Regleringar i Premier League?

Förra veckan läckte det ut information (länk till artikel här) om att Premier League klubbarna ska diskutera en egen version av ett finansiellt regelverk i ligan på det kommande ägarmötet i september. Den största anledningen till initiativet torde rimligtvis vara de kraftigt ökade intäkterna från sålda sändningsrättigheter som träder i kraft från och med nästa sommar. Intäkterna från media förväntas att öka med mellan £30 miljoner och £60 miljoner per klubb, beroende på tabellplacering samt hur stor ökningen blir för sändningsrättigheter som säljs till de dryga 200 TV bolag utanför de brittiska öarna som äger rätterna.

Det finns en risk att den mycket kraftfulla intäktsökningen till stor del äts upp av en löneinflation där de spelare som redan idag spelar i ligan får uppleva kraftigt förbättrade kontraktsvillkor. Det skulle innebära högre kostnader utan att kvaliteten höjs nämnvärt.

Men saken är den att man inte löser klubbarnas problem genom finansiell reglering. En betydande anledning till överinvesteringarna är bland annat den ständigt ökade kostnaden för degradering. Denna kostnad blir högre för varje gång det sker en ökning i intäkterna från centrala avtal vilket klubbarna nu står inför.

En alternativ lösning skulle vara att kraftigt öka fallskärmsbetalningarna till degraderade klubbar samt ett borttagande av de home grown regler som sattes på plats för två år sedan. Den första mekanismen skulle minska incitamentet till överinvesteringar eftersom intäktsbortfallet inte blir lika kännbart. Den andra mekanismen ökar utbudet av talang vilken skulle dämpa löneinflationen genom att skapa förutsättningar till en kvalitetsökning (mätt i talangenheter).

Men så har vi de klubbindividuella motiven och drivkrafterna också. Genom att påverka de ekonomiska samt juridiska förutsättningarna kan klubbar förbättra sin konkurrenskraft samt möjligheter att tjäna pengar.

Det är inte klart om vilka klubbar som har tagit initiativet i frågan. Förra veckan uttalade sig Liverpools ägare John Henry om att han ansåg att ligan var mogen för att aktivera finansiella restriktioner. Framför allt eftersom mycket talade för att Uefa:s egna FFP projekt förefaller tandlöst. Det är inte helt otänkbart att det är de klubbar som ägs av amerikaner som i första hand är de som på ett eller annat sätt driver frågan. Dels har ägarna erfarenhet av cap management från sitt hemland och dels är deras klubbar de som troligtvis gynnas mest av en reglering. Alla har relativt höga intäkter i förhållande till de övriga lagen i ligan men inte alla har en tabellposition som motsvarar storleken på intäkterna. Och även om det beror på att de själva inte är tillräckligt duktiga och effektiva, så skadar det naturligtvis inte att begränsa konkurrenternas möjligheter att investera.

Vi vet sedan tidigare att ligans VD Richard Scudamore är emot regleringar. För mindre än tre år sedan föreläste han i Asien och avrådde de österländska klubbarna från att införa lönetak. I slutändan är det dock klubbarna själva som bestämmer och det räcker att 7 av 20 klubbar röstar emot ett förslag för att det inte ska genomföras.

Åtminstone två toppklubbar borde idag ha tillräckligt stora incitament att rösta nej till en finansiell reglering. Kanske finns det fler klubbar i ligan som finner finansiella regleringar som icke fördelaktigt för dem. Men kanske kan amerikanerna liera sig med de mindre klubbarna genom att gå med på större fallskärmsbetalningar mot att förslaget röstas igenom.