Kategori: konkurrensbalans

Competitive Balance – Danmark i ett perspektiv

Den danska superligan och dess tävlingsbalans i relation till ett antal andra europeiska högstaligor.
Det man mäter är den första fjärdedelens intjänade poäng i förhållande till ligan i sin helhet.

Vi ser ganska tydligt att tävlingsbalansen i Danmark post 2003 har försämrats. Ganska kraftigt till och med. Än så länge har det inte påverkat efterfrågan på dansk ligafotboll negativt där tillväxten varit mycket stark.

Det intressanta vore givetvis att veta vad som rent konkret hände 2003 som föranledde denna omallokering och koncentration av resurser.

Med bakgrund av att FAPM i allra högsta grad gäller i Damnark är det ganska uppenbart att ett fåtal klubbar måste ha ökat sina intäkter och därmed skapat löneutrymme mer än genomsnittet.

Tävlingsbalansen hos ett antal europeiska ligor under den senaste 12 års perioden. Danska superligan den fetmarkerade.
saxat från http://www.divisionsforeningen.dk

Är skräcken över en mer segmenterad allsvenska starkt överdriven?


Tillväxten i den danska superligan.

Europas mest jämna liga har blivit än jämnare

Idag släppte SvFF sin årliga sammanställning av de allsvenska klubbars ekonomier. Vi kan direkt konstatera att den i Europa mest jämna ligan, har under 2008 blivit ännu jämnare.

Baserat på SvFF:s siffror ser vi att konkurrensbalansen i allsvenskan blivit jämnare. Både C4-index* och Herfindahls-index** har under 2008 korrigerats nedåt. Det betyder att allsvenskan sett till driftintäkter går än längre från koncentration där ett fåtal klubbar etablerar sig som ”storklubbar”.

fig1. Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Modellen är konstruerad för att klara av förändringar i antalet klubbar.
datakälla: svenskfotboll.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)

Jag hävdar att storstadsklubbarna har missgynnats kraftigt av det nya TV-avtal som började ticka säsongen 2006. Trenden är ganska tydlig.

Under 2008 fördelades de centrala avtalen med en nyckel 74-13-13 där 74% av intäkterna distribuerades lika mellan samtliga ligans 16 klubbar.

Denna solidariska allokering innebär bland annat att småklubbarna inte behöver sälja sina talanger till de större allsvenska klubbarna för att finansiera sig själva. Talangen som finns i allsvenskan blir istället för att centrera sig hos ett fåtal klubbar, jämt utspridd över samtliga ligans deltagare till den dagen dansken kommer och plockar spelarna över sundet.

Det tvingar klubbarna till att rekrytera spelare utomlands och/eller längre ner i det svenska ligasystemet.

********************

Det finns dessutom lite andra aspekter som figur 1 inte tar hänsyn till.

Tittar vi t.ex. på intäktsstrukturen för Trelleborgs FF och Malmö FF ser vi att TFF:s intäkter till 40% kommer från centrala avtal. I Malmös fall rör det sig om 12%.

fig 2. Intäktsstruktur Trelleborg FF samt Malmö FF. OBS sekundär datakälla avseende centrala avtal på klubbnivå, Nerikes Allehanda samt idrottensaffärer.se
(klicka på bilden för bättre upplösning)

När TFF kan arbeta med ”kontoret på fickan” och till en stor del leva på subventionen måste Malmö FF avlägga betydligt större resurser för att tjäna sina pengar.

Vi pratar givetvis om kostnader för rekrytering samt underhåll av sponsorer. Inköpskostnader för souvenirer. Kostnader för distribution av säsongs- och lösbiljetter. Kostnader för säkerhet och publikservice mm.

Nettobidraget som ska ge utrymme till spelarlöner begränsas av ovan nämnda kostnader. Utfallet blir en jämn allsvenska där på förhand 8 lag kan anses ha en chans att vinna, 8 lag kan anses riskera att åka ur och inget lag ges tillräckliga förutsättningar att lyckas i Europa.

———————————————–
* C4 = [summan av de fyra största klubbars driftintäkter]/[summan av ligans totala intäkter från drift] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.

C4-index = ([C4]/(4/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan


** Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.


Där S = klubb i:s marknadsandel [driftintäkt/ligans totala intäkt] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle ha lika stora intäkter.

