För andra året i rad redovisar spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB röda siffror. -8.466 miljoner efter skatt för bokslutsåret 2007 är inga upplyftande siffror. Det är främst nedskrivningarna av vinstandelsbevisen som tynger resultatet.

De tunga investeringarna som bolaget gjort i spelartruppen (se förra inlägget) har inte realiserats fullt ut och frågan är givetvis vilken potentiell ekonomisk uppsida det finns i spelartruppen. Vid årsskiftet var det bokförda värdet av vinstandelsbevisen fortfarande högt, 24.4 miljoner. Kassan per den sista december uppgick till 15 miljoner.

Bolaget har sedan 1998, i olika omgångar raisat ca 60 miljoner i riskkapital. Det egna kapitalet per 31/12-07 uppgick till 34.8 miljoner. So far, inte mycket till värdeskapande.

Mars lider mot sitt slut och månaden har inte enbart präglats av träningsmatcher och sistaminutenvärvningar inför den allsvenska starten. Mars är en period där de allsvenska klubbarna släpper sina verksamhetsberättelser för föregående säsong, inkluderat det ekonomiska utfallet.

De allsvenska klubbars intäkter har ökat lavinartat under 2000 talet. Ligan har gått från en omsättning på 318 miljoner 1999 exklusive transfers och Champions League, till att förmodligen ha spräckt 800 miljonersvallen 2007.

Läser man SvFFs årliga sammanställning av de allsvenska klubbarnas ekonomi finner man samtidigt att resultatet exklusive nettot från spelartransfers generellt visat ett underskott samtliga år undantaget 2006 där det nya TV avtalet verkar haft en kortsiktig effekt.

Tillväxten har till stor del balanserats av en löneinflation. De allsvenska klubbarnas utgifter för spelarlöner har enligt SvFFs siffror ökat med nästan 70% under perioden 1999 till 2006. 2007 verkar inte ha varit något undantag. ”The arms race” gäller i allra högsta grad även i allsvenskan.

Många tycker om att jämföra klubbarnas intäkter och lönsamhet med varandra. Det finns dock en viss inkonsekvens i klubbarnas sätt att redovisa på. De största skillnaden hittar vi vid redovisningen av spelartransfers.

En del klubbar redovisar bruttosummor vid spelarförsäljningar. Djurgårdens IF brukar redovisa försäljningen av vinstandelsbevis för spelare som finansieras av spelarinvestbolaget Djurgården Fotboll AB. På AIK och Malmös intäktsida redovisas reavinsten och inte bruttosumman vid sålda spelarkontrakt. Helsingborg IF väljer att inte räkna med spelartransfers i sina intäkter utan lägger transfernettot som en separat resultatpost.

Vi brottas även med faktumet att redovisningen för kostnaden vid spelarförvärv inte alltid ger en helt rättvis bild av verksamheten. Från andra klubbar köpta spelarkontrakt aktiveras på balansräkningen och skrivs av över kontraktstiden medan förvärv av bosmanfall där sign-on bonusen ofta är den stora utgiften resultatförs direkt. De klubbar som värvar en dyr bosmanspelare får därför en initialt hög kostnad år ett.

Efter ett antal stickprov bland några av de klubbar som hittills lämnat sina ekonomiska rapporter kan vi konstatera att klubbarna generellt gick med vinst under 2007. I de flesta fall har plusresultatet genererats genom ett positivt transfernetto.

Klubbarna hävdar ofta att spelarförsäljningar är en del av deras affärsidé men det finns en fara med att göra sig beroende av detta för att få ekonomin att gå ihop. Att sätta sig i en sits där klubben inte har råd att tacka nej till anbud från utlandet är inte en optimal strategi i jakten på kontinuerlig sportslig framgång.

För IFK Göteborg som redovisade en vinst på 21.4 miljoner, har ett mycket stort transfernetto dessutom stärkts tack vare att klubben kapitaliserat framtida spelarförsäljningar á 11.9 miljoner på 2007 års resultat. Externa finansieringsmodeller bör tas i beaktande när man jämför klubbarnas intäkter och resultat med varandra.

På förhand favorittippade Elfsborg och AIK redovisade båda starka resultat, i båda fallen stärkta av positiva transfernetton. Elfsborgs europcupaspel bidrog dessutom med ett nettovinst på 14.5 miljoner. AIK:s kassaflöde var negativt och försäljningen av Wilton Figureido säkrade likviditeten under vintermånaderna.

Hammarby redovisade ett underskott på minus 4.5 miljoner före skatt men det som borde oroa än mer är de vikande intäkterna, främst på marknadssidan. Även Malmö FF brottas med lägre intäkter. Rensat från spelarförsäljningar redovisade pågarna lägsta omsättningen sedan 2004. Föreningen klarade sig dock undan med ett mindre underskott på knappa miljonen.

Vinnare av priset för årets kosmetiska ingrepp är Helsingborg. I jakten på att kunna redovisa ett positivt driftresultat, har klubben klassat kostnaden för att avsluta två kontrakt med felrekryterade spelare som extraordinära. Samtidigt har klubben räknat intäkterna från dess första europacupdeltagande på väldigt många år som ordinära. Kreativt men inte helt rättvisande.

