Författare: den osynliga handen

Imponerande fotbollsekonomi tog IF Elfsborg tillbaka till positionen som storstadsutmanare

IF Elfsborg redovisade ett positivt resultat på 36 miljoner kronor för 2021. Imponerande och en funktion av flera års arbete.

Det som imponerar mest är sättet på vilket föreningen har navigerat i en period med vikande kommersiella intäkter, alltså intäkter från publik, sponsorer och SEF (media och spel).

Jämfört med två andra konkurrenter som har upplevt en liknande kommersiell trend så har Elfsborg klarat sig bäst med inte mer än tre säsonger av sportslig kräftgång med två åttondeplatser samt en tolfte plats.

Den första figuren illustrerar utvecklingen av truppvärdet samt de kommersiella intäkterna. Att öka truppvärdet i en krympande ekonomi är inget annat än en mycket imponerande bedrift. Elfsborg har gjort det genom att göra det man är bäst på – utbilda fotbollsspelare.

Datakälla: transfermarkt.com, årsredovisningar

Elfsborg har likt IFK Norrköping positionerat sig som en förening som specialiserar sig på utbildning av spelare. Det medför att man har en negativ balans från rekryterat truppvärde minus det värde som lämnar. Underskottet kompenseras med egen förädling av talang.

Om man analyserar hur truppvärdet har utvecklats över tid så finner man ett avvikande beteende säsongen 2013 där Elfsborg hade en positiv balans gällande rekryterat värde och det värde som lämnade. Orsaken är den satsning som Elfsborg gjorde på att försöka ta sig till Champions League.

”IB” ingående truppvärde, ”UB” utgående truppvärde, ”MV in” rekryterat värde, ”MV ut” värde som lämnar. Datakälla: transfermarkt.com

Att föreningen ansträngde sig finansiellt i sin satsning mot Champions League bekräftas om man läser de gamla årsredovisningarna.

Där finns information om hur IF Elfsborg på den tiden använde sig av ett balanserat styrkort där man mätte fyra nyckeltal. Säsongen 2013 är extraordinär med ett brott mot tre av nyckeltalen.

Satsningen följes av säsonger där man var tvungen att montera ner kostnader vilket märks på att väldigt lite värde kunde rekryteras samtidigt som mycket värde lämnade föreningen.

Under åren 2006 till 2013 hade föreningen sammanlagt två spelare inne på lån från andra klubbar. Mellan 2014 och 2019 lånade Elfsborg 10 spelare. Lånen underlättade arbetet att hitta tillbaka till en god balans i truppen under en tid av stora ekonomiska restriktioner men det blev samtidigt mindre egen materia att förädla.

Jag tycker Elfsborg är ett bra exempel på riskerna med att göra avsteg från sin strategi i ett försök att nå kortsiktig vinning. Organisationen hade ägnat flera år åt att specialisera sig på ett visst arbetssätt och blivit skickliga på det när man plötsligt började göra saker som man i själva verket saknar erfarenhet av.

Förutom behovet att balansera upp böckerna efter 2013 års ekonomiska resultat så hamnade Elfsborg rimligen också i obalans i ett trupperspektiv. Det tog Elfsborg cirka sex år att ta sig tillbaka till den position man hade för tio år sedan. Uefa Champions League erbjuder enormt berikande deltagarpremier, samtidigt som det förblindar.

En kan tycka att det var helt rätt att gå för det det optimala priset. Man får samtidigt inte glömma bort det värde som har gått förlorat i den brutna positiva trenden som föreningen upplevde på Uefas ranking för klubblag.

IF Elfsborgs väg tillbaka som storstadsutmanare i ett tillstånd av krympande kommersiella intäkter sätter också fingret på storstagslagens färdigheter att organisera sina respektive och betydligt större resurser. Faktiskt.

Datakälla: kassiesa.net

Talangfabriken

I min förra blogg tittade jag på hur Malmö FF bytte strategisk positionering efter säsongen 2015. Man gick från att vara en förädlingsorganisation till att bli produktorganisation.

En produktorganisation växer sitt truppvärde i första hand genom att rekrytera mer värde än vad som lämnar klubben. Detta förutsätter att klubben kan tjäna pengar på kunna exploatera produkten, det vill säga sin sportsliga framgång. Rationalen bakom Malmö FF:s val är rimligen att man förväntar sig att vinna allsvenskan majoriteten av åren i kombination med den höga rankingen som man har nått i Uefas tävlingar.

En förädlingsorganisation växer sitt truppvärde i första hand genom förädling och försäljning av talang. Andra fotbollsklubbar utgör således en viktig kundgrupp för en fotbollsklubb som specialiserar sig på talangförädling.

IFK Norrköping är ett bra exempel på en förädlingsorganisation. Föreningens kommersiella intäkter – det vill säga de från publik, sponsorer och centrala avtal (SEF$) – är avsevärt lägre än flera allsvenska konkurrenter. För att kunna konkurrera med dessa valde IFK Norrköping att specialisera sig på förädling. Man har gjort det med ett gott resultat där man under de senaste åren generellt har presterat bättre sportsliga resultat än flera konkurrenter med betydligt högre kommersiella intäkter och därmed bättre grundförutsättningar.

Följande figur visar storleken på de kommersiella intäkterna för ett urval av klubbar. Jag avgränsade tidsperioden till och med 2019 på grund av att 2020 och 2021 inte är representativa för normen på grund av pandemi. Siffrorna är aggregerade för åren 2016 till och med 2019. Siffran ovanför respektive stapel visar genomsnittlig tabellposition under perioden, avrundad till närmaste heltal.

Datakälla: Årsredovisningar

IFK Norrköpings kommersiella intäkter är ungefär en tredjedel av Malmö FF:s och cirka hälften av AIK:s och Bajens dito. Man kompenserar det genom att vara skickliga på att förädla talang och att ta betalt för det förädlade värdet.

”IB” ingående truppvärde, ”UB” utgående truppvärde, ”MV in” rekryterat värde, ”MV ut” värde som lämnar. Datakälla: transfermarkt.com

Mellan åren 2016 och 2019 har IFK Norrköping förädlat €12 miljoner i värde. Och för det €18 miljoner i värde totalt sett som lämnade klubben under de åren fick man 175 miljoner kronor för de spelarkontrakt som man hade sålt. Det är mer eller mindre full kompensation.

Notera: MV in/ut i figuren ovanför är inte transfer-fee utan det värde som transfermarkt.com värderar respektive spelare till.

Datakälla: Årsredovisningar

För en talangfabrik är en god försörjningskedja den enskilt viktigaste grundstenen. IFK Norrköping har en femstjärnig akademi, enligt SEF:s certifiering. Man har en väletablerad scouting i framför allt Norden samt ett nära samarbete med division ett föreningen IF Sylvia.

IFK Norrköping har också en tydlig truppstrategi där talangerna får mycket speltid. Spelare i det gröna fältet i figuren nedanför har dels blivit tillräckligt skickliga för att göra nytta på planen vilket bidrar till poäng dels är mycket attraktiva för andra klubbar att rekrytera. Sannolikheten är stor att klubben kan få bra betalt för sin förädling. Det är av största vikt att truppstrategin är konsekvent över tid.

Men för att allt arbete inte ska vara bortkastat så är hanteringen av spelarkontrakten helt avgörande. Långa kontrakt på unga spelare är vitalt för att det värdeskapande som man ägnar sig åt ska stanna i föreningen.

datakälla: transfermarkt.com

Är man som organisation tillräckligt skicklig så kan värdet på spelartruppen växa över tid genom vinsterna från talangförädlingen återinvesteras så att nivån på tillväxt-, värde- och den seniora kategorin av spelare stegvis kan höjas.

IFK Norrköping har haft en väldigt jämn värdeförädling med i genomsnitt ungefär €3.5 miljoner årligen fram till 2020 där den peakade. 2021 skedde ett stort fall.

