Kategori: Okategoriserade

Tottenham Hotspur och arenaekonomin

Så har Tottenham invigt den. Och spelat en match på den. Tottenham Stadium. En investering som ursprungligen var tänkt att ligga på ungefär en halv miljard pund drog iväg till nästan det dubbla, uppemot miljarden.

Hur påverkar det klubbens ekonomi?

För en vecka sedan presenterade Tottenham sin årsredovisning för den föregående säsongen. Precis som de andra brittiska klubbarna så redovisar man ett brutet räkenskapsår som motsvarar en säsong. Räkenskapsåret sträcker sig med andra ord från den 1:a juli till den 30 juni.

Tottenham redovisade en rekordstor vinst på cirka £130 miljoner efter skatt för 2018. En vinstmarginal på 30 procent. Det är mycket höga tal. Jag har läst på twitter att det är så mycket som världsrekord i profit för en europeisk fotbollsklubb.

P&L
Tottenham resultat 2014 – 2018

Låter det konstigt? Att klubben redovisar rekordresultat samtidigt som man har byggt en ny stadion som troligen har kostat mer än någon annan privat finansierad stadion i världen?

Faktum är att Tottenham har haft stora utgifter för sin nya stadion men ännu inga kostnader. En kostnad är en periodiserar utgift. Samtliga utgifter för stadionbygget, såsom mark, markarbeten, byggarbeten, installationer, ja till och med räntekostnader kopplade till de lån som har tagits för att kunna finansiera bygget har aktiverats som tillgångar på balansräkningen. Från och med att stadion är öppet och börjar generera intäkter kommer tillgångarna börja kostnadsföras i form av avskrivningar. Byggnader skrivs av över 50 år och inventarier samt utrustning över 3 til 10 år. De betalade räntorna skrivs av fram till lånen förfaller, i maj 2022. Anledningen till att man periodiserar är att kostnader ska matcha intäkter och redovisningen därmed förväntas ge en rättvisande bild av verksamheten.

Årsredovisningen visar också hur mycket Tottenham har fått anstränga sig och vända på varenda sten för att klara av och finansiera stadionbygget. Den förklarar också klubbens låga aktivitet på transfermarknaden under de två senaste transferfönster, sommaren 2018 och januari 2019.

Jag ska försöka bena ut detta och för att försöka göra det någorlunda pedagogiskt så har jag delat upp finansieringskällorna i olika delar: Rörelseresultat, alltså den dagliga verksamheten och det egna kapital som den bygger. Transfermarknaden, det vill säga handel med spelarkontrakt. Rörelsekapital, där jag tittar på i första hand på förutbetalda intäkter, men också leverantörsskulder. Och till sist krediter, alltså banklån.

Rörelseresultat

Tottenham rapporterade alltså en rekordstor profit för säsongen 2017-18, plus £130 miljoner. Det positiva resultatet är inte någon engångsföreteelse utan klubben drivs på ett sätt som förväntas generera överskott. Under de senare åren har överskottet ökat. Det beror på att Tottenhams intäkter har ökat betydligt mer än vad klubbens kostnader har ökat.

delta
Förändring i intäkter, 2014 vs 2018. Ökningen i matchdag beror på spel på Wembley som har betydligt större kapacitet än vad White Hart Lane hade.

Den  kan till viss del tillskrivas den kartell som klubbarna i Premier League har ingått och som reglerar hur mycket av de ökade TV intäkterna som får användas till ökade personalkostnader. Denna kartett trädde i kraft säsongen 2013-14 men vi kan se att ration personalkostnader till intäkter har fortsatt att minska sedan dess. Tottenham har till skillnad från andra klubbar i Premier League inte satsat på sportslig framgång med alla till buds stående medel.

Under 2018 var Ebitda marginalen större än ration personalkostnader till intäkter. Det måste vara helt unikt i fotbollseuropa!

ebitda_margin
Tottenham – utveckling av Ebitda marginal 2014-2018

Den starka marginalförbättringen under de senaste åren har medfört att kassaflödet från rörelseresultatet, bäst mätt genom Ebitda (resultat före skatt, räntor, av- och nedskrivningar) har blivit allt starkare. Under de senaste fyra åren har rörelseresultatet genererat närmare £400 miljoner i positiva kassaflöden.

Transfermarknaden

Under de senaste fyra åren har Tottenham sålt spelarkontrakt för lite drygt £215 miljoner och köpt för £280 miljoner, ett negativt transfernetto på £63 miljoner.
Detta har man finansierat med hjälp av sina handelsmotparten. Medans fordringarna på sålda spelarkontrakt har hållits på en jämn nivå så har man köpt spelarkontrakt på kredit. Transferskulderna till andra klubbar har ökat med £80 miljoner sedan 2015. Av de cirka £100 miljonerna i skulder till andra klubbar per den 30 juni 2018 förfaller mindre än £40 miljoner under den nu pågående säsongen.

transferflow
De två staplarna längs till höger visar klubbens nettoinvestering i talang (röd) samt det faktiska kassaflödet för handel med spelarkontrakt (grön) under fyra säsonger, 2015-2018.

Totalt sätt har transferaktiviteterna och upplägget på transferavtalen gett Tottenham ett positivt kassaflöde på drygt £20 miljoner sedan 2015. Detta trots att klubben under samma period har varit nettoköpare av talang (minus £63 miljoner).

Rörelsekapital

En annan sak är de förutbetalda intäkterna på Tottenhams skuldsida i balansräkningen och som har ökat med cirka £100 miljoner
Det förklaras inte närmare än att klubbem skriver att det är säsongsbiljetter samt commrersiella intäkter som har betalats men som här till kommande redovisningsperioder. Det kan dels förklaras med att en ökad arenakapacitet (gäller också året på Wembley) innebär att klubben kan sälja fler säsongskort och företagspaket innan säsongstart.

rorlelsekacp

En annan sak är det avtal som Tottenham tecknade med NFL som ger den amerikanska ligan 20 matcher på Tottenham Stadium under under 10 årsperiod. Det är rimligt att det avtalet innehöll en förskottsbetalning. Det är också troligt att Tottenham – i förhandlingarna med andra större sponsorer – var drivande och måna om att få förskottsbetalningar vilket rimligen påverkade storleken på avtalet.

