris så genererar det istället vinster åt aktörerna på andrahandsmarknaden för biljetter.

AEG:s monopol påverkar rimligen rättighetsinnehavarna av liveprodukten mest. Kanske låter de bli att komma till Stockholm vilket kan minska utbudet för stadens invånare. Givet att de båda vinstmaximerande operatörerna tidigare inte tagit ett för lågt pris så bör däremot priset mot slutkonsumenten påverkas särskilt mycket. Om inte produkterna paketeras på ett annorlunda sätt.

Hur förvärvet påverkar fotbollsklubbarna i Stockholm är en komplex fråga. Å ena sidan kan klubbarna inte längre spela ut de två arenorna mot varandra den dagen som ett nytt arenaavtal ska förhandlas. Å andra sidan finns det fler faktorer att ta hänsyn till. Kanske blir det totalt sett något färre men mer lönsamma evenemang i Stockholm. Framför allt när det kommer till familjeunderhållning-segmentet där skillnaden mellan produkterna eventuellt kan upplevas som mindre. Det skulle kunna vara något som rimligen kan gynna fotbollsklubbarna eftersom konkurrensen om målgruppens fritid minskar.

Erfarenheten säger också att privata monopol inte blir särskilt långvariga. Nya arbetssätt och ständig teknologisk utveckling bryter till slut upp dessa. I Stockholms arenasituation krävs det mindre än så. Om ca fem år ska AEG omförhandla sitt avtal med Stockholms Stad. Är det så att det under de kommande åren sker en allt för stor överföring av värde från de övriga leden i evenemangens värdekedja till nuvarande arenaoperatören så ger det starka incitament för andra aktörer att ge sig in i upphandlingen om arenan. Jämvikten för en längre period av profit är rimligen mer komplex än de snabba slutsatser som går att dra.

Värdekedjan för premium-sporträttigheter förklarad under länken.

Vad händer med de nya TV miljonerna?

För ett par veckor sedan blev det officiellt att föreningen Svensk elitfotboll har sålt sändningsrättigheterna för Allsvenskan samt Superettan från och med säsongen 2020 till 2025. Hörsägen säger att det nya avtalet kommer att ge ute drygt 500 miljoner kronor årligen till de 32 klubbarna inom SEF. Idag delar klubbarna på cirka 240 miljoner kronor.

Erfarenheten säger att de nya intäkterna alltid hamnar i spelarnas och deras agenters fickor. I en ganska färsk intervju med Sportbladet säger dock Svensk elitfotbolls ordförande Lars-Christer Olsson att det denna gång inte alls kommer att bli på det viset.

– Internationellt vid nya stora tv-avtal åker väldigt hög andel av de nya intäkterna ner i fickorna på spelarna eller agenter. Det vill vi inte och det måste vi ha ett öppet resonemang om. Var får svensk elitfotboll mest utbyte?

Undertecknad var snabb på avtryckaren @twitter.tweetFör faktum är att det inte är något internationellt fenomen. Fenomenet är en funktion av hur de europeiska ligorna är organiserade och den konkurrensdynamik det medför i en miljö där klubbar i första hand strävar efter att vinna fler matcher än att tjäna mer pengar. De svenska ligorna är organiserade på samma sätt som de övriga ligorna inom Uefa. Det är en kapitalistisk modell där vinnarna vinner stor rikedom och förlorarna straffas hårt: Upp och nedflyttning, stora prispengar från Uefa Champions League mm. Och inte minst ära och berömmelse för personerna som leder laget till seger.

Så här skrev Kjell Sahlström på svenska fotbollsförbundet om ökningen av de allsvenska spelarlönerna i sin årliga genomgång av de allsvenska klubbarnas ekonomi 2006:

Den kraftiga ökningen år 2005, som sedan inte följts av lika kraftig ökning år 2006 då intäkterna verkligen ökade rejält, kan möjligen förklaras av att klubbarna haft förväntningar på ett nytt och bättre TV-avtal år 2006, vilket man började diskontera redan år 2005 för att försöka förbättra sin sportsliga position före det att konkurrenterna började förstärka sina spelartrupper.

Figuren nedanför illustrerar händelseförloppet.

4d98b-allsvloneinflation
2006 var det senaste året då de allsvenska intäkterna ökade kraftigt. Då från 92 miljoner kronor 2005 till 175 miljoner 2006 (inklusive tipsmedel). Detta gav en 30 procentig ökning av de totala intäkterna. Redan året innan intäktsökningen ökade spelarlönerna med 20 procent.

Idag – tio år senare – är det tre säsonger kvar till det nya avtalet ska träda i kraft. I och med att klubbarna redan nu har induktiva nivåer på hur mycket mer pengar det nya avtalet kommer att generera så borde vi kunna skönja en löneinflation inom en inte allt för avlägsen framtid.