Vilken klubb har då ligans bästa ekonomi? Det är svårt att i detta sammanhang inte nämna Kalmar FF. Klubben har sedan återkomsten till allsvenskan 2004 haft en mycket välbalanserad ekonomi och varje år levererat ett mindre överskott utan att för den delen göra sig beroende av spelarförsäljningar. 2007 var inget undantag och de pengarna klubben realiserade på Ari da Silva Ferreira rasslade rakt igenom på nedersta raden. Bravo!

Helsingborg är den klubb som går mot strömmen vad gäller spelarlönekostnader. Förvisso ökade de totala personal- kostnaderna (inkl soc.) med ca 3.5 msek under 2007 (10%), men klubben säger att denna ökning består av en utökad organisation och att spelatruppen inkl ledare haft minskade lönekostnader på lite drygt 1 msek jämfört med året innan.

Helsingborg omsatte under 2007 80.5 mskek exkl spelarförsäljningar (78msek-06)
Det redovisade transfernettot blev 10.5 msek (1.3msek-06) och klubben uppger att man under 2007 sålt spelare för 30 msek och köpt för 30 msek.

Transfernettot är med andra ord anledningen till klubbens positiva resultat på 3.6 msek före skatt. (8.6msek-06)

Förvisso redovisar Helsingborg ett positivt driftresultat på knappt 1.1 msek och hänvisar till extraordinära kostnader á 8 msek som man särredovisar.

Och visst, jag kan köpa kostnader för jubileum som extraordinära, jag kan även acceptera en nedskrivning av Helsingborg Support AB som en extraordinär post.

Jag ställer mig dock frågande till följande:

• Kostnader i samband med att lösa ut felscoutade spelare á 2.4 msek som jag inte anser bör klassas som en extraordinär kostnad utan är ett resultat av den organisation och värvningsstrategi som är klubben avlönar, kostnadsför samt redovisar. Risken för misslyckade värvningar anser jag därför bör klassas som en helt normalt.

• Klubben väljer att särredovisa extraordinära poster men har inte valt att räkna med UEFA spelet som extraordinära intäkter samt kostnader. Med tanke på klubbens ligaplaceringar under 2000 talet anser jag att man bör ha klassat nettot från UEFA spel som extraordinärt nu när klubben väljer det sättet att redovisa på.

Nu är ju allt egentligen en omallokering av siffror men syftet med det sätt klubben valt att ställa upp resultaträkngen på kan ju ifrågasättas och mitt intryck är att klubben försöker ge en bättre bild av driften än vad den i själva verket är.

Jag ska dock säga att jag gillar att man väljer att redovisa transfernetto.

Vad gäller Helsingborgs finansiella styrka så ser det inte alltför upplyftande ut.
Kassan har minskat från 15.3 msek till 4.4 msek årskskiftet 2007/08 och nettot omsättningstillgångar vs kortfristiska skulder har gått från +3.9 msek till -15 msek! Jag kan känna doften av likviditetsproblem…

Hur hade klubben tänkt finansiera Oremo tidigare i vintras? Den värvningen hade inte gått att genoföra utan en större spelarförsäljning…

Elfsborgkoncernen (IF Elfsborg med de helägda dotterbolagen IF Elfsborg Arena AB samt Borås Arena AB) gjorde en vinst för 2007 på 24.7 msek (6,9 msek-06) före skatt.

Bakom siffrorna finns reavinsten vid spelarförsäljningar på 32.6 msek (403k-06) samt nettot från internationella cuper på 14.5 msek (2.5msek-06).
Totalt omsatte koncernen 131.2 msek (75.9 msek-06).

Klubben har haft den goda smaken att redovisa intäkterna och kostnaderna för internationella cuper separat, 22.5 msek i intäkter (varav 12 msek i publikintäkter) och 7.9 msek i kostnader. Matcherna mot Valencia var givetvis ekonomisk jackpot.

Försäljningarna av Jon Jönsson, Joakim Sjöhage, Samuel Holmén samt Daniel Alexandersson gick på ca 35 msek och resulterade i en reavinst på 32.6 msek. Kassan har stärkts från 10 msek -06 till 19 msek.

Elfsborg betalade under 2007, 17.2 msek i transfersummor för spelarköp. (Mathias Florén, Fredrik Björck, Fredrik Berglund, någon mer?)

Det man givetvis frågar sig är hur mycket de extraordinära intäktskällorna hämmat prestationen i allsvenskan där klubben tappade tre placeringar jämfört med guldåret -06. Det finns inga gratisluncher.

Vad gäller kostnadssidan så ökade spelarlönerna med dryga 60%(!) och de totala personalkostnaderna landade på lite dryga 60 miljoner. Även om det förmodligen gömmer sig en och annan sign-on bonus är jag lite nyfiken hur klubben kommer att parera de ökade kostnaderna under 2008, Intertoto spelet är ingen guldgruva.