Också leverantörsskulderna har ökat. Det är rimligt i och med det stora byggprojektet som ännu inte hade hunnit bli betalt i sin helhet till leverantörerna.

Kreditfacilitet

Tottenham Hotspur lyckades under maj månad 2017 att förhandla fram en kreditfacilitet på motsvarande £535 miljoner med ett antal banker. Av denna facilitet hade man per den 30 juni 2018 utnyttjat £445 miljoner. Enligt  årsredovisningen uppgår räntekostnaderna till 3 procent av det lånade beloppet.

Kreditfaciliteten förfaller i maj 2022 och behöver då omfinansieras. Det kan man göra genom att förhandla med bankerna igen eller ge sig ut på kapitalmarknaderna och försöka sälja obligationer. I april genomförde till exempel Juventus en obligationsemission där man reste €175 miljoner till en räntekostnad på 3.375 procent och med en löptid på fem år.

Allt som allt kan vi därmed sätta ihop följande figur som visar hur Tottenham Stadium hade finansierats fram till den 30 juni 2018. I och med att arbetena med färdigställandet av stadion har fortsatt efter det senaste bokslutet så har klubben rimligen fått utnyttja kreditfaciliteten i sin helhet.

cashflow
Figur över Tottenhams stadionfinansiering under perioden 2015 – 2018. Rörelseresultatet och banklån har stått för en betydande del men också förskottsbetalda kommersiella intäkter har varit en viktig komponent.

Varför har Tottenham utsett sig för detta? Att plöja i stort sett samtliga pengar som verksamheten har genererat under de senaste åren och mer därtill i en ny stadion. Klubben står idag med skulder till banker, leverantörer och andra klubbar.

Svaret är ganska enkelt. En ny stadion var den enda möjligheten för Tottenham att växa. Intäkterna från matchdagen förväntas mer än fördubblas, från knappa £40 miljoner per säsong till dryga £100 miljoner. Det tack vare större publikkapacitet men också mycket större och bättre utrymmen för det som kallas corporate hospitality. En större kapacitet innebär dessutom att Tottenham kan sälja fler biljetter och företagspaket innan säsongen ens har börjat vilket är bra för kassaflödet. Stadionkalkylen säger rimligen att marginalintäkterna kommer att överstiga marginalkostnaderna.

Så vad händer härnäst?

Jag skulle tro att Tottenhams ledning vill konsolidera klubbens balansräkning. Det vill säga krympa den. I första hand minska de kortfristiga skulderna till leverantörer och andra klubbar. Jag tror också att man vill göra det ganska snabbt. Man vill göra det för att minska den finansiella risken och skaffa sig bättre förutsättningar att resa ett nytt lån innan den nuvarande kreditfaciliteten på en halv miljard pund löper ut i maj 2022.

Det kan man göra med hjälp av det positiva kassaflödet som rörelseresultatet genererar och som inte längre behöver användas till arenabygget. Det är ju klart nu efter denna säsong och behöver inte längre några mer pengar. Istället kan det positiva kassaflödet användas till andra saker.

Det låter också rimligt att Tottenham gärna kan tänka sig och sälja någon av sina profilstarka spelare till en klubb som kan betala hela transfern på en gång, till exempel Real Madrid. Det skulle underlätta och få saker på plats snabbare.

En annan sak som Tottenham ännu inte har lyckats landa är försäljning av rättigheterna till namnet på stadion. Enligt medieuppgifter har klubben arbetar för ett avtal värt £200 miljoner över 10 år. Den uteblivna affären indikerar dock att man nog inte riktigt kommer upp i de nivåerna.

Det finns de som säger att ett uteblivet Champions League slutspel skulle komma att skada klubbens finanser. Likaså ett avsked från den skicklige managern Mauritio Pochettino. Faktum är att Tottenham är en lönsam klubb och har varit det långt innan Pochettino blev manager. Det är naturligtvis bättre att kvalificera sig till Champions League än att inte göra det, inte minst eftersom det ökar kapacitetsutnyttjandet på arenan och gör att klubbens tillgångar får arbeta. Men det krävs betydligt större och upprepade motgångar än ett uteblivet Champions League för att Tottenham ska hamna på obestånd.

Det finns också de som menar att Tottenhams förmåga att investera i spelarkontrakt kommer att påverkas negativt. Främst genom att referera till Arsenal. Arsenal invigde Emirates Stadium under sommaren 2006 och jag vet inte hur många gånger under en väldigt lång tid efter invigningen som Arsene Wenger pratade om att Emirates begränsade Arsenals möjligheter att investera i spelarkontrakt.

Men det handlade inte så mycket om ekonomi utan snarare om policy.  För samtidigt som Wenger pratade så generade Emirates Stadium starka positiva kassaflöden. Mellan 2006 och 2015 växte Arsenals likvida medel från £30 miljoner till £230 miljoner. Under samma tioårsperiod amorterade också klubben ner sin långfristiga räntebärande skuld från £280 miljoner till £180 miljoner. Arsenal hade med andra ord ett positivt fritt kassaflöde under de tio åren motsvarande £300 miljoner. Fritt kassaflöde betyder det kassaflöde som ett företag genererar från sin verksamhet efter att alla investeringar är gjorda och som därmed blir tillgängliga att disponera företagets finansiärer.

Den skedde enkom genom ett aktivt val att inte investera mer pengar på spelare än vad man gjorde.

Med det sagt så är det långt ifrån säkert att Tottenham kommer att använda sina positiva kassaflöden till att spendera på spelare. Erfarenheten säger att Spurs genomgående har haft utmärkt sig genom att vara duktiga på att kommersialisera samt göra goda affärer, snarare än slösaktiga.

Vem vågar simma mot strömmen?

Malmö FF vinner allsvenskan med IFK Norrköping på en andra plats. Så ser det ut om vi spolar tillbaka bandet till 1989. Sedan dess har vi upplevt en svensk finanskris, en IT krasch samt en global finanskris.

Av de 12 lag som spelade i allsvenskan för 30 år sedan, är 7 föreningar representerade också under 2019. Mer än hälften. Och av de fem föreningar som inte finns med i årets allsvenska spelar fyra i Superettan: Halmstad och Örgryte vilka tillhör förhandsfavoriterna till avancemang samt Gais och Brage. Bara Västra Frölunda har fallit ut utanför gemenskapen svensk elitfotboll.

