För ett par veckor sedan utsåg The International Centre for Sports Studies (CIES) Ajax fotbollsakademi till den mest produktiva i Europa. Trots det är den anrika holländska storklubben idag långt ifrån de stora arenorna. 1995 var Ajax högst rankat av alla lag. Mätt i Uefa koefficienten. Idag återfinns man först på en 31:a plats.

Tidigare under veckan blev det klart att Real Madrid, Barcelona och Bayern München avancerade till semifinalerna i Champions League. Mätt i intäkter är det tre av de fyra största fotbollsklubbarna i världen. Dessa tre klubbar spelade var också med i förra årets semifinaler. I ett tidigare blogginlägg kan vi se att de fyra resursstarkaste klubbarna har ökat sin marknadsandel i fotbollslandskapet. Deras intäkter ökar snabbare än alla andras gör. Rimligen återspeglas det på fotbollsplanen. 

Dessa observationer illustrerar konsekvenserna av både en avreglering men också en kvarvarande reglering i hur fotbollen organiseras.

I och med att spelarmarknaden avreglerades 1995 och spelare tilläts röra sig fritt över gränserna så skapade det goda förutsättningar för ett fåtal länder i Europa och dess ligor att suga till sig de bästa spelarna. I samband med TV revolutionen under 90 talet gynnades de ligor vars länder hade en stor befolkning som var förhållandevis rik. Ju fler hushåll desto större var den inhemska TV marknaden. Mätt i pengar. 

Problemet för Ajax var att man spelade i den holländska ligan som är knuten till en liten TV marknad i Europa. Skulle Ajax kunna byta ligasystem fritt och hade flyttat till Premier League så hade man mest sannolikt än idag varit en stormakt inom klubbfotbollen. Av kulturella och traditionella skäl fungerar inte det. Det är dessutom inte tillåtet.

Fotbollen i Europa har med andra ord en avreglerad arbetsmarknad men en reglerad produktmarknad. Det betyder att det inte spelar någon roll vilken klubb som producerar talangen. Talangen flyttar till de klubbar och ligor där resurserna finns. Producenten av talangen stannar kvar på samma nivå så länge inte nya resurser tillförs.

Idag står dock fotbollen inför en ny stor utmaning. Den största sedan TV revolutionen. I och med att världen utanför Europa växer och bli rikare så har det skapats mer resurser att konsumera fotboll i de nya ekonomierna. Det har gett ett fåtal klubbar i Europa stora möjligheter att kapitalisera sina varumärken på den globala marknaden. Ett exempel på det är Manchester United vars nya tröjsponsoravtal med Chevrolet ökade i värde från £20 miljoner per säsong till £50 miljoner. 

Manchester United är en av det fåtal klubbar som kan klassas som globala klubbar. Det stora problemet är att dessa klubbar spelar i ligor där de möter lokala klubbar vars resurser blir underlägsna i och med denna trend. Och gapet ökar hela tiden. I La Liga har Barcelona och Real Madrid seglat iväg och har idag fyra gånger så stora resurser som nästkommande lag. Situationen i Spanien är ohållbar på längre sikt. Oavsett om man centraliserar försäljningen av sändningsrättigheter eller ej. Det finns inte tillräckligt många klubbar som kan vara eller bli tillräckligt konkurrenskraftiga för att mäta sig med topplagen. Så ser det ut i flera ligor idag.

Uefa:s nya finansiella regelverk kommer mest sannolikt att ha en effekt som cementerar de globala klubbarnas dominans. I Champions League och i det nationella ligaspelet. Men det kan kanske undvikas till en viss gräns. Om produktmarknaden avregleras.

I Ryssland och Ukraina har flera oligarker investerat sina pengar i fotbollsklubbar. Det med syfte att göra dem konkurrenskraftiga på den internationella arenan. Uefa:s regelverk sätter dock stopp för detta. Ryssland och Ukraina är fortfarande förhållandevis fattiga länder som saknar kapacitet att finansiera tillräckligt många inhemska klubbar för att det ska finnas en konkurrenskraftig liga. Som en reaktion på det har det börjat pratas om en gränsöverskridande liga i Ryssland och Ukraina. Med Gazprom i ryggen. 

Det återstår att se hur detta förslag tas emot av Uefa. Frågan är ganska intressant. Tittar man på saken från ett EU rättsligt perspektiv så ska det rimligen vara tillåtet för klubbar att bedriva sin verksamhet i vilket medlemsland de än önskar. Det hävdar i alla fall Glasgow Rangers VD Charles Green som menar att man inom fem år kommer att spela i det engelska ligasystemet. Oavsett vad FA har att säga om det.

Det är naturligtvis omöjligt att säga hur ett framtida landskap skulle kunna komma att se ut. Kanske skapas det flera nya ligor centralt. Dit man kommer att försöka locka utvalda klubbar. Kanske skapar klubbarna själva egna ligor. Kanske kommer klubbar att söka sig till andra länders ligor. Jag skulle kunna tänka mig att Legia Warszawa och Wisla Krakow kan ta steget österut till den ryskukrainska ligan. Lech Poznan och Lechia Gdansk går in i den tyska ligan. Barcelona och Real Madrid lämnar Spanien för Frankrike där de får sällskap av ett par italienska lag. Samtidigt som de tre största klubbarna i Portugal entrar den spanska ligan. I Norden kan jag tänka mig att FC Köpenhamn söker medlemskap i Allsvenskan dit även Rosenborg kommer. Kanske också något lag från Finland och de baltiska länderna.

Så. Vad talar för en sådan stor förändring? Det finns enorma kulturella och traditionella hinder för detta. Idag. Men det är långt ifrån omöjligt att vi kommer till ett läge där dagens format blir för förutsägbart. Samtidigt förändras världen. Om vi tittar tillbaka till 80 talet. Vad var det det som talade för att Uefa Champions League skulle komma att ersätta Europacupen för mästarlag? 

Då kom denna förändring som en reaktion på att ledande klubbar hotade att starta en egen liga. En liga där de bästa spelarna ställs mot varandra. Som kunde generera mycket högre intäkter till de största klubbarna. Genom att grunda Champions League så kunde Uefa behålla makten i Europa och samtidigt skapa större resurser till de största klubbarna. Uefa kommer sannolikt att utmanas fler gånger. Den kommersiella fotbollen är mycket ung. Den har betydligt fler år framför sig än vad den har lagt bakom. Samtidigt möts Uefa och de europeiska klubbarna av en framtid där konkurrerande förbund och klubbar i de nya ekonomierna kan komma att vinna mark. Och makt.

Det finns en alternativ lösning. Men bara på papperet. Den går ut på att reglera arbetsmarknaden igen. Förstås. Att begränsa antalet utländska spelare till ett minimum skulle över tid jämna ut landskapet. Denna förändring kan dock inte ske i praktiken. Det stora globala publikkollektivet vill inte se duktiga fotbollsspelare som är utspridda över hela Europa. Även om tävlingsbalansen skulle förbättras. För hade man velat se en bättre tävlingsbalans så hade Uefa Europa Leagues sändningsrättigheter och publikintäkter varit betydligt högre än det mycket mer förutsägbara Champions League. En sådan reform inom Uefa skulle därför skapa utrymme för privata alternativ. Privata aktörer som helt enkelt kan starta gränsöverskridande ligor dit de skulle locka över antingen redan etablerade klubbar eller de bästa spelarna.

Vilket alternativ tror ni att de som idag sitter på makten och resurserna väljer?

• Okategoriserade