Följande faktorer är drivande i inflationsprocessen:

  • IFK Göteborg behöver minska sin risk vilket jag skrev i min pre-allsvenska genomgång. De kommande TV pengarna gör att klubben inte behöver kapa allt för mycket i kostnaderna. I absoluta tal. Relativt kommer man påverkas av konkurrenters spenderande.
  • I sommar kommer tre klubbar med relativt stort eget kapital att kvala in till de europeiska cuperna. Alla tre kan därmed redan i åt öka sin spelar-lönebudget och därmed försöka rekrytera bättre spelare. Lyckas man att kvalificera sig så finansieras kostnaderna genom premier från Uefa. Misslyckas man så kommer man förvisso att ha ett underskott i resultaträkningen men det egna kapitalet samt de kommande TV intäkterna gör det hanterbart.
  • Säsongen efter förväntas de övriga konkurrenterna att agera. De vill helst inte hamna på efterkälken. De klubbar med mest solid balansräkning tar rimligen de första stegen. Och så är den igång. Kapprustningen, eller kanske snarare kappinvesteringen som någon sade till mig häromdagen att man bör kalla det för. Borträknat med pengar från försäljning av spelarkontrakt samt premier från Europacuperna borde vi kunna skönja en utveckling enligt nedan figur.
loneinfation
Figuren visar en förväntad årlig tillväxt av de allsvenska intäkterna på 4 procent. 2020 kommer de allsvenska intäkterna öka med cirka 15 procent tack vare ett nytt TV avtal som ger klubbarna cirka 200 miljoner mer om året. Enligt figuren kommer pengarna har betalats ut till spelarna redan innan de hunnit landa på klubbarnas konton.

Det här är egentligen inga konstigheter. Redan idag tar klubbar risker i sin ekonomi och räknar med framtida transferintäkter för att skaffa sig konkurrensfördelar i kampen om tabellplaceringar med sina rivaler. Faktum är att de kommande TV pengarna är mer säkra kassaflöden än vad förväntade transferintäkter är.

Man kan därför fundera över om Lars-Christer Olsson har något i kikaren när han säger att pengarna inte kommer att vandra den vanliga vägen. Klubbarna kan ju konspirera mot spelarna genom att samarbeta och bilda en kartell där man kommer överens om att inte öka kostnaderna för spelarlönerna. Det förutsätter dock kännbara represalier vid brott mot överenskommelsen. Fusk skulle nämligen löna sig givet att de andra inte fuskar vilket rimligen leder till att alla fuskar. En annan metod är att SEF håller i pengarna och klubbarna får ansöka om dessa till andra projekt än ökning av kostnader för spelarlöner. Det tredje om mest sannolika alternativet är att det helt enkelt inte finns någon plan. Det enda rimliga officiella svaret från klubbarnas representant på frågan om pengarna kommer att hamna direkt i spelarnas samt agenternas fickor måste vara ett nej. Även om det i slutändan visar sig att verkligheten än en gång är en annan.

Inför Allsvenskan – IFK Göteborg

Det pratas om att IFK Göteborg har ont om pengar. Men har de ett dåligt lag? Nej, de har fan inget dåligt lag. Häckens sportchef Sonny Karlsson sammanfattar IFK Göteborg mycket väl. Pengarna har lämnat kassavalvet och blåst ut ut på fotbollsplanen. Om man räknar bort försäljningen av Kamratgården så har Blåvitt – sedan 2012 – redovisat ett underskott på 18 miljoner kronor. Tack vare det har klubben avancerat från tre sjundeplatser i följd till fyra raka allsvenska medaljer. Baksidan av myntet är att klubbens risknivå har skenat iväg. 98 procent enligt min modell.

IFK Göteborgs förbättrade sportsliga resultat är inte funktion utav någon kvalitativ förbättring utan ett resultat av att klubben har tillfört mer monetära resurser. Något som syns mycket tydligt både i figur 1 och 2. Blåvitt spenderar dessutom – efter Malmö FF – näst mest pengar i allsvenskan på förvärv av externa spelarkontrakt. Sedan 2012 rör det sig om cirka 30 procent mer än vad både Elfsborg och AIK har förvärvat spelarkontrakt från andra klubbar för. Samtidigt kostar klubbens akademi årligen cirka 10 procent av Blåvitts rörelseintäkter. Med de förutsättningarna är det svårt att få en ekonomi i balans.

Framtidsutsikter: Klubben behöver minska risken i sin verksamhet, det vill säga förbättra resultatet exklusive försäljning av spelarkontrakt men fortsätta prestera väl på fotbollsplanen så att det positiva transfernettot inte påverkas alltför mycket. För att lyckas med det behöver IFK Göteborg göra det svåra jobbet och förändra sin verksamhet i grunden. Att bara spara på kostnader kommer enbart att leda till att man förvandlas från ett topplag som redovisar förlust över tid till att vara ett mittenlag som redovisar förlust över tid. Precis som man gjorde de tre säsongerna mellan 2010 och 2012. Det här kommer att bli oerhört intressant att följa.