Under den allsvenska upptaktsträffen som hölls förra veckan hade sportjournalisterna Malmö FF som favoriter till förstaplatsen. IFK Norrköping som tvåa. Det är mer eller mindre samma föreningar som cirkulerar runt. Är det fel på mobiliteten mellan divisionerna i svensk fotboll? Under de senaste 30 åren har totalt 38 olika föreningar spelat i allsvenskan vilket är 2.7 gånger det genomsnittliga antalet allsvenska platser under denna period (14st). Det kan jämföras med 2.5 gånger antalet platser i Engelska Premier League, sedan ligan startade för snart 30 år sedan.

Mobiliteten är med andra ord mycket god men det är svårt för nya lag att etablera sig, överleva i den högsta divisionen och konkurrera ut de redan etablerade namnen. Under de senaste åren har det varit ännu svårare. Av de åtta olika lag som tog sig upp till finrummet åren 2015, 2016 och 2017 är det i dag bara Sirius och Östersund spelar i allsvenskan.

Resurserna för knappa och om sanningen ska fram så är föreningarna generellt väldigt dåliga på att utveckla sina verksamheter.

Mellan 2008 och 2017 ökade det allsvenska klubbkollektivets intäkter exklusive spelartransfers med 49 procent. De åtta mätt i intäkter största föreningarna ökade 62 procent medan den andra halvan inte ökade med mer än 22 procent. Superettankollektivets intäkter ökade med bara 14 procent. På tio år!

De allsvenska nykomlingarna spenderar i stort sätt alla de centrala pengar som den allsvenska platsen ger på spelare. Detta i en desperat jakt för att försöka hålla sig kvar. Väldigt lite resurser – om några – läggs på att utveckla organisationen samt professionalisera  föreningarna.

Men nu ges det en fantastisk möjlighet till förändring. En möjlighet som kanske aldrig kommer igen. Det kommande TV avtalet som svensk elitfotboll har tecknat, värt 555 miljoner kronor om året jämfört med dagens 230 miljoner kronor och som träder i kraft från och med 2020 ger inte bara de allsvenska klubbarna mer monetära resurser från och med nästa år. Också de föreningar som senare i år kommer att degraderas från allsvenskan få mer centrala pengar i Superettan än vad de kommer att få i Allsvenskan under 2019.

Det gör det förhållandevis riskfritt att investera i andra delar av verksamheten än enbart spelatruppen. Redan idag! Framför allt för de mindre föreningarna som inte har särskillt mycket kommersiella intäkter att förlora vilket trots allt till viss mån drabbar klubbarna i samband med en degradering.

Det är nu ett bra tag sedan som elitföreningarna fick markant ökade centrala pengar. Närmare sagt 2006 då intäkterna från tips och mediemedel i allsvenskan ökade från 92 miljoner kronor till 176 miljoner och från 39 miljoner kronor till 62 miljoner i Superettan.

Redan året innan avtalet trädde i kraft började spelarlönerna i allsvenskan att skena. Efter att under flera år ha legat på en årlig ökning runt 2 procent så ökade de under 2005 med 19 procent!

Det tog inte längre tid än två år innan det var det kris! 2008 var ett tufft år ekonomiskt för de allsvenska föreningarna och i augusti 2009 pratade jag om ämnet i Sveriges Radio* och att föreningarna skulle överleva, också denna gång. I samma reportage pratade IF Elfsborgs och SEF:s dåvarande ordförande Bosse Johansson om att föreningarna behövde få bättre intäktsmöjligheter samt bejaka kommersialiseringen.

Erfarenheten från Sverige och övriga Europa säger att sannolikheten är stor att majoriteten av kollektivet fortsätter spendera som vanligt. Resultatet blir också detsamma, förstås. Denna gång med än mer ansträngda finanser i och med att insatserna är högre.

Blir det ett faktum också denna gång så är det mycket goda nyheter för de få föreningar som vågar ta chansen och investera pengarna på lite längre sikt.

Gott nytt år!


Restaurangbyggnaden och elitlicensen

UG:s granskning av Östersund FK har nog knappast undgått någon. Bortsett från de tidigare kända sakerna fick vi reda på om en gåva som Östersund FK fick av Fältjägaren AB under 2012, ett av Peab ägt bolag som Daniel Kindberg vid tillfället var verkställande direktör för.

Gåvan – en restaurangbyggnad – blev snabbt ett hett samtalsämne. Emellertid något förvirrande. Framför allt handlar det om en kommentar i 2012 Årsredovisning där föreningen skriver att byggnaden har sålts. Efter räkenskapsårets utgång, i början av 2013. För 3.2 miljoner kronor. Ett år senare visar det sig att restaurangbyggnaden fortfarande finns på föreningens balansräkning. Försäljningen av byggnaden blev aldrig av. Östersund FK ekonomi-dopade därmed sig. Förefaller den gängse uppfattningen vara.

Så vad hände egentligen i böckerna? För enkelhetens skull isolerar jag händelsen som om det vore den första och enda händelsen i böckerna som därmed börjar på noll.

Östersund FK fick alltså en gåva – restaurangbyggnaden. Man valde att bokföra den gåvan över balansräkningen. Den första stora frågan här är naturligtvis storleken på gåvan som ska bokföras? När föreningar får en gåva i form av pengar så är det ju väldigt enkelt att värdera det i och med att det kan mätas i kronor och ören. Det gåvobelopp som bokas in på kontot utgör med andra ord ökningen i föreningens tillgångar. Och på andra sidan balansräkningen, ökningen i det egna kapitalet. För i en balansräkning ska tillgångarna vara lika stora som skulder plus eget kapital. I och med att en gåva är just en gåva som inte behöver lämnas tillbaka så är det ingen skuld. Det blir eget kapital.

I det här fallet var gåvan i form av egendom vilken gör saken mer komplex. Hur ska man värdera den? Till samma värde som givaren av gåvan värderade den som tillgång i sin balansräkning (var den ens en tillgång där)? Ska den värderas till verkligt värde (t.ex. diskonterad förväntad vinst från affärsverksamheten i restaurangbyggnaden)? Ska man värdera den överhuvudtaget?