Competitive Balance – Allsvenskan 2008

Allsvenskan 2008 är slut och vi kvantifiera årets tävlingsbalans. Det visade sig vara en sämre tävlingsbalans än på mycket länge

Vi ser att tävlingsbalansen försämrats denna säsong. Extra tydligt avseende C4-indexet som mäter topp fyra klubbarnas poängdominans relativt ligan som helhet. Denna säsong har C4 indexet nått all-time-high under mätperioden som sträcker sig tillbaks till 1979.

C4 index: 143.29
Herfindahl Index: 109.93

Sedan 1979 har H-index varit högre än årets nivå tre gånger.

Senast 2003 (111.54) där efterfrågan på fotboll trots allt var mycket högre än i år. Å andra sidan var det idel storstadsklubbar på de första fem platserna och där Stockholmsklubbarna parkerade på plats 1, 2 och 5.

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2008 samt publiksnitt allsvenskan
(klicka på bilden för bättre upplösning)


Tävlingsbalansen är viktig ur ett efterfrågeperspektiv. En liga med osäkert resultat driver efterfrågan på fotboll.

C4 = [summan av de fyra första lagens poäng]/[summan av totalt utdelade poäng i ligan] Detta nyckeltal blir känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator för att göra det oberoende av antalet deltagande klubbar.

C5-index = ([C5]/(5/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

Herfindahl Index är ett nyckeltal som mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att förändringar av antalet deltagande klubbar inte ska slå.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle få lika många poäng.

Det finns svagheter i modellerna, ett är att nyckeltalen är en ögonblicksbild efter den sista spelade omgången och speglar inte exakt det som händer under säsongens gång. Sedan kan ett H-index på 100 nås genom att samtliga matcher i ligan slutar 0-0, inte särskilt publikdrivande om man frågan mig.

Konkurrensbalans & marknadsandelar

Med hjälp av SvFFs data kan vi nu monitorera konkurrensbalansen och marknadsandelarna avseende driftintäkter t.om. år 2007. Fortfarande inga tecken på någon större marknadskoncentration. För att förstå terminologin läs här och tidigare inlägg om allsvensk tävlings- och konkurrensbalans: Competitive Balance III – Allsvenskan
Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index

Förvisso ökar Herfindahl Index samt C4 index något jämfört med 2006 men indexökningen ligger i nivå med den allsvenska normen och de årliga fluktationerna kan bero på blandade intäkter i de internationella cuperna från år till år.

DI rapporterade i denna artikel att de ekonomiska klyftorna var stora i allsvenskan. För att relatera nyckeltalen, kan vi t.ex jämföra med polska ligans diton. I Polen har ligan under 200o – talet dominerats av två klubbar, Wisla Krakow (5 guld) och Legia Warszawa (2 guld) (mer här). Räknat på ligaklubbarnas budgetar inför den idag avslutade säsongen, landar H-Index på 134 och C4 index på 178. Marknadskoncentrationen, klyftorna i Polen är med andra ord betydligt större.

I Premier League var motsvarande nyckeltal baserat på omsättningen säsongen 2005/06, H-index= 139 C4 index = 220 Hur segmenterad den ligan är känner vi alla ganska väl till.

På klubbnivå ser vi att AIK stärker sin position. Tabellen är inte helt perfekt då den inte är rensad för intäkter från de europeiska cuperna. Trenderna är dock intressanta om än mindre årliga fluktationer som till viss del kan härledas till det ovannämnda samt storleken på upp- och nedflyttade klubbar.

Elfsborg ökar kraftigt. I stort sett hela ökningen kan dock härldas till intäkterna från de intrenationella cuperna, 22 miljoner.

Hammarby ökar en tiondel i relation till ligan som helhet. De fyra till fem miljonerna i intäkter från intertoto/uefa-cupen drog sitt strå till stacken.

Djurgården inte så starka som de själva försöker ge sken av vad gäller intäkter. Det kan ju speglas i en kostnadsbroms samt en mer primitiv spelmodell de två senaste åren.

allsvenska marknadsandelar, ett urval av klubbar baserat på driftintäkter (exkl spelartransfers)

Tidigare års Bajensiffror och analys:
2005
2006

Competitive Balance – en kort summering

Det var egentligen inga banbrytande resultat som min enkla undersökning kom fram till. Det känns dock alltid bättre att kunna kvantifiera resultat och trender.

