Några utestående frågor:

Det stora problemet är dock att 20 miljoner kronor inte kommer att räcka för att täcka framtida förluster. Förlusten för driften av Nationalarenan är idag på lite drygt 200 miljoner årligen. Även om Lagardère troligen kommer att driva arenan mer effektivt så är det mycket naivt och tro att de gör det så pass bra att resultatet förbättras tillräckligt mycket. Enligt denna artikel är industrinormen att det krävs åtminstone 200 intäktsdrivande evenemang per år för att överhuvudtaget kunna närma sig lönsamhet. Det är ren utopi. Det hade det varit även om Nationalarenan hade varit den enda nya arenan i Stockholm, förstås. Det räcker med att titta på hur mycket SGA Fastigheter går med förlust årligen, och hur mycket förlusten minskade i och med att det mer effektiva AEG tog över driften av Globenarenorna.

Precis som Dan Persson på Idrottensaffarer.se så tror därmed att den senaste affären med Lagardère bara är ett steg närmare en större omstrukturering av fastighetsaffären. Precis som förbundets affär med Folksam var.

För det Folksam gjorde är att de för 100 miljoner kronor köpte preferensaktier i det nya samägda bolaget Cooperante AB. Preferensaktien ger Folksam företräde till den utdelning (företrädet gäller utdelning upp till 100mkr plus ackumulerad ränta) som Cooperate kan få från Arenabolaget i Solna (fastighetsbolaget) för sitt 11 procentliga aktieinnehav i det. Alltså handlar det om lite drygt 1/10 av arenafastighetens vinster.

Vi kan därmed förvänta oss fler presskonferenser och mediauppbåd också i framtiden.

Men när lugnet till slut väl har lagt sig är ett inte helt otroligt scenario att förbundets balansräkning ser ut ungefär som under de sista åren av Råsunda-eran. Resultatet skulle då bli att förbundet kan tjäna mer pengar som hyresgäster på Nationalarenan än vad man gjorde som ägare av Råsunda och marken den stod på. Lyckas man med det så finansieras hyresaffären genom avyttring av ägandet av Råsundamarken.

Blir utfallet som sådant så bör debatten handla om alternativkostnaden. Det vill säga, hade Råsundamarken kunnat användas på ett bättre sätt av förbundet. En inte helt okomplicerad frågeställning eftersom det var mycket politik inblandat längs processen.

Samma diskussion behöver nog tas från skattebetalarnas perspektiv. Politikerna menar förstås att Nationalarenan skapar tillväxt och arbetstillfällen i Solna. Det är sant. Men det är också sant att all näringsverksamhet skapar detsamma. Så detsamma gäller alternativkostnaden även i detta fallet. Hade skattebetalarnas pengar kunnat investeras i andra aktiviteter i kommunen som hade kunnat göra större nytta? Den som inte tycker det bör nog börja med att ställa sig frågan hur alla de städer runt om i världen som inte har byggt nya arenor har kunnat växa? Men innan man tar den diskussionen så ska vi kanske vänta på hur stor notan för skattebetalarna blir till slut. För erfarenheten från arenavärlden säger att det nästan alltid är skattebetalarna som i slutändan får betala. Varför skulle det bli annorlunda i detta fallet?