Hur som helst, föreningen värderade den till 3.1 miljoner kronor, vilket man menar hade stöd från två från varandra oberoende värderingsmän.

Det är alltså det belopp som bokades på tillgångssidan under 2012. Och på andra sidan balansräkningen ökade det egna kapitalet med 3.1 miljoner kronor, förstås.

I en kommentar i sin årsredovisning skriver alltså föreningen att byggnaden har sålts, efter räkenskapsårets utgång. För 3.2 miljoner kronor. Om nu byggnaden de facto hade blivit sålt så skulle den transaktionen redovisas enligt nedan figur. Östersund FK hade fått en ökning av sitt egna kapital med 0.1 miljoner kronor, till 3.2 miljoner kronor.

balansräkning
Förändring i balansräkning i en värld där restaurangbyggnaden säljs för 3.2 miljoner kronor.

Klubben hade fått in 3.2 miljoner i kassan. Tillgången hade fått skrivas ner till 0 och man hade gjort en vinst på 0.1 miljoner kronor som hade ökat det egna kapitalet till 3.2 miljoner kronor. Vilket är lika med tillgångssidan, de 3.2 miljonerna som finns i kassan. Balans i böckerna.

I och med att byggnaden aldrig såldes under 2013 så fanns den kvar som en tillgång på balansräkningen för 2013. Inga pengar i kassan. Däremot gjorde man en avskrivning på 62 000 kronor för byggnaden, vilket ska göras varje år. Föreningen skriver av den linjärt över 50år, vilket förvisso kan diskuteras beroende på dess förväntade livslängd.

Vid antagandet om att det byggnaden inte har genererat några intäkter från affärsverksamhet så skulle böckerna se ut enligt nedan.

balansräkning_no_deal
Förändring i balansräkning i fallet där restaurangbyggnaden inte säljs (eventuell profit från restaurangverksamhet inte medräknad)

Den icke genomförda försäljningen hade med andra ord ingen bokföringsmässig effekt annan än att Östersund FK eventuellt hade haft ett något bättre eget kapital om den hade gjorts (beroende på hur mycket pengar som ÖFK de facto tjänar på restaurangverksamheten).

Från ett likviditetsperspektiv hade en försäljning gett föreningen viktiga likvida medel vilket man – av UG:s granskning att döma – var i behov av.

Den andra stora frågan är, räddade restaurangen Östersund FK:s elitlicens?

I reglementet för Elitlicensen finns omfattningen för den definierad:

Förening i Allsvenskan, Superettan och OBOS Damallsvenskan får delta i respektive serie endast efter att ha erhållit SvFF:s Licensnämnds (Licensnämndens) godkännande i enlighet med de villkor som föreskrivs i detta reglemente samt tillhörande anvisningar. Dock fordras inte Licensnämndens godkännande för föreningar som inför kommande säsong uppflyttats till Superettan eller OBOS Damallsvenskan.

Östersund FK som avancerade till Superettan inför säsongen 2013 hade med andra ord inget licenskrav på sig den första säsongen i Superettan. Det bokslut och årsredovisning som man lämnade för verksamhetsåret 2012 var grund för Elitlicensen för säsongen 2014.

flödeschema
Östersund FK – en översikt.

 

Ponera att ÖFK inte hade fått restaurangbyggnaden i gåva. Vilka konsekvenser hade det fått, allt annat lika?

Ur ett likviditetsperspektiv hade det inte gjort någon skillnad då det inte fanns några kassaflöden inblandade i själva gåvan. Enbart egendom. Däremot har ÖFK rimligen någon form av intjäning från den restaurangen som man hade gått miste om. Men vad kan det röra sig om, netto plus 100 000 kronor om året?

Ur ett elitlicens-perspektiv så hade föreningen redovisat ett negativt eget kapital på 1.6 miljoner kronor per 31/12 -2012 och därmed behövt lämna en handlingsplan till licensnämnden under våren 2013. I ett worst-case scenario där klubben får avslag på sin handlingsplan samt sedan misslyckats med att redovisa ett periodiserat bokslut med ett positivt eget kapital per den 31/8 – 2013 så hade man blivit av med elitlicensen för säsongen 2014. Om nu inte särskilda skäl skulle anses föreligga.

licensflode
Röd linje visar worst-case scenario vid negativt eget kapital per 31/12 2012. Grön linje visar det näst sämsta scenariot där ett periodiserat bokslut per 31/8 2014 behöver visa ett positivt eget kapital för beviljad elitlicens 2015.

Gåvan och värderingen av den underlättade för Östersund FK att lira med elitlicensens eget kapital kriterie. Men att påstå att den skulle ha räddat elitlicensen är en aning långsökt. Föreningen hade haft fler än ett tillfälle att åtgärda problemet innan licensen hade dragits in.

En godkänd handlingsplan under våren 2013 hade till exempel inneburit att nästa skarpa läge – givet ett negativt eget kapital också per 31/12-2013 – hade varit en kontrollbalansräkning per 31/8 2014. Cirka tio dagar efter att ÖFK avslutat affären med Swansea där Barrows kontrakt såldes för närmare 15 miljoner kronor och därmed förbättrat föreningens förutsättningar avsevärt.

Men, det finns flera frågetecken kring Östersund FK.

Ett är att ÖFK skrev upp värdet på en annan byggnad på sin balansräkning under 2011, från 1.3 miljoner kronor till 2.1 miljoner. Ett annat är att revisorerna valde att i sin revisionsberättelse för verksamhetsåren 2012 samt 2013 att avstå och uttala sig om årsredovisningen. Ytterligare ett är den uteblivna försäljnigen av restaurangbyggnaden som alltså varken hade någon inverkan resultatet eller på balansposterna under något av åren. En kan ju undra varför föreningen i årsredovisningen för 2012 hade skrivit att man har sålt restaurangen i början av 2013, utan att man de facto gjorde det? Kanske var det ett misstag? Kanske var det bara ett sätt att rättfärdiga värderingen av gåvan, där och då? För bokslutet 2012. Det riktiga svaret på den frågan kommer vi antagligen aldrig att få, om det nu inte dyker upp i någons memoarer.