IFKGfinancials

Figur 1 – Finansiell profil IFK Göteborg. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Vi kan se att de förbättrade sportsliga resultaten har genererat ett större transfernetto. Trots det har förlusterna ökat under perioden 2013 till 2015, på grund av att marginalkostnaderna > marginalintäkterna. Risken enligt min modell ligger på närmare 100 procent. fapmIFKG

Figur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De blåvita cirklarna representerar IFK Göteborgs prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017. Kommer IFK Göteborg klara av att transformera sin verksamhet och kunna minska kostnaderna utan att prestera sämre fotboll eller återgår man till mittenskikten av tabellen?

Inför Allsvenskan – IFK Norrköping

IFK Norrköping vann SM guld 2015 vilket kom något som en blixt från klar himmel efter ett par säsonger med mediokra resultat i ryggen. Peking blev svenska mästare med de relativt lägsta personalkostnaderna som en SM guldmedaljör har haft under 10-talet. Trots en förhållandevis stor spelaromsättning under 2016 följde man upp med en imponerande tredjeplats. Hur länge kan Peking hålla sig kvar i toppen med tanke på klubbens ännu relativt små löpande intäkter från i första hand publik och sponsorer?

IFK Norrköping vill utveckla verksamheten kring stadion. Bland annat driver man en food court och numera också ett gym. Klubben har också planer på att exploatera marken runt Parken. Det går att förstå motiven. Stadions bokförda värde inklusive inventarier och pågående tillbyggnad är 310 miljoner kronor och är belånad till 290 miljoner. Under 2016 var klubbens intäkt per tillgänglig stol (RevPAS) inte högre än 80 kronor under 2016 (jmf MFF som hade en RevPAS på 130kr, KFF 70kr). Frågan är hur framgångsrik man kan bli inom nya områden? Arenarestauranger är en operationellt mycket svår verksamhet. Hög personalomsättning och få tillfällen att träna ihop personalen på gör det utmanande under de korta och intensiva perioderna av försäljning. Rasta som bedriver arenaverksamhet i Kalmar och på Ullevi har en Ebitda marginal på cirka 10 procent. Då har bolaget trots allt en hel del storskalsfördelar. Gymindustrin har vuxit kraftigt på senare år och konkurrensen pressar rörelsemarginalerna som låg på 8 procent för branschen som helhet under 2015.

Framtidsutsikter: Det är tidigt att säga vart framgångssagan IFK Norrköping ska ta vägen. Det är mycket tydligt att Peking har genomfört en kraftig kvalitativ förbättring av sin sportsliga verksamhet under de senaste åren. Samtidigt behöver vi rimligen vänta ytterligare ett par år innan vi ser en tydlig trend i hur klubben positionerar sig i relation till storleken på sin ekonomi.

Peking har idag är ett relativt stort eget kapital utan att riktigt kunna få det att arbeta på fotbollsplan. Eller ja… kan, kan man. Men skulle man börja spendera pengar på spelarkontrakt så som t.ex. Malmö FF (innan 2014), AIK och IFK Göteborg (det är knappt så de själva klarar av det) gör, så är man rimligen hyfsat snabbt lika fattig som Helsingborg. Eller ja, ännu fattigare då man i Norrköpings fall behöver bära en skuld på cirka 290 miljoner kronor som finansierar Parken. Investeringar i spelarkontrakt begränsas således av de låga intäkterna från matchdag samt sponsorer som man har i relation till de större allsvenska klubbarna.

Så länge Norrköping sätter fotbollen i centrum och fortsätter utveckla sin verksamhet kring den så har man goda möjligheter att ta över Elfsborgs plats som förste utmanare till storstadslagen. Det finns en hel del att göra på sponsorsidan och under matchdagen. Att fortsätta sin strategi med att rekrytera utvecklingsbara spelare och de facto utveckla spelarna kan också förväntas att ge ett jämt och positivt transfernetto över tid.

