UEFA FFP – Lessons learned from French mediocracy

Så sent som för ett par månader sedan uppmärksammades det franska kontrollorganet, Direction Nationale du Contrôle de Gestion (DNCG) som bildades 1984 och som hårt reglerar de franska fotbollsklubbars finanser. Den franske UEFA presidenten Michel Platini har också uttryckt att UEFA har haft DNCG som ett föredöme när man utvecklat UEFA Financial Fair Play.

Därför tyckte jag att det var lite roligt DNCG nyligen släppte sin rapport för de franska förstaligaklubbarnas ekonomier säsongen 2009/10. Resultaten är slående där den absoluta majoriteten av klubbarna visade röda siffror som totalt uppgick till €130 miljoner vilket var fyra gånger så mycket som säsongen innan.

Jag skulle vilja ställa tre hypoteser.
1) Regleringar får inte misskötsel att försvinna. Vem kunde tro något annat? Regleringar tillåter bara mismanagement att fortgå under en längre tid. Till slut blottas det dock vilket även får avtryck inom fler nyckeltal än de som kan hittas i ligatabellen. I dagens Premier League finns bara 8 av de 22 lag som startade ligan 1992 och vi har sett en utslagning där dåligt management har straffats rejält och bra har belönats. Av de 20 klubbar som 1992 spelade i den högsta franska ligan återfinns idag hela 14 stycken i League 1. Denna ostraffade mediokerhet orsakar en enorm välfärdsförlust där supportrarna får dras med dåliga processer under en betydligt längre tid än vad fallet hade varit annars. 2004 gick italienska Napoli i konkurs och startade om i de lägre divisionerna. Bara sju år senare och rensat från gamla synder nosade man på mästerskapstiteln i en sedan tidigare hårt segmenterad marknad. Napolis fall var onekligen en kreativ förstörelse.

Regleringar löser inte problemen, däremot bakbinder de klubbarna som själva inte får välja helt fritt hur man ska kunna bli ett turn-around-case. Först uppmuntrar regelringarna dåligt management för att sedan begränsa eventuella efterträdares möjligheter. Det franska kontrollorganets straff som man kan dela ut är, ban on recruitment of new players, recruitment of players through a budget or a limited payroll, limits on the number of player transfers, relegation, prohibition of practicing sports, exclusion of the competitions. Det är faktiskt en betydande del av klubbarnas dagliga verksamhet som väl utfört kan bidra till att vända trenden.

2) Högre konkurrens. Så mycket som 57% av de franska klubbarnas intäkter kommer från sändningsrättigheter och fram till 2005 distribuerades de centralt sålda sändningsrättigheterna till ligans klubbar extremt jämlikt. 83% delades lika bland alla klubbar och resterande 17% baserat på sportsliga meriter (10%) samt exponering i TV (7%). En sådan fördelning gav en relativt liten exponering mot merit-risken. 2005 förändrades denna distributionsnyckel till till 50-30-20 där en betydligt större del av pengarna började distribuerades ut baserat på meriter.

När incitamenten att prestera bättre sportsligt ökade, ökade naturligtvis även incitamenten att investera. 2004 skilde det så mycket som 24 poäng mellan Lyon som vann ligan och Olympique Marseille som kom femma. Idag, med sex omgångar kvar av ligan skiljer det bara 9 poäng mellan ettan och femman. Det vi har sett är en förmögenhetsöverföring från klubbarnas resultaträkningar till ligans konsumenter som har kommit till tack vare en ökad konkurrens.


3) En stor del av förlusten har orsakats genom den lägre aktiviteten på transfermarknaden. De franska klubbarna har i brist på incitament (skrivit om det i detta inlägg) inte behagat sig att utveckla andra intäktskällor utan till stor del har förlitat sig på intäkter från spelartransfers och centrala avtal. Lyons profit från spelarförsäljningar minskade från €42 miljoner till €3 miljoner under 2009/10. En sådan kraftig exponering mot en enskild intäktskälla är mycket riskabel. När den franska ligan ska sälja sin enskilt största intäktskälla i form av sändningsrättigheter för perioden 2012 till 2016 kommer konkurrensen om förvärvet av rättigheterna vara mindre. Vivendi som äger franska Canal+ kommer att få agera prissättare då man mest sannolikt blir den enda kommersiella motparten efter att France Telekom har avvecklat sin sportkanal Orange Sport och inte kommer att delta i kommande auktion.
Ligan har därför startat en egen tv kanal CFoot, med syfte att minska effekten av den lägre konkurrensen.

10 reaktioner till “UEFA FFP – Lessons learned from French mediocracy

  1. Q1 är svåra, spelas (oftast ingen seriefotboll då. Noterbart är att personalkostnader är ner 3.5 mio jmfrt med q1 2010. Det är en ganska kraftig minskning framför allt med tanke på att truppen presterar bättre än 2010.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s