Däremot har den kommentaren i årsredovisningen fått alldeles för mycket uppmärksamhet i licenssammanhang. Dess ekonomiska värde är noll. Hade kommentaren inte funnits med så hade böckerna sett likadana ut 2012 och 2013. Givet att man hade värderat gåvan till 3.1 miljoner. Men för det syftet hade man ju två från varandra oberoende värderingsmän.

Noterbart i historien om Östersund FK:s och elitlicensens ekonomikriterier är att föreningen hamnade under licensnämndens radar ett år senare, under 2014. Licensnämnden justerade ner föreningens egna kapital per 31/12-2013 från plus 1 miljon kronor till minus 0.2 miljoner kronor. Anledningen var att nämnden ansåg att föreningen borde ha gjort en större reservation för skatter i samband med den tvist som föreningen då hade med skatteverket. ÖFK lämnade in en handlingsplan och fick den godkänd och därmed beviljad elitlicens för säsongen 2015.

Djurgården och rörelsekapital

Den allsvenska rapportsäsongen lider mot sitt slut och de majoriteten av klubbarna har släppt sina årsredovisningar. De har blivit mer lättillgängliga på senare år men det finns fortfarande flera föreningar som inte lägger ut sina rapporter offentligt på sina respektive hemsidor.

För egen del så kämpar jag med tiden som inte alltid räcker till. Därför har jag i år valt ut att skriva om de observationer som jag finner intressanta.

En sådan sak är Häckens dåligt utnyttjade balansräkning som jag skrev om för någon vecka sedan.

När jag skummade igenom Djurgårdens årsredovisning slog det mig att klubben är raka motsatsen till Häcken. Djurgården har satt pengarna i arbete och binder väldigt mycket kapital. Utöver de materiella och immateriella tillgångarna har föreningen ett stort positivt rörelsekapital. Häckens rörelsekapital är negativt. Varje bokslut. De likvida medlen är dessutom större än det egna kapitalet. Mer eller mindre varje bokslut.

Av Häckens totala tillgångar är 75 procent likvida medel samt kortfristiga placeringar som är snabba att realisera. Hos Djurgården är motsvarande siffra mindre än 10 procent.

Djurgården binder mycket kapital, vilket jag var inne på när jag svarade på frågor om Stockholmsklubbars ekonomier på FotbollSthlm.

Figuren visar en förenklad bild över Djurgården Elitfotboll AB:s balansräkning där jag har nettat ut omsättningstillgångarna och de kortfristiga skulderna, exklusive den till modeföreningen. Jag har separerat det på grund av pedagogiska skäl.

difbalans

Jag har förstått att begreppet förändring i rörelsekapital upplevs oklart. Enkelt förklarat såhär: Rörelsekapital är skillnaden mellan klubbens omsättningstillgångar och kortfristiga skulder. Jag ska försöka förklara.

Ponera att alla balanser är noll.
Bolaget säljer ett spelarkontrakt för 20 miljoner kronor, får 5 miljoner betalt direkt, 15 miljoner betalas under nästa år.

Inga kostnader i samband med transaktionen, Man gör bokslut nu:

Periodens resultat +20 miljoner => eget kapital 20 miljoner
Tillgångar: Kassa: 5 miljoner
Omsättningstillgångar: kundfordran alternativt upplupen intäkt: 15 miljoner

Balansräkningen:

Tillgångar: 5 + 15 = 20

Skulder + Eget Kapital: 0 + 20 = 20 ; Balans

Kassaflöde:
Kassaflöde från resultatet: +20 miljoner
Förändring i rörelsekapitalet – 15 miljoner
Periodens kassaflöde 5 miljoner

Rörelsekapitalet ökade alltså till 15 miljoner under perioden. Skulle bolaget till exempel vilja investera i en spelare som kräver 10 miljoner i sign-on som behöver betalas direkt så behöver klubben mer pengar.

Den dagen fordringarna betalas så minskar rörelsekapitalet till 0. Kassan ökar till 20 miljoner (allt annat lika). Bolaget får mer pengar som det kan investera. Eget kapital är oförändrat, 20 miljoner kronor. Nu kan man betala de 10 miljoner i sign-on som spelaren kräver.

En ökning av rörelsekapitalet innebär alltså att klubben binder kapital och behöver mer kassaflöde för att kunna investera. En minskning av rörelsekapitalet innebär att klubben får mer pengar att röra sig med.

Djurgården är ett fint exempel på hur olika sätt att ta betalt för sina produkter påverkar förändringar i rörelsekapitalet och därmed kassaflödet. Under de tre senaste åren har föreningen (koncernen) ökat sitt egna kapital från 16 miljoner kronor till 72 miljoner. Samtidigt har kassan minskat från 25 miljoner kronor till 13 miljoner. Låter det konstigt? Jag ska försöka förklara.

Under de tre senaste säsongerna har föreningens dotterbolag som driver A-lagsverksamheten – Djurgården Elitfotboll AB – sålt spelarkontrakt för 140 miljoner kronor. Bolaget har under denna period redovisat ett positivt resultat på närmare 50 miljoner kronor.

Kassaflöde och resultat skiljer sig däremot åt.

cashflowdif

Ebitda representerar rörelseresultat före spelarförsäljningar, exklusive av- och nedskrivningar, och finansnetto (ränta). Med andra ord intäkter exklusive spelarförsäljningar, minus löpande kostnader för spelartruppen, hyra av stadion och allt annat som en fotbollsklubb behöver i sin dagliga verksamhet.

Ett negativt kassaflöde från utgifter för förvärv av spelarkontrakt från andra klubbar (transfersummor som man betalar).

Negativt kassaflöde från investeringar i andra materiella tillgångar samt ett negativt kassaflöde från att ha betalat aktieutdelning till DIF Invest AB.

Och så har vi då det negativa kassaflödet från förändringen i rörelsekapitalet vilket alltså uppstår när rörelsekapitalet har ökat. Allt som allt har Djurgården Elitfotboll AB, sedan 31 december 2015 ökat sitt lån från moderbolaget med 12 miljoner kronor för att finansiera sin verksamhet.

Det är framför allt affärsmodellen – där 40 procent av Djurgårdens intäkter under de tre senaste åren kommer från transfermarknaden – som orsakar kapitalbindningen. Intäkterna från spelarförsäljningar är generellt uppdelade på flera avbetalningar. Sign-on däremot vill spelarna gärna ha betalt till sig direkt.