Datakälla: transfermarkt.com

Under 2020 köpte IFK Norrköping loss kontraktet med Sead Hakšabanović som man tidigare lånade. Hans bidrag till värdeskapandet under 2020 var €3 miljoner och ytterligare €1.5 miljon under 2021, totalt €4.5 miljoner. Men kanske var den affären för stor för IFK Norrköping?

De kommersiella intäkternas bidrag till kapitalkostnaderna (avskrivningar på spelarkontrakt) är förhållandevis små i IFK Norrköping. Den affären hade varit mer rimlig samt mindre riskfylld i en allsvensk klubb med högre kommersiella intäkter.

Också avkastningen på investerat kapital (ROI) får antas ha varit betydligt lägre än på tidigare affärer som IFK Norrköping gjort tidigare, t.ex. kontraktet med Jordan Larsson. Antagandet utgår dels på den höga initiala investeringskostnaden dels med tanke på den höga avbränningen på försäljningen som gick till West Ham. Enligt Anders Norlen initierade genomgång av 2021 års bokslut på Twitter var resultateffekten 33 miljoner kronor på initial investering på 18 miljoner kronor, exklusive agentkostnader.

Det är förvisso profit men affären har bundit och binder fortfarande mycket kapital. Enligt årsredovisningen hade IFK Norrköping per 31 december fordringar på sålda spelarkontrakt som uppgick till 74 miljoner kronor, där försäljningen av Hakšabanović:s kontrakt sommaren 2021 rimligen utgör en stor del. Det är kapital som hade kunnat arbeta mer effektivt i andra spelarkontrakt under 2020, 2021 och uppenbarligen också 2022.

Tittar man distributionen av speltid så ser man att IFK Norrköping under 2020 hade en väldigt stor övervikt på värdekategorin. Kanske hade klubbens totala tillgångar arbetat bättre om man rekryterat senioritet och tillväxt istället?

Distribution av speltid, allsvenskan. Datakälla transfermarkt.com

Med det sagt så finns det idag fler riskfaktorer än tidigare år.

Kreditrisk i och med transferfordringar uppgående till 74 miljoner kronor.

Motpartsrisk – det är inget konstigt med transferfordringar i sig. Det är ett vanligt finansieringssätt vid handel med spelarkontrakt i Europa. De utestående fortdingar som de europeiska klubbarna har är däremot troligen bättre diversifierade, alltså man har fler motparter som man väntar på pengar från. IFK Norrköping började arbeta med transferfordringar så sent som 2020 och de utestående fordringarna är troligen koncentrerade till några enstaka få motparter.

Hur väl institutionerade är arbetsmetoderna? IFK Norrköping har under det senaste året haft en väldigt hög omsättning på personal i ledande positioner. Även om försörjningskedjan är etablerad och fungerar väl så behöver truppstrategin och organisationen av spelarkontrakt förbli konsekvent. I annat fall försvinner det skapade värdet från föreningen till andra intressenter. Skulle det hända så kan det få svåra konsekvenser.

Malmö FF – blir det något nästa steg?

Malmö FF presenterade ett fantastiskt bokslut för 2021. Mycket väntat i och med deltagande i Champions League vars premier uppgick till lite drygt 300 miljoner kronor.

Eget kapital drygt 600 miljoner kronor och likvida medel på drygt 400 miljoner kronor. Viktigt att ta med sig att dessa nyckeltal inte påverkar Malmö FF:s resultat på planen. Så länge dessa resurser inte arbetar. Jag minns den eviga diskussionen om Häcken förväntades att vara ett topplag eftersom de hade näst störst eget kapital i allsvenskan samt likvida meden som större än det egna kapitalet. Men de pengarna sattes inte i arbete.

Det finns framför allt två saker som sticker ut:

Malmö FF:s totala tillgångar uppgår till närmare 1.2 miljarder kronor. Stadion förstås, plus alla materiella tillgångar och inventarier som hör till står för 400 miljoner kronor. Det är inga konstigheter.

Däremot när det kommer till immateriella tillgångar – alltså förvärvade spelarkontrakt – så uppgår de till 50 miljoner kronor, 4 procent av totala tillgångar. I ett internationellt kontext är det är spektakulärt lite, faktiskt. Även om man skulle lyfta ut stadion och det som hör därtill från balansräkningen så kommer man inte över 10 procent.

Enligt senaste Uefa benchmark report säger aggregerade siffror från de olika ligorna att Malmö FF förvärvar mycket lite spelarkontrakt jämfört med sina peers. Klubbarna i Nederländerna ligger på i snitt 23 procent, Belgien 26 procent, Österrike 13 procent, Danmark 12 procent, Skotland 9 procent, Grekland 28 procent.

Klubbarna utanför Sverige är mycket mer sofistikerade när det kommer till handel med spelarkontrakt. Här i Sverige finns den en enorm dragningskraft till Bosmanfall.

Den andra saken är ökningen av personalkostnaderna. 2012 betalde Malmö FF 70 miljoner kronor i personalkostnader. 2015, det andra året i Champions League betalade man 135 miljoner kronor. 2021 uppgick personalkostnaderna till 242 miljoner kronor.

Det beror dels på att organisationen har vuxit, förstås. Men framför allt beror det på att Malmö FF har bytt trupp-strategi. Man har faktiskt gått ifrån den som gjorde klubben framgångsrik och som ledde till Champions League.

I början av 10-talet upplevde Malmö FF stora ekonomiska utmaningar. Stadion tog oerhört mycket resurser i anspråk och Malmö FF fick anstränga sig för att ställa en konkurrenskraftig trupp på planen. I 2014 års redovisning kan man läsa att Malmö FF – för att kunna finansiera spelarförvärv sommaren 2014 – lånade 8 miljoner kronor.

Man rekryterade ungt vilket man kan gissa sig till i följande figur där jag har analyserat Malmö FF med hjälp av data från transfermarkt.com.

IB är ingående värde är truppvärdet i januari 2011. UB201512 är truppvärde i december 2015 och UB202112 är utgående värde i december 2021. MV in är det totala värdet på de spelare som rekryterades under tiden mellan avstämningsperioderna. MV ut är det totala värde på de spelare som lämnade klubben. Inte transfer fee, utan det värde som transfermarkt.com har värderat respektive spelare till vid tidpunkten för övergången.

Under åren fram till 2015 lämnade betydligt mer värde klubben än vad som rekryterades in. Det beror rimligen på att seniora spelare ersattes med mer juniora som ännu inte hade hunnit öka sitt värde.

Under den tiden förädlade Malmö FF €22 miljoner samtidigt som man vann allsvenskan två gånger, tog sig till gruppspel i Europa League en gång och Champions League två gånger.

Under åren 2016 till 2021 har är värdet på de spelare som rekryterats varit större än värdet på de spelare som har lämnat. En helt annan strategi vilket syns i en helt annan profil på spelartruppen.

Värdeskapandet har minskat radikalt sedan dess. Det höga värdet på spelare in i kombination med de förhållandevis låga utgifterna för förvärv av spelarkontrakt förklarar de kraftigt ökade personalkostnaderna. Spelarnas värde går till spelarna istället för till andra klubbar.

Också följande figur är baserad på data från transfermarkt.com. Varje cirkel i den nedre grafen representerar en spelare som får sina koordinater baserat på speltid (andel av total möjlig) och ålder. Storleken på cirklarna visar respektive spelares värde. Den övre grafen visar summan av respektive tillgångsklass som utgörs av spelarnas kontrakt. Upp till 25 års ålder är kontrakten mer försäljningsbara och över 25 år mindre. Under 2015 var cirka 3/4 av truppvärdet allokerat till kategorin tillväxt och värde. Under 2021 är fördelningen ungefär 50-50.

Också här sticker Malmö FF ut.