Hur som helst kan vi konstatera att Premier League trots den försämrade tävlingsbalansen de senaste 15 åren haft en fantastisk efterfrågetillväxt.

Det man ställer sig frågande till, är hur en signifikant försämring i tävlingsbalansen på hemmaplan skulle påverka efterfrågan på allsvensk fotboll. Rosenborgs långa och extremt starka dominans i norsk fotboll avskräcker i alla fall mig, även om det skulle vara Hammarby som nådde den statusen.

Samtidigt krävs det ganska mycket för att en förskjutning i tävlingsbalansen ska inträffa. Vi ser idag absolut inga tecken på att något sådant skulle ligga i den närmaste framtiden.

******

De ökade klyftorna i Premier League kan även illustreras enligt följande graf, den visar en korstabell, lönekostnad i respektive klubb vs klubbarnas andel av totalt utdelade poäng i ligan år 2004.

Notera gärna Leeds som kan användas som ett avskräckande exempel för de som vill dra på sig för stora kostnader för att sedan vänta in intäkterna man tror sig dessa ska generera. Notera även ManU som i bästa profitmaximeringsanda inte har de absolut högsta lönekostnaderna.

Tar bort de fyra stora klubbarna och man får nog en bild ganska lik allsvenskan.

Sambandet är starkt, en statistisk undersökning i England baserad på data från 40 klubbar under 40 år visade på att en klubbs sportsliga resultat till 92% kan förklaras av spelarnas löner.

PL är inte den enda ligan med denna trend.

Jag saxar in en liknande graf, om än annan metodik från Spanien säsongen 2001/02 där man har ett stort urval bland klubbarna i de två första divisionerna, budget vs tabellplacering.

Grafen från Spanien visar ligaplacering på x-axeln och budget på y-axeln. ”bollarnas” volym visar storleken på klubbarnas medlemsstock. Förklaringsgraden i sambandet mellan budget och ligaplacering är 55.12% och visas genom den exponentiella trendlinjen.

Tar vi en liknande illustration för allsvenskan från säsongerna 2004, 2005 och 2006 finner vi förklaringsgraden lägre för sambandet mellan driftintäkter och sportsligt resultat (35% – 2006), även om Häcken sabbar en del. Klyftorma är inte tillräckligt stora och det ”sportsliga momentum” klubben befinner sig i verkar spela en större roll. Värt och tillägga är att punktinsatser genom externt kapital har för vissa klubbar resulterat i sportsliga peakar, även om detta inte visas i figurerna nedan.

Följande grafer visar sambandet mellan klubbars driftintäkter och sportsliga resultat Den första bilden är presenterad enligt den ”engelska modellen” intäkter vs poängandel med en liniär regressionslinje och de övriga enligt den ”spanska modellen”, intäkter vs tabellplacering med en exponentiell trendlinje.

Allsv 2006 x-axeln: klubbars poängandel, y-axeln: driftintäker msek

I MFFs fall ger bilderna en snällare bild än verkligheten åren 2005 och 2006 då den inte räknar med miljonerna klubben kapitaliserat genom spelarförsäljningar. Observera att Häckens intäkter inkluderar Gothia Cup.

Allsv 2006 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2005 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Allsv 2004 x-axeln: tabellplacering, y-axeln: driftintäker msek

Competitive Balance III – Allsvenskan

Tävlingsbalans, C4-index, H-indax 1979-2007 samt publiksnitt allsvenskan

För att förstå terminologin läs här

Tittar vi på nyckeltalen ser en relativt jämn och hög nivå vad gäller tävlingsbalans. Det finns givetvis enstaka år med toppar och dalar men dessa har direkt korrigerats. Topp 4 platserna har representerats av nio olika klubbar under 2000-talet. Tävlingsbalansen borde med andra ord vara gynnsam för efterfrågan men mindre gynnsam ur ett profitperspektiv.

Eftersom tävlingsbalansen inte förändrats nämnvärt under årens gång kan inte publikboomen förklaras genom den, även om dess status inte varit till någon nackdel för efterfrågan samt tillväxten. Den stora frågan är givetvis hur en eventull framtida marknadsdominans av ett fåtal klubbar skulle påverka efterfrågan för allsvensk fotboll. Det är ju trots allt ingen produkt i världsklass som levereras. Och var ligger jämvikten profitmax-tävlingsbalans i allsvenskan?

