Allsvenskan mer jämlik idag än för fem år sedan

BK Häcken vinner allsvenskan 2022. Grattis!

De senaste fem åren har allsvenskan haft fyra olika mästarlag. Det är en väldigt rik mångfald och skulle kunna jämföras med polska Ekstraklasa, norska Elitserien och danska Superligan, ekonomiskt relativt jämförbara ligor som alla tre har haft tre olika mästarlag under den senaste femårsperioden.

Det delas ut totalt femton topp tre placeringar under en femårsperiod. Åren 2013 till 2017 delades dessa mellan fem olika föreningar. Mellan 2018 och 2022 har sju olika föreningar vunnit en topp tre placering.

Efter säsongen 2019 pratades det mycket om att allsvenskan hade blivit mycket skiktad och skulle komma att domineras av ett fåtal lag. En mänsklig reaktion efter en extrem säsong där de fyra högst placerade lagen hade vunnit onormalt mycket poäng. Distributionen av poäng har sedan dess kommit ner till normala nivåer som ligger i linje med den långsiktiga trenden – en mycket svagt ökande ojämlikhet.

För att mäta hur jämlik distributionen av poäng är, har jag approximerat fram den så kallade Gini-koefficienten. Gini-koefficienten har ett värde mellan 0 och 1. 0 betyder att alla lag skulle vinna exakt lika många poäng (total jämlikhet). 1 betyder att ett enda lag skulle göra det omöjliga och vinna alla poäng och de andra inte en enda (total ojämlikhet). För att mäta trenden över tid har jag dels använt mig tre års glidande medeltal samt en regressionslinje.

En kan undra vad som gjorde säsongen 2019 så extrem. Kanske var det bara slumpen? Kanske beror det på att de föreningar som placerade sig högst i allsvenskan det året redan hade tagit höjd för det kommande och mycket större centrala intäktsbenet som skulle komma att träda i kraft 2020 (media och spel)? Det hade trots allt varit känt sedan början av 2017.

När de nya centrala intäkterna väl kom så var de till en större nytta för de övriga föreningarna. Dels på grund av att distributionen av de centrala intäkterna (Gini 0.1) är mer jämlik än distributionen av intäkterna från publik och sponsring (Gini 0.3) och dels på grund av en avtagande marginalnytta. De nya centrala pengarna var till en större nytta för mindre bevandrade föreningar än för de mer rika.

En sista reflektion. Under femårsperioden 2013 till 2017 vann Malmö FF fyra av fem mästerskap och AIK slutade på en topp-3 placering alla fem åren. Båda lagen gick också in i 2018 rikare än någonsin. Tillsammans hade de närmare 70 procent av allsvenskans samlade egna kapital.

Mellan 2018 och 2022 har Malmö FF vunnit två mästerskap av fem möjliga och AIK har förvisso vunnit ett SM guld men inte placerat sig på en topp-3 placering vid fler än ytterligare ett tillfälle.

Många använder eget kapital som en proxy för förväntade resultat. Men det är ett förhållandevis irrelevant nyckeltal för det ändamålet. Eget kapital är en del av den högra sidan i en balansräkning. Sidan som visar hur den vänstra sidan, det vill säga tillgångarna är finansierade. Hur väl en förening organiserar sina tillgångar är rimligen mer avgörande för resultaten än hur de finansieras. Kanske borde vi ägna mindre tid åt att räkna pengar och istället intressera oss mer för hur de används och vad det beror på att det ger olika resultat över tid.

Inför nästa säsong har vi en Allsvenska som sportsligt inte bara är mer jämlik än vad den var för fem år sedan men där känslan är att den är mer oförutsägbar än på mycket länge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s