Jag ser klubbar som tillämpar förädlingsmodellen i Europa och vissa är extremt viktade mot tillväxt och värde. Men till och med en klubb som FC Köpenhamn som är den ekonomiskt dominanta klubben på andra sidan sundet är mer viktade mot tillväxt och värde. Och de två senaste åren viktat om värdet i truppen mer vänsterut.

Om den nuvarande strategin fungerar?

Ja absolut. Om Malmö FF vinner allsvenskan 2022 så har man vunnit sju gånger på tio säsonger. Det är ungefär vad man ska förvänta sig givet hur resurserna är distribuerade i allsvenskan.

Och internationellt går det förhållandevis bra också. Malmö FF rider på den grund som den första strategin lade genom att ta klubben från en plats under 200 sträcket på Uefas ranking i början av 10-talet till en 104:e plats 2016.

Men strategin begränsar Malmö FF:s möjligheter att bli ännu starkare, sportsligt! En hög förädlingsgrad i en större ekonomi skulle ge en hävstång. En låg förädlingsgrad är en hög alternativkostnad.

Strategin fungerar också fram till den dag som andra klubbar i Sverige inser att det är bättre att arbeta med sin truppekonomi ur ett längre perspektiv och tjäna mer pengar på spelaraffärer än de kortsiktiga satsningarna i truppen som vi ser varje transferfönster på jakt efter premier från internationella cuper som man i slutändan ändå inte når. De pengarna når man först när truppen och truppvärdet blir tillräckligt bra.

Kanske är det det som krävs för att Malmö FF ska uppgradera sig själva och ta nästa steg?

AIK Fotboll – 10 årsperspektivet

AIK Fotboll AB startade den allsvenska rapportsäsongen. För en väl detaljerad analys av 2021 kan ni läsa Anders Norlen på twitter.

Jag blev nyfiken på om AIK:s beteende har förändrats under de senaste tio åren. Det har trots allt hänt väldigt mycket under den perioden på det allsvenska konkurrenslandskapet. Och det har faktiskt redan gått fem år sedan AIK sålde Alexander Isaks spellicens till Borussia Dortmund.

Så det är en ganska bra tidpunkt att göra en tidsserie och se hur försäljningen har påverkat AIK från ett konkurrenskraftperspektiv.

Strategi finans

Om man tittar på AIK:s resultat före skatt över tid så förefaller det tydligt att man strävar efter ett resultat som är i balans över tid men där man tillåter sig ha en kortsiktig varians. Den strategin har man varit konsekvent i under de senaste 10 åren, både för och efter Isak affären.

Det genomsnittliga resultatet före skatt över den senaste tioårsperioden är 3 miljoner kronor per år. Det har bidragit till att det egna kapitalet har vuxit från 25 miljoner kronor 2012 till 65 miljoner kronor 2021.

Isak affären bidrog till ett stort positivt resultat före skatt under 2017 för att sedan följas upp av tre år med negativa resultat om totalt ca 40 miljoner kronor innan man vände upp igen under 2021.

Strategi trupp

I sin senaste bokslutskommuniké nämner AIK sin strategi som är att lyfta fram spelare med hög försäljningspotential som ger avkastning till klubben att återinvestera i den sportsliga verksamheten.

Jag har skrapat data från transfermarkt.com och tittat på hur AIK:s rekryteringsstrategi har sett ut, 2013 till 2016 samt 2017 till 2021. Figuren visar förhållandevis väl hur AIK distribuerar sina resurser i rekryteringen. Staplarna visar det ”marknadsvärde” som har rekryterats inom respektive ålder där en låda i varje stapel representerar en spelare.

AIK har varit förhållandevis konsekventa i sin strategi. Man lägger merparten av sina resurser på att rekrytera seniora spelare som är 27 år och äldre, både före och efter Isak affären. Ca 70 procent av värdet kommer från rekrytering inom denna kategori.

Den stora skillnaden är att värdet på rekryterade spelare ökade från och med 2017. De fem åren 2012 till 2016 rekryterade AIK €16 miljoner värde. 2017 till 2021 rekryterade man värde motsvarande €22 miljoner.

Spelare med hög försäljningspotential som ger avkastning finansierar således rekrytering av seniora spelare samt deras personliga ersättning. Det återspeglas i figuren som visar utgifterna för sign-on som ökade kraftigt under 2018 till 2020 jämfört med tidigare år och man spenderade 42 miljoner kronor på sign-on.

AIK började inte ange hur mycket man betalar i sign-on förrän 2015 så tyvärr saknas data innan dess.

Utfall

De ökade utgifterna ledde till ett SM guld 2018 samt till en försämrad resultaträkning. Det är både en konsekvens av rekryteringsstrategin samt den finansiella strategin. Marginalkostnaden för seniora spelare överstiger generellt marginalintäkten.

De två åren efter guldet följdes av sämre resultat i allsvenskan vilket till viss del kan förklaras med ett misslyckat spelfilosofiskt experiment. De höga kostnaderna fortsatte att sätta press på resultaträkningen också under 2019 samt det första pandemiåret 2020.

Från ett internationellt perspektiv betalade sig inte kostnadsökningen. AIK har sjunkit ner till nivåer från mitten av 10-talet, mätt på Uefa rankingen.

AIK:s rekryteringsstrategi har givit konsekventa topplaceringar i allsvenskan över en längre tid. AIK är skickliga på att leverera sportslig output från den input man stoppar in.

Samtidigt har rekryteringsstrategin orsakat – bortsett Isak affären – att AIK har missat att profitera den brutala volymtillväxten som den europeiska transfermarknaden upplevde under 2015 till 2019. AIK har under de senaste säsongerna sålt spelarlicenser för betydligt mindre pengar än sina konkurrenter, svenska som internationella. Några av de klubbarna stöter man på i kvalen till Europacuperna. Andra använder pengarna till att idag köpa talang från allsvenskan.

Under de senaste fyra säsongerna 2018-2021 uppgick AIK Fotboll AB:s resultat från spelarförsäljningar till 77 miljoner kronor. Den femte rankade klubben i allsvenskan mätt i försäljning spelarlicenser tjänade 83 miljoner kronor, på tre säsonger, fram till och med 2020!

Flera klubbar har blivit mer förmögna under transferboomen. Om man tittar från ett konkurrensperspektiv så hade AIK Fotboll AB – om man räknar bort Malmö FF – 10 procent av de övriga allsvenska klubbarnas samlade egna kapital per sista december 2016, före Isak affären.

Per sista december 2017 hade AIK Fotboll AB drygt 20 procent av de allsvenska klubbarnas samlade egna kapital, exklusive Malmö FF.

Efter 2020 var motsvarande nyckeltal 9 procent. Eftersom AIK är först ute med årsredovisning för 2021 är det ännu oklart hur det nyckeltalet står sig här och nu. Flera klubbar förväntas redovisa starka resultat så det blir troligen inga signifikanta förändringar.

Den bilden bekräftas om man tittar från ett transfermakt.com perspektiv så kan vi se hur AIK:s truppvärde har förändrats över tid. Efter att ha toppat värdet i relativa tal 2018 och i absoluta 2019 har båda tillbaka till lägre nivåer. Om man mäter AIK:s värde som en andel av allsvenskans samlade truppvärde så har det försvagats åren efter guldet.

Vän av ordning undrar hur relevant transfermarkt.com värderingar är. Jag skulle säga att de är en ganska god indikation för hur sjön ligger.

Det finns ett starkt samband mellan klubbarnas truppvärden och intäkter inklusive transfers och det finns ett förhållandevist gott samband mellan truppvärde och sportsliga prestationer – över tid (figurer längst ner).

Framtiden

AIK går in i 2022 med en stark balansräkning. Men de är inte ensamma om det. Konkurrensen har blivit hårdare och finansiellt har Malmö FF distanserat sig ytterligare, vilket kommer att bekräftas när MFF presenterar sin årsredovisning inom en snar framtid.

Det ska bli intressant att se om AIK fortsätter på den inslagna vägen eller om man förändrar sitt beteende. Den inslagna vägen är ganska förutsägbar och spelar rimligen Malmö FF väl i händerna.