Det finns naturligtvis en risk att IFK Norrköping börjar fokusera för mycket på andra verksamheter. Historien är full av exempel på fotbollsklubbar som har bundit upp kapital och förlorat på att bygga upp affärer utanför deras kärnverksamhet. Fenomenet har inte heller visat sig ovanligt inom näringslivet. Företagskonsulten och författaren Jim Collins menar att företagsledare som skapat en framgångsrik modell ofta faller för frestelsen där framgångssagan förväntas fortsätta på ett än bättre sätt genom nya möjligheter och verksamheter. Motiven kan vara upplevda hot från konkurrenter eller att man finner de nya verksamheterna mer spännande. Kanske är det så enkelt att man rent utav är uttråkad. Mer energi och resurser läggs ner på de nya verksamhetsområdena och man kämpar inte längre lika helhjärtat med sin ursprungliga affärsmodell som var den som gjorde företaget framgångsrikt. När väl de nya verksamheterna inte visar sig motsvara förväntningarna så börjar man återigen att ge mer uppmärksamhet till sin ursprungliga affär. Dessvärre har den under tiden allt som oftast förlorat momentum.

pekingfinansFigur 1 – Finansiell profil IFK Norrköping. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. 2014 års resultat har stärkts tack vare en markaffär med kommunen med ett nettoresultat på cirka 33 miljoner kronor. Anmärkningsvärt är att pengarna från centrala avtal ligger på ungefär samma nivå som publik- respektive  sponsorintäkterna. FapmPekingFigur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De blåvita cirklarna representerar Pekings prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017 baserad på en 10 procentig ökning av personalkostnaderna. Kommer Norrköping fortsätta prestera bättre än förväntat eller kommer det ske en korrigering mot normen?

Inför Allsvenskan – Hammarby

Hammarby har under 10-talet varit kroniska underpresterare. Detta bekräftas inte enbart av placeringen under trendlinjen i figur 2 men också det faktum att Bajen har haft ett negativt transfernetto fem av sju år. Hammarbys resa från en tabellplacering runt 22 under perioden 2010-2013 till plats nummer 11 under 2015 samt 2016 har därför rimligen kostat mer pengar än vad man borde kunna förvänta sig. Givet tabellpositionen borde det egna kapitalet ha varit högre än vad det är. Anledningen till det är att förbättringen i första hand har skett tack vare tillförsel av mer monetära resurser snarare än utveckling. 2014 års lag som firade stora triumfer i Superettan var till stora delar nytt jämfört med 2013. 2016 var mindre än hälften av spelarna kvar från det laget och 2017 upplever man fortfarande ett mycket stort rekryteringsbehov för att kunna ta nästa steg upp i tabellen.

En sak som Hammarby däremot har varit framgångsrika med är att exploatera sin nya hemmaplan. Publikintäkterna var under 2016 högst i allsvenskan. Sponsorintäkterna var femte störst och nosar på det notoriska topplaget AIK:s nivåer. Sedan 2013 har Bajen kunnat öka sina personalkostnader, både i absoluta tal (figur 1) samt i relation till konkurrenterna (figur 2). Under samma period har rörelseresultatet förbättrats kraftigt. Det ökade utrymmet för större personalkostnader har varit starkt bidragande till att Bajen trots allt har förbättrat sin sportsliga position.

Risken i verksamheten förefaller vara låg, noll procent enligt min modell. Samtidigt finns det en mycket kraftig exponering mot publikintäkterna som står för drygt häften av Hammarbys totala intäkter. Publiken har visat ett fantastisk tålamod med mediokra insatser de senaste två säsongerna. Kan det vara för evigt? Den svagt presterande sportsliga verksamheten utgör idag Hammarbys enskilt största risk i ekonomin.

Framtidsutsikter: Hammarby behöver organisera sin verksamhet bättre så att det börjar ske en kvalitativ förbättring. Att likt de senaste åren bara tillföra mer monetära resurser som leder laget till den övre delen av allsvenskan kommer det rimligen inte att finnas tillräckligt med pengar för. Bajen behöver skapa nya resurser genom sportslig utveckling som kan öka storleken på ekonomin. Intäktstillväxten kommer att minska jämfört med de seneste åren. Det är egentligen på sponsorsidan som klubben fortfarande kan växa. Ökningen i centrala avtal från och med 2020 påverkar samtliga klubbar och är med andra ord inte någon konkurrensfördel i allsvenskan, om man inte spelar till sig lite mer pengar via bättre tabellplaceringar. Något man inte gör utan att höja kvaliteten.Bajenfinans

Figur 1 – Finansiell profil Hammarby Fotboll AB. Risken beräknas genom att ta genomsnittet för de tre senaste årens resultat exklusive försäljning av spelarkontrakt och dividera det med storleken på det egna kapitalet. Vi kan se en 10 procentig ökning i personalkostnaderna mellan 2013 och 2014 samtidigt som resultatet kraftigt förbättras.fapmBajenFigur 2 – sportsliga resultat som en funktion av personalkostnaderna. Ett urval på 20 klubbar under perioden 2010 till 2016 där kravet är att ha spelat minst två av åren i allsvenskan. Varje observation visar relativ tabellplacering respektive säsong i förhållande till relativ personalkostnad respektive säsong. De grönvita cirklarna representerar Hammarbys prestation respektive år. Den röda triangeln – förväntad position 2017 baserad på en 10 procentig ökning i personalkostnaderna. Kommer man att klara av att närma sig trendlinjen under 2017?