Djurgården periodiserar kostnaden för sign-on. En kostnad är en periodiserad utgift. Man fördelar utgiften till de perioder den avser. Den återstående kostnaden för de kommande perioderna klassificeras som en förutbetald kostnad, som är en omsättningstillgång. Ökade omsättningstillgångar ökar rörelsekapitalet (allt annat lika).

En analys av Djurgården Fotboll AB:s rörelsekapital visar förändringen i rörelsekapitalet i relation till förändringen i omsättningen.

Förenklat och givet den intäktsmix samt kostnads-struktur som klubben har haft under de senaste fem åren, så binder bolaget i genomsnitt 800 000 kronor i rörelsekapital för varje miljon som man ökar intäkterna med.

workingcapital

Skulle Djurgården behöva ytterligare pengar för t.ex. fler investeringar så skulle man därför behöva tillföra mer kassaflöde. Det kan göras på flera olika sätt.

-Korta ner tiden för fordringarna från andra klubbar. Det skulle rimligen leda till lägre transferintäkter och därmed sämre rörelseresultat. Har man en god kontroll över sin likviditet så kan man rimligen försöka anpassa betalningsflöden för varje transferförsäljning efter behov.

-Öka försäljningen från intäktsklasser som ger ett snabbare positivt kassaflöde, t.ex. biljetter och sponsorpaket där det senare rimligen har en kortare tid på fordringar än vad spelartransfers har.

– Låna pengar, eller tillföra aktiekapital.

Kanske skulle man kunna låna pengar från Häcken, så att också deras pengar sätts i arbete?

Med det sagt så misstänker jag att Djurgården har en tanke bakom det hela. Att investera ännu mer i spelartruppen än vad man har gjort misstänker jag upplevs som riskabelt, givet den redan stora finansiella exponeringen mot transfermarknaden. Man har därmed kunnat finansiera det man har velat göra internt inom koncernen.

Det är också en rimlig orsak till att man har bundit kapital så som man har gjort och låtit pengarna arbeta för att på så sätt maximera transferintäkterna och därmed vinsten.

Om Häcken har fotbollseuropas sämst utnyttjade balansräkning så utnyttjar Djurgården sin balansräkning mycket väl. På tre år har man tjänat ihop lika mycket eget kapital som det tog Häcken femton år att göra.

Ironiskt nog är de sportsliga resultaten under de senaste åren ungefär desamma.

Fotbollseuropas sämst utnyttjade balansräkning?

I början av veckan publicerade BK Häcken sin årsredovisning för 2018. Föreningen redovisade en vinst på knappt 12 miljoner kronor för koncernen. Soliditeten är 73 procent. Men är klubbens ekonomi bra, egentligen?

Lönsamhetsöversikten för de senaste fyra åren ser ut enligt nedan tabell.

profitloss

Häcken har ett stort eget kapital, 70 miljoner kronor, och en ännu större kassa. Det första beror på att föreningen under många år på 2000 talet har haft lägre utgifter än intäkter och samlat pengar på hög. Det senare beror på att Häcken har ett negativt rörelsekapital.

häckeneget kapital

BK Häcken binder extremt lite kapital. 75 procent av de totala tillgångarna består av likvida medel: Kassa samt kortfristiga placeringar i marknadsnoterade värdepapper. Det är ingen engångshändelse utan det har sett ut såhär under ett bra tag vilket illustreras i figuren nedanför.

hackenbalans

De likvida medlen är större än det egna kapitalet. Det beror som sagt på att Häcken har ett negativt rörelsekapital. Jag har illustrerat fördelningen mellan omsättningstillgångar och kortfristiga skulder.

häckenrörelsekapital

Siffrorna är ögonblicksbilderna per den sista dagen respektive år vilket gör att det i Häckens fall finns en brasklapp. I och med att mer än hälften av de årliga intäkterna hänförs till en vecka under sommaren så är det inte helt lätt att analysera hur mycket kapital som Gothia Cup binder mellan balansdagarna.

Enligt turneringens hemsida ska anmälningsavgifterna betalas senast 10 dagar efter anmälan och kostnaden för boende senast den 10 maj. Det skapar ett positivt kassaflöde då en stor det av utgifterna för turneringen rimligen uppstår senare, t.ex faktureringen för boendekostnaderna. Enligt årsredovisningen uppgår Häckens lönekostnader för de tillfälligt anställda under evenemangsveckorna till 8.5 miljoner kronor. Rimligen betalas dessa tillsammans med ca 3.5 miljoner i sociala avgifter i efterskott. Det vill säga efter att de anställda har utfört jobbet.

I balansräkningen,  per den sista december brukar Häcken ha cirka 12 miljoner kronor för förutbetalda intäkter för Gothia Cup. Hur övriga inbetalningar och utgifter ligger under årets lopp kan vi bara spekulera i men det förefaller inte som att turneringen binder särskilt mycket rörelsekapital.

Att kunna ta betalt långt innan man levererar en tjänst är alla företags dröm. Inte minst bland svenska fotbollsklubbar där man under i stort sett under hela första kvartalet generellt mest har utgifter. Man åker på träningsläger, betalar löner till spelarna för att sedan kunna börja ta betalt när allsvenskan startar, under det andra kvartalet. Likadant under det fjärde kvartalet då det inte spelas särskilt många matcher. Svensk Elitfotboll (SEF) betalar ut TV- och andra centrala pengar fyra gånger per år.

En del klubbar finansierar sig genom att sälja säsongskort till nästa säsong. Andra kanske säljer och fakturerar sina sponsorer direkt. Det finns de som tar kortfristiga lån.

Mats Enquist, generalsekreterare i SEF, berättade nyligen för Göteborgs Posten att klubbarna ibland väljer att belåna dessa bidrag för att förbättra likviditeten*.

– Klubbar som har bra kontakt med finansbolag kan gå till dem och fråga om att få låna pengar som sedan betalas tillbaka när SEF-bidragen betalas ut. Klubbarna får då pengarna snabbare. Sedan skickar de ett uppdrag till SEF att när vi ska betala ut pengarna så ska de gå till finansbolaget i stället. Finns det bara ett styrelsebeslut på det så är det inga problem.