Dels så är Malmö FF så pass förmögna att de med lätthet kan överspendera sina konkurrenter. Dels så har Malmö FF en ranking i Europa som är överlägsen andra svenska klubbar. Det betyder att Malmö FF rent statiskt kommer att tjäna mycket mer pengar från Europaspelet under de kommande åren.

Transfermarknaden under pandemin – demografiskt tema

Det internationella januarifönstret stängde för ett par dagar sedan och efter totalt fyra transferfönster under pandemin kan det vara en bra tid att göra en avstämning av vad som har hänt på transfermarknaden.

Volymerna och antalet affärer har fallit kraftigt. Från närmare €8 miljarder säsongen 2019-20 till lite drygt €4.5 miljarder säsongerna 2020-21 samt 2021-22 (Figur1),

Figur1. datakälla: transfermarkt.com

Det som sticker är beteendeförändringen i vilken årskategori klubbarna har investerat sina pengar. Det har skett i två steg.

Säsongen 2020-21 kollapsade mer eller mindre affären med spelare över 25 år, framför allt i kategorin €30 miljoner och upp per transaktion. Denna kategori har snarare varit föremål för lån.

Säsongen 2021-22 var ökade transfervolymen markant, om man mäter på omsättningen enbart på yngre spelare. Med en omsättning som var €2-3 miljarder lägre än de tre säsongerna innan pandemin är det bara under 2019 som klubbarna har investerat mer pengar i 22-23 åriga spelare än vad som investerats i den ålderskategorin under nuvarande säsong (Figur3).

Närmare 20 procent av pengarna som klubbarna i de fem största europeiska ligorna har omsatt, investerats i spelare i 22 års åldern. Cirka hälften av investeringarna under säsongen 2021-22 har gjorts i spelare under 24 års ålder (Figur2).

Den demografiska förskjutningen indikerar att marknaden har en positiv framtidstro på att volymerna ska komma tillbaka.

Figur2. datakälla: transfermarkt.com
Figur3. datakälla: transfermarkt.com

Beteendet verkar ha varit temat över hela linjen i Europa.

För allsvenskans del har säsongen 2021-22 varit den enskilt bästa ur ett talangexportperspektiv (Figur4).

Och det är framför allt i den allra yngsta åldern som majoriteten av pengarna har mäklats (Figur5). Det har fallit mycket väl ut för klubbar som har haft mycket ung talang som har slagit igenom. Deras kontrakt har i första hand köpts av klubbar i länder som förädlar och säljer talang till Big5 kollektivet, vi känner igen Belgien och Nederländerna. Men även flera danska klubbar har varit opportunistiska och har dammsugit allsvenskan på tillgångar i ung ålder. Danmark är allsvenskans enskilt största exportmarknad under den europeiska säsongen 2021-22 (Figur6). Säsongen 2021-22 importerade danska klubbar talang från Sverige för mer pengar än vad man totalt har gjort åren 2010-2020.

Marknadstrender kommer och går. Det kommer rimligen en tidpunkt där spelare i åldern 21-23 upplevs som överprissatta högre upp i klubbhierarkin samtidigt som spelare 24-27 börjar upplevas mer prisvärda.

I så fall kommer vi kommer att uppleva en förskjutning tillbaka mot normen. Om mängden pengar i omsättning kommer tillbaka till gamla nivåer så ska det rimligen inte att påverka priserna på 22-23 åringar negativt. Däremot ska man kanske vara försiktig med att tro på att priserna kommer att öka för enskilt just den ålderskategorin.

För allsvenska klubbar kan det betyda att man återigen kan få göra fler bra affärer med kontrakt för spelare i spannet 23-25 år samtidigt som den relativa efterfrågan på talang upp 20 år minskar. Det bästa sättet att försäkra sig mot eventuella skiften är att skriva långa kontrakt med unga spelare och ha en åldersmässigt väldiversifierad trupp.

Figur4. datakälla: transfermarkt.com
Figur5. datakälla: transfermarkt.com
Figur6. datakälla: transfermarkt.com

Miljardregn över polska klubbar – men till vilken nytta?

På sin officiella hemsida har den polska regeringen nyligen (14 januari) publicerat att man med start 2022 och under en period av fyra år kommer att kasta totalt 700 miljoner zloty, motsvarande 1.6 miljarder kronor (PLN/SEK~2.3). på de mest populära polska elitlagidrotterna: fotboll, volleyboll, basket, handboll och ishockey.

Enligt uppgifter i media rör det sig – för elitfotbollens räkning – dels om ett infrastrukturellt bidrag på 150 miljoner zloty som betalas ut till klubbarna i de två högsta divisionerna under 2022 (PLN 6m respektive 2m vardera till klubbarna i första respektive andra divisionen). Det är medel som förväntas att användas till utveckling av infrastruktur, det vill säga träningsfaciliteter etc.

Däremot ska huvuddelen av bidraget betalas till de fotbollsklubbar som kvalar till de europeiska turneringarna. Fram till och med säsongen 2024-25 ska få dela på totalt sett 300 miljoner zloty, motsvarande cirka 700 miljoner kronor.

Vinnaren i den pågående säsongen av Ekstraklasa som koras i maj ska få 8 miljoner zloty. Silver och bronsmedaljörerna ska ska få 5 miljoner zloty vardera och cupvinnaren får 6 miljoner zloty.

Från och med nästa säsong ökar det årliga bidraget till 30 miljoner zloty (70msek) till vinnaren av Ekstraklasa, 20 miljoner zloty vardera till tvåan och trean samt 25 miljoner zloty till cupvinnaren.

Syftet är att med skattebetalarnas pengar stärka den polska elitlagidrotten i de europeiska turneringarna. Frågan är, vad är det värt?

För att sätta beloppen i en kontext så omsatte Legia Warszawa – den ekonomiskt största klubben – 120 miljoner zloty (270msek) säsongen 2018-19 (pre-pandemi) exklusive försäljning av spelarkontrakt, datakälla är Deloitte Polska.

Bakom Legia finns Lech Poznan och Lechia Gdansk med cirka 50 miljoner zloty i omsättning vardera (115msek). De ekonomiskt minsta klubbarna i Ekstraklasa omsätter mellan 10 och 20 miljoner zloty.

Medianomsättningen i Ekstraklasa låg säsongen 2018-19 på 32 miljoner zloty (73 miljoner kronor) vilket faktiskt var ganska exakt lika mycket som medianen i allsvenskan säsongen 2019.

De polska fotbollsklubbarna har presterat mycket svaga resultat på de europeiska arenorna. När Lech Poznan tog sig till gruppspel i Europa League hösten 2020 så var det första gången på fyra år som en polsk fotbollsklubb nådde gruppspelsfasen. Året efter lyckades Legia Warszawa nå gruppspel i Europa League, till slut får man väl säga – Legia hade vunnit den polska ligan fyra av de fem senaste säsongerna och försökt kvala in till gruppspelsfasen varje säsong.

Beror de svaga resultaten i Europa på ekonomin? Om man definierar ekonomi som relativ mellan de konkurrerande nationerna så är svaret nej. Om man däremot utgår från definitionen att ekon0o0min är hushållande med begränsade resurser i ett tillstånd av knapphet – då är svaret JA!

Tillåt mig utveckla…

Jag har återigen använt mig av värderingen på transfermarkt.com. Anledningen till det är att de aggregerade truppvärderingarna på sajten är en förhållandevis god proxy för den relativa storleken på ekonomin klubbar emellan. I allsvenskan har sambandet mellan truppvärdet vid början av respektive säsong och de sportsliga resultaten och en förklaringsgrad på 85 procent – över en femårsperiod. Det ger med andra ord ungefär en lika god förklaringsgrad som sambandet mellan personalkostnader och sportsliga resultat.