Tittar vi på de ordinarie driftintäkterna på hemmamarknaden kan vi konstatera följande,

* Matchintäkter: 25.3 msek (25.8 msek-06)

* Marknadsaktiviteter: 24.0 msek (18.6 msek-06)

* Tv och centrala avtal: 14.3 msek (16.5 msek-06)

* Övrigt smått och gott: 12.5 msek (11.2 msek-06)

Det ger totala driftintäkter på 76 msek (72.1 msek-06) vilket numera tillhör det övre skiktet i allsvenskan.

Någonstans där bör klubben ha sin årsbudget förutsatt att man har en konservativ strategi. Vill man ta risk för att nå sportslig framgång skulle man kunna höja budgeten och ta förluster vissa år för att sedan balansera upp åren då extraordinära intäkterna kommer. Det förutsätter dock sportslig avkastning.

Klubbens stärkta balansräkning tillåter vissa chanstagningar. En sådan strategi har vi ju sett tidigare i allsvenskan med förödande konsekvenser. Fast man behöver ju inte göra som pioniärerna, ta i för kung och fosterland utan öka försiktigt.

Boråsklubbens arenabygge gav klubben en riktigt bra ekonomisk hävstång och en mycket snabb sportslig avkastning. Frågan är var intäktstaket ligger i Borås? Hur kommer klubben klara av konkurrensen när fler klubbar får access till nya arenor?

En snabb titt i Malmö FFs bokslut, klubben redovisar en förlust för bokslutsåret 2007 på -0.7 msek före skatt (+36.5 msek -06). Klubben meddelar samtidigt att resuktatet från den löpande verksamheten bidragit med ett överskott på 3 msek (+14.2 msek -06) efter att man rensat transfers och engångskostnader.

Det som är oroväckande ur MFFs perspektiv är minskningen av driftintäkterna. 86.9 msek -05, blev 80.3 msek -06 och har nu blivit 79 msek under 2007. Det är en kraftig försämring av konkurrenskraften och klubben lär ha tappat ytterligare marknadsandelar då det förmodligen finns fler konkurrenter än AIK som ökat sina intäkter under 2007.

Den sportsliga kräftgången post 2004 har börjat göra avtryck på intäktsidan.

Den totala omsättningen inkl spelartransfers landade på 90.3 msek. Jag misstänker att Hammarby Fotboll kommer redovisa en liknande siffra i början på mars.

Men allt är inte negativt, det egna kapitalet uppgår till 104 msek och soliditeten på 80% är starkt. Kassan var vid årskiftet 39 msek, det trots att man under 2007 investerat 25 msek i det nya arenabolaget.

Man är fortfarande den klubb som har starkast finansiell styrka i allsvenskan.

På kostnadssidan så ökade personalkostnaderna med 21 procent, det är mycket med tanke på den mediokra tabellplaceringen. Samtidigt misstänker jag att det är effekterna av det senaste TV-avtalet där löneinflationen tagit fart efter att samtliga klubbar i serien får betydligt mer pengar att röra sig med och fler och fler spelarkontrakt rullar i nya avtal samtidigt som nya spelare ansluter och signar.

Det kommer signaler via media att klubben vill banta truppen något, en anpassning till de lägre intäkterna?

Sammanfattningsvis, klubben har muskler att värva, men betydligt mindre resurser till och avlöna än vad man hade för två år sedan. Resurserna mäter jag inte enbart genom absoluta tal (driftintäkter) specifika för MFF, utan relativt till konkurrenterna eftersom priset på sportslig framgång blir högre i och med att allsvenskans totala intäkter ökar.

Det är dock inte långt kvar nu till den nya arenan står färdig med en förmodad uppsida vad gäller intäkter. Frågan är nu vilken värvningsstrategi klubben väljer inför övergången.

Personligen anser jag att man först och främst bör titta över organisationen och ansvarsfördelningen samt befogenheterna inom den. Den har inte varit effektiv och mycket, mycket resurser har runnit ut genom kedjans svaga länkar.

Att rekryteringen av en VD kom först 2008 för en klubb med MFFs intäkter var för mig något förvånande men ett steg i rätt riktning. Om det sedan fungerar i praktiken är en annan femma.

Lite intressanta detaljer:
* Klubben köpte spelare från andra klubbar för 14.3 msek 2007 (28.8 msek -06), förvärven: Jimmy Dixon, Babis Stefandidis, Ola Toivonen, Daniel Theorin.

* Matchintäkterna landade på blygsamma 18.9 msek (17.1 -06) och reklam/sponsring på imponerande men vikande 37 msek (39 mesk -06)

* Reavinst spelarförsäljningar 10.8 msek (38.2 msek -06)

* Klubben har under 2007 sålt sin andel i spelarinvestbokaget Pildammarna Invest AB. Dessutom erhöll klubben 6.4 msek från nämnda bolag i vinstandelstillskott från tidigare spelarförsäljningar. Försäljningen misstänker jag beror på att man istället investerar i sin nya arena.