Faktum är att Häcken med sin stora kassa skulle kunna facilitera denna utlåning och på så sätt kunna tjäna pengar på sin balansräkning

Istället och paradoxalt nog finansierar andra fotbollsklubbar Häckens balansräkning. Detta genom att Häcken vid samtliga balansdagar under de senaste fyra har haft transferskulder för köpta spelarkontrakt. Visst låter det inte orimligt att Häcken genom direktbetalningar till sina motparter för spelartransfers borde kunna nå en bättre avkastning (genom ngt lägre transfersumma) än de 1.3 procenten som man i genomsnitt har haft på sina likvida medel under de senaste fyra åren?

Under de senaste fyra åren har BK Häckens avkastning på sitt totala kapital (räntabilitet) varit 2.9 procent, i genomsnitt. När det kommer till fotbollsklubbar så kan man motivera en svag avkastning med att klubbarna istället för profit – maximerar sportsliga framgångar. Föreningens genomsnittliga tabellplacering under den senaste fyraårsperioden är en sjundeplats.

BK Häcken är med andra ord just nu varken ett särskilt lönsamt företag eller en framgångsrik allsvensk fotbollsklubb. Den solida balansräkningen ger trygghet och möjligheter att investera. Vad det nu är värt när pengarna ändå inte sätts i arbete.

————————————-

* http://www.gp.se/gais-efter-tomas-andersson-måste-kunna-flyga-själva-1.12362146?

Mer frekventa europaframgångar – eller mindre utsvävningar

Malmö FF:s framgångar i Champions League 2014 och 2015 belönade föreningen med närmare 400 miljoner kronor i premier från Uefa. Det motsvarar närmare två normala årsomsättningar för MFF. Med normala menar jag ett 2017 där klubbkoncernen omsatte 231 miljoner kronor.

Pengarna från Champions League har gett Malmö FF möjligheter som ingen annan svensk fotbollsklubb har idag. Malmö FF har kunnat etablera en betydligt högre kostnadsnivå vilken har hjälpt föreningen att vinna titlar mer frekvent, gå längre i europacuperna och på så sätt kan man jaga in intäkterna. Så här skriver föreningen i sin årsredovisning som publicerades igår:

Till följd av medvetna och riktade investeringar och satsningar ligger kostnaderna i dagsläget på en högre nivå än vad som skulle vara möjligt i avsaknad av Europaintäkter eller spelarförsäljningar. Investeringarna beror på medvetna beslut och finansieras genom det kapital som har byggts upp av tidigare års extraordinära intäkter. Med vårt nuvarande egna kapital kan den ekonomiska planeringen hantera underskott enskilda år som balanseras av överskott andra år. Däremot måste kostnaderna även fortsättningsvis hållas under kontroll. För att säkerställa föreningens långsiktiga ekonomiska stabilitet och därmed sportsliga och sociala framgångar är långsiktig ekonomisk balans alltjämt av avgörande betydelse.

Nu när bokslutet för 2018 är klart så kan det vara en god idé att sammanfatta de tre senaste säsongerna. Åren efter Champions League, 2016 till 2018.

Malmö FF koncernens periodiserade resultat efter skatt för denna treårsperiod blev 41 miljoner kronor. Ni som läser den här bloggen frekvent känner säkert till att resultaträkning och kassaflöde inte är samma sak. En kassaflödesanalys visar hur och hur mycket pengar som de facto har kommit in eller ut i kassan.

Till exempel ingår inte amorteringar av lån i resultaträkningen. Förvärv av spelarkontrakt aktiveras på balansräkningen och skrivs av över kontraktstidens längd (den årliga kostnaden i resultaträkningen) samtidigt som en stor del av kostnaden för förvärvet betalas direkt.

Så hur har Malmö FF:s kassaflöde varit under de senaste tre åren?

Jag har delat upp kassaflödet i olika kategorier:

-Det positiva kassaflödet består av det rörelseresultat som Malmö FF har genererat, exklusive av- och nedskrivningar, finansiella kostnader och skatt. Inklusive förändringar i rörelsekapitalet.

-Det negativa kassaflödet består av investeringar och utgifter som inte ingår i rörelseresultatet.

Figuren visar storleken på respektive kategori.

mffcashflow
Datakälla: MFF årsredovisningar

Den första stapeln visar Malmö FF:s nettokassaflöde under de tre åren 2016 till 2018. Det är negativt. Föreningen har betalat ut 66 miljoner kronor mer än det man har fått in.

Nästen hälften av utgifterna har gått till andra klubbar för köpta spelarkontrakt. Malmö FF har köpt de resterande 25 procent av aktierna i stadion och har sedan investerat närmare 30 miljoner i den. Man har amorterat närmare 50 miljoner på fastighetslånen och andra långfristiga skulder som per den sista december 2018 uppgick till 200 miljoner kronor.

Med en kassa på 218 miljoner kronor är det negativa kassaflödet hanterbart, för närvarande. Samtidigt kan en sådan utveckling inte fortsätta i all evighet. Man slipper förvisso köpa aktierna i stadion igen. Å andra sidan kommer det att uppstå renoveringsbehov och därmed behov på ökade investeringar i materiella tillgångar.

Det framtida kassaflödet kan Malmö FF förbättra i första hand genom ökade intäkter från europaspelet alternativt bibehålla nuvarande framgångarna, men med mindre utgifter. Det fungerar naturligtvis också med ökade intäkter från europaspelet men med mindre spenderade pengar.

Kassaflöde på årsbasis:

2016: -45.5mkr

2017: -51.7mkr

2018: +30.5mkr

Fotbollsekonomin i Europa del 2 – Fotbollspyramiden idag inte mindre fragil än 2008

Det är högkonjunktur i den europeiska fotbollen. Intäkterna växer och priserna på spelartransfers har skjutit i höjden. Enligt Uefas årliga analys över klubbkollektivets finansiella hälsa redovisade det för första gången sedan Uefa började monitorera klubbarnas finanser en vinst på den nedersta raden.

Efter år av förluster, har de verkställande ledningarna i europeiska klubbarna till slut ändrat sitt beteende?

Den första figuren visar det samlade resultatet på nedersta raden under perioden 2006-2017. Den visar också storleken på intäkterna respektive kostnaderna. Jag har adderat en trendlinje baserat på två års rullande medeltal. Jag har också markerat tillfället för starten på den globala finanskrisen och införandet av Uefas finansiella regelverk (Uefa Financial Fair Play, FFP).