På den Europeiska scenen är sambandet mellan ligors aggregerade truppvärde och aggregerade intäkter 80 procent. Truppvärde ger med andra ord en förhållandevis god bild av den underliggande ekonomiska storleken.

Figuren nedanför visar truppvärdet för de fyra lagen som har presterat bäst i Europa för respektive nation under den senaste femårsperioden. Observationerna är per 3:e januari 2022. Visningsordningen 10-30 är baserad på nationskoefficienten i europacuperna som gäller för dagen.

Om man utgår från lådorna i diagrammet som visar den relativa ekonomiska storleken mellan de fyra bästa lagen nationerna emellan så underpresterar Polen mätt på medianen (snittet mellan andra och tredje största laget), övre- och nedre kvartilen – ja man underpresterar på egentligen allt.

Vid ett normalt resursutnyttjande borde de polska klubbarna prestera så pass väl att ligan borde kunna uppnå en ranking runt en 20:e plats.

Datakälla: transfermarkt.com samt kassiesa.net/uefa/

Jag blev nyfiken och skrapade data från transfermarkt.com för satt titta närmare på hur det polska klubbkollektivet har managerat truppvärdet under de senaste åren (2016-17 fram till och med nu).

Figuren nedanför visar rekryterings- respektive avvecklingsflöden (y-axeln mätt i €miljoner) utifrån ett åldersperspektiv (x-axeln).

Det övre diagrammet visar rekryteringar, det nedre visar spelare som lämnar. De grå boxarna är spelare som kommer respektive lämnar som Bosman. De färgade visar att det värde som klubb mot ersättning (transfer-fee €m). Storleken på boxarna representerar marknadsvärdet, färgskalan nivån på transfer-fee.

datakälla: transfermarkt.com; perioden 1 juli 2016 till december 2021.

De polska klubbarna förlorar väldigt mycket truppvärde i åldern 26 år och högre och man får väldigt lite betalt för det. Totalt sett över hela axeln får klubbarna i Ekstraklasa betalt för mindre än 40 procent av det värde som lämnar.

Majoriteten av resurser läggs på nyrekryterat värde i åldern 26+. Det är pengar som man generellt inte får tillbaka vilket medför att det hela finansieras genom försäljning av kontrakt med unga spelare som har fått sitt genombrott och är på väg upp i karriären. I och med att de polska klubbarna rekryterar mycket lite värde i ung ålder så förefaller det vara egna akademiprodukter.

I mitt förra inlägg räknade jag ut att de allsvenska klubbarna förädlade €8 miljoner i värde i genomsnitt per förening sedan 2016. De danska klubbarna var nästan dubbelt så skickliga med €15 miljoner i värdeförädling.

De polska klubbarna har förädlat €3 miljoner i värde sedan sommaren 2016. Bortsett från de egna akademispelarna som slår igenom så förädlas det mer eller mindre inget värde i den polska klubbfotbollen. Värde rekryteras och det förstörs.

Om man söker efter de 50 högst värderade spelarna upp till 23 års ålder baserat transfermarkt.com värderingar, sorterar dem efter nationalitet och rankar nationerna efter det totala värde så rankas spelarna med polskt medborgarskap på en 17:e plats i Europa. Utgår man från medianvärdet (snittet mellan den 25 och 26 högst värderade spelaren) så rankas den polska talangen på 14:e plats. De polska klubbarnas prestationer i de europeiska turneringarna rankar ligan på en 28:e plats.

De polska klubbarna kastar bra pengar efter dåliga. Så nog behöver de hjälp. Men de behöver hjälp med kunskap om hur befintliga medel ska investeras snarare än mer pengar att spendera.

Bidragsstrukturen däremot kommer rimligen att skapa en kapprustning i jakt efter kortsiktiga resultat. Det är mycket goda nyheter för spelare som kommer att spela i den polska ligan fram till programmet löper ut om fyra år. Kanske hjälper det de polska klubbarna att på kort sikt tjäna några placeringar på rankingen men baksmällan riskerar att bli tung.

Högre priser på sålda kontrakt från Danmark än Sverige

De danska klubbarna är mycket bättre på att ta betalt för sina spelare! Ett utryck som har blivit ganska vanligt under de senaste åren. Det är sant att de danska klubbarna säljer spelarkontrakt till mycket högre priser än vad svenska klubbar gör. Men faktum är att så har det inte alltid varit, inte ens under 10 talet.

Jag skrapade transfermarkt.com på samtliga på sajten registrerade försäljningar mot betalning säsongerna 2010-11 fram till i somras. Totalt 246 försäljningar i Danmark och 232 i Sverige.

Låddiagrammet visar en jämförelse av observationerna under respektive säsong. Statistiken säger att fram till säsongen 2016-17 fanns det ingen signifikant skillnad i storleken på försäljningarna. Från och med säsongen 2017-18 har det danska klubbkollektivet däremot fått signifikant mer betalt för sålda spelarkontrakt.

datakälla: transfermarkt.com

Någonting har hänt under de senaste sex åren. Det kan rimligen inte bero på att de danska klubbledarna helt plötsligt har blivit bättre på att ta betalt utan det borde rimligen finnas ett högre värde i Danmark som betalar sig bättre.

Enligt transfermarkt.com är Superligans samlade truppvärde (transfermarkt.com definierar enskilda spelares värde som ”marknadsvärde”) €240 miljoner. Det allsvenska kollektivets truppvärde är €175 miljoner, trots att det finns fyra fler klubbar i allsvenskan. Men inte heller när det kommer till truppvärde var skillnaden lika stor för sex år sedan som det är idag.

Jag gjorde en jämförelse mellan det allsvenska kollektivet och kollektivet i den danska superligan. Eftersom ligorna har olika många lag så beräknade jag ett genomsnitt per klubb.

datakälla: transfermarkt.com

Truppvärdet kan ökas genom att rekrytera värde och/eller förädla värde. Generellt ökar yngre spelare mer i värde än vad äldre spelare gör. Gamla spelare minskar generellt i värde. Det innebär att man över tid – givet att man önskar maximera truppvärdet – behöver ha en truppstruktur innehållandes spelare som bidrar mer till värdeskapandet än de spelare som förstör det.

Den ingående balansen är 1 januari respektive 1 juli 2016 för allsvenska respektive superligan.

Den utgående balansen är den 15 december 2021.

2016 var truppvärdet i genomsnittsklubben i danska Superligan knappt 40 procent högre än motsvarande i Allsvenskan. December 2021 var skillnaden närmare 70 procent.

Marknadsvärde (MV) in är summan av värdet på samtliga spelare som anslutit sedan den 1 januari respektive 1 juli 2016. €24 miljoner rekryterat värde i snitt för de allsvenska klubbarna respektive €32 miljoner för klubbarna i Superligan. Intressant och relevant att notera är att hälften av det rekryterade värdet i allsvenskan är 27 år eller äldre. Klubbarna i Superligan rekryterar cirka en tredjedel av sitt marknadsvärde så högt upp i åldrarna. Rekryteringsprofilen är yngre i Danmark.

De allsvenska klubbarna hade betalat (fee) motsvarande knappt en tiondel av förvärvat värde medan klubbkollektivet i Danmark betalde för nästan en tredjedel av förvärvat värde. De svenska klubbarna springer mer efter Bosman och de danska klubbarna verkar se mer värde i köpta kontrakt.

MV ut är summan av värdet på samtliga spelare som har lämnat under samma period. €28 miljoner i genomsnittligt värde som lämnat de allsvenska klubbarna respektive €38 miljoner för klubbarna i Superligan.

De danska klubbarna fick tillbaka mer pengar för det värde som hade lämnat. Indikativt, baserat på transfermarkt.com data (inte validerat i årsredovisningarna) fick det allsvenska kollektivet betalt för knappt 40 procent av det i genomsnitt 28 miljoner euro i värde som lämnade klubbarna. Motsvarande ratio i danska Superligan är närmare 75 procent.