Det finns inga klubbar som lyckats skapa sig bestående konkurrensfördelar. Flera har försökt, DF AB har tagit in nästan 60 miljoner i externt kapital, Malmö har Zlatan, Afonso & co pengar och Elfsborg fick även de en bra hävstång genom externt kapital utifrån. Nu är talangutveckling den senaste flugan i allsvenskan.

Det som på längre sikt skulle kunna driva en försämring av tävlingsbalasen och en högre marknadskoncentration, är ökade driftintäkter för ett fåtal klubbar gentemot ligan som helhet. Just nu är det dock inget som pekar på en sådan utveckling. Kanske kan Malmö dra fördelar av sin nya arena som står klar om ett år och återigen få tillväxt på sina intäkter.

Royal League var en turnering som kunde varit en språngbräda för ökad marknadskoncentration, både sportsligt och ekonomiskt. Det ekonomiska bidraget från denna turnering var dock i det närmaste obefintlig. (här) .

En annan aspekt och ta i beaktande är att endast en ligaplacering ger så lite som enbart axcess till ett Champions League kval, vilket gör denna väg till dominans mycket kostsam och förmodligen svår att räkna hem för klubbarna eller dess investerare.

Fast det kanske är så enkelt att klubbarna först ska outperforma sportslig prestation tack vare en sportorganisation i nationell toppklass och låter intäkterna komma i efterhand. Det som talar emot är den stora spelaromsättningen och de sportsliga följder samt merkostnader som det för med sig.

För att få ett nyckeltal för konkurrensbalansen vad gäller marknadsandelar, har jag använt mig av samma modell för att bäräkna konkurrensbalansen mätt i driftintäkter under 2000 talet. C4-indexet baseras på de 4 klubbar som omsätter mest under respektive säsong (deras ackumulerade driftintäkter i relation till ligans dito). H-indexet är summan av samtliga klubbars marknadsandel i kvadrat. (se del ett)

Allsvensk konkurrensbalans vad gäller driftintäkter, C4-index samt H-index
Det är ganska tydligt att allsvenskan ur ett intäktsperspektiv inte ser ut och vara på väg mot en större marknadskoncentration. Peaken år 200o beror på Helsingborgs deltagande i Champions League. Tilläggas kan att ett deltagande i CL(med realistiska resultat i gruppspelet) i dag inte skulle ge ett lika stort utslag. På klubbnivå finns det en analys sedan tidigare, jämt värre. (här)

Profitperspektivet.

Den konstant relativt höga tävlings- och konkurrensbalansen i allsvenskan borde innebära stora svårigheter för klubbarna att profitera över en längre tidsperiod vilket vi historisk sett kan konstatera av tabellen nedan.

De allsvenska klubbars ackumulerade driftintäkter, resultatet från klubbarnas drift samt transfernetto

Det ska bli intressant och se om 2006 var ett undantag och ett resultat av den stora ökningen av TV premierna eller om kapprustningen bland klubbarna och den medföljande löneinflationen pressar ner resultaten mot normen, as usual.

Det finns dock en uppsida, och det är handel med spelarkontrakt där de allsvenska klubbarna visat ett positivt netto, precis som den talangfabrik man är, bör göra. Dock så påverkar den kontinuiteten och för med sig en hög spelaromsättning som inte är helt gratis. Så kan man ju fråga sig, för och ta ett exempel, vilken investering är bäst ut ett investerarperspektiv, Agent 03 eller AIK Fotboll AB, om man nu tänker rent rationellt (risk-avkastning)?

I helgen mycket kort summering.

Competitive Balance II – Tippeligan

C4-index, H-Index samt snittpublik tippeligan 1979-2007.

Både vad gäller tippeligan och allsvenskan har jag modellerat om C5 indexet till ett C4 index och med andra ord räknat topp fyra klubbarnas marknadsandel i relation till ligan som helhet. Anledningen är helt enkelt det färre antalet lag i ligan samt definitionen av ”topp”.