Vi ser att intäktstillväxten bromsade in under 2009 till 2011 samtidigt som kostnadstillväxten behöll samma takt fram till 2010. 2012 började intäkterna att återigen ta en större fart upp. Så också kostnaderna. 2017 redovisade kollektivet en resultatförbättring på €800 miljoner och visade för första gången svarta siffror. €740 miljoner av de €800 miljonerna kommer från resultatet hos Premier League kollektivet.

UEFAPNL
Figur 1

Den andra figuren visar fördelning bland olika kategorier mätt i storlek på vinst/förlust-marginal. I ett urval med närmare 700 klubbar handlar det med andra ord om ca 10 klubbar som har gått från röda siffror till svarta. Också när det kommer till storleken på vinstmarginaler så är skillnaden marginell.

breakeven
Figur 2.

I det förra blogginlägget skrev jag om transferinflationen och hur den påverkar klubbarnas resultat. Figur tre visar hur klubbkollektivets rörelsemarginaler före nettot från spelartransfers är fördelat. Här ser vi något fler antal klubbar som har ett negativt rörelseresultat och det skiljer också lite mer i marginalkategorierna. Åt det negativa hållet. Det är naturligt givet att klubbledningarna spenderar transfervinsterna för att försöka nå större sportsliga framgångar. Transfervinsterna blir rörelsekostnader vilket försämrar rörelseresultatet före transfernetto, förstås.

operating profit
Figur 3. *resultat före transfernetto

Figurerna ovanför indikerar på att de verkställande ledningarnas beteenden inte har förändrats och de vill fortfarande vinna matcher i första hand. De engelska klubbarnas beteende efter överenskommelsen om begränsningen av spelarlönetillväxten ger stöd till det påståendet. De sparade pengarna gick I första hand till spelartransfersystemet istället för klubbägarna.

Har klubbkollektivets balansräkningar förändrats? Uefa har monitorerat de mätt i tillgångar 20 största ligakollektiven (Sverige inkluderat). Uefas definition av “net bank debt” är bankskuld samt annan kommersiell skuld minus kassan. “net transfer debt” är skulder minus fordringar spelartransfers. Net equity är totala tillgångar minus skulder, det vill säga eget kapital.

balancesheet
Figur 4.

Figur fyra visar hur kollektivets samlade balansräkning har utvecklasts. De mindre pajdiagrammen visar fördelningen på  liganivå. (I och med att Uefa inte visade det egna kapitalet på liganivå utan enbart aggregerat så fick jag approximera baserat på det som fanns på liganivå: Det totala kapitalet (tillgångar) samt nettoskulder).

Vi ser att nivån på nettoskulderna är mer eller mindre oförändrad och det egna kapitalet har ökat relativt mycket. Den inklistrade figuren visar bidraget till ökningen av det egna kapitalet. Till största del handlar det om tillskott från klubbarnas ägare.

Det är med andra ord i finansieringen som vi rimligen hittar beteendeförändringen. Innan Uefas finansiella regelverk trädde i kraft – och när klubbägarna tillförde kapital – så bokförde de tillskottet som en skuld, ofta kallad “soft debt” i och med att den generellt var räntefri.

På senare tid har ägarkollektivet börjat bokföra tillskotten som aktiekapital (eget kapital/equity). Rationalen bakom den gamla regimen med “soft debt” misstänker jag har att göra med prioriteringen vid händelse av insolvens – där skuldägarna prioriteras och aktieägarna kommer sist. Rationalen bakom det förändrade beteendet tror jag har att göra med det faktum att Uefas finansiella regelverk tillåter högre underskott i resultaträkninen villkorat att ägarna tillför eget kapital.

Att det fortfarande tillförs mycket kapital från ägarna, trots kraftigt förbättrade resultat kan bero på att de förbättrade resultaten drivs av spelartransfers och den periodisering av kostnader för den som jag beskrev i mitt föregående blogginlägg.

En annan observation är att Premier League kollektivet har mer än en tredjedel av kollektivets egna kapital. De 15 ligorna bakom de fem största har tillsammans närmare hälften av kollektivets skulder men cirka en tiondel av det egna kapitalet.

En rimlig slutsats är att den globala högkonjunkturen har förbättrat finanserna inom den europeiska fotbollen. Den ökade konkurrensen på köpsidan av sändningsrättigheterna har accelererat TV intäkterna och de engelska klubbarnas kartell och den kraftiga transferinflation som den förde med sig har berikat fotbollspyramiden efter flera jobbiga år som följde finanskrisen.

Klubbarnas verkställande ledningar ser däremot inte ut att ha ändrat beteende och nästa “chock” i ekonomin som orsakar att intäktstillväxten saktar in kommer att leda till ökade underskott hos klubbkollektivet samt fler krisrubriker i media. Klubbkollektivet är sårbara mot en minskad likviditet i transfermarknaden.

Vi vet ännu inte vilken som blir den utlösande faktorn till en avtagande intäktstillväxt, eller när den kommer. Men den kommer, förstås. Av erfarenhet vet vi om att det tar längre tid att korrigera kostnaderna än vad det tar för intäkterna att minska. Dels är den enskilt största kostnaden – spelarlöner – kontraktsbundna över flera år, dels tror klubbledningarna inte sällan att intäktsminskningen är ytterst temporär och väntar med att börja spara. Den sportsliga ambitionen vill bibehållas.

Kommer fotbollen att gå under?

Trots de stora svarta rubrikerna när det såg som värst ut i böckerna, spelades det fortfarande en fantastisk fotboll och vanns titlar, mer eller mindre av samma klubbar som idag.

I Sverige redovisade 11 av 16 klubbar röda siffror i sina respektive bokslut för 2012 och 13 av 16 gjorde likaså under 2013. Mjällby, Öster och Brommapojkarna var de som redovisade positiva resultat det året och den accumulerade förlusten för det allsvenska kollektivet under 2012 och 2013 blev 95 miljoner kronor. Vi kommer nog alla ihåg de svarta rubrikerna.

Det tilltrots spelade två svenska klubbar gruppspel i Europa League under 2012 och 2014 såg vi ett svenskt lag ta sig till Champions Leagues gruppspel, för första gången på väldigt länge.