Det kan till stor del förklaras med att hälften av förvärvat värde i allsvenskan är 27 år eller äldre. Det värdet får man generellt inte tillbaka på andrahandsmarknaden för spelarkontrakt. Den högre betalningsration i Danmark medför rimligen också att det danska klubbkollektivet har mer pengar att rekrytera och tillföra mer nytt värde.

Value added är skapat värde som klubbkollektivet i respektive liga har tillfört genom egen förädling. De danska klubbarna har förädlat nästan dubbelt så mycket värde av vad det allsvenska kollektivet har gjort. Även om man räknar bort högpresterande FC Midtjylland så är skillnaden 75 procent till de danska superligaklubbarnas fördel.

De danska klubbarna har under de senaste åren varit skickligare än de svenska på att förädla sina respektive truppvärden vilket rimligen har resulterat i att värdet på de spelare vars kontrakt som går på export från Danmark är högre och därmed ger mer betalt.

Ökade transferintäkter har också medfört att danska klubbar stegvis har kunnat rekrytera bättre spelare vilket de allsvenska föreningarna fått uppleva under det senaste året där flera profilerade talanger har blivit rekryterade av klubbar i Superligan.

Värdemaximering – FCM och FCK

Med drygt halva säsongen spelad i den danska superligan leder FC Midtjylland (FCM) grundserien med två poäng före FC Köpenhamn (FCK). Skulle FCM lyckas vinna så blir det i så fall det tredje mästerskapet inom loppet av fem säsonger. Men oavsett det så har det ändå hänt saker i det danska konkurrenslandskapet under de senaste åren.

Under 00-talet vann FCK sju av tio mästerskap. Under 10-talet vann man fem av tio och under de senaste fem åren har man inte vunnit fler än två gånger.

I den här bloggen tänkte jag titta på hur FCM och FCK skiljer sig åt vad gäller organisation av sina respektive fotbollsverksamheter.

Jag har använt mig av spelarvärderingarna på transfermarkt.com för att analysera hur klubbarna bygger sitt respektive truppvärde.

Data i miljoner EUR

Den ingående balansen är 1 juli 2015, exklusive utlånade spelare.

Den utgående balansen är den 25 december 2021, exklusive utlånade spelare.

Marknadsvärde (MV) in är summan av värdet på samtliga spelare som anslutit sedan den 1 juli 2015.

MV ut är summan av värdet på samtliga spelare som har lämnat under samma period.

Skapat värde är med andra ord det värde som respektive klubb har tillfört genom egen förädling.

Resultatet säger att FCM har adderat mer än dubbelt så mycket värde än vad FCK har gjort.

Som en referens kan man notera att Malmö FF hade ett trupp-värde på 22 miljoner euro den 1 juli 2015. IFK Göteborg hade 14 miljoner euro, lika stort som FCM vid samma tidpunkt. Idag har de två allsvenska klubbarna 32 miljoner respektive 11 miljoner euro.

Man ser också att den talang som har anslutit har haft ett lägre värde än FCK:s förvärv. FCM har – till skillnad från FCK, ett underskott i värdet på den talang som har anslutit minus den som har lämnat klubben.

Det indikerar på att FCM – givet att man är skickliga på att managera spelarkontrakten – har ett högre positivt transfernetto än vad FCK har.

Generellt ökar yngre spelare mer i värde än vad äldre spelare gör. Gamla spelare minskar generellt i värde. Med andra ord pekar resultaten på att FCM spelar yngre spelare på planen än vad FCK gör.

En jämförelse av trupp-demografin bekräftar detta. FCM ger hälften av speltiden till spelare som är yngre än 25 år där 22 åringarna sticker ut i statistiken. I FCK får spelare i åldrarna 22-28 lite drygt hälften av speltiden med 26 åringar som får mest speltid.

Röd – FCM, Blå – FCK

Det som är intressant är hur oerhört konsekventa FCM är när det kommer till sin trupp-demografi. Det är enbart ett par 30+ per säsong som får mycket speltid.

Klubben förefaller vara duktiga på att identifiera talang i och med att man inte ser ut att samla på sig gamla spelare vilket kan vara lätt hänt.

FC Midtjylland trupp-demografi säsongerna 2016-17 till 2020-21, skuggat fält visar generell förväntad peak-ålder.

FCM har under under den här perioden haft tre olika huvudtränare vilket tyder på att det är klubben som äger trupp-strategin och inte tränaren.

Att kunna vara konsekvent med en sådan strategi och samtidigt prestera på en hög sportslig nivå förutsätter att man hela tiden klarar av att identifiera och integrera ny talang. FCM gör det dels genom den egna akademin, dels genom externrekrytering. Under femårsperioden 2017 till 2021 har FCM flyttat upp 25 spelare från U19. Det kan jämföras med 7 uppflyttade U19 spelare i FCK.

Trots det är åldersprofilen på de externa rekryteringarna yngre i FCM än FCK. En fjärdedel av de externa förvärven har varit 21 år eller yngre. Cirka 60 procent av förvärven har varit under 25.

Inklusive de uppflyttade U19 spelarna så har FCM haft ett inflöde på 50 spelare som är yngre än 25 år under de fem säsongerna 2014-15 till 2020-21, 10 spelare per säsong i genomsnitt. Man har rekryterat 16 spelare äldre än 25 år gamla, i genomsnitt tre per säsong.

Med tanke på att 22 åringar generellt får mest speltid i FCM så kan man anta att det dröjer ett par år från att en yngre spelare rekryteras till att denne får regelbunden speltid. Det förutsätter att man skriver långa kontrakt med unga spelare.

Enligt uppgifter i transfermarkt.com ser kontraktsläget nuvarande trupp ut enlig nedan figur som visar antal spelare samt ett genomsnittslängd på kontraktet för respektive ålder. Den genomsnittliga kontraktslängden är 3.2 år över hela linjen.

Det är för övrigt lite fascinerande att FCM denna säsong saknar spelare i åldern 27 till 29 år.

FCK å sin sida har haft ett årligt inflöde av totalt 47 spelare inklusive uppflyttade U19 under de fem senaste säsongerna. Majoriteten av externa rekryteringarna sker i åldern 23-28 år, generellt spelarnas förväntade peak-period.

Med den numerärt stora egna försörjningen samt det faktum att FCM externrekryterar lika många spelare som FCK så borde rimligen FCM också ha fler spelare lånas ut.

Så är också fallet, FCM har haft 37 olika spelare utlånade vid 84 tillfällen (vissa spelare blir utlånade flera säsonger samt ibland till olika klubbar). Vid 60 tillfällen har det rört sig om spelare som är yngre än 22 år.

Man skulle kunna ställa en hypotes där FCM:s låneprogram är systematiserat och med i första hand i ett utvecklingssyfte. Majoriteten av FCK:s utlåningar har varit betydligt färre och rört spelare som är 25 år eller äldre vilket indikerar på att det snarare handlar om ett avvecklingssyfte.

Data ger stöd åtminstone det första påståendet. Av de totalt 30 spelare i FCM som hittills fått speltid denna säsong har åtta tidigare varit utlånade till andra klubbar.

Det är ett rimligt antagande att klubben har dedikerad personal som koordinerar, administrerar och följer upp utlåningsprogrammet.

FC Fredericia som spelar i den näst högsta divisionen har varit den enskild största låntagaren. I dagsläget har FCM tre spelare utlånade dit.

Vad säger finansiell data?

I juli 2014 blev Matthew Benham ny majoritetsägare i FC Midtjylland. Han förvandlade en klubb med kroniska finansiella problem till en idag lönsam verksamhet. Enligt en analys av Off The Pitch är FC Midtjylland den mest lönsamma fotbollsklubben i Skandinavien under de tre senaste åren.