Tippeligan är intressant då det finns ett möjlgt samband mellan Rosenorgs förlorade dominans i ligan samt de kraftigt stigande publiksiffrorna post 2002. Publikboomen i Norge kom flera år senare än den gjorde i Sverige och frågan är givetvis hur stor roll på efterfrågan den förbättrade tävlingsbalansen inverkat. Rosenborgs dominans var väldigt kraftig under många års tid och det borde kunna relateras till Szymanskis tes om ”alltför dominanta” klubbars negativa inverkan på efterfrågan.

Tittar vi på nyckeltalen. Ser vi en signifikant förbättring i tävlingsbalansen post 2002, både vad gäller topp 4 klubbarnas poängförsprång och sättet på hur poängen fördelas i ligan som helhet. Topp 4 klubbars försprång kan å andra sidan ha ett samband med Rosenborg överlägsenhet vad gäller poängförsprång. Ligan har ändå haft väldigt många olika lag som representerat topp 4. Perioden 1997-2002 har nio olika klubbar hamnat topp fyra och under perioden 2003-2007 har hela fjorton olika klubbar delat på de fyra första platserna, med andra ord, lite fritt kaos de senaste åren.

Ur ett profitperspektiv var Rosenborg den stora vinnaren under glansåren med kontinuerligt spel i Champions League. De senaste årens förbättrade tävlingsbalans borde innebära mycket sämre möjligheter för klubbarna i ligan att leverera profit.

T.ex. visade Rosenborg röda siffror 2006 (-7.8 mnok) då klubben budgeterar med Europaspel varje år. 2007 års resultat lär dock visa en annan färg i bokslutet. Klubbens starka finanser och möjligheten att betala höga löner driver samtidigt konkurrenters lönekostnader uppåt eftersom när de ser en möjlighet att utmana om mästerskapet och därmed borde maximera den sportsliga nyttan vilket driver kostnadssidan.

Vi har tidigare läst om Fredrikstads ekonomiska problem (här). Skulle vara intressant och se samtliga klubbars nyckeltal.

Imorgon allsvenskan

Competitive Balance I – Premier League

Forskare är eniga när tävlingsbalansen i sportligor kommer på tal. En jämn tävlingsbalans gör ligan mer spännande och det optimala är att varje matchs utgång är helt oviss där båda lagen har lika stora odds på seger. Ovissheten kring mästerskapet är en annan faktor som anses mycket viktig för efterfrågan.

”Ovissheten kring resultatet är varje sportevenemangs blodådra”

En sådan stark tävlingsbalans borde resultera i optimalt intresse med maximerade publik och TV intäkter.

Ur ett profitperspektiv finns det en baksida. Det innebär att klubbarnas kapprustning drivs till sin yttersta spets och hela intäktsökningen äts upp av löneinflation som drivkraften efter sportslig framgång och mästerskapet resulterar i.

Vi vet att Premier League är en mycket segmenterad liga och vi vet även att allsvenskan är en mycket jämn och oviss liga.

Det finns olika modeller för att kunna kvantifiera sportslig konkurrenskraft och tävlingsbalans och jag ska göra ett försök att se om det kan finnas olika samband och om tävlingsbalansen verkligen ger utslag på publiktillströmningen och profit.

Det finns som sagt ett antal olika modeller för ändamålet och jag fastnade för följande.

Jag kommer mäta marknadsdominans och se huruvida topplagen skaffar sig en dominerande ställning.

C5 = [summan av de fem första lagens poäng]/[summan av totalt utdelade poäng i ligan]

Detta nyckeltal är känsligt för bl.a förändringar av antalet klubbar i ligan och därför korrigeras det med följande multiplikator.

C5-index = ([C5]/(5/N)) * 100 där N = antalet klubbar i ligan

Eftersom detta nyckeltal enbart visar toppklubbars sportsliga marknadsdominans relativt ligan använder jag även denna modell som visar tävlingsbalansen i ligan som helhet. Den är baserad på Herfindahl Index mäter marknadskoncentration.

Där S = klubb i:s marknadsandel [poäng/ligans totala poäng] och N = antal klubbar i ligan.

Även detta nyckeltal korrigeras för att normalisera förändringar i antalet klubbar över tiden.

H-index = ([H]/(1/N)) * 100

Ett H-index som hamnar på 100 innebär perfekt konkurrens, vid H-indexet = 100 skulle det innebära samtliga lag i ligan skulle få lika många poäng.