Man har kommit dit genom att industrialisera talangutveckling och klubben har blivit bäst i Skandinavien på att skapa värde i spelartruppen och sedan ta betalt för det. Också de sportsliga resultaten har blivit bättre. Faktum är att FCM inte omsätter nämnvärt mycket mer än Stockholmsklubb (intäkter från spel i Europa borträknat), däremot har man ett mycket starkt transfernetto som man återinvesterar. FCM:s avskrivningar för förvärvade spelarkontrakt har under de senaste fem åren mer än fördubblats till nuvarande 43 miljoner danska kronor. Det pekar rimligen på att man idag rekryterar extern talang på en högre nivå än vad man gjorde för fem år sedan. Man skulle kunna sammanfatta det med att man har lyckats skapa en mycket progressiv och kostnadseffektiv utvecklingsmiljö. Åtminstone i en tid där transfermarknaden har varit i en boom-period.

FC Köpenhamn har under en lång period vunnit majoriteten av mästerskapen tack vare finansiell överlägsenhet. De dagarna är förbi.

Klubben har konsekvent rekryterat spelare som är eller är på väg in i sin högst presterande period på karriären vilket också ger ett avtryck med ett negativt transfernetto. Under en lång tid har koncernen Parken S&E där FCK ingår skapat ett mediokert aktieägarvärde. Under de senaste åren levererar man dessutom – givet resurserna – mediokra resultat i den danska ligafotbollen.

I sin bok om strategier inom fotboll skriver Mads Davidsen och Dan Hammer att över tid så kan 70 procent av de sportsliga framgångarna förklaras med kapital, 20 procent genom kompetens och resten genom slumpen.

Skulle FCK transformera och förbättra sin fotbollsverksamhet och göra den mer ekonomisk så skulle de rimligen återta sin dominerande position inom den danska ligafotbollen. Knäckfrågan däremot är att själv komma till insikt med det. Och göra jobbet, förstås.

Sommarfönstret 2021

I natt stängde majoriteten av transferfönstren runtom i Europa. Av de större marknaderna är det Ryssland har öppet ytterligare sju dagar.

Under det förra sommarfönstret som på grund av förskjuten säsong var förlängt fram till 4 oktober omsattes 4 miljarder euro enligt Uefa. Enligt data från transfermarkt.com så pekar det på en omsättning som är cirka 5 procent lägre under sommaren 2021.

I Uefas senaste Club licensing benchmarking report räknade analytikerna med en återhämtning nu i sommar till 80 procent av 2019 nivåer men återhämtningen uteblev. Åtminstone hos klubbarna i de fem största ligorna.

Jag tror att man har underskattat den ökade belåningen klubbarna emellan som under de senaste åren givit en rejäl hävstång på transfermarknaden som resulterat i en kraftig volymökning. I dagens marknad innebär det rimligen en omvänd effekt när klubbarna nu säljer sina respektive transferfordringar för finansiering av den löpande verksamheten istället för återinvestera i nya spelarkontrakt. Pengarna lämnar marknaden. Anekdotiska bevis pekar på att klubbarna också tar allt längre krediter mellan varandra.

Tittar vi på de fem största ligornas (Kluster A) aggregerade transferinkomster och utgifter så ser vi att de kommit ner under 2015 års nivåer. Det är i första hand Spanien, Italien och Frankrike som har minskat investeringarna.

Det har påverkar de sex ligorna i B-klustret negativt där inkomsterna har minskat till under hälften jämfört med rekordsommaren 2019. Utgifterna har däremot inte kollapsat lika mycket utan matchar 2017 och 2018 års nivåer.

I kluster C där allsvenskan ingår har aktiviteten varit väldigt hög.

datakälla: transfermarkt.com

Det görs färre permanenta övergångar än innan pandemin. Däremot ökade antalet transaktioner mot betalning i de fem största ligorna med lite drygt 10 procent jämfört med förra sommaren. Genomsnittspriset per transaktion är med andra ord lägre.

Nettoflödena (skillnaden mellan inkomster och utgifter) i klustren A, B och C (där allsvenskan ingår) så ser vi att nettot har konsoliderats och rör sig mot noll. Ett negativt netto betyder ett nettoutflöde av pengar till andra kluster. Ett positivt netto betyder ett nettoinflöde av pengar från andra kluster. C klustrets positiva netto står än så länge förhållandevis stadigt.

Den utvecklingen ska bli intressant att följa kommande fönster.

datakälla: transfermarkt.com

Trots en lägre volymer har klubbarna i Allsvenskan och Skandinavien kunnat fortsätta exportera talang, även om det har varit en svårare marknad. Intressant är att se hur mycket danska klubbar har profiterat på volymexpansionen i Europa som tog fart 2015. Om man tittar närmare bakom siffrorna hos några av de danska klubbarna så finner man en strategiförändring.

Men faktumet att ligorna i B-klustret har hållit uppe nivån på investeringarna under sommaren har varit positivt för de allsvenska klubbarna där 35 procent av intäkterna kommer från talangexporten till kluster B (snitt åren 2010-2020). Under sommarens fönster genererade B-klustret närmare 70 procent av allsvenskans transferinkomster. Bara under 2012 har allsvenskans inkomster från kluster B varit på så höga nivåer, också då 70 procent. Också då var det en stressad transfermarknad – i skuggan av finanskrisen. Att 18 procent av inkomsterna kommer från kluster C (i första hand Danmark) är historiskt den största noteringen sedan 2011.

datakälla: transfermarkt.com

En intressant observation är annars snittåldern som ligger på 21.2 år på de allsvenska spelare vars kontrakt sålts utomlands denna sommar. Det kan sättas i relation till ett medelvärde på 23.5 år för de tre åren före pandemin. I endast tre av sjutton övergångar utomlands mot betalning var spelaren 25 år eller äldre. Minskningen i ålder beror rimligen till stor del på trenden där marknaden har gått efter yngre spelare under pandemin.

Det är tydligt att det är god ekonomi att rekrytera yngre spelare snarare än äldre och en god ekonomi ger sportslig framgång – över tid.

Generellt har aktiviteten varit överraskande hög i C-klustret. Inkomsterna och utgifterna var uppe på historiskt höga nivåer. Kanske har det varit mycket handel inom C klustret?

datakälla: transfermarkt.com
Ett urval ur kluster C, datakälla: transfermarkt.com

Figuren nedanför visar hur inkomsterna på transfermarknaden distribueras mellan de olika klustren. Inkomsterna hos kluster A kommer till 89 procent från andra klubbar i samma kluster. I B-klustret kommer 62 procent av transferinkomsterna från klubbarna i kluster A och i kluster C där allsvenskan ingår kommer 55 procent av intäkterna från kluster A och 18 procent från kluster B.

De minskade volymerna på transfermarknaden högt upp i hierarkin leder rimligen till en prisdeflation. Den processen är trög i och med transfermarknaden inte är en handelsplats utan utgörs av bilateral handel klubbar emellan där förväntningarna hos aktörerna vad gäller priser tar tid att justeras.

Pandemin och priserna på transfermarknaden

  • Prisnedgång på cirka 20 procent
  • Marknaden går efter yngre spelare

Pandemin har under de två senaste fönstren kraftigt påverkat volymerna på transfermarknaden. Under sommarens fönster gick omsättningen på hela marknaden och mätt i pengar ned med 40 procent. Under januarifönstret var omsättningen ner 60 procent. Nedgången är som störst bland de fem största ligorna vilket inte är konstigt eftersom de klubbarna omsätter överlägset mest.

Intrycket har varit att volymminskningen i första hand beror på färre antal transaktioner, snarare än en kraftig prisdeflation.

Jag har funderat lite på om man kan hitta en metod att estimera en eventuell prisnedgång och jag har i första hand varit mest intresserad på en eventuell priseffekt hos exporterande klubbar på den nivå där allsvenskan befinner sig.

Organisationen European Leagues publicerade för ett tag sedan rapporten The Financial Landscape of European Football. I rapporten har man gjort en klusterindelning baserat på storleken på de kommersiella intäkterna, alltså intäkterna exklusive spelartransfer.

Kluster A (5 ligor) : England, France, Germany, Italy, Spain
Kluster B (6 ligor) : Belgium, Netherlands, Portugal, Russia, Switzerland, Turkey
Kluster C (11 ligor) : Austria, Denmark, Greece, Hungary, Israel, Kazakhstan, Norway, Poland, Scotland, Sweden, Ukraine
Kluster D (11 ligor) : Azerbaijan, Belarus, Bulgaria, Croatia, Cyprus, Czech Republic, Finland, Romania, Serbia, Slovakia, Slovenia
Kluster E: resterande 22 ligor.

Enligt rapporten har transferintäkterna under de senaste 10 åren (före pandemin) och hos klubbarna i kluster C till 55 procent kommit från klubbar i kluster A och till 18 procent från klubbar i kluster B.

Min egna analys baserat på data från transfermarkt.com säger att hos de allsvenska klubbarna har intäkterna under de senaste 10 åren till 36 procent kommit från kluster A och 35 procent från kluster B.

Transfermarkt.com är en community likt Wikipedia som loggar samtliga registrerade övergångar som sker i världen. Transfersummorna (fee) kommer om möjligt från officiellt håll. Alltså om inblandade klubbar gör de offentliga. I majoriteten av fallen är inte dessa uppgifter officiella och då använder transfermarkt.com sig av uppgifter i media.

Transfermarkt.com tillhandhåller också värderingar på spelarna som de kallar för market value. Dessa värderingar är gjorde efter principen wisdom of the crowd och man har förklarat hur man tänker under underliggande länken.

Transfermarkt.com tar inte hänsyn till kontraktslängt i sina värderingar och en spelare som har en kort tid kvar på sitt kontrakt med klubben betingar generellt en lägre transfer-fee.

Akademiska studier pekar på att värderingarna på transfermarkt.com är mer framgångsrika att förutse resultat i internationella matcher än Fifa eller ELO ranking (Peeters 2018) men är – på grund av diverse bias – mindre framgångsrika på att förutse transfer-fee (Coates, Parshakov 2020).

Trots dess brister väljer jag ändå att använda mig av data från transfermarkt.com, mest för att få en referenspunkt på spelarnas kvalitéer vilket den relativa värderingen ändå ger en förhållandevis god bild av.

Jag har samlat data för alla kontraktförsäljningar från klubbar i kluster C under de senaste fyra säsongerna 2017/18 till 2020/21. Det rör sig om 760 spelarövergångar, efter att ha rensat bort 2 outliers.

Det ackumulerade transfermarkt.com värdet på de 760 sålda spelarkontrakten vid tiden för försäljning uppgår till 1114 miljoner euro och den av transfermarkt.com rapporterade ackumulerade transfer-fee uppgår till 1283 miljoner euro.

En enkel kategorisering baserat på ålder visar att transfermarknaden betalar mer för yngre spelare och mindre för äldre spelare.

Så en enkel regressionsmodell skulle kunna förklara transfer-fee som en funktion av transfemarkt-värde samt ålder. Nedan modell ger en förklaringsgrad på 0.59 och är signifikant på 1 procentsnivån.

ln(fee) = β0 + β1*ln(TMvalue) + β2 *ln(age) +μ

Jag testade också en regression med Transfermarkt.com värdering som den enda oberoende variabeln och den gav en betydligt mindre förklaringsgrad (0.51). Transfermarkt.com tar som sagt inte hänsyn till kontraktslängt, vilket rimligen har en viss inverkan på communityns värdering kontra transfer-fee.

I april 2020 drog transfermarkt.com communityn – med anledning av penademin – ner värdet på samtliga spelare med 20 procent. Jag tog därför och lade på en 25 procentig premie på samtliga TM värderingar på de spelarövergångar som gjordes under de två senaste transferfönstren. 147 spelarövergångar gjordes från kluster C under de två senaste transferfönstren. De 147 spelarna fick på så så sätt det transfermarkt.com värde som de skulle ha haft om inte pandemin hade drivit fram en sänkning av värdet med 20 procent.

Jag lade till en dummy variabel (Covid) där 147 spelarövergångar klassificeras som ”1” och resterande 613 övergångar som ”0”.

ln(fee) = β0 + β1*ln(TMvalue) + β2*ln(age) + β3*Covid +μ

Förklaringsgraden i stort sätt exakt likadan som för den första ekvationen.

Covid variabeln indikerar på en nedgång i transfer-fee på 22 procent. Det betyder at transferpriserna är ner med 22 procent på affärer med motsvararande transfermarkt.com marknadsvärde (proxy för spelarens kvalitet) samt ålder.

Transfermarkt.com communityns uppskattning av värdeminskningen var med andra ord ganska så pricksäker.

Prisnedgången är signifikant på 1 procentsnivån.

Under pandemin har klubbarna i kluster C hittills sålt spelarkontrakt för totalt 234 miljoner euro. 19 övergångar till kluster A har gett 104 miljoner euro vilket motsvarar 44 procent av intäkterna. Det är lägre än de 55 procent i 10 årsgenomsnittet innan pandemin, enligt European Leagues rapport.

30 övergångar har gjorts till kluster B vilket har gett 40 miljoner euro och motsvarar 17 procent av intäkterna.

Närmare 40 procent av transferintäkterna hittills under pandemin kommer alltså från affärer inom klustret eller från övriga ligor. Motsvarande genomsnittssiffra under de 10 åren före pandemin var 27 procent.

Det förklarar dock inte prisnedgången. Om man kör samma regressionsmodell med Covid dummy på de 512 övergångar som har gått till klubbar utanför kluster A eller B så indikerar resultaten en prisnedgång på 20 procent. Alltså ganska lika. Prisnedgången här är signifikant på 5 procentsnivån.

Pandemin ser alltså ut att ha påverkat både antal transaktioner till respektive kluster samt de generella priserna på spelarövergångar från cluster C.

En annan intressant observation är att marknaden går efter yngre spelare. Histogrammet nedanför visar distributionen av transaktionerna per åldersklass. Snittåldern för spelarövergångar från kluster C har hittills under pandemin varit 23.9 år jämfört med 24.3 år under de sex transferfönstren innan pandemin. Det är antal transaktioner för spelare över 25 år som har gått ner. Det verkar vara ett tema på hela transfermarknaden under pandemin. I sin senaste European Club Footballing Landscape Report som släpptes av Uefa i fredags skriver man att 64 procent av alla spenderade pengar under sommarfönstret gick för spelare under 25 år – högsta ration någonsin.

Grå staplar och gul normalfördelningskurva visar åren 2017/18 till 2019/20. Blå staplat och orange normalfördelningskurva visar säsongen 2020/21.

För de allsvenska klubbarna var 2020 ett okej år när det kommer till försäljning av spelarkontrakt. Åtminstone om man jämför med tidigare år. Försäljningen var till exempel större än under 2019.

Många affärer gjorde dock i januari 2020, innan pandemin avbröt fotbollen. Enligt transfermarkt.com såldes kontrakt från allsvenskan för 14 miljoner euro i januari 2020. Hittills i år har de allsvenska klubbar enligt transfermarkt.com sålt för 7.6 miljoner euro.

Enligt European Club Footballing Landscape Report finns det anekdotiska bevis från det senaste året säger att köpande klubbar letar efter affärer där säljande klubbar kan ge längre kredit på försäljningarna från säljande klubbar och att klubbar med rika ägare kan utnyttja det till sin fördel. Att ge rena kontantbud kan få säljande part att sälja med rabatt i tider där likviditet är en brist.

Detsamma gäller rimligen i omvänd ordning. De klubbar som kan erbjuda kredit för försäljning kan fortfarande få ihop en förhållandevis god affär. Cash is king – också vid spelarförsäljningar. Men glöm inte kreditanalysen.

Det ska bli intressant med ny data i sommar. Kul!