Det finns svagheter i modellerna, ett är att nyckeltalen baseras på slutresultaten och inte på det som händer under säsongens gång vilket ju de facto har stor inverkan på publiksiffror. Sedan kan ett H-index på 100 nås genom att samtliga matcher i ligan slutar 0-0, inte särskilt publikdrivande om man frågan mig.

De tre ligorna som jag tittat närmare på är Premier League där jag använder redan färdigt material, tippeligan som jag finner intressant då tävlingsbalansen signifikant förändrats post 2002 bl.a. tack vare Rosenborgs ”fall” samt allsvenskan som ju är intressant ur vårt perspektiv.

Premier League

Det hänt en hel del avseende tävlingsbalans de senaste 15 åren. Det vi ser är ett resultat av ett fåtal klubbar som lyckats dra nytta av Champions Leagues format och fått utrymme till en signifikant högre lönebudget som givetvis påverkat det sportsliga resultaten. Samtidigt visar inte nyckeltalen det faktum att ligan blivit något av ”tre ligor i en fenomen” där topp fyra under 2000 talet representerats av sju olika klubbar men där de fyra första platserna de senaste tre säsongerna konstant bestått av de ”fyra stora” klubbarna.

En försämrad tävlingsbalans med större marknadskoncentration borde enligt ekonomerna innebära en lägre efterfrågan för sporten. I Premier Leagues fall har det inte påverkats negativt, än. Tillväxten både vad gäller publikintäkter och TV avtal har varit galaktisk och följande graf visar beläggningen på Premier League klubbarnas arenor.

Varför är det så kan man fråga sig, jag skulle tro följande faktorer inverkar.

  • Ett mycket stort och brett fotbollsintresse i England.

  • Trots segmenteringen, ovisshet i respektive segment. Ovisshet kring mästerskapet, ovisshet kring nedflyttningssträcket och ett visst hopp för ett fåtal lag att kanske kanske nå en topp 4 placering en enstaka säsong.

  • En fotbollsprodukt i världsklass.

  • Starka klubbvarumärken och starka spelarvarumärken, det senare tack vare Premier Leagues stora intäktsförsprång till de övriga ligorna i Europa vilket driver det nationella och globala intresset för respektive varumärke.

Är det kanske så att den ökade marknadskoncentrationen istället gynnat Premier Laugue och dess mycket starka tillväxt? Ligan har exploaterats med de starkare varumärkena som den stora katalysatorn.

Profitperspektivet

Som jag skrev i ett tidigare inlägg (här) har PL klubbarna börjat visa profit de senaste åren. En marknadskoncentration med ett fåtal ”giganter” ger bra förutsättningar till goda marginaler. En större konkurrenssituation i hela ligan pressar marginalerna nedåt.

Frågan är givetvis var gränsen i tävlingsbalansen ligger för att ligan ska kunna behålla sin dragningskraft och vilka metoder kan användas för att balansera det.

I Nordamerika använder man sig av en struktur som jag tittat på lite närmare här.

Det finns möjligheter för ligaorganisationerna att reglera tävlingsbestämmelserna, serieformat, omallokering i fördelningen av TV pengar mm. I Premier Leagues är det möjligt att klubbarna automatiskt begränsar utvecklingen genom att ett par av topp fyra klubbarna istället tar ut en högre vinstmarginal än att förstärka truppen ytterligare och därmed försämra tävlingsbalansen.

Även ägarstrukturen kan ha en inverkan, där en blandning av ägare med olika motiv (profit-max vs nytto-max) och deras investeringsbeslut kan påverka tävlingsbalansen. Kort om ägande, profit vs nytta. (här)

Det borde finnas en jämvikt, förmodligen individuell för varje liga, där maximerad profit kan uppnås vid en viss nivå i tävlingsbalansen. Stefan Szymanski menar att så länge den dominerande klubben inte blir alltför dominant är det ett föga bekymmer för efterfrågan.

Frågan är givetvis var gränsen för ”alltför dominant” går och det intressanta är ju vad som händer om efterfrågan till slut sjunker på grund av en sämre tävlingsbalans. Incitamenten för en europeisk superliga skulle i så fall öka ur de engelska toppklubbars och dess ägares perspektiv.

Imorgon Tippeligan.


Competitive Balance in Football: Trends and Effects – Jonathan Michie Christine Oughton, 2004
Competitive Balance in Football: An update – Jonathan Michie Christine Oughton, 